Waiheke island är en ö strax utanför Auckland, ungefär en 45 minuters färjtur bort. Färjorna kör i skytteltrafik från hamnen varje halvtimme. På ön finns många vingårdar, men eftersom vi redan hade besökt många i Australien valde vi att skippa det. På ön finns även vandringsleder och flera av passagerarna på färjan verkade vara på väg att vandra på basen av klädsel. Vi var främst ute efter att besöka stranden.

Färjturen var extremt blåsig. Det gungade och guppade och var inte precis en behaglig upplevelse. Det var dock otroligt fint och en varierande natur. Det gällde att hålla hårt i hatten ifall man ville fotografera.

Vid hamnen möttes vi av en mängd segelbåtar som låg och guppade. Vi hade inte gjort upp någon plan vart vi skulle gå på ön.Vi visste att vi ville till stranden, men i övrigt var planen öppen. Ön är så stor att det inte går att gå runt den på en dag och dessutom är den väldigt kuperad. Vad som ser nära ut på kartan visade sig ta mycket längre tid att gå än räknat eftersom det är väldigt mycket upp och ner.

Planen nere vid hamnen var att gå runt en udde eftersom det på kartan såg ut att vara en ganska kort väg. Vägen skulle så småningom leda till den strand vi ville till. Vi hade inte räknat med hur kuperat det skulle vara och hur många gånger vi skulle stanna längs vägen för att fotografera.

Två timmar senare var vi inte ens nära stranden, vi hade knappt gått en fjärdedel. Dessutom började vi bli osäkra ifall vi gick rätt. Vandringsleden var inte skyltad på alla håll, vi började gå förbi folks privata hus och gårdar och dessutom så hade vi inte sett till någon annan turist/vandrare. Ska vi faktiskt gå här?

Vi bestämde oss för att avbryta vandringen och istället försöka ta oss till den stora vägen. Vi började vara ganska trötta i benen och både hungriga och törstiga eftersom vandringen tagit betydligt längre än beräknat. Vi hade inte tillräckligt med vatten med oss och hoppet om att nånsin komma fram den här vägen hade försvunnit för länge sedan.

Till sist hittade vi äntligen till stranden. Den var lika folktom som hela ön i övrigt. Vi såg inte många vandrare eller övriga turister på ön. Det var bara på färjan som man märkte av turisterna.

Waiheke island var klart det bästa med vår vistelse i Nya Zeeland. Så fint och vackert. Fotona gör inte alls rättvisa till hur fint där var. Det var också ett ställe som man hade behövt betydligt mer tid på sig än en dag. Nu såg vi bara en bråkdel av ön och när vi väl kom fram till stranden var vi så trötta av vår vandring att vi inte orkade vara där speciellt länge. Nästa gång väljer vi den lättare vägen dit…

Efter några dagar i Australien var det dags för nästa etapp av vår resa. Vi skulle vidare till Auckland, Nya Zealand. Tiden på flygfältet blev lite längre än väntat eftersom planet var försenat. När vi väl kom iväg kändes det som en stor lättnad.

Det finns stora plan och så finns det STORA plan. Det här var definitivt modell extra large. Så stort att hela planet inte rymdes på fotot 🙂 Servicen var ypperlig på planet, mat och dryck, allt ingick.

Vårt hotell låg på huvudgatan i centrum av Auckland, Queen street. Den gatan gick vi uppför och nedför många gånger. Vårt hotell låg nästan högst upp på gatan och nästan alla butiker, caféer, restauranger osv låg längst ner vid hamnen. (Det var alltså en lång backe.) Så det blev en hel del promenerande. Det här hotellet var helt klart det sämsta på resan. Det var som en liten skrubb, fast av nån anledning hade vi tre sängar. En dubbelsäng och så en extra enkelsäng som bara tog upp utrymme…

Vädret i Nya Zealand skilde sig markant från Australien. Det var inte alls lika varmt. I Australien kunde det som bäst (mest?) vara över 40 grader, medan det i Nya Zealand var 20-25. Det var mera som en finsk sommar. Går solen i moln, blir det kallt. På kvällarna behövde jag en långärmad tröja på mig (hälsningar hon som fryser), men på dagen gick det bra i kortärmat och kjol.

Obligatorisk hoppbild från resan

I Auckland besökte vi även Skytower. Det är ett över 300 meter högt torn som ses nästan var man än är i centrum av Auckland. Från tornet ser man bra över staden och hamnen och havet. När vi var där var det knappt några andra människor där, så vi fick gå och fotografera i lugn och ro. En mycket annorlunda upplevelse mot t.ex Eiffeltornet där det var en jäkla trängsel.

Högt var det i alla fall och inte för den höjdrädda. För riktigt vågade personer finns det även möjlighet att göra ett skyjump ner från tornet. Inte en chans att jag skulle ha vågat göra det… Jag vågade knappt stå på glaset.

Imorgon berättar jag om besöket till Waiheke island. Titta in då igen!