Tillbaka till min träningsrytm

Lämna ett svar

Semestern är över för den här gången och imorgon är det tillbaka till jobbet och till rutinerna. Jag hoppas jag snabbt hittar tillbaka till min träningsrytm. Jag vet inte riktigt vad som hände under semestern. Normalt när jag har semester brukar jag träna mer, men den här gången blev det mindre träning än vanligt. Jag har fortfarande tränat, men det blev varken mer löpning eller långpass. Det blev mest mysjogg och promenader. Idag däremot blev det ett riktigt ordentligt styrkepass.

Jösses vad det brände i musklerna och jag märker träningsvärken komma smygande. Kanske jag tog i extra mycket när jag inte har simningen som väntar efteråt. Jag behövde inte spara krafterna, utan kunde ta i mer. Jag tycker nämligen inte att det brukar vara så här tungt ens på gymmet. Eller det är klart att det är tungt på gymmet också, men mer att känslan efteråt är annorlunda. Jag tycker att jag fortfarande skakar i benen och då har det gått flera timmar sedan jag tränade.

tillbaka till min träningsrytm

Den här veckan kommer det inte att bli någon simning, vilket betyder att jag har en dag till för löpning. I vanliga fall har jag sprungit två gånger i veckan, men jag vill börja utöka det till tre pass i veckan. Jag vill så småningom börja springa intervaller och snabbare pass igen. Få till en träningsrytm där jag springer tre gånger i veckan, fördelat på ett långpass, ett intervallpass och ett distanspass. Kommande maratonsatsning kommer att kräva mer löpning än vad jag springer i dagsläget. Jag vill ändå börja öka försiktigt för att kroppen ska hålla. Men jag vet att jag måste börja nu och inte först i juli.

Nu känns det i alla fall skönt att vara igång igen. Inte för att jag ens hade en paus, det bara inte blev som planerat.

Hur har min semesterträning gått?

Lämna ett svar

Mina träningsplaner för semestern var att träna mycket. Springa och göra ett litet test inför kommande 100 000 stegs utmaning. Jag skulle gå 30 000 steg på en dag fördelat på flera promenader för att se hur kroppen reagerar. Hur har det gått med min semesterträning? Inte alls. Jag hade inte räknat med snökaos och storm.

Orsaken till varför jag ville göra en liten stegutmaning nu, var för att jag trodde att vädret skulle vara bra. Jag hade liksom sett framemot långpromenader i solsken. Lyssna på podd och bra musik. Njuta. Att det skulle vara kul också, inte bara kämpa. Så jag har struntat i det. På tisdagen var jag på en kort promenad på kvällen efter att ha suttit inne hela dagen och pusslat och väntat på bättre väder. Jag höll på att frysa ihjäl. Det var kallt, det var halt, det var oplogat och det var så inte värt att försöka sig på en stegutmaning. Även om jag vill det, vill jag nog mer hålla mig skadefri.

min semesterträning

Nu har det mesta av snön försvunnit och därför blev det en löptur idag. Det var inte riktigt så här jag hade föreställt mig att min semesterträning skulle gå. Att jag skulle träna mindre än vad jag gör på en vecka där jag inte är ledig. Igår var vi visserligen på resa, men det var min planerade vilodag.

Semestern är i och för sig inte slut ännu, jag har ännu möjligheter till träning. Och ja, jag vet att det är bra att vila också. Både från jobb och träning, men jag hade ändå sett framemot en vecka med högre träningsmängd. Och sol och vår. Kanske jag egentligen är mest besviken över vädret.

Resan bokad

2 svar

Resan bokad. Det är ord som jag inte yttrat på över två år. Det blir en så exotisk resa som till Sverige. Eller egentligen blir det bara en kryssning med Viking Glory, men efter över två år utan att resa så känns det som värsta största upplevelsen. Hur gör man ens?

Jag minns inte när vi senast skulle ha varit på en kryssning till Sverige. Eller rest med Viking. Oftast brukar vi resa med Silja och till Tallinn. För att jag ska springa. Senast vi reste med Viking, var… Graceloppet?

resan bokad

Jag är i alla fall väldigt ivrig på att kunna/få resa igen. Även om det bara är en nöjeskryssning till Sverige. Äta och dricka gott, shoppa, chilla, ta det lugnt. Jag hoppas att det blir fler resor i år ännu. Jag hade glömt bort hur ivrig jag blir inför. Hur mycket jag ser framemot det. Jag är säkert extra ivrig nu.

Har du någon resa bokad?

Två löppass i rad

6 svar

Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit två löppass i rad. Oftast har jag åtminstone en vilodag emellan. Jag sprang en helt vanlig distansrunda igår efter jobbet och idag blev det ett långpass. Jag är nästan förvånad över hur pigg kroppen kändes, eftersom det bara var 18 timmar mellan passen. Det bådar gott inför framtiden och kommande maratonsatsning. Då kommer jag vara tvungen att steppa upp löpningen. Springa fler gånger i veckan, vilket betyder att jag säkert kommer att behöva springa två löppass i rad oftare om jag vill få till all träning som krävs. Inte bara springa på lediga dagar från jobbet.

två löppass i rad

Det känns skönt att veta att kroppen håller. Kanske det är nu jag börjar se effekten av all styrketräning jag kämpat med. Även om jag inte alltid känner mig starkare, har det kanske ändå gjort mig till en bättre löpare. Vilket hela tiden har varit syftet. Jag vill ju kunna springa både långt och mycket. Både snabbare intervallpass och lugna långpass. Jag vill inte heller behöva vila i flera dagar efter ett hårdare pass, utan kroppen ska återhämta sig snabbt. Eller kanske snarare känna att jag behöver vila för att jag känner mig så sliten. Jag lär ju ändå vila, för är inte dum heller, men kroppen ska kännas pigg.

Jag hade inte egentligen ens tänkt springa idag, men vädret var för fint för att kunna motstå. Sol, blå himmel och äntligen lite varmare igen. Jag har dessutom semester nu och det är alltid det bästa sättet att inleda semestern på tycker jag. Med löpning. Jag tror att det kommer att bli mycket löpning under semestern. Det brukar bli det när jag tid för det.

Urlakad och vrålhungrig

Lämna ett svar

Det är mycket om simning just nu, men det är det som känns intressantast för tillfället. Där jag har mest utvecklingspotential och mest funderingar. Löpningen rullar på och jag längtar efter intervaller och snabbskor. Det känns som det är nära, eftersom gatorna börjar vara sopade. Cykelsäsongen har jag inte inlett ännu, eftersom det är alldeles för kallt för det. Senast i morse kom det snö. Men simning, där finns det mycket att skriva om. Om hur min hunger har nått nya höjder och hur jag efter dagens simpass känner mig helt urlakad.

urlakad och vrålhungrig

Jag simmade mina planerade 1500 meter och det känns i kroppen. Jag har inte träningsvärk, men känner mig trött i musklerna. Urlakad och slutkörd. Men ändå på ett bra sätt. På samma sätt som efter ett långpass löpning. Nöjd och lycklig över genomförd träning, men trött i kroppen. Hungern ska vi inte ens prata om. Min mage är som ett bottenlöst hål. Jag äter och äter.

Idag tycker jag att simningen kändes bra trots att jag simmade mitt längsta pass någonsin. Tidigare har jag vilat efter 100 meter, men nu simmade jag upp mot 250 meter innan jag stannade. Så träningen har väl ändå effekt, även om jag kanske inte alltid märker det. Jag tycker kanske att jag orkar simma bättre.

Jag tror att det också hjälper att jag bestämt mig för att inte göra så mycket armövningar på gymmet innan. Istället fokusera mer på ben och tyngre vikter, eftersom jag ändå inte har tillgång till det hemma. Jag är mycket svagare i armmusklerna och klarar mig bra med de vikter jag har hemma. Medan benen behöver mer belastning. Så win win.

Nu, mera mat!

Hur blir man bättre på att simma?

2 svar

Hur blir man bättre på att simma? Jag kämpar på med simningen och tror nog att jag kommer att få kämpa länge ännu. Jag tycker kanske inte att jag blivit bättre. För varje gång simmar jag längre, men det känns inte som om det klickat. Som om jag fattar hur jag ska göra. Jag harvar på, simmar längd efter längd, men det händer inte så mycket. Åtminstone inte som jag märker.

Träningen har säkert ändå effekt och jag hoppas att det går som med cyklingen. Att det plötsligt lossnar, jag fattar tekniken och kapar flera minuter från personbästa. Även om jag inte märker någon skillnad från gång till gång, så kanske ändå något händer. Att det inte är förgäves.

Som längst har jag simmat 1300 meter. Vid nästa simpass siktar jag på 1500. Det är klart att jag har blivit bättre, eftersom jag simmade 700 meter första gången jag var till simhallen. Nu är jag ändå uppe i dubbla distansen. Jag blir bara frustrerad när jag kämpar och kämpar och inte märker någon skillnad. Jag vill ha snabba resultat. Eller ens lite resultat som gör det värt allt slit.

hur blir man bättre på att simma

Triathlon känns ännu väldigt avlägset. Till och med sprintdistansen har jättelång simning, 750 meter tror jag. Jag som knappt kan simma det i bassäng, hur tusan ska jag klara av att simma så långt i öppet vatten. Bland en massa andra människor och vågor.

Jag tycker att min simning går bäst när jag är ensam i banan. Direkt det kommer någon annan som jag måste anpassa mig till, tappar jag allt. Jag kommer inte in i någon rytm. Kommer det någon emot mig på banan bredvid får jag kallsup av svallvågorna. Eller så blir jag stressad och tycker att jag är i vägen.

Det gick åtminstone lite bättre att simma nu när jag äntligen har simglasögon. Jag kände mig som värsta proffset. Tyvärr visade det sig att löparjackan som jag beställt inte hade fickor, det blev retur på den. Även om den annars var just en sån som jag letat efter, behöver jag nog en ficka. Ens en liten innerficka att ha nycklar i.

Fart i benen och lättare steg

Lämna ett svar

Det är så skönt att äntligen kunna springa i vanliga löparskor och kunna trycka på lite. Idag sprang jag i mina helt vanliga Nike skor, inte trailskor och inte Icebugs. Utan vanliga, snabbare skor för distanslöpning. Visst det var halt på vissa ställen, typ blankis, men ungefär 85 procent var ändå barmark. Så skönt att känna mig som mig själv i löpningen igen. Att det finns lite fart i benen och att känna mig lättare i steget. Även om det fortfarande är halt på vissa ställen, är det ändå såå värt att springa i vanliga skor. Jag njuter verkligen.

fart i benen

Jag har saknat att känna mig lätt i steget. Som att det finns fart i benen och tryck. Att jag inte släpar mig fram på tunga ben, utan att jag kommer upp. Att det händer något när jag trycker ifrån.

Jag är fortfarande långt ifrån mina snabbaste intervalltider, men det känns ändå som att det går åt rätt håll. Att jag blir snabbare. Jag tror nog att mycket beror på skorna. Känslan i kroppen. Jag har kanske inte blivit snabbare, men det känns så. Jag känner mig ju alltid som snabbast i lätta skor.

Nu tänker jag njuta av den här känslan och vädret. Nästa vecka har det igen lovats kallare väder, men jag tänker INTE plocka fram mina Icebugs igen. Jag har bestämt att nu är det vår och nu tänker jag springa alla mina pass i vanliga skor. Möjligtvis att jag kan sträcka mig till att springa i trailskorna, men de hjälper egentligen inte så mycket ifall det är blankis. Då kan jag lika gärna springa i de skor jag vill.

Vad har jag gett mig in på?

Lämna ett svar

Jag har inte gett upp tanken om att gå 100 000 steg på en dag ännu, men jag har kanske börjat inse vad det faktiskt innebär. Hur många steg det är, och hur långt jag måste gå för att klara av det. Igår gick jag nästan 6,5 kilometer och det var ungefär 7300 steg. Jag hade trott att det var över 10 000 steg. Åtminstone. Det tog mig ungefär en timme att gå. Tio timmar promenad blir fortfarande ”bara” 73 000 steg, men ändå 65 kilometer. Om jag kallt räknar med att gå i samma tempo hela tiden, vilket jag knappast kommer att göra. Vad har jag gett mig in på egentligen?

vad har jag gett mig in på

Jag vet inte ens hur jag vill lägga upp det hela. Ska jag gå en runda och loopa den om och om igen. Med start och stopp hemma för att på det sättet kunna byta skor, gå på toa, äta och dricka. Eller vill jag gå från plats A till plats B. Båda planer har sina fördelar och nackdelar.

Å ena sidan tror jag att jag kommer att tröttna på att gå samma sträcka hela tiden. Å andra sidan vill jag inte släpa med mig en massa grejer. Plus att jag inte vill vara klar med utmaningen och då vara nånstans i… Salo? Hur långt kommer man på 80 (?) kilometer? Jag vill inte vara klar med utmaningen mitt i natten och vara tvungen att ta en taxi hem. Men jag ser det i alla fall som ett gott tecken att jag bara antar att jag kommer att klara av det och största problemet är hur jag ska ta mig hem sedan 🙂

Jag har semester om två veckor och jag tror att jag kommer att göra en miniutmaning då för att se hur kroppen reagerar och vad jag gett mig in på. Gå fast 30 000 steg på en dag, fördelat på flera rundor. Stiga upp, morgonpromenad, frukost, vila, gå igen, äta lite, vila, ny promenad. Se hur det känns i kroppen efter att ha varit igång hela dagen. Och hur kommer det kännas mentalt. Fortsätta gå, fastän jag redan är trött.

Årets längsta löppass

Lämna ett svar

Lördag, ledig dag, sol, perfekt väder. Det finns bara en sak som gäller då. Långpass löpning. Vilket långpass det blev sedan, jag tror det blev årets längsta löppass. Dessutom fanns det helt klart mer att ge, men energin tog slut. Jag hade inte tänkt springa så långt som jag gjorde och hade som vanligt inte med mig någon extra energi. Jag måste börja skärpa mig på den punkten. Alltid ha med någon liten dextrosolbit i fickan. För att ens få en liten kick, även om det självklart inte hjälper mycket när jag blir hungrig. Det hjälper kanske mest mentalt att få något sött i mig.

årets längsta löppass

Vädret var verkligen perfekt för löpning idag. Sol, klarblå himmel, ingen blåst och varmt. Jag hade för mycket kläder på mig. Jag hade tunnare tröja och tunnare pannband och vantar än jag sprungit med på vintern, men jag skulle ha kunnat ha ännu mindre. Som jag har längtat efter det här. Solen, ljuset, våren, långpass.

Jag sprang igen i mina trailskor, men jag hade lika gärna kunnat springa i vanliga. De få ställen där det fanns is, hjälpte ändå inte trailskorna. Jag var ändå tvungen att gå. Då springer jag hellre hela rundan i de skor jag vill, och så går jag där jag behöver. Nu var det kanske två tre ställen där det var riktigt is och halt, lite sörja på nåt ställe, men i övrigt var det bara, torra vägar.

Det är inte så konstigt att det blev året längsta löppass idag. Allt var verkligen upplagt för det. Imorgon ska det om möjligt vara ännu bättre väder. Jag undrar om jag kan hålla mig från att springa då också, eller kanske det blir en långpromenad. Vissa har ju sin utmaning att tänka på också…

Solen ger mig energi

Lämna ett svar

Hur kan solen ge mig så mycket energi? Det spritter i kroppen och vårkänslorna är höga. Det känns som om jag bara måste orka lite till och sen vänder det. Det är ljust på morgonen när jag vaknar och det är ljust långt in på kvällen. Plötsligt har jag liksom energi till att göra nåt. Vårstäda och fixa. Fram med vårkläder, bort med vinterjackan. Snart kan jag plocka fram utemöbler, plantera, grilla. Sola och bada och pina colada. Älskar solen och ljuset och energin jag har.

solen ger mig energi

Löpningen rullar också på bra igen när jag valt att springa i vanliga skor. Tempot blir högre även om jag på vissa ställen ännu är tvungen att gå eller trippa fram. Men jag tycker ändå att det på bara en vecka har blivit bättre och mindre isgator. Om jag jämför med förra veckans fredag och nu i onsdag, var jag tvungen att gå oftare på fredagen. Nu kunde jag ändå springa nästan hela vägen.

Jag har äntligen beställt simglasögon åt mig och jag passade samtidigt på att beställa nya träningskläder. En ny jacka, ett par tights och en långärmad tröja. Jag har länge velat ha en ny jacka, en neonfärgad som gör att jag syns bättre i trafiken. Jag hoppas att den kommer att fungera bra även till cykling. Förra året cyklade jag till och från jobbet långt in på hösten och då kan det vara bra med en färggrann jacka. Även om jag förstås har reflexväst när det blir mörkt.

Hur är det med dig? Har du vårkänslor? Ger solen dig energi?