Mina träningsplaner för april

Lämna ett svar

I det här inlägget tänkte jag skriva om mina träningsplaner för april. April känns lite som en mellanmånad. Det är inte vinter, men inte heller vår eller sommar ännu. Mot slutet av månaden kanske jag kan börja cykla, eller springa i t-shirt, men just nu är där igen en massa snö ute. April blir en månad då vädret får bestämma träningen. Fokus kommer i alla fall att vara på att steppa upp löpningen mer.

mina träningsplaner för april

Mina träningsplaner för april

Löpningen har känts bra den senaste tiden. Jag har ökat på distansen på långpasset. Förra veckan sprang jag över 18 kilometer och det kändes bra i kroppen. Nu är planen att öka ännu mer. I april vill jag springa 20 kilometer på ett långpass. På långpasset ska fokus fortfarande vara att hålla pulsen låg. Lugnt, långsamt, men långt. Det ska vara ledorden. Jag får ännu gå, om det är det som krävs för att hålla pulsen under kontroll.

Mitt andra löppass under veckan kommer att vara vad kallar för basträning. Som ett kortare långpass med mer fokus på att springa hela tiden. Pulsen får vara högre, men inte för hög. Zon fyra. Under 160. Det ska fortfarande kännas lätt när jag springer. Jag ska inte behöva ta i eller kämpa. Det handlar inte så mycket om tempot, utan mer om att jag ska orka springa hela vägen, men samtidigt springa längre än sju kilometer. Planen är att det här passet också ska vara tvåsiffrigt.

jag vill börja springa mer

Det tredje löppasset kommer att vara ett snabbare pass. Liknande som jag sprungit nu. Där jag inte bryr mig om pulsen, utan jag trycker på som jag vill. Jag tror inte att jag kommer att springa intervaller ännu, men det får vädret bestämma. Kanske det är jättefint väder i slutet av april och att jag då är sugen på intervaller. Som det känns just nu kommer april att vara månaden då jag ännu bara smyger igång med snabbare pass. Att jag först i maj kommer att springa intervaller på riktigt.

Vädret får också bestämma antalet styrkepass i veckan. Åtminstone ett måste jag göra. Även om det blir jättefint väder och jag skulle kunna cykla eller vilja springa varje dag, måste jag prioritera styrkan. Hemma eller på gymmet spelar inte så stor roll, fast hellre på gymmet. April kommer antagligen att vara den sista månaden jag går till gymmet och sedan blir det paus på några månader. Därför gäller det att passa på när jag kan.

Ifall det bara blir ett styrkepass i veckan, har jag möjlighet till att springa fyra gånger. Det fjärde löppasset kan sedan vara ett valfritt pass. Högst antagligen kommer det att bli det som jag kallar för mysjogg. Inte så mycket fokus på puls, men inte heller på tempo. En helt vanlig runda runt kvarteret på ungefär sju kilometer. Så att det inte sliter för mycket.

Fokus ska vara på de övriga löppassen. Kanske det inte ens blir ett fjärde löppass. Kanske det istället blir en promenad eller en vilodag. Det beror lite på hur sliten jag känner mig. Om jag börjar springa jättelångt, eller börjar springa intervaller, då vet jag att det behövs mera återhämtning. Då är det bättre att jag vilar istället för att pressa in ett fjärde löppass. Som inte egentligen ger som mycket.

Vad tror ni om mina träningsplaner för april? Hiss eller diss?

Bloggproblem och träningen under mars

2 svar

Jag har haft lite bloggproblem och därför har det varit tyst här ett tag. Nu borde mina bloggproblem förhoppningsvis vara fixade och jag kan blogga igen. Vad ska jag blogga om då? Träningen under mars kanske? Och om kommande träningsplaner. Jag tror jag får dela upp det i två inlägg. Vi börjar med träningen under mars.

Jag sprang totalt 140 kilometer i mars. Jag fattar det nästan inte. 140 kilometer. Så mycket brukar jag ungefär springa i juli och augusti när jag ligger i hårdträning inför maraton. I mars brukar totalen vara som max 100 kilometer. Jag tror att den höga totalen kommer från alla långpass jag sprungit under mars. Det är klart att det bidrar.

bloggproblem och träningen

Mars var månaden då jag började springa långpass ordentligt. Som längst sprang jag över 18 kilometer förra veckan. Det var mitt bästa pass på länge. Stark känsla genom hela passet. Pigga ben och bra flås. Under mars började jag också lägga in lite snabbare pass. Pass där jag inte brydde mig lika mycket om pulsen och var lika strikt med den. Det var kul att märka att det finns lite tryck i benen fortfarande, trots att jag inte sprungit snabbt på hela vintern.

Under mars tränade jag även mycket styrka. Två gånger i veckan fortfarande. Både på gymmet och hemma. Jag är stolt över mig själv att jag har hållit i styrketräningen, trots att det blivit mer löpning. Det är alltid kul att springa mer när det blir vår och varmt ute. Just nu är det tyvärr inte lika fint vårväder ute, och då är det lättare att hålla i styrketräningen.

Supernöjd över dagens pass

Lämna ett svar

Det krävdes bara en ledig dag, sol och värme och jag fick äntligen till ett riktigt bra långpass. Inte för att de senaste långpassen jag sprungit varit dåliga, men det här var något extra. Planen var att steppa upp och komma till ett nytt kilometertal. Jag hade tänkt mig över sexton kilometer, men det kändes så bra att jag bara fortsatte att springa. Till slut blev det nästan 18,5 kilometer och det är jag supernöjd över.

supernöjd över mitt långpass

Nu känns det som om jag tog ett steg framåt igen. Jag har nog aldrig sprungit så här långt, så här tidigt på året. När jag kollat på statistiken från förra året, då hade jag knappt sprungit tio kilometer i mars. I april var jag kanske uppe i femton kilometer. Det var först i mitten på maj som långpassen började bli långa långa. Nu har jag länge sprungit pass kring femton kilometer och idag då, 18,5.

Kanske all den lågpulsträning jag kämpat med under vintern har gjort något för formen? Att min uthållighet har blivit bättre och att jag därför nu orkar springa långt? För varje gång jag springer långt blir jag nästan förvånad över hur bra jag orkar. Hur jag inte blir trött eller sliten. Benen känns fortfarande lätta i slutet av passet. Jag har tryck i steget och är inte trött. Eller så beror det på att jag springer så mycket långsammare nu, att jag därför inte blir trött.

För långsamt springer jag, men jag är ändå supernöjd. För nu sprang jag 18,5 kilometer snabbare och med lägre puls, än vad jag sprang 8,5 kilometer på vintern. Något har ändå hänt. Om det sedan beror på vädret och en bra dagsform, eller om jag faktiskt har blivit bättre, det vet jag inte. Men idag, det var en bra dag.

Dags för högre puls

Lämna ett svar

Jag har inte börjat springa intervaller ännu, men jag har lagt in lite snabbare pass i min träning. Pass där jag springer med högre puls och högre fart. Det är kul att få trycka på lite mer igen, men jag märker att det sliter. Eller snarare sliter mer. Inte så att jag inte skulle kunna träna nästa dag, men nu känns det på ett helt annat sätt i kroppen.

pass med högre puls

Det känns mer som om jag gjort något. När jag sprungit pass med fokus på att hålla pulsen låg, då har det nästan alltid känts som om jag hade kunnat springa längre. Jag har inte blivit trött. Varken i lungorna eller i benen. Nu när jag sprungit tre gånger med högre puls, då blir jag mycket tröttare. Tidigare har Garmin sagt återhämtningstid kanske 22 timmar, nu är det åtminstone det dubbla.

Fast det är lite det här som har varit syftet. Springa de långsamma passen lugnt, så att jag sedan orkar trycka på ordentligt när jag ska. Inte springa alla pass i ungefär samma tempo. Utan jag vill ha en större variation.

Det har inte blivit en stor variation ännu, men jag har bara sprungit snabbare pass tre gånger. Jag är inte ens på max. Hittills har det bara varit komma igång pass. Lite öka på tempot för att se hur det känns och hur kroppen reagerar. Väcka benen från dvalan. Kroppen har känts pigg, även om det förstås är mycket tyngre och jobbigare att springa fort än vad det är att lufsa runt.

Jag är nästan förvånad över hur mycket tryck jag har haft i benen. Speciellt med tanke på att jag inte sprungit fort sedan förra hösten. Det känns som om de är redo för att börja springa snabba pass på riktigt.

Platå med långpassen

Lämna ett svar

Jag är inte besviken, men känslan är lite ditåt. Det känns nämligen som om jag har kommit till en platå med långpassen. Det gick så jättelätt att springa femton kilometer, men sen har jag liksom inte kommit längre. Jag vet att jag skulle orka och kunna springa längre, men det är alltid något annat som stör. Vädret, tidsbrist, dåligt planerat rutt. Samtidigt vet jag också att jag redan nu är i så mycket bättre form än vad jag var förra året vid samma tidpunkt. Då hade jag inte ens börjat springa långpass ännu, då var jag knappt uppe i tio kilometer. Nu har jag redan i flera veckor sprungit långpass kring femton kilometer.

platå med långpassen

Jag tycker att jag oftast hamnar på en platå med just långpassen inför maraton. Jag kan harva på i rundor kring femton kilometer. 14,7 ena veckan, 15,3 nästa och så kanske 15,8 veckan efter det. Sedan blir det ett hopp till kanske 18 och så springer jag ungefär lika långt i några veckor tills nästa hopp. 20,1 kilometer, 20,7, 21,5. Det blir aldrig någon tydlig ökning. Jag skulle gärna se att jag sprang 15, 18, 20, 23 och så vidare.

Det är alltid lätt till en viss punkt, innan det stannar upp. Jag tycker inte att det har med orken att göra, utan med dåligt planerade rutter. Därför tycker jag nästan bäst om att springa på spånbanan på sommaren. Det är bara att springa varv på varv tills jag nått önskad längd. När jag springer i stan, blir det alltid för kort och jag är tvungen att springa en massa kringelikrokar och omvägar för att få rätt längd. Vad jag tror att ska bli tolv kilometer, visar sig vara åtta.

Jag vet inte varför jag klagar, eftersom jag uttryckligen skrev ett mitt första femtonkilometerspass, att jag inte skulle öka, utan mer upprätthålla. Att det är en bra grund inför maratonträningen. Som jag inte ens inlett ännu. Allt borde vara frid och fröjd eftersom jag är före tidtabellen.

Jag har som mål att springa tjugo kilometer i april. Det borde jag klara. Jag tror jag mest är sur över vädret just nu. Att jag alltid är tvungen att springa i regn och grått pissväder. Det tror jag också är en orsak till varför jag inte pushar mig mer under långpassen. Jag vet att jag skulle kunna springa längre, men vem vill nu springa när vädret är som det är?

Hur går träningen då?

Lämna ett svar

Hur går träningen då? Tackar som frågar. Riktigt bra faktiskt. Garmin påstår dock igen att min träningsstatus är återhämtning. Jag förstår inte varför. Vad är det som gör att statusen ändrar, behöver jag ha en högre puls när jag tränar? För den här veckan har det blivit en massa vardagsmotion med promenader i Tallinn, ett elva kilometer långt löppass, ett gympass och ett simpass. Jag håller inte med klockan, även om jag känner mig pigg och fräsch i kroppen.

hur går träningen

Jag tycker att löpningen går bättre nu när det blev vår och jag bytte till att springa i vanliga skor istället för dubbskor. Pulsen hålls lägre, men farten har blivit högre. Nu vågar jag kanske påstå att jag faktiskt har blivit bättre, för det har hänt under flera pass. Det har inte varit en engångsföreteelse eller önsketänkande, utan jag har blivit bättre.

Jag ska ännu springa mina långpass med lägre puls, men i övrigt ska jag börja smyga in mer fart. Jag ska inte vara lika strikt längre och stanna vid minsta lilla pulshöjning. Nu tycker jag att jag blivit så mycket bättre att jag kan fortsätta springa, men långsammare, och så går pulsen ner. Jag behöver inte längre stanna för att gå och vänta ut det. Därför behöver jag inte vara lika strikt, för jag vet att pulsen snart går ner. Sen förstås om pulsen inte går ner, då måste jag stanna. Om den bara fortsätter att stiga, eller stiger för högt.

Nu är träningsplanen att fortfarande hålla i pulsträningen eftersom jag äntligen ser resultat. Öka på längden på långpasset, upp mot tjugo kilometer. Smyga in fartträning i löpningen och springa ett vanligt pass i veckan som är lite längre. Simma och gymma en gång i veckan och samtidigt längta efter vår och varmare väder.

Hur går träningen för dig?

Två dagar i Tallinn

Lämna ett svar

Jag har semester för tillfället och den började med att vi spenderade två dagar i Tallinn. Vi åkte iväg på söndag morgon i snöslask och gräsligt före och kom fram till ett stormigt Tallinn. Det var inte precis det vädret jag hade hoppats på, eftersom vi den här gången bara skulle turista. Äta gott, gå på stan, shoppa och vandra runt.

två dagar i tallinn

På söndagen när vi skulle gå en sväng till gamla stan, kom vi inte långt innan vi bara bestämde oss för att besöka Viru Keskus. Det var svinkallt. Det var sån storm att vissa delar av trottoarer var avspärrade för att det hade blåst ner plåt från hustaken. Det blev ett snabbt besök till Viru Keskus och tillbaka till hotellet. Vi åt på hotellet och jag njöt av att ha ett badkar i badrummet.

Till måndagen hade det lovats sol och bättre väder, men det var fortfarande iskall blåst. Vi byltade på oss alla kläder vi hade med oss och for till gamla stan. Planen var att först gå omkring där och besöka utsiktsplatserna, och sedan ta oss till Telliskivi. Vi har aldrig varit där förut, men rutten av Tallinn maraton går där omkring. Jag har alltid velat besöka det eftersom det ser så fint och mysigt ut sommartid. I iskall blåst var det inte lika mysigt. Och det var aldrig någon sol.

två dagar i tallinn

Jag frös för mycket för att kunna njuta av det. Jag tog inte en enda bild, för jag ville inte ta bort mina handskar. Vi hade ingen plan för vårt besök annat än att vandra runt. Det var helt enkelt för kallt för att vandra runt på måfå. Så vi gick tillbaka genom gamla stan och mot vårt hotell. Köpte lite mellanmål längs vägen för att äta på hotellrummet innan vi skulle vidare till nästa ställe. Ulemiste shoppingcenter.

Jag tycker det är Tallinns bästa shoppingcenter, där finns alla butiker jag vill besöka. Den här gången blev det en väldigt lyckad shoppingtur. Jeans (för nio euro!), blus, tröja, vårskor och smycken. Jag hade uttänkt vilka alla butiker jag ville till och jag köpte något från alla tror jag.

Efter shoppingen tillbaka till hotellet och sedan mot Rotermanni där vi skulle äta middag på R14. Vi hade inte ens tänkt på att boka bord, för hur många är nu ute en måndag kväll i mars? Tydligen ganska många. Restaurangen var kanske inte packad, men det var betydligt mera folk än vi hade räknat med. Maten och vinet var gott som vanligt.

två dagar i tallinn

Eftersom vi hade semester och bodde på stans bästa hotell med den bästa utsikten och godaste drinkarna, blev det ännu drinkar på hotellbaren. Horisont bar på Swisshotel. Ta det som ett tips. Har ni råd att bo där, gör det.

På tisdagen blev det ett besök till Superalko, för att handla måltidsdryck till sommaren innan båten tog oss hem igen. Jag trivs nog väldigt bra i Tallinn, även om vädret den här gången inte var på vår sida. Men i september, sen så.

Snart är vi där

Lämna ett svar

Det är kanske inte lika njutbart att springa just nu som det varit de senaste gångerna jag sprungit. Det är mycket roligare att springa i solsken och vårväder än att springa i grått och regn. Idag kunde jag åtminstone springa på delvist sopade gator. Snart är våren här. På riktigt.

Jag vet inte vad som har hänt med min löpning. Kanske det beror på skorna, eller så har jag blivit bättre, eller så är det en kombination av flera saker. För nu plötsligt kan jag springa längre sträckor med lägre puls, men ändå med högre fart. Idag sprang jag igen i tempon kring 8:10, med ungefär samma puls som jag haft hela vintern. Jag ser det som ett tecken på utveckling. Att pulsen hålls samma, men att tempot ökar. Som jag har kämpat med det här. Nästan så att jag varit nära att ge upp flera gånger.

Jag ska ännu fortsätta med min pulsträning under mars och april, men jag ska även börja lägga in lite ”snabbare pass”. Med det menar jag främst pass där jag får springa i valfri puls. Det behöver inte ens vara ett helt löppass, utan ett snabbare tempo mot slutet av rundan. Så att jag lite får känna fart i benen och så att det inte blir en lika stor chock sedan när jag faktiskt ska börja springa intervaller.

snart är vi här

För snart är jag där. Det som jag längtat efter hela vintern. Snabbskor, bara ben, sopade gator, sol, värme och snabbare löpning. Får se sedan hur ivrig jag är när jag ska springa fort. Kanske jag önskar att springa lugna mysrundor sen i alla fall.

Som jag njuter av att springa just nu

Lämna ett svar

Som jag njuter av att springa just nu. Mycket har att göra med vädret. Det är såå mycket roligare att springa i solsken och i vanliga löparskor än att springa i grått snöslask med dubbskor. Löpningen känns mycket lättare. Nu är nästa steg att vänta på att gatorna blir sopade och att jag ska kunna skala av mig ännu mer kläder. Aj että.

som jag njuter av att springa just nu

Idag sprang jag igen över 15 kilometer och det känns ingenstans. Jag blir fortfarande förvånad varje gång jag springer så långt. Över hur lätt det känns och över hur jag inte känner mig sliten. Det känns alltid som om det finns mer i kroppen och som om jag hade kunnat fortsätta springa längre.

Idag hade jag också en bra dag pulsmässigt. Jag hoppas att det är nu det har vänt. Att allt kämpande och slit har haft effekt. För nu kan jag äntligen springa längre sträckor utan att behöva pausa för att gå hela tiden. Nu har jag dessutom högre fart. Jag sprang flera kilometer i under 8:00 tempo. En till och med så fort som i 7:38. Vilket i sig inte är speciellt fort, men med tanke på att jag harvat runt i tempon kring 8:30-8:50 hela vintern, är det en betydlig förbättring.

Det här är den bästa tiden på året. När våren ligger i luften, förväntningarna är höga och allt det härliga är framför en. Jag njuter av att springa i solsken och kan ännu springa valfria pass. Maratonträningen har inte börjat på allvar och jag kan springa som jag vill. Sen på sommaren när det är trettio grader varmt, men jag ändå måste springa långpass, då är det inte lika kul mer. Lika njutbart. Eller i och för sig om det bara regnar och regnar och regnar hela sommaren, det är inte heller kul. Det är kanske bättre för löpningen, men inte kul annars. Fast inte är det fan kul att springa långpass i ösregn heller.

Springa i vanliga löparskor

Lämna ett svar

Kanske det var det snabbare passet på torsdagen som gjorde susen? Eller så var det solen och vårkänslorna? För jösses vad dagens löppass kändes lätt. Till och med pulsen hölls någorlunda under kontroll. Jag hade betydligt snabbare fart idag än vad jag sprungit i under hösten och vintern. Kanske också skorna påverkade. Det är så mycket roligare att springa i vanliga löparskor än att springa i dubbskor.

springa i vanliga löparskor

Dubbskorna är ju helt super när det är is och halt ute, men nog är de klumpiga. Tunga på foten och stela. Nu när jag äntligen kunnat springa i vanliga löparskor igen, känns det lättare. Som om jag flyger fram. Nu är det mer som om jag måste bromsa mig själv. Inte dra iväg för hårt med för hög puls.

Jag ska fortfarande hålla mig till planen och springa mina pass med låg puls, men det är svårt att hejda sig själv när vädret är så härligt. Idag var det sol och blå himmel. Det kändes verkligen som vår. Jag njöt av att springa. Nu känns det bara tråkigt att inte springa fort. Eller som jag vill.

På hösten och vintern när det är grått, mulet och kallt, då är det inte alltid så njutbart att springa annars heller. När vädret är härligt, då är det mycket roligare. Förstås. Samtidigt vet jag att jag inte är redo för snabbare pass och intervaller ännu. Jag måste smyga igång med dem. Jag ska hålla mig till planen och springa lugnt och långsamt ännu under mars och april.

Ibland kan jag få springa ett snabbare pass, men det gjorde jag redan på torsdagen den här veckan. Jag kan inte fuska varje pass. Trots härligt vårväder.