Testpass med tempo

Lämna ett svar

Nästa vecka kommer jag att inleda mitt maratonprogram. Jag har tänkt följa programmet från Lofsans och Jessica Almenäs bok ”stora löparboken för kvinnor”. Maratonprogrammet i boken är tänkt som ett 42 veckors program, men jag hoppar alltså in med 16 veckor kvar. Smart eller ej, det får tiden visa. Nu tänker jag mig att eftersom jag i alla fall har träningsvana, så är det inte som om jag startar från noll och därför tänker jag att jag kan inleda själva maratonträningen så sent.

Programmet går i stort sett ut på två intervallpass per vecka, ett med korta, snabbare intervaller och ett med långa intervaller och så ett långpass på det. Med kanske fem veckors mellanrum kommer något som heter testlopp. Det är alltså inte en tävling, utan meningen är att man ska springa samma sträcka, ca fem kilometer, varje gång och se om tiden förbättras.
20170310_134157

Det var det jag gjorde idag. Jag sprang en runda på fem kilometer för att ha en tid att utgå ifrån. Oj jösses vad det var jobbigt! Det var evigheter sedan jag sprang snabbt eftersom jag bara lunkat på i mitt lågpuls-tempo. Kroppen förstod inte alls vad som hände, lungorna skrek efter första kilometern. Det var bara att fortsätta kämpa på.

Det finns nog trots ett lunkande hela hösten och vintern  lite krut i benen. Fem kilometer landade på tiden 30:39, vilket ger ett snitt-tempo på 6:07. Med tanke på att mina lågpuls rundor brukar ligga på en 7:30-8:15, så är jag nöjd med det. Den fjärde kilometern gick i 5:57, vilket är snabbare än jag vågade hoppas på. Jag tänkte att jag är nöjd ifall jag kan hålla 6:30 tempo hela rundan, men det gick ju mycket snabbare 🙂

Den här rundan ger hopp om framtiden. Det finns hopp att jag kan bli snabbare om jag tränar för det, eftersom jag kan springa så här snabbt ”otränad”. Nu har jag en tid att utgå ifrån och nästa gång jag springer samma runda hoppas jag springa den under 30 minuter. Det är kul att ha ett mål att jobba mot.

Happy friday!

1

Manly

Lämna ett svar

Jag har fortfarande inlägg om Australien på kommande, men har inte riktigt haft tid att skriva och välja bilder. Den här gången tänkte jag fokusera på Manly, en halvtimmes båttur utanför Sydney. Jag hade aldrig hört om det tidigare, men Sam hade läst att där skulle vara bra snorkelmöjligheter. Dessutom skulle man få bra bilder av Operahuset och Harbour bridge, när man tog färjan dit.
DSC_0483
Vid hamnen var det bara att välja vilken färja man ville åka med, det fanns en massa olika bolag. Eftersom vi hade opalkortet, vilket är ett laddningsbart kort som fungerar på såväl tåg, buss och båt, så valde vi de gröna färjorna som syns på bilden ovan. Vi var två gånger till Manly, båda gångerna på en söndag och let’s just say. Det var ganska mycket folk på färjan…
DSC_0180DSC_0184DSC_0187DSC_0190
Vid hamnen på Manly var det igen en stund av yrande. Vi visste inte riktigt vart vi skulle gå och det bara vällde folk från alla håll och kanter. Sam hade läst att Manly skulle vara bra till snorkling och att det skulle vara lugnt där. Nu är det tydligen skillnad på vad som räknas som en lugn strand i Australien mått och vad jag och Sam klassar som en lugn strand. 🙂 Sen hjälper det ju kanske inte saken att vi var där på söndagar, då säkert många var lediga.
DSC_0191manly wharf
Det var till sist lätt att hitta till stranden. Det var bara att följa folkströmmen längs med huvudgatan. Gatan var ett riktigt turiststråk, den var kantad med butiker som sålde det mesta som kan tänkas behövas för en dag på stranden. Hattar, solglasögon, bikinin, handdukar, solkräm… Plus en massa souvenirer från Australien.
manly strandDSC_0194DSC_0196
Från Manly beach gick vi sedan längs strandpromenaden till den mindre Shelly beach. Det var den stranden som skulle vara lugn och bra att snorkla vid. Båda gångerna vi var där så var stranden fullsmockad och inte precis vad jag skulle klassa som en lugn strand. Fast om man jämför med Bondi beach, så visst… Längs med strandpromenaden såg vi en massa ödlor. Så många att vi till sist inte ens reagerade på dem längre, vi var helt enkelt vana vid att se dem.
DSC_0198DSC_0200
Den första gången vi var på Manly gick vi mest runt på ön och stannade en stund på stranden. Då blev det inget snorklande, vi hade inte ens grejerna med. Andra gången vi var där så snorklade Sam en stund. Det blåste för mycket och var för dålig sikt och för mycket folk i vattnet helt enkelt. Lite av en miss. Manly i sig var jättefint och helt klart värt besöken, men snorkling blev det inte mycket av och det var väl därför vi ursprungligen for dit.
DSC_0208DSC_0212
Men jodå, fina bilder av Operahuset och Harbour bridge blev det.
DSC_0216dsc_0227dsc_0174

0

Snöyra och spring

Lämna ett svar

Dagens löprunda satt långt inne, men har man gjort en plan så har man. Det vräkte ner snö när jag slutade jobbet och det lockade inte direkt att gå ut. Fast det är vid de tillfällena som man känner sig extra levande och nöjd efter passet. Dessutom vet jag att jag kommer att ha ont om tid till träning mot slutet av veckan och jag vill inte att min träningsplan skall fallera direkt på andra dagen.

Efter jobbet bytte jag snabbt om till träningskläder och for ut innan jag hann ångra mig. Jag visste att sätter jag mig i soffan nu så kommer jag inte upp igen, det gäller att snabbt snabbt fara ut. Inte ge mig själv nån tid att fundera utan ut bara. Ett foto till bloggen, okej det blev fyra för det var en viss katt som absolut ville vara med, så de tre första är bara sudd. Jag fick snällt ta honom i famnen, så att även han fick vara med på bild 🙂

20170307_194009

Passet blev idag strax över 8 km, helt enligt planen. Det gick inte speciellt fort, men det hade jag inte förväntat mig heller eftersom det blåste mycket på sina håll. Positivt med passet är att jag igen kan hålla pulsen under kontroll och att jag i princip kunde springa hela vägen. Medelpulsen blev 144, så det börjar gå åt rätt håll igen.

Vad lärde vi oss av det här? Jo, ut i snön och spring bara! Man kan få till ett jättebra pass trots väderbekymmer.

0

Träningsplaner vecka 10

Lämna ett svar

Det är bara 17 veckor kvar till Paavo Nurmi maraton. Nu får det vara slut med att träna på känsla. Nu behövs det struktur i träningen och en plan. Jag brukar oftast ha en plan (om än en lös sådan) över hur jag ska träna den kommande veckan, även om jag inte alltid skriver ut den här på bloggen. Efter semestern hade jag lite svårt att komma igång igen, men nu känns det som om jag är tillbaka.

Jag tänker mig att den här veckan ännu är en lite lugnare vecka och sedan börjar jag med mitt maratonprogram. I helgen sprang jag mitt första långpass sedan januari. Passet var knappa 12 kilometer, men allting kändes lätt i kroppen och det kändes som om jag hade kunnat fortsätta betydligt längre. Passet gav  en välbehövlig boost för självförtroendet och en känsla att jag inte är i så dålig form som jag trodde att jag var.

Men träningsplan vecka 10 var ju rubriken… Jag tänker mig så här:

Måndag: styrketräning (check på det!)
Tisdag: löpning,  distanspass ca. 8 km
Onsdag: vila
Torsdag: löpning, distanspass med lite fartökningar
Fredag: löpning, långpass ca 15 km
Lördag: vila
Söndag: löpning, kortare distanspass

Långpassen kommer att vara det viktigaste i min träning framöver. Jag är ledig nu kommande torsdag och fredag och vill springa mitt långpass då när jag är ledig.

dsc_0381

0

Inte ung längre

Lämna ett svar

Alltså, känslan när man inser att man inte är ung längre… Inte kul! Igår blev det en helkväll på stan med några kompisar. Känslan dagen efter *harkel* trött (=bakfull). Nu festar jag väldigt sällan och det märktes minsann av idag. Jag har varit så trött och inte fått mycket gjort. Vi var på en liten promenad på dagen med sambon och det piggnade upp för stunden, men det var ungefär det enda produktiva jag gjort idag.

Men! Jag hade väldigt kul igår, det var längesedan jag har skrattat så mycket. Vi var till stängningsdags (!) på krogen. När hände det senast? Då vi var nyss fyllda 18 och besökte samma ställe?! Krogen såg precis likadan ut som när jag senast var där, det var samma personer som fortfarande jobbade där. Allt var precis som förr och man kände sig ung igen 🙂

Tills idag då, när jag konstaterade att det är tur att jag inte festar så ofta…
20170305_003223

0

Sydney opera house och harbour bridge

1 svar

Om det var något vi fotade mycket under resan var det Sydney opera house och harbour bridge. Jag skämtar inte när jag säger att det säkert finns 100 bilder på dessa två, av totalt kanske 600 från hela resan. När vi andra dagen på vår resa var på wine tour, körde vi över bron. Jag minns att jag var besviken över att jag inte hann fota operahuset från bilen, att jag knappt såg det. Vad jag inte visste då var att jag nog skulle hinna fota det tillräckligt under resans gång.
dsc_0173dsc_0174sydney opera housedsc_0491dsc_0437dsc_0440
Sista dagen på resan tog vi tåget över bron och gick över till centrum-sidan. Det fanns även möjlighet att göra en s.k. bridge climb, men det var dyrt. Dessutom hade vi inte tiden på vår sida mer och tja, vi hade sett tillräckligt av bron redan.
dsc_0227dsc_0451dsc_0452dsc_0486
Ifall man har tur när man bokar hotell, får man så här fin utsikt. Sista hotellet på resan var helt klart bäst (och dyrast). Vi betalade säkert lika mycket för det här hotellet som vi gjort för det två tidigare tillsammans. Men så fick vi också bästa utsikten över hamnen med bron och operahuset. Fotona är tagna från vårt hotellrum, högst uppe i nionde våningen, genom fönstret.
dsc_0341sydney opera house

 

0

På gång igen och strul med pulsklockan

Lämna ett svar

Dagens löppass kändes helt klart bättre än förra veckans försök till löpning. Mycket kanske har suttit i huvudet och jag har lärt mig att jag inte skall stirra mig blind på pulsklockan. Ibland är det bra för mig att springa enligt känsla.

Jag har tydligen haft strul med min pulsklocka utan att jag vetat om det. Idag när jag sprang min runda så visade klockan först okej puls, men sedan började den sakta krypa uppåt. Uppåt som i plötsligt visade den 194. Så hög puls hade jag garanterat inte. Jag har aldrig sådan puls, inte ens fast jag springer intervaller på max. Dagens runda hade tills dess bara varit ett lufsande, med kilometertider kring 8:00.

Jag insåg att klockan inte fungerar som det ska och beslöt mig för att sluta med lufsandet. Eftersom jag ändå inte kan springa enligt tänket lågpuls, kan jag lika gärna springa så fort som jag känner för. Jag insåg även att fredagens pass kanske inte var så dåligt som jag trodde sen heller.

Jag hade bara fokuserat på vad pulsklockan visade. Eftersom pulsen bara steg och steg då också och jag hela tiden fick stanna och gå för att ens försöka få ner den, blev jag så frustrerad till slut att jag stängde av klockan, avbröt passet och gick hem. Kanske helt i onödan eftersom det bara var klockan det var fel på. Jag funderade lite på fredagen att är jag faktiskt så andfådd och känns det så tungt som klockan visar att det borde vara. Men jag litade inte på min egen känsla, utan blev bara irriterad och sur.

Lesson learned!

0

Träningen då?

Lämna ett svar

I Australien och på vår resa överlag blev det inte mycket träning. Inte träning som vad jag hemma kategoriserar som träning. Det blev ett ynka löppass. Däremot blev det en hel del promenader och väldigt mycket trappor. I Nya Zeeland hade vi inget busskort, utan gick överallt vi skulle, förutom till flygplatsen då förstås. Så orörlig har jag ju inte varit, men…

dsc_0431

Jag måste erkänna att jag inte är inne i ett bra träningsflow för tillfället. Det har varit svårt att komma igång efter resan. Jag vill träna, men kroppen svarar inte. Mina löppass som jag gjort har känts tunga och jag har därför avbrutit eller kortat ner från den ursprungliga planen. Nu har jag kanske inte direkt sprungit i optimala förhållanden heller. På fredagen när jag skulle springa så fullkomligt vräkte snön ner. Det passet var ett riktigt skitpass. Pulsen var hög och känslan tung. Jag blev så frustrerad att jag till sist stängde av klockan och gick hem.

Den här veckan har jag försökt se som en komma igång efter semestern vecka. Jag har försökt träna kravlöst och  mest gjort det som fallit mig in. Det blev ett styrketräningspass vilket resulterade i världens träningsvärk och två löppass. Ett pass på dryga fem kilometer och ett på kanske tre.

Nästa vecka vill jag komma tillbaka till mina vanliga träningsrutiner igen. Jag siktar på att få in tre löppass, varav ett lite längre, och så ett styrketräningspass på det. Jag känner mig nästan lite nervös över träningen. Det känns som om det var evigheter sedan jag fick till en bra träningsvecka, fast det i själva verket kanske bara var tre veckor.

0

Ärtrisotto med blomkål

Lämna ett svar

Jag har ännu några inlägg om Australien på kommande, men ville dela med mig av detta goda recept. Jag gillar risotto, vi äter det ganska ofta, men oftast som tillbehör till kyckling. Detta är ett nytt recept som jag använde mig av går att äta som det är. Receptet är härifrån.
risotto
Du behöver för 4 portioner:
Risotto
2 finhackade schalottenlökar (jag hade en gul lök istället)
1 tsk torkad dragon
½ dl olivolja (jag använde vanlig rypsolja och inte så mycket)
4 dl risottoris
3 dl vitt vin
4-5 dl vatten
½ tsk salt
peppar
1 dl riven parmesanost
Blomkål-ärtpuré
150 g blomkål
3 dl ärter
1 vitlöksklyfta
salt
25 g smör
ca 2 dl kokvatten

Fräs lök, dragon och ris i olja. Det ska inte ta färg, utan bara bli genomskinligt. Häll på vinet och låt koka ner. Fyll på med hett vatten lite i taget, så att riset hinner absorbera vätskan. Rör om mellan varven. Det borde ta ca. 15 minuter.

Lägg blomkålsbuketter och ärter i en kastrull med vitlöksklyftan. Häll på vatten så att det precis täcker. Salta och koka upp. Koka i ett par minuter, tills blomkålen är mjukare. Häll av vatten, men spara ca 2 dl till mixning av purén. Mixa purén slät i en blender eller med stavmixer med lite av kokvattnet och smöret.

Smaksätt riset med purén vid slutet av tillagningen, så att det blir krämigt. Smaka av med salt och peppar, samt riven parmesan. Tänk på att parmesanosten är saltig i sig.

Ifall det blir blomkål över så kan man steka den i lite olja i en stekpanna och servera till risotton. 20170225_192626

I receptet står det att man skall servera ur djupa skålar. Den lilla detaljen missade jag och allt flöt således ut på tallriken. Men det var gott i alla fall 🙂

0