Vad hände med våren? Vart tog den vägen? Jag sprang ju redan nästan i t-shirt. Jag hade mindre kläder på mig och till och med solkräm. Nu känns det som om våren är långt borta och jag har varit tvungen att springa i både pannband och vantar igen. Vad hände med våren, jag vill ha värme. Sol och sommarkänslor. Inte frysa i maj.

Löpningen känns i alla fall bra. Ish. Lugna, långa pass går bra, men fart finns det inte. Jag har försökt mig på intervaller och jag hade helt glömt bort hur jobbigt det kan vara. Därför är känslan lite sådär. Jag vet att det är bra för mig att utmana mig med tempot, men det är såå jobbigt. Jag drar mig för att springa intervaller. Det är ju självklart att det är mycket trevligare att springa i mystempo än i maxfart. Men jag kämpar vidare.

För tillfället blir det tre löppass per vecka. Ett lite längre pass, ett distanspass och ett försök till snabbare pass. Just nu fungerar det, men jag ska så småningom göra upp en träningsplan inför maraton. Jag kan inte träna planlöst hur länge som helst. Jag behöver en struktur. En plan att följa, eller åtminstone att ha som en grund. Sen är det ju klart att livet kommer emellan ibland.

Fast just nu vill jag ha värme. Brukar våren vara så här sen? Att springa i shorts och t-shirt känns långt borta. Ett lager kläder skulle ens vara okej, men jag har fortfarande både långärmad tröja och jacka när jag springer. I maj!

Det börjar kanske bli tjatigt det här, men jag njuter verkligen just nu. Både av vädret och av att springa. Så mycket att det blev fyra löppass den här veckan. Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit fyra löppass på en vecka. Evigheter sedan. Oftast blir det två och ibland kanske tre, men aldrig fyra.

Den här veckan har det blivit ett långpass, ett intervallpass och två helt vanliga lugna distansrundor. Precis som jag vill ha det och vad jag kommer att sträva efter nu kommande månader. Ifall jag vill springa maraton i september vet jag att det kommer att krävas mer löpning än två gånger i veckan. Då kommer jag åtminstone behöva springa tre pass per vecka och gärna fyra. Därför är jag glad över att kroppen har svarat bra på en ökad träningsmängd.

Nu har kanske inte mitt långpass varit såå långt ännu eller mina intervaller superhårda, men fyra pass är ändå fyra pass. Jag antar att kroppen kommer att kännas mer sliten sedan när långpasset blir upp mot 20 kilometer och intervallerna blir längre och tuffare, men sen borde jag istället vara mer tränad också, så det kanske jämnar ut sig.

Jag tycker i alla fall att det är skönt och kul att veta att jag kan. Kroppen håller och motivationen är hög. Jag ser framemot att springa mer intervaller och längre långpass. Nu är grunden gjord och nu kan jag börja öka. Så småningom kanske jag ska göra upp en plan för min maratonträning, men än så länge kan jag träna som jag vill. Men just nu är det så kul att jag snarare behöver bromsa mig än pusha.

Den kom till slut, värmen. Äntligen vår och varma dagar. Idag var första gången som jag sprang i bara ett lager kläder. Utan vantar och pannband, bara vanliga tights och tröja. Visserligen den tjockaste tröjan jag har för att vara på den säkra sidan… Och den var alltför varm. Kanske inte riktigt t-shirt väder ännu, men en tunnare tröja hade nog räckt. Jag var svettig när jag kom hem och jag har saknat känslan. Känslan av att ha gjort något.

Det är tror jag en delorsak till varför jag inte tycker om styrketräning lika mycket som löpning. Jag vill ha svettfaktor. Endorfiner, glädjerus och lycka. Man kan säkert få det av ett bra styrkepass också, men jag är inte där. Jag får inte samma kick av styrketräning som jag får av löpning. Jag vill ha flås och puls, även om jag förstås vet att styrketräning är bra också. Och av andra orsaker.

Nu ska jag vara ledig i två dagar och jag hoppas att det fina vädret håller i sig och att jag kan njuta av det. Med löpning och promenader. Min semester blev en liten besvikelse vädermässigt och kanske träningsmässigt också. Just på grund av vädret. Jag hoppas kunna ta igen det nu.

Jag har inte ännu bestämt mig för hur jag ska göra med min stegutmaning. Just nu tycker jag att det är så kul att springa när det äntligen blev vår. När ska jag hinna med en stegutmaning när jag samtidigt vill börja träna inför maraton? Jag får klura vidare.

Den här tiden för tre år sedan sprang jag i t-shirt för första gången. I år har jag kommit så långt att jag springer i en tunnare jacka. Fortfarande vantar, pannband, vintertights och underställ. Det börjar kännas lite för varmt med underställ, men att jag skulle springa i bara t-shirt känns som utopi. Det har visserligen lovats varmare väder till nästa vecka, men jag tror inte att det blir t-shirt ännu. Möjligen att jag sträcker mig till att ha en vanlig, tunnare tröja och jacka. Och kanske inte vantar…

Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska klä mig. Det har varit så kall blåst även om det varit soligt. Först fryser jag, för att efter en stund ha alltför varmt. Vilket är ett tecken på att jag har för mycket kläder på mig. Men sen igen i nästa stund kommer det världens vindpust och jag är bara glad över att ha vantar och mössa. Jag längtar till den tiden då jag inte behöver fundera hur jag ska klä mig. Det är shorts och linne som gäller.

Jag längtar också efter att plocka fram cykeln. Jag vill ha lite varmare väder först. Tvåsiffrigt. Kanske jag kan cykla redan nästa vecka. Jag tycker att det brukar vara ungefär den här tiden på året som jag cyklar för första gången. Snart kommer jag att susa fram längs med vägarna igen. Eller susa och susa. Snarare frusta. Undrar hur mina ben kommer att reagera på att börja cykla igen…