Författararkiv: hopihopi

Vinprovning på Domaine Sigalas

Greklandsinläggen fortsätter (äntligen!), med vinprovning på Domaine Sigalas. Vi har varit på vinprovning en gång tidigare, i Hunter Valley i Australien. Den här gången var konceptet annorlunda. Istället för att med en organiserad gruppresa köra runt till en massa vingårdar och prova på en massa vin, valde vi en vingård. Vi bokade själva vårt besök på förhand och valde ett vinpaket med fem vin och mat till.

vinprovning på domaine sigalas

Grekland som vinland är något jag inte visste så mycket om på förhand. Finns det ens grekiska viner på Alko, annat än Retsina? (Det finns det tydligen, till och med vin från den vingård vi besökte). Under resan hade vi druckit mycket lokala roséviner på restauranger och de var bra. Värre lokala vin har jag druckit 🙂

Vinprovningen var bokad till vår sista dag på resan och vingården låg nära där vi bodde. Jag hade kollat på Tripadvisor på olika vingårdar och när den som var rankad etta dessutom var nära där vi bodde, blev valet enkelt. Bara en kort promenad på tio minuter och vi var framme. Tydligen var det ett väldigt populärt ställe, där var mycket folk hela tiden som vi var där. Man kunde även komma som drop-in gäst, men vi hade som sagt förhandsbokat vår vinprovning. Vi fick inte ens den dag och tidpunkt vi egentligen ville ha, så populärt var det.

Det var vi och tre andra par, totalt åtta personer. Vi började med en kort vandring längs med vingården där vår värd förklarade processen och vintillverkningen. Berättade om de olika druvorna och vad som gör Santorinis vin speciella. Sedan var det dags för själva vinprovningen. Fem vin med mat som passar till. Små portioner. Tasting helt enkelt.

vinprovning domaine sigalas

Första var ett vittvin av deras kändaste sort, Assyrthiko. Dolmades och en citrusyoghurtssås till. Mer grekiskt blir det knappast, men så gott.

vinprovning Domaine Sigalas

Nästa vin blev igen ett vittvin med en grekisk sallad. Det här var min favorit, så god att jag köpte hem en flaska.

vinprovning

Santorini, eller åtminstone Domaine Sigalas, producerar mest vita viner. Därför blev även den tredje sorten ett vittvin. Till det serverades ceviche med lime och chili. Det är nästan som om de kände mig, och visste vad jag gillar. Lime, chili, vittvin, sol och en grekisk vingård. Kan det bli bättre?

vinprovning

Näst ut, rosévin med räksoppa. Det här var också så gott och vi efteråt köpte en flaska hem.

Sista rätten blev grekisk tomatbaserad pasta med fetaost och rödvin till. Det enda rödvinet vi drack på hela resan. Helt okej det med, men jag föredrar nog grekiska vita viner eller rosé. Maten däremot, mumma.

vinprovning

Vad tyckte vi om vinprovningen? Jättebra. Mycket behagligare än den i Australien. Lugnare tempo och mer fokus på de olika sorterna. Nu kunde vi ju faktiskt koncentrera oss på att smaka på vinerna. Inte bara nästa och nästa och nästa. Jättegod mat, det bästa vi åt på hela resan. Fina omgivningar och mysigt. Jag hade kanske önskat att få en efterrätt, att avsluta med något sött. Kanske skippat räksoppan och haft rosévinet sist tillsammans med baklava eller liknande. Men det fanns även andra vinprovningspaket med flera vin, kanske det är annorlunda på dem. Vi tog basic package.

Jag skulle ändå ge ett högt betyg och en stark rekommendation.

Stränder i Santorini

Lämna ett svar

Första inlägget om Grekland, vi börjar med stränder i Santorini. Inte kanske det första man tänker på när man tänker på Santorini, men visst finns här vackra ständer också. Inte bara solnedgång och blåa kupoler. I det här inlägget tänkte jag gå igenom de tre viktigaste stränderna på södra sidan av ön. Black beach, red beach och white beach. Alla med olika karaktär. Här kan du läsa om andra stränder vi besökt.

stränder i santorini

Stränder i Santorini

Vi börjar med den största och där vi bodde. Inte på stranden då förstås, men den närmaste. Black beach i Perissa. Tre kilometer av svart lavasten. Solstolar, beach barer, vattensporter, duschar. Som vilken strand som helst på en turistort, bara att här var det svart lava och inte sandstrand.

stränder i santorini

Stranden var het och badtofflor är att rekommendera. Inte direkt den mest badvänliga stranden på grund av havsbottnet, men det varierar från plats till plats. Första dagen jag skulle simma kändes det livsfarligt. Hala stenar och stora vågor. Jag har fortfarande spår av mina blåmärken. Andra gången på samma strand gick det betydligt lättare. Inte alls lika stora och hala stenar.

stränder i santorini

Solstolarna hör nästan alla till de olika beachbarena och de är gratis så länge du köper nåt. Eller så väljer du ett sån plats på stranden som inte hör till en beachbar och betalar för solstol och parasoll. (Gör inte det, svindyrt, mycket billigare att bara gå till en beachbar)

stränder i santorini

Den här gången hade vi hyrbil och kunde därför utforska Santorini på ett helt annat sätt än vara bunden till en researrangör. Som säkert också gör utflykter till följande strand, nämligen Red beach.

stränder i santorini

Det var inga problem att hitta hit, inte med GPS i alla fall. Lämna bilen vid parkeringen och gå. Det är en slingring stenstig, bra skor är att rekommendera. Vill du bara till utsiktsplatsen för att se på stranden, klarar du dig kanske med flipflops, men vill du ner till själva stranden behöver du bättre skor. Det är stenar, det är stig, det är trångt och smalt, men det är värt när du väl kommit ner.

stränder i santorini

Red beach är en betydligt mindre strand än Black beach och här finns inte mycket service. Några solstolar och ett litet café. Här vågade jag inte bada, men andra gjorde det nog. Klippor, vågor, hala stenar och en klumpig Heidi är inte en bra kombination.

Sista stranden vi besökte var White beach. Den ligger precis bredvid Red beach, men är inte lika lätt att köra till. Med båt, inga problem, med bil… Lite svårare. Vi hade läst att man bara kommer dit med båt, men tänkte ändå att det finns en utsiktsplats. Vi behöver inte komma ner till själva stranden, vi vill bara se den. Ibland ska man kanske lita på Google.

Det går att köra dit, men det är en smal sten/grusväg och vi vågade inte köra ända fram. Vi trodde inte att vi skulle komma upp för backarna med vår lilla grekiska hyrbil, att bilen skulle gå sönder. Vi lämnade helt enkelt bilen vid vägrenen och gick.

stränder i santorini

White beach var nog den häftigaste stranden enligt mig, just för att den var så otillgänglig. Här simmar man inte, inte ens fast man kommer med båt.

stränder i santorini

Om jag skulle rangordna stränder i Santorini enligt utseende är White beach etta, Red beach tvåa och Black beach trea. Men om jag rangordnar dem enligt användarvänlighet blir ordningen den motsatta. Jag vill ju nog ändå ha solstol och service.

Hur går det med maratonträningen?

2 svar

Hur går det med maratonträningen? Riktigt bra faktiskt, bättre än jag trodde. Jag är helt i fas och ligger bara lite efter i träningsmängd från år 2018. Då när jag sprang mitt bästa maraton. Det är bra med träningsdagbok för att kunna kolla tillbaka. År 2018 sprang jag 117 kilometer i april och 146 i maj. I år har jag sprungit 111 i april och 124 i maj. Det är egentligen först i juli som jag ska inleda maratonträningen.

hur går det med maratonträningen

Klart att jag tränar för det nu också, men i juli måste jag träna mer enligt en plan. Lägga in intervaller, öka på längden på långpassen och få in ännu mera mängd. Nu känns det ännu lite som en uppbyggnadsperiod. Vänja kroppen för vad komma skall.

Jag är ändå riktigt nöjd över dagens långpass. Det blev över 15 kilometer, vilket är det längsta jag sprungit på två veckor. Det kändes inte ens i kroppen att jag haft en paus. Får se hur det känns imorgon, men det var inga problem med att springa långt igen. Jag ska nog kunna uppnå mitt mål om att springa 20 kilometer under juni. Det är en bra grund för julis långa långpass.

Jag är nästan lite förvånad över hur bra det kändes idag. Jag hade redan förhandlat med mig själv att jag är nöjd över 12 kilometer. Det är okej om jag viker av tidigare och springer en kortare runda. Men jag behövde aldrig vika av, utan kunde springa hela min planerade runda. Och så kan jag springa i shorts också, och det gillar jag alltid.

Min träning under semestern

Lämna ett svar

Hur gick min träning under semestern? Alldeles utmärkt faktiskt, nästan bättre än förväntat. Planen var fyra löppass, det blev tre. Däremot blev det en vandring på över tio kilometer, plus en massa, massa steg. Backe upp, backe ner. Gå, gå, gå. Trappor, trappor och ännu mer trappor. Jag tror vi snittade 20 000 steg per dag. Vi har nog aldrig varit så här aktiva på en resa och den här gången hade vi ändå hyrbil.

min träning under semestern

Min träning under semestern är inte något jag prioriterar, utan jag ser det mer som en vilovecka. Hålla igång och inte helt tappa löpningen. Även om jag förstås vet att jag inte tappar allt fast jag inte springer på en vecka. Jag vet att det inte kommer att bli långpass eller intervaller. Jag vet också att jag kommer att gå mer än jag gör på löppass hemma. På grund av värmen och för att jag kanske tappar bort mig. Eller för att fota.

För mig är det ändå den bästa starten på dagen. Morgonlöpning på strandpromenaden, fota, stanna vid bageriet och köpa frukost och sedan äta den i lugn och ro på balkongen. Träningen gjord och klockan är inte ens nio. Sedan har jag hela dagen på mig för annat skoj.

Det blev som sagt tre morgonjoggar, totalt 19,5 kilometer. Alla ungefär lika långa och enligt samma princip. Springa ner till stranden, springa åt ena hållet så långt vägen går, vända om och springa tillbaka och åt andra hållet. Varje morgon mötte jag samma personer som alla verkade göra som jag. Det fanns inte så mycket väg att springa på, strandpromenaden kändes säkrast och lättast. Plus förstås att det är fint att springa längs med havet.

min träning under semestern

Vandringen som vi gjorde kommer jag att skriva ett skilt inlägg om, men det var nog bland det finaste på resan.

Hemma igen

Lämna ett svar

Hemma igen efter resan. Är det skönt att vara hemma igen? Svar nej. Jag längtar redan tillbaka till Grekland. Solen, värmen, stranden. Det ösregnade när vi landade i Helsingfors.

hemma igen

Jag ska så småningom börja skriva inlägg från resan, jag måste först gå igenom ca tre miljoner bilder. Jag hade helt glömt bort hur mycket jag brukar fota på resor.

Varför du ska springa lopp i Tallinn

Lämna ett svar

Jag har haft det här inlägget i mina utkast länge, ända sedan jag senast sprang lopp i Tallinn, 2019. Jag var hög på löpning och tänkte självklart att jag skulle springa i Tallinn igen nästa år. Som jag gjort så många gånger tidigare och alltid med ett leende på läpparna. Little did we know…. Men nu i år, nu jäklar ska jag springa lopp i Tallinn igen. Här är åtta orsaker till varför även du ska göra det.

Varför du ska springa lopp i Tallinn

Fantastiskt publikstöd
Publiken i Tallinn är fantastisk. De hejar på alla, det är tjo och tjim. Namnet och landet (flaggan) står på nummerlappen. Heja Heidi, hyvä Suomi, jaksaa jaksaa. Det finns en löpargrupp, Smilerit, som åker från Finland och springer. De hejar alltid extra mycket på finländare, och jag blir alltid lika glad av att se dem.

Fin bana
Det har varit ett varv även på maraton, men jag vet inte hur det är i år. Hur som helst är banan fin och man får se delar av Tallinn som man kanske inte besöker som turist. Telliskivi, strandpromenaden Stroomi, gamla stan, Pirita, Kalamaja, Open air museum. Senast sprang jag igenom nåt museum, Kulttuuri katel.

Målgången vid Viru gates
Ibland har starten gått här, ibland är målgången här. Mäktigt är bara förnamnet.

Billigt lopp
Det är billigare att springa i Tallinn, än ett stort lopp i Finland. Mycket billigare. Jag har åtminstone varit nöjd med servicen längs med banan och vid målgång. Sportdryck, vatten, ”filt”, icepower. Och ett skilt mattält för maratonlöpare.

varför du ska springa lopp i Tallinn

Platt bana
Banan är platt och snabb och asfalt. Kullersten genom gamla stan, men inga backar att tala om.

Fin medalj
Alla mina medaljer från Paavo Nurmi maraton i Åbo ser exakt likadana ut. Jag tycker det är lite tråkigt för då minns jag inte vilken som är från vilket lopp. Tallinn däremot, de kan göra fina medaljer. Min medalj från maraton är finast och betyder mest. Kanske för att det var maraton och hur bra loppet gick, men ändå.

nytt mål

Stämningen längs banan
Det här är nog den viktigaste punkten tycker jag. Det är alltid så jäkla kul att springa i Tallinn, tack vare publiken och andra löpare. Jag springer alltid med ett leende på läpparna, gåshud och runner’s high. Det är musik, det high five:as, jag pratar med andra löpare. Jag har så kul att jag nästan glömmer bort att springa, jag bara njuter.

Och så är det ju Tallinn
Min favoritstad. Går loppet åt skogen kan du alltid shoppa, äta och dricka gott och bara turista.

En liten disclamer. Jag har inte sett hur banan ser ut för årets lopp, men även om det skulle vara den backigaste banan i världshistorien med fyra varv och start och mål nån helt annanstans, tror jag nog att du trivs ändå 🙂

Hur jag tränar på en resa

Lämna ett svar

Jag har skrivit liknande inlägg tidigare, men det är över två år sedan senast. Om hur jag tränar på en resa. Den här gången har jag ju faktiskt ett mål jag tränar för, Tallinn maraton i september. Jag kommer att träna, men jag vet att det kommer att vara annorlunda än hur jag tränar hemma.

min träning under semestern

Hur jag tränar på en resa

Löpning

Oj vad jag ser framemot morgonlöpning på stranden. Det är nästan det bästa med att resa. Tidig väckning, på med skorna, shorts och linne. Springa på stranden, eller strandpromenaden. Ensam, eller åtminstone med färre turister. Stanna och fota. Se på soluppgången. Gatsopare och folk som öppnar upp sina affärer. Nån annan som är på morgonpromenad. Stanna vid bageriet för att köpa frukost. Duscha. Dricka kaffe och äta frukost på balkongen, och sen har jag hela dagen på mig. Träningen gjord. Aj että!

hur jag tränar på en resa

Jag siktar på fyra morgonjoggar. Ungefär fem kilometer per gång. Springer jag tio kilometer på en gång är jag supernöjd. Det har nog aldrig hänt på en resa. Som längst har jag kanske sprungit sju kilometer.

Jag vill springa, främst för att jag tycker om det, men jag ser det mer som sightseeing och hålla igång. Inte som ”träning”. Jag kommer inte att springa intervaller eller långpass. Jag kommer säkert mest att gå på grund av värmen och okända platser.

Promenader, vandring och vardagsmotion

Även om vi den här gången har hyrt bil, kommer vi att gå mycket. På stranden, på strandpromenaden, i stan, från plats A till B. Planen är även att gå en vandringsled som borde vara kring tio kilometer. Som Coastal walk i Sydney. Något som jag inte heller klassar som träning, utan mer att upptäcka nya platser och njuta av havsutsikten.

hur jag tränar på en resa

Och det är ungefär det jag tänker göra. Egentligen ser jag mest framemot att lata mig i solstolen, dricka drinkar, njuta av att äntligen kunna resa igen. En vecka med mindre träning gör ingen skillnad mot maraton. Speciellt inte när det är så långt kvar.

Hälsningar från Grekland!

Lämna ett svar

Hälsningar från Grekland! Som jag har längtat efter sol och värme, men inte vågat berätta något för att jag varit rädd för att jinxa det hela. Stressen och oron över att bli sjuk innan har varit hög kan jag säga. Men nu är vi äntligen här, efter över två år sedan senaste resa. Just nu bloggar jag med mobilen, så ifall inlägget ser konstigt ut, vet ni varför.

Hälsningar från Grekland

Nästa vecka borde det dyka upp tidsinställda inlägg, men vill ni ha uppdateringar från Grekland är det lättast att följa mig på Instagram @heidi_henriksson

När man försöker springa snabbt

Lämna ett svar

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag igår bestämde mig för att springa intervaller. Varför skulle jag försöka springa snabbt när benen känts tunga den senaste tiden? Jag tror att det var det fina vädret som påverkade mig. Hela vintern har jag längtat efter att springa snabbt i lätta skor, shorts, sol och värme. När det äntligen är fint väder, inte kan jag ju springa mysrundor då.

varför försöker jag springa snabbt

Det gick väl sådär. Det var kul för vädret var så härligt. Igår var första dagen som det var riktigt varmt tidigt på morgonen. Jag hade till och med solkräm på hela kroppen, inte bara i ansiktet. Själva intervallerna var inte lika kul.

Jag sprang korta intervaller igen, tio gånger en minut med en minut gåvila. Tredje gången nu som jag sprungit samma upplägg. På något sätt lyckades jag tappa bort räkningen, även om klockan piper. Jag har inte kollat på klockan när jag sprungit intervaller, jag vill inte bli stressad över tempot. Det är mer att jag vill springa snabbare under ett helt pass, men inte att jag behöver hålla ett specifikt tempo. När jag är redo för att starta min sista snabba intervall, tror jag, piper klockan för cool down. Då borde jag även ha missat en gåvila, men sak samma. Jag sprang i alla fall.

Nedtränad och tunga ben

Lämna ett svar

Benen känns fortfarande tunga, men jag kämpar på med löpningen i alla fall. Jag litar på att det kommer att vända, att jag just nu bara är nedtränad. Jag har ju ändå ökat på mängden löpning. Det är inte så konstigt ifall benen känns tunga då.

nedtränad och tunga ben

Veckototalen har ökat med kanske fem kilometer, ibland mer än det. Det varierar från vecka till vecka, beroende på hur långt långpass jag springer. Idag var planen att springa över 15 kilometer, men det blev bara tolv. Det fanns inte mer att ge. Magen knorrade, benen var tunga, jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Det var inte min dag och inte läge att pressa. Jag är ändå nöjd med tolv kilometer. För inte så länge sedan var det max när jag pressade, och nu kan jag springa det trots att jag har en sämre dag. Någonting har ändå hänt med formen, den har blivit bättre även om jag just nu känner mig nedtränad.

Jag tror att jag måste vänja mig vid känslan. Det är tungt att träna inför maraton. Det kommer inte alltid att vara kul. Jag kommer inte alltid att ha lust, eller ha pigga ben. Men jag kommer inte att vara pigg i slutet av ett maraton heller, det är lika bra att träna på att springa med trötta ben. Jag vet att det kommer att vända när jag lättar på träningen. Att jag sedan kommer att flyga fram. Dessutom är det viktigaste just nu att jag springer och ökar på mängden. Även om det resulterar i trötta ben.