Hur går det med maratonträningen?

2 svar

Hur går det med maratonträningen? Riktigt bra faktiskt, bättre än jag trodde. Jag är helt i fas och ligger bara lite efter i träningsmängd från år 2018. Då när jag sprang mitt bästa maraton. Det är bra med träningsdagbok för att kunna kolla tillbaka. År 2018 sprang jag 117 kilometer i april och 146 i maj. I år har jag sprungit 111 i april och 124 i maj. Det är egentligen först i juli som jag ska inleda maratonträningen.

hur går det med maratonträningen

Klart att jag tränar för det nu också, men i juli måste jag träna mer enligt en plan. Lägga in intervaller, öka på längden på långpassen och få in ännu mera mängd. Nu känns det ännu lite som en uppbyggnadsperiod. Vänja kroppen för vad komma skall.

Jag är ändå riktigt nöjd över dagens långpass. Det blev över 15 kilometer, vilket är det längsta jag sprungit på två veckor. Det kändes inte ens i kroppen att jag haft en paus. Får se hur det känns imorgon, men det var inga problem med att springa långt igen. Jag ska nog kunna uppnå mitt mål om att springa 20 kilometer under juni. Det är en bra grund för julis långa långpass.

Jag är nästan lite förvånad över hur bra det kändes idag. Jag hade redan förhandlat med mig själv att jag är nöjd över 12 kilometer. Det är okej om jag viker av tidigare och springer en kortare runda. Men jag behövde aldrig vika av, utan kunde springa hela min planerade runda. Och så kan jag springa i shorts också, och det gillar jag alltid.

Min träning under semestern

Lämna ett svar

Hur gick min träning under semestern? Alldeles utmärkt faktiskt, nästan bättre än förväntat. Planen var fyra löppass, det blev tre. Däremot blev det en vandring på över tio kilometer, plus en massa, massa steg. Backe upp, backe ner. Gå, gå, gå. Trappor, trappor och ännu mer trappor. Jag tror vi snittade 20 000 steg per dag. Vi har nog aldrig varit så här aktiva på en resa och den här gången hade vi ändå hyrbil.

min träning under semestern

Min träning under semestern är inte något jag prioriterar, utan jag ser det mer som en vilovecka. Hålla igång och inte helt tappa löpningen. Även om jag förstås vet att jag inte tappar allt fast jag inte springer på en vecka. Jag vet att det inte kommer att bli långpass eller intervaller. Jag vet också att jag kommer att gå mer än jag gör på löppass hemma. På grund av värmen och för att jag kanske tappar bort mig. Eller för att fota.

För mig är det ändå den bästa starten på dagen. Morgonlöpning på strandpromenaden, fota, stanna vid bageriet och köpa frukost och sedan äta den i lugn och ro på balkongen. Träningen gjord och klockan är inte ens nio. Sedan har jag hela dagen på mig för annat skoj.

Det blev som sagt tre morgonjoggar, totalt 19,5 kilometer. Alla ungefär lika långa och enligt samma princip. Springa ner till stranden, springa åt ena hållet så långt vägen går, vända om och springa tillbaka och åt andra hållet. Varje morgon mötte jag samma personer som alla verkade göra som jag. Det fanns inte så mycket väg att springa på, strandpromenaden kändes säkrast och lättast. Plus förstås att det är fint att springa längs med havet.

min träning under semestern

Vandringen som vi gjorde kommer jag att skriva ett skilt inlägg om, men det var nog bland det finaste på resan.

Hemma igen

Lämna ett svar

Hemma igen efter resan. Är det skönt att vara hemma igen? Svar nej. Jag längtar redan tillbaka till Grekland. Solen, värmen, stranden. Det ösregnade när vi landade i Helsingfors.

hemma igen

Jag ska så småningom börja skriva inlägg från resan, jag måste först gå igenom ca tre miljoner bilder. Jag hade helt glömt bort hur mycket jag brukar fota på resor.

Varför du ska springa lopp i Tallinn

Lämna ett svar

Jag har haft det här inlägget i mina utkast länge, ända sedan jag senast sprang lopp i Tallinn, 2019. Jag var hög på löpning och tänkte självklart att jag skulle springa i Tallinn igen nästa år. Som jag gjort så många gånger tidigare och alltid med ett leende på läpparna. Little did we know…. Men nu i år, nu jäklar ska jag springa lopp i Tallinn igen. Här är åtta orsaker till varför även du ska göra det.

Varför du ska springa lopp i Tallinn

Fantastiskt publikstöd
Publiken i Tallinn är fantastisk. De hejar på alla, det är tjo och tjim. Namnet och landet (flaggan) står på nummerlappen. Heja Heidi, hyvä Suomi, jaksaa jaksaa. Det finns en löpargrupp, Smilerit, som åker från Finland och springer. De hejar alltid extra mycket på finländare, och jag blir alltid lika glad av att se dem.

Fin bana
Det har varit ett varv även på maraton, men jag vet inte hur det är i år. Hur som helst är banan fin och man får se delar av Tallinn som man kanske inte besöker som turist. Telliskivi, strandpromenaden Stroomi, gamla stan, Pirita, Kalamaja, Open air museum. Senast sprang jag igenom nåt museum, Kulttuuri katel.

Målgången vid Viru gates
Ibland har starten gått här, ibland är målgången här. Mäktigt är bara förnamnet.

Billigt lopp
Det är billigare att springa i Tallinn, än ett stort lopp i Finland. Mycket billigare. Jag har åtminstone varit nöjd med servicen längs med banan och vid målgång. Sportdryck, vatten, ”filt”, icepower. Och ett skilt mattält för maratonlöpare.

varför du ska springa lopp i Tallinn

Platt bana
Banan är platt och snabb och asfalt. Kullersten genom gamla stan, men inga backar att tala om.

Fin medalj
Alla mina medaljer från Paavo Nurmi maraton i Åbo ser exakt likadana ut. Jag tycker det är lite tråkigt för då minns jag inte vilken som är från vilket lopp. Tallinn däremot, de kan göra fina medaljer. Min medalj från maraton är finast och betyder mest. Kanske för att det var maraton och hur bra loppet gick, men ändå.

nytt mål

Stämningen längs banan
Det här är nog den viktigaste punkten tycker jag. Det är alltid så jäkla kul att springa i Tallinn, tack vare publiken och andra löpare. Jag springer alltid med ett leende på läpparna, gåshud och runner’s high. Det är musik, det high five:as, jag pratar med andra löpare. Jag har så kul att jag nästan glömmer bort att springa, jag bara njuter.

Och så är det ju Tallinn
Min favoritstad. Går loppet åt skogen kan du alltid shoppa, äta och dricka gott och bara turista.

En liten disclamer. Jag har inte sett hur banan ser ut för årets lopp, men även om det skulle vara den backigaste banan i världshistorien med fyra varv och start och mål nån helt annanstans, tror jag nog att du trivs ändå 🙂

Hur jag tränar på en resa

Lämna ett svar

Jag har skrivit liknande inlägg tidigare, men det är över två år sedan senast. Om hur jag tränar på en resa. Den här gången har jag ju faktiskt ett mål jag tränar för, Tallinn maraton i september. Jag kommer att träna, men jag vet att det kommer att vara annorlunda än hur jag tränar hemma.

min träning under semestern

Hur jag tränar på en resa

Löpning

Oj vad jag ser framemot morgonlöpning på stranden. Det är nästan det bästa med att resa. Tidig väckning, på med skorna, shorts och linne. Springa på stranden, eller strandpromenaden. Ensam, eller åtminstone med färre turister. Stanna och fota. Se på soluppgången. Gatsopare och folk som öppnar upp sina affärer. Nån annan som är på morgonpromenad. Stanna vid bageriet för att köpa frukost. Duscha. Dricka kaffe och äta frukost på balkongen, och sen har jag hela dagen på mig. Träningen gjord. Aj että!

hur jag tränar på en resa

Jag siktar på fyra morgonjoggar. Ungefär fem kilometer per gång. Springer jag tio kilometer på en gång är jag supernöjd. Det har nog aldrig hänt på en resa. Som längst har jag kanske sprungit sju kilometer.

Jag vill springa, främst för att jag tycker om det, men jag ser det mer som sightseeing och hålla igång. Inte som ”träning”. Jag kommer inte att springa intervaller eller långpass. Jag kommer säkert mest att gå på grund av värmen och okända platser.

Promenader, vandring och vardagsmotion

Även om vi den här gången har hyrt bil, kommer vi att gå mycket. På stranden, på strandpromenaden, i stan, från plats A till B. Planen är även att gå en vandringsled som borde vara kring tio kilometer. Som Coastal walk i Sydney. Något som jag inte heller klassar som träning, utan mer att upptäcka nya platser och njuta av havsutsikten.

hur jag tränar på en resa

Och det är ungefär det jag tänker göra. Egentligen ser jag mest framemot att lata mig i solstolen, dricka drinkar, njuta av att äntligen kunna resa igen. En vecka med mindre träning gör ingen skillnad mot maraton. Speciellt inte när det är så långt kvar.

Hälsningar från Grekland!

Lämna ett svar

Hälsningar från Grekland! Som jag har längtat efter sol och värme, men inte vågat berätta något för att jag varit rädd för att jinxa det hela. Stressen och oron över att bli sjuk innan har varit hög kan jag säga. Men nu är vi äntligen här, efter över två år sedan senaste resa. Just nu bloggar jag med mobilen, så ifall inlägget ser konstigt ut, vet ni varför.

Hälsningar från Grekland

Nästa vecka borde det dyka upp tidsinställda inlägg, men vill ni ha uppdateringar från Grekland är det lättast att följa mig på Instagram @heidi_henriksson

När man försöker springa snabbt

Lämna ett svar

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag igår bestämde mig för att springa intervaller. Varför skulle jag försöka springa snabbt när benen känts tunga den senaste tiden? Jag tror att det var det fina vädret som påverkade mig. Hela vintern har jag längtat efter att springa snabbt i lätta skor, shorts, sol och värme. När det äntligen är fint väder, inte kan jag ju springa mysrundor då.

varför försöker jag springa snabbt

Det gick väl sådär. Det var kul för vädret var så härligt. Igår var första dagen som det var riktigt varmt tidigt på morgonen. Jag hade till och med solkräm på hela kroppen, inte bara i ansiktet. Själva intervallerna var inte lika kul.

Jag sprang korta intervaller igen, tio gånger en minut med en minut gåvila. Tredje gången nu som jag sprungit samma upplägg. På något sätt lyckades jag tappa bort räkningen, även om klockan piper. Jag har inte kollat på klockan när jag sprungit intervaller, jag vill inte bli stressad över tempot. Det är mer att jag vill springa snabbare under ett helt pass, men inte att jag behöver hålla ett specifikt tempo. När jag är redo för att starta min sista snabba intervall, tror jag, piper klockan för cool down. Då borde jag även ha missat en gåvila, men sak samma. Jag sprang i alla fall.

Nedtränad och tunga ben

Lämna ett svar

Benen känns fortfarande tunga, men jag kämpar på med löpningen i alla fall. Jag litar på att det kommer att vända, att jag just nu bara är nedtränad. Jag har ju ändå ökat på mängden löpning. Det är inte så konstigt ifall benen känns tunga då.

nedtränad och tunga ben

Veckototalen har ökat med kanske fem kilometer, ibland mer än det. Det varierar från vecka till vecka, beroende på hur långt långpass jag springer. Idag var planen att springa över 15 kilometer, men det blev bara tolv. Det fanns inte mer att ge. Magen knorrade, benen var tunga, jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Det var inte min dag och inte läge att pressa. Jag är ändå nöjd med tolv kilometer. För inte så länge sedan var det max när jag pressade, och nu kan jag springa det trots att jag har en sämre dag. Någonting har ändå hänt med formen, den har blivit bättre även om jag just nu känner mig nedtränad.

Jag tror att jag måste vänja mig vid känslan. Det är tungt att träna inför maraton. Det kommer inte alltid att vara kul. Jag kommer inte alltid att ha lust, eller ha pigga ben. Men jag kommer inte att vara pigg i slutet av ett maraton heller, det är lika bra att träna på att springa med trötta ben. Jag vet att det kommer att vända när jag lättar på träningen. Att jag sedan kommer att flyga fram. Dessutom är det viktigaste just nu att jag springer och ökar på mängden. Även om det resulterar i trötta ben.

Shortspremiär och tempofunderingar

2 svar

Jag hoppar över t-shirtpremiären och går direkt på shortspremiär. På tisdagen sprang jag långpass i tröja, jacka och pannband. Idag blev det äntligen (!) varmt och shortspremiär. Och t-shirt förstås. Som jag har längtat efter värme. Är inte våren sen i år? Även om jag kanske inte brukar springa i shorts i maj, brukar jag väl ändå inte ha jacka och pannband? Inte ens jag fryser såå mycket när jag springer.

shortspremiär

Min träningsplan för tillfället är att springa ett långpass i veckan, ett lite längre distanspass och ett lite snabbare pass. Och ifall jag har tid och möjlighet att springa fyra gånger i veckan, addera ett vanligt distanspass. Mysjogg. Långpasset är redan avklarat den här veckan, distanspasset sparar jag till helgen. Det betyder att dagens löpning var ett snabbare pass. Eller det var planen åtminstone.

Det fanns inte mycket tryck i benen idag. Det gick visserligen fortare än mina distansrundor och jag njöt av värmen, så det var ändå kul och godkänt. Förstås. Jag skulle kanske ha önskat lite mer power i benen bara. Det är ju det här jag har längtat efter hela vintern. Snabbskor, sopade gator, shorts och värme. När jag kämpade fram i snöstorm med dubbskor. Då tänkte jag på just den här stunden. Hur jag skulle susa fram och njuta av känslan av lätta ben. Njöt gjorde jag, lätta ben? Not so much.

Samtidigt blir jag nästan lite irriterad på mig själv. Jag får liksom påminna mig om vad mitt fokus är. Jag behöver inte vara snabb nu. Nu ska fokus vara på uthållighet. Långpass och bygga upp tåligheten. Mer mil och fler kilometer, inte tempo. Snabbheten kommer senare.

Det är tungt att springa långpass

Lämna ett svar

Maratonplanen framskrider, även om det just nu känns som om jag har tunga ben. Det är segt att springa långpass. Jag gör det för att jag måste, men det hade varit roligare med lättare ben. Det är mentalt jobbigt att fortsätta springa, men samtidigt vet jag ju att det är bra träning. Det kommer inte direkt att vara lättare att springa maraton heller.

tungt att springa långpass

Idag blev det lite över 15 kilometer, vilket är godkänt. Ibland tycker jag nästan att det svåraste med att springa långpass är att välja vilken rutt jag ska springa. Det blir samma kringelikrokar hela tiden. Lite beroende på var jag svänger blir det antingen sju kilometer eller nio. Jag har rundor som jag vet att blir ungefär 12 kilometer eller 14, men sen blir det svårare. Jag har ingen bra rutt på 18-20. Det jag skulle behöva just nu för att kunna öka på distansen. För orka springa längs med Skärgårdsvägen och vända efter nio kilometer.

Jag vet att jag skulle orka springa längre än 15 kilometer även om jag har sega ben, men jag vet inte vart jag ska springa. När jag senast tränade inför maraton sprang jag alla mina långpass på spånbanan. Runt runt runt, för att inte behöva fundera på rutt. Nu har jag tyvärr inte så bra upplevelse från senaste gången jag sprang på spånbanan. Sedan dess har jag inte sprungit där, men kanske jag ska våga mig på ett återbesök? Det var ändå ett lyckat koncept inför mitt förra maraton. Kanske jag ska börja med en kort runda där, eller en promenad. Vänja fötterna vid ojämnt underlag. Dessutom har jag ju faktiskt trailskor nu…