Det finns intervaller, det finns långpass, distansrundor och så finns det kanske det bästa av allt. Njutspring. Även kallat för mysrundor. När jag inte har en plan om hur långt eller fort jag vill springa, utan bara springer för att det är kul. För att vädret är fint och löpningen känns härlig. Idag var just en sådan dag.

Det är lite varmare igen och jag fryser inte lika mycket. Nu är det mer lagom temperatur för löpning. Och sol. Det känns genast bättre när solen är framme. Jag bara känner hur jag blir gladare och piggare av att få lite sol på näsan. Det är fint med snö och vinter, men jag trivs nog ändå bättre på sommaren 🙂

Dagens njutspring blev prick nio kilometer och jag njöt av varje steg. Jag kanske inte sprang hela vägen, men nästan. Jag stannade och fotade och kunde hämta andan mellan varven. Det känns skönt att ha kommit upp i längd igen på mina löppass. Även om jag för tillfället mest bara springer för att det är kul, och inte har en plan som jag följer, är det ändå skönt att veta att jag fortfarande kan. Så småningom ska jag börja steppa upp löpningen igen. Springa längre pass, börja med intervaller och träna mer strukturerat. Då är det lättare att börja från en grund på tio kilometer än fem.

Just nu tänker jag ändå bara springa på känsla. Springa om vädret är fint, men inte känna att jag måste springa om det är svinkallt ute. Förra veckan sprang jag till exempel bara en gång, för jag tyckte det var för kallt för löpning. Som tur kan jag också träna annat.

Planen var att springa idag efter jobbet, men nu är min smärtgräns nådd. Nu är det för kallt för löpning. Jag fryser konstant just nu. Hemma, när jag går till bussen, på bussen, på jobbet. Det är på den nivån att jag typ skakar och står och värmer händerna på en varm kopp. Så ingen löpning för mig. Inte i alla fall idag.

Jag hoppas på lite varmare väder. Minus tio grader går väl ännu, men blir det kallare än det tycker jag att det är för kallt. Jag vet inte hur jag ska klä mig för att inte frysa. På jobbet har jag inget val, då är det arbetskläderna som gäller. Hemma sover jag i fleecebyxor, dubbla täcken och katt. Men det här med löpning. Jag har fodrade vintertights, jag har underställ, men inget hjälper mot stelheten i framsida lår. Vad ska jag göra för att frysa mindre? Säg nu för tusan inte kallbada 🙂 Jag badar inte ens på sommaren.

Istället för löpning blev det styrketräning. Jag kunde äntligen lägga på mer vikt på skivstången efter att ha varit tvungen att plocka bort. Nu känns det som om jag har blivit starkare och den styrketräning jag gjort har haft effekt. Jag är kanske inte lika svag längre, utan orkar mer igen. Det är kanske inte bara dåligt med kyla. Det betyder att jag har mer tid för annan träning. Jag har redan tränat styrka två gånger den här veckan och det blir antagligen ännu ett pass. Ifall inte vädret gör en helomvändning och jag kan springa igen.

Vilket underbart vinterväder det har varit idag. Jag har dessutom varit ledig. Det betyder bara en sak. Långpass löpning. Långpass som i länge ute, inte nödvändigtvis jättemånga kilometer. Jag sprang och gick om vartannat, stannade och fotade. Sprang lite mer. Fotade lite till. Plötsligt hade jag varit ute i över en och halv timme och njutit av varje sekund. När det är så här underbart vinterväder, då trivs till och med jag ute. Även om jag fryser.

Jag vet inte riktigt hur jag ska klä mig. Det är inte direkt att jag fryser, men framsida lår blir så stela. Jag har knähöga ullstrumpor, underställsshorts och fodrade vintertights med extra tyg just vid framsida lår. Ändå blir framsida lår illröda och stela. Jag skulle kunna vara ute längre och springa längre, men det blir nästan obehagligt till sist. När jag ”fryser”. Vad ska jag ha på mig? Ordentliga, fodrade ”utebyxor”? Det blir för bökigt med för mycket tyg, för mycket kläder. Jag kan inte springa om jag är för påbyltad heller.

Jag är i alla fall nöjd över dagens löppass. Trots kylan och stelheten, tycker jag ändå att jag kunde springa på bra. Det kanske hjälpte att jag stannade till så många gånger, att jag kunde hämta andan mellan varven. För när jag väl sprang, hade jag ett okej tempo. Dessutom blev det mitt längsta pass på flera veckor. Skönt att få till ett längre pass igen och veta att jag fortfarande kan. Jag har inte tvivlat egentligen, men omständigheterna har inte varit de bästa. Nu blev det långt, trots kyla, trots snö och trots Icebugs. Nu har jag inte några ursäkter för att inte springa långt.

Min löpning känns inte direkt dålig för tillfället, men inte heller bra. Det känns som om jag har tappat den bra form jag hade i december. Löpningen flyter inte på lika bra nu som det gjorde då. Jag får kämpa mer. Tyngre ben, flåsigare andning och en jobbigare känsla. Det kan åtminstone delvis förklaras av snön och av att jag springer i mina Icebugs. Jag skyller på vädret.

Jag har inte sprungit långpass under hela januari, utan det har blivit kortare pass. Snabba pass är inte ens att tänka på just nu. Det finns inget tryck i benen. Jag längtar efter vår och bara vägar. Att kunna springa på, flyga fram på lätta ben i mina nya skor. Inte behöva kämpa varje runda och känna sig tung. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Icebugs är jättebra mot halka, men de är tunga att springa i.

Jag vägde mina skor för skojs skull. Mina lättaste skor väger 180 gram, Icebugsen 300 gram. Det är nog en stor skillnad i vilka skor jag springer. Känslan är helt annorlunda att springa i lätta skor, eller springa i klossar. Men nu när vädret är som det är, finns det inte så många andra alternativ än att springa i mina Icebugs. Jag vill inte ramla. Jag vill kunna lita på fästet, inte behöva trippa fram och spänna mig hela tiden.

När jag kollar på statistiken har januari ändå varit en bra månad. Jag är nu redan uppe i en högre mängd än jag var förra året under samma tidpunkt. Det har blivit en bra start på året. Just nu är kanske inte känslan i löpningen den bästa, men jag skyller på vädret och skorna. Jag vet att det kommer att vända sedan när jag kan springa på asfalt igen. Eller ens på plogade, sandade vägar.

De senaste tre (fyra?) gånger jag sprungit, har jag sprungit i mina Icebugs. De är klumpiga och inte de lättaste skorna att springa i, men de är superbra i halkan. Idag däremot tyckte jag att jag skulle springa i vanliga skor. Fail! Det var så halt så halt, jag trippade fram och det slutade med att jag mest gick. På vissa håll var det isgata, på andra ställen snömodd. Ibland var det sandat, men oftast inte. Varför sprang jag inte i mina Icebugs?! Jag sprang prick fem kilometer, men jag hade energi för mycket mer. När jag kom hem hade jag fortfarande lust att träna och beslöt mig för att stretcha kroppen ordentligt. Nu när jag för en gångs skull var uppvärmd och hade ”tid”. Inte som efter ett långpass när jag vill i duschen direkt. Mer stretch behöver jag dessutom alltid.

Jag har blivit bättre på att stretcha efter löppass, eller annars också, men jag kan alltid stretcha mer. Jag har blivit ivrigare på yoga/stretch sedan jag fick yogablock av tomten. Herregud vilken skillnad det har gjort. Jag tycker att de hjälper massor. Nu kan jag göra övningar rätt, med rätt vinklar för att jag har händerna på blocken. Rak rygg och stolt hållning, och inte kämpa för att få händerna i golvet och således böja mig fel. Eller fel och fel, men nu är det enklare. Ta det som ett tips, köp yogablock!

Jag är glad över att jag var och njutsprang förra helgen, även om det var kallt. Då var det åtminstone sol (och jag hade rätt skor på mig). Nu är det mer typiskt vinterväder. Slask, halt, grått och plus tre grader. Så här kommer säkert vädret att vara nu tills det blir vår. För exakt ett år sedan var vädret annorlunda…

Lugnare träningsvecka. Ingen löpning. Hur tänkte jag riktigt?! Det är ju nu jag ska vara ute. Nu när det är sol (!), snö och underbart vinterväder. Till och med jag tycker att det är ganska fint just nu. För kallt, förstås, men jag fryser alltid. Nu är det i alla fall vackert väder. Idag blev det löpning igen, samtidigt som resten av Pargas. Det var många som var ute och njöt av solen och det fina vintervädret idag.

Löpningen kändes helt okej. Det är jobbigt att springa i mina Icebugs och det är egentligen för kallt för min smak, men jag ville passa på eftersom det var så fint vinterväder. Jag vet att det inte kommer många dagar som dessa. Snart blir det slask, grått och blåsigt igen. Hur många dagar med sol och snö är det under en vinter? Tre? Om ens det. När har det ens varit snö på vintern senast? För något år sedan?

Jag har tyvärr inte många bilder att bjuda på från dagens löprunda, eftersom min telefon också tyckte att det var för kallt 🙂 Jag hann ta några foton, men när jag skulle fota från ett annat ställe ”laddade den ur”. Den hade över 40 procent kvar av batteriet, men den tyckte att det var för kallt. Det är inte första gången det händer. Varken med den här telefonen, eller med andra jag haft. Det är lika irriterande varje gång, för idag hade det funnits mycket fint att fota. Kanske jag ännu hinner fota vinterlandskap innan allting smälter bort.

Det blev löpning i alla fall, trots snö och kyla. Inte speciellt långt, inte särskilt fort, det var ganska kallt och ganska jobbigt att springa, men alla pass räknas. Jag är ändå glad över att jag tog mig ut. Nu har jag i alla fall sprungit ett pass den här veckan, troligtvis blir det inte fler i helgen.

Jag var tvungen att springa i mina Icebugs, de är bra till mycket, men jösses vad de är klumpiga. De är hårda, det känns som att springa med en massa extra vikt på fötterna. Jag vet inte vad de väger, men känslan är en helt annan än när jag springer i mina lättaste skor. Snömodd, is och hala gator på det och det blir en tung känsla. Fem kilometer är ändå bättre än noll kilometer och alla pass räknas. Dessutom är det något speciellt med att springa i riktigt gräsligt väder. Jag känner mig som en krigare.

Nu är planen att träna inomhus resten av veckan. Det går ännu att springa i snö, men när det lovas över 20 minusgrader… Då är nog min smärtgräns nådd. Jag brukar ha min smärtgräns vid -15. Luftrören protesterar när det bli så kallt. Igår försökte jag springa med min buff över munnen och näsan, men vet inte riktigt om det hjälpte. Jag tycker ju att eftersom jag har gått med munskydd sedan september att jag borde ha vant mig, men nä 🙂

Hur har ni det i snöyran? Allt bra? Själv har jag bestämt mig för att se det här som en lugnare träningsvecka. Vädret får bestämma om jag springer eller inte, i övrigt tränar jag på som vanligt. Kanske det blir mer styrketräning och att det inte ens blir en lugnare träningsvecka. Det blir bara ingen löpning.

Hur mycket snö kan det komma egentligen? Jag tycker att det räcker nu 🙂 När det dessutom har lovats ännu mer snö och sedan väldigt kallt väder, betyder det att snön kommer att hållas kvar länge. Jag som så är redo för vår nu. Oftast brukar vi vara på en resa den här tiden på året eller veta att vi snart ska på en. Det gör att jag står ut med kylan bättre, för jag vet att snart, snart får jag sol och värme. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska stå ut.

Det känns lite irriterande att ha den här veckan som en lugn träningsvecka, eftersom jag den här veckan skulle ha tid till mer träning. Det är klart att jag kan springa fast snön vräker ner eller när det är – 20 grader, men jag är inte direkt sugen. Då tränar jag hellre annat. Inomhus. Kanske det här är veckan då det blir mycket styrketräning och yoga. Jag har ju mina träningsmål för året och det är lika bra att få det till en rutin direkt. Eller så tränar jag något helt annat. Träningsvideon via Youtube till exempel, det var ett tag sedan sist.

Vad är egentligen värst? Springa i värme, springa i regn, springa i kyla, springa i storm eller springa i snö? Det är väldigt sällan det är perfekta förhållanden för löpning. Typ vindstilla, mulet, men ändå tillräckligt varmt för att kunna springa i shorts och t-shirt. När händer det liksom? Aldrig. Det närmsta jag kommer till det är morgonlöpning på sommaren. Innan det blivit riktigt varmt. Men då är jag i och för sig tvungen att stiga upp väldigt tidigt på morgonen, springa innan frukost och det är inte heller optimalt.

Idag var det inte direkt perfekta förhållanden för löpning, men det gick hyfsat ändå. Ifall jag skulle vänta på perfekta förhållanden skulle jag nog få vänta länge tror jag. Det svåraste är alltid att ta sig ut genom dörren och att börja. Väl ute märker jag inte av regnet/stormen/snön lika mycket som när jag är inne och ser ut genom fönstret. Det ser värre ut än vad det känns när jag springer.

Idag var det inte kallt, inte blåsigt, men det var ändå tungt att springa. Snö och slask plus trötta ben från gårdagens styrketräning resulterade i tung känsla. Det kändes som om jag inte orkade lyfta fötterna. Löptekniken var säkert vacker att se på, men framåt kom jag. Ibland gick jag lite, men för det mesta sprang jag. Totalt blev det ändå över tio kilometer och det räknar jag som godkänt.

Det var inte speciellt länge sedan jag sprang tio kilometer för första gången på evigheter och nu kan jag springa det vilken dag som helst. Trots trötta ben och snö.