Det blev normala löparskor, och jag föll inte

2 svar

Åh, känslan av att springa i normala löparskor igen. Som jag har längtat. Swosch sa det bara. Jag flög fram. Det var en helt annan känsla än att springa i klumpiga dubbskor. Lite fick jag trippa fram på vissa ställen, och lite var jag tvungen att gå, men för det mesta kunde jag springa på riktigt bra. Tempot blev genast högre när jag sprang i normala löparskor.

normala löparskor

Nu sprang jag inte ens i snabba skor, utan i mina Nike trail. Tänk så snabb jag kommer att känna mig när jag kan springa i lätta skor. De som jag mest springer intervaller och tempopass i. När vägarna är isfria och allt grus är bortsopat. Med solen i ansiktet och bara ett lager kläder på. Snart, snart…

Jag längtar så efter våren nu. Det känns som om det är nära, att det snart vänder. Det har varit många fina och soliga dagar nu. Isen smälter, fåglarna kvittrar och det känns som vår i luften. Varmt. Sen är det plötsligt minus sju på natten och jag påminns om att det inte alls var vår ännu. Men på dagarna är det fint i alla fall.

Jag tror att planen nu kommer att vara att springa i mina vanliga löparskor. Jag är trött på Icebugs. Såå halt är det inte mer, bara på vissa ställen. Där får jag väl gå då och hoppas på att jag inte faller 🙂 På det sättet får jag dessutom in naturliga pauser i löpningen. Gå där det är halt och springa resten. Låter som en bra plan tycker jag.

Dubbskor eller inte

2 svar

Springa med dubbskor eller inte, det är den stora frågan nu inför varje löppass. Jag har sprungit alla löppass förutom ett i mina Icebugs det här året. Alla. Vet ni hur många gånger det är? Jag börjar vara trött på att springa i dem nu.

De är klumpiga och tunga och mina fötter tycker inte riktigt om att springa i dem mer. Jag vill ha ett par lättare skor som bättre passar mina fötter. Icebugs är jättebra i halka, men de är så klumpiga. Åtminstone de jag har. Jag har aldrig provat ut/valt dem och köpt dem, jag vet inte ens vilken modell jag har, utan jag fick dem av mamma. (Tack mamma!). Eftersom de varit så bra i halkan har jag aldrig orkat köpa nya och därför heller aldrig hittat ett par som kanske bättre skulle passa mig.

dubbskor eller inte

Nu tycker jag att jag nästan skulle klara mig utan dubbskor. Visst det är ännu halt på vissa ställen, men det är också riktigt fina bara vägar på många ställen. Jag längtar efter snabbskor och intervaller, men där är vi inte ännu. Men jag borde väl kunna springa i mina trailskor. Det var ju därför jag köpte dem. För att ha en mellanvariant. Inte metalldubbar, men ändå en grövre sula.

Jag tror att jag imorgon ska våga springa i andra skor än Icebugsen. I värsta fall får jag gå hem och sedan konstatera att det inte var läge att springa i andra skor ännu. Då vet jag i alla fall. Hur hade du gjort? Dubbskor eller inte?

När man inte simmat på länge

4 svar

När man inte simmat på länge är det kul. När man inte simmat på länge är det också tungt. Och svårt. Och jobbigt. Hur kan det vara så svårt att simma? Jag har aldrig varit bra på att simma, men idag kändes det som om jag tappat allt. Jag kämpar och kämpar, men det händer inget. Tungt för nacken, skakiga armar, dålig teknik och ingen flytförmåga. Hur ska jag någonsin bli bättre?

Är det bara att nöta? Simma längd på längd och hoppas på att jag i något skede fattar grejen. Jag vill ju inte ens simma bröstsim, utan jag vill simma frisim, men det känns ännu svårare. Är det viktigare att simma långt och mycket, men bröstsim, eller att simma kortare, men försöka simma frisim?

när man inte simmat på länge

Äh den frågan kan jag nog nästan svara på själv 🙂 I dagsläget skulle frisim i så fall bli typ fyra meter. Kanske det är bättre att jag blir van och bekväm med vattnet först, innan jag börjar lägga in teknikövningar. Simma frisim i början och sedan byta teknik när jag blir trött. För att på det sättet ändå få in mängd. Ja, jag svamlar nu.

Idag blev det trots en dålig känsla ändå 1000 meter. Jag skulle säkert orka simma längre, konditionen är det inget fel på. Det är nog tekniken som stoppar mig. Jag blir trött i armar innan flåset. Jag vill inte pausa hela tiden, utan jag vill komma in i ett flow. Just nu stannar jag efter fyra längder, 100 meter. Vid det laget har jag redan tappat tekniken så mycket att jag måste göra en omstart.

Nu har jag i alla fall förnyat mitt kort, så nu har jag tio gånger på mig att bli bättre. På den tiden måste jag väl förbättras? Och nu ska jag köpa simglasögon.

Köttbullslåda med pasta

Lämna ett svar

Torsdag och dags för ett middagstips igen. Jag lagar aldrig köttbullar på något annat sätt längre, efter att jag upptäckte detta supersmidiga recept. Köttbullslåda. Jag gillar enkla recept till vardags där allt lagas i en och samma form. Eller okej, pastan måste du koka skilt, men annars. En enda ugnsform. Receptet är från Pirkka, men jag skriver ut det här också. För fem portioner.

köttbullslåda med pasta

Köttbullslåda med pasta

400 g köttfärs
1 lök
½ msk olja
1 ägg
salt, peppar
2 förpackningar färdig pastasås, ostsmak
1 ask körsbärstomater
1 boll mozzarella
färsk basilika
350 g pasta

Skala och finhacka löken. Fräs löken mjuk i olja i en stekpanna. Låt svalna. Jag brukar skippa detta steg och ha i löken rå, för orkar helt enkelt inte steka den.

Blanda köttfärs, lök, ägg, salt och peppar. Gör ca 20 köttbullar.

Och nu till det supersmidiga.

Häll pastasås i botten av en ugnsform och lägg i köttbullarna. Råa, de kommer att tillagas i såsen. I med körsbärstomater och mozzarella i bitar.

köttbullslåda

Grädda i mitten av ugnen i 225 grader i 25-30 minuter. Under tiden kokar du pastan.

Strö över basilika.

köttbullslåda

Ät och njut.

(Den kan bubbla över i ugnen, så det lönar sig att ha ett bakplåtspapper under som skydd)

Hänt sen senast

Lämna ett svar

Tja, vad har hänt sen senast egentligen? För mig, personligen, inte mycket. Världen, desto mer. Jag försöker göra ett aktivt val att inte kolla alltför mycket på nyheter och läsa allt jag kommer över för att inte ångesten ska ta över. Just som det kändes att coronapandemin gick mot ett bättre håll, så händer det här. Det är inte bra för en som grubblar mycket. Men hänt sen senast skulle det här inlägget handla om.

hänt sen senast

Jag har:

Sprungit. Löpning är min terapi och där jag kan sortera tankar och bara vara närvarande i stunden. Koppla bort allt annat. Jag har sprungit långpass i solsken och njutit av varje minut. Så skönt och så välbehövligt.

hänt sen senast

Testat ny mifusmak, Tikka Masala. Jag älskar mifu, men det är nog ingen hemlighet. Det har förekommit ett och annat recept med mifu på bloggen. Gårdagens middag var mifustrimlor, grädde, microbulgur och frysta gröna ärter. Tog kanske 15 minuter att laga och jag tyckte i alla fall att det var gott.

Varit på ansiktsbehandling. Länge sedan sist för jag har inte hittat en tid som passat mig. Också väldigt skönt och väldigt välbehövligt. Nu ska det bli en vana igen att gå en gång i månaden. Min hud behöver det.

Kollat på UMK. Jag har aldrig sett på programmet tidigare, jag brukar föredra mellon. Främst för att nivån brukar vara mycket högre där. Men jag blev faktiskt positivt överraskad, det var inget bidrag som var direkt dåligt.

Planerat in besök till simhall och gym igen. Nästa vecka blir det av och jag längtar redan. Undrar om jag kan simma ännu? Inte för att jag någonsin egentligen kunde det, men har jag tappat allt?

Sol och vårkänslor och löpning

Lämna ett svar

Hur kan jag ha vårfeeling när det just kom en meter snö? Det har varit så fint väder under mina två lediga dagar. Jag har verkligen haft vårkänslor och njutit av att det varit sol. Igår efter mitt träningspass blev det ännu en promenad. Vädret var för fint för att kunna motstå. Idag har det blivit löpning.

vårkänslor och sol

Jag längtar så efter våren nu. Det känns som om det är nära nu. Snart vänder det. Nästa vecka är det redan mars. Jag längtar efter att kunna springa i vanliga löparskor och i tunnare kläder. Idag hade jag byltat på mig alldeles för mycket. Det var inte så kallt som jag trodde att det skulle vara och jag var genomsvettig när jag kom hem.

Löpningen då? Sådär kanske jag skulle beskriva det. Hade det inte varit för det fina vädret, hade nog betyget blivit sämre. Nu gjorde ändå solen och det fina vintervädret att det blev ett okej pass. Benen kändes klumpiga och tunga idag. Jag saknar att ha en lätt känsla i löpningen. En känsla där jag flyger fram. Konditionen är det inget fel på och jag orkar springa långt, men det finns ingen snabbhet. Inget studs eller power i benen. Fast det gör det sällan när jag springer i mina Icebugs. Det är också orsaken till att jag vill springa i vanliga löparskor och tunnare kläder. För att känna mig snabb igen.

Men snart så. Jag måste kämpa lite ännu, sen vänder det. Göra mina styrkepass, kämpa på i snön och sen i maj kommer jag att flyga fram. I t-shirt och mina lättaste skor. Då kommer allt slit att ha varit värt det.

Har du vårkänslor och sol?

Träning med miniband och kommande planer

Lämna ett svar

Jag vill komma igång med styrketräningen igen, men jag kände mig kanske inte redo för tyngre vikter ännu. Därför blev det idag träning med miniband. På det sättet kunde jag ändå träna styrka och känna att jag gör något, men jag behövde inte belasta armarna med tyngre vikter. Jag har inte ont i armen mer, men den känns av. Det känns lite för mycket för att jag ska vilja lassa på 20 kilo vikt. Jag vill inte göra det värre.

träning med miniband

Jag har tränat två gånger nu sedan vaccineringen. Ett lugnt löppass och dagens träning med miniband. Båda träningsformerna har känts bra, så nu litar jag på kroppen. Att jag kan träna som jag vill igen. Både tuffare löppass och tyngre styrketräning. En veckas vila har säkert bara gjort gott för kroppen. Nu är i alla fall ivern stor till träning igen.

Jag vill springa åtminstone en gång den här veckan, antagligen imorgon för då är jag ledig. Även om jag just nu inte satsar på löpningen, känns ändå ett löppass i veckan som ett minimikrav. Åtminstone med tanke på kommande mål i sommar. Jag vet att det är lättare för mig att komma igång med maratonträningen om jag har en grund att stå på. Att jag inte börjar från noll, utan att jag har sprungit mina mysrundor på åtta kilometer under vintern. Då blir inte steget lika stort till rundor på 15 kilometer och ännu längre.

Jag behöver inte springa rundor på 15 kilometer ännu, men så småningom vill jag lägga in längre rundor i träningen. Just nu ska fokus ändå vara på att bygga upp en stark och hållbar kropp. Styrketräningen ska vara prio ett. Nu är första steget taget igen, med hemmaträning och miniband. Nu gäller det att jag fortsätter.

Ett lugnt komma igång pass

Lämna ett svar

Jag har fortfarande ont i armen, men tyckte att nu får det räcka med vilan. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag har varit ledig hela helgen. Löpning it is. Ett lugnt komma igång pass. Armen blev väl inte direkt bättre, men inte heller sämre. Dessutom är det ju inte en skada jag har, utan en biverkning av vaccindosen. Därför tror jag inte att det precis är farligt att springa, även om armen är öm.

Nästa vecka hoppas jag kunna träna som normalt igen. Jag är kanske tvungen att vänta lite med tyngre styrketräning ännu, men löpning ska nog gå bra. Dagens komma igång pass kändes ändå helt okej. Jag tror inte att det var vaccindosen som påverkade mig, utan snarare föret. Icebugsen är jättebra i halka, men inte ens de hjälper när det är knöligt underlag. Jag var rädd för att stuka fötterna, eftersom jag har en tendens att falla. Därför gick jag ganska mycket.

ett lugnt komma igång pass

Nu börjar jag vara trött på vintern. Mest är jag trött på underlaget. Är det inte is, är det slask som sedan fryser till och blir knöligt. Så kommer det lite snö på och jag vet inte var det är halt, för att nästa dag vara slask igen med jättestora pölar. Äsch, ge mig bara vägar. Eller ens snö då. Inte en blandning av allt på en och samma gång.

Det känns i alla fall skönt att vara igång igen. Även om jag vet att det är bra för mig att ha lugnare träningsveckor och att vila, känns det ändå nästan konstigt. Jag är så van att röra på mig. Speciellt om jag är ledig och det är fint väder. Inte kan jag väl vila då. Vila kan jag göra när det regnar.

Hur har din vecka varit? Är du bra på att ha lugnare träningsveckor?

Hur tänkte jag riktigt?!

Lämna ett svar

Hur tänkte jag riktigt? Foamroller, stretch, rörlighet, lugn träning. Hur tänkte jag att det skulle gå om jag ont i armen. Jag har inte lika sjukt som efter förra vaccindosen, men fortfarande för sjukt för att kunna träna. Jag har igen en röd, varm fläck där vid sticket och armhålan är öm.

Det känns redan bättre och jag hoppas på att det känns ännu bättre imorgon. Jag är nämligen ledig hela helgen och det vore synd att låta en ledig helg gå till spillo. När jag för en gångs skull skulle ha tid till att träna. Jag vet att jag sa att det ska vara en lugnare träningsvecka, men något vill jag göra. Det har lovats sol till söndagen och ett löppass skulle sitta fint. Gärna ett långpass igen, men jag kan nöja mig med ett kortare.

hur tänkte jag riktigt

En vilovecka med mindre träning

Lämna ett svar

Träningen går bra just nu, men jag väljer att bromsa. Att ta en planerad vilovecka med mindre träning. Orsaken är egentligen att jag ska få min tredje vaccindos imorgon och att jag efter min andra dos fick jätteont i armen. Så ont att jag inte ens kunde träna. Därför väljer jag nu att inte planera in hård eller tung träning, så blir jag inte besviken om det inte blir av. Kan jag träna som normalt är det bara positivt, men inget jag stressar över.

Jag vet att det är bra för mig att ha lugnare träningsveckor. Att låta kroppen återhämta sig och komma tillbaka starkare. Det har blivit mycket träning den senaste tiden. Både styrketräning och löpning. Förra veckan sprang jag det längsta jag gjort på flera månader. En vilovecka med mindre träning gör ingenting för formen, det är bara bra för mig.

Den här veckan planerar jag istället för hård träning in lugn träning. Rörlighet och stretch. Foamroller. Massagepistol. Självklart hoppas jag att kunna träna något annat också, men jag ska lyssna på kroppen. Kanske jag inte ens får några biverkningar den här gången?

en vilovecka med mindre träning

Idag hade jag kunnat träna som vanligt, men jag valde ändå ett lugnt pass med TRX-banden. Jag behöver jobba på rörligheten i mina axlar och det är banden bra till. När jag styrketränar med vikter tycker jag att jag har svårt med övningar där jag ska lyfta över huvudet. Inte att styrkan skulle vara ett problem, utan just rörligheten. Det stramar i axlarna.

Jag vet inte hur många gånger jag i och för sig sagt att jag ska jobba på rörligheten och komma ihåg mina stretchövningar, och hur ofta jag sen gör det… Jag har ju bara mig själv att skylla.