Kategori: Tankar och funderingar (page 2 of 9)

23 dagar kvar

I min iver att förbereda mig inför lördagens lopp har jag ”glömt bort” att jag ska springa maraton. Jag såg på instagram någon som skrev att det var 17 dagar kvar till Helsingborg maraton. Tur att jag inte ska springa det tänkte jag. Tur att jag har mer tid på mig att träna. Nja… Såå mycket mer tid har jag inte. Det är bara 23 dagar kvar. Hur gick det till? Hur kan det vara så få dagar kvar?! Hjälp! Jag vet ju när loppet är. Jag vet att det är den 9 september, men jag har bara tänkt att det är någon gång långt in i framtiden. Inte om 23 dagar.

23 dagar kvar

Jag är inte redo. Jag vill ha mer tid på mig att träna. Helst ett par månader till eller så 🙂 Fast sen igen, är man någonsin helt redo? Känner man sig någonsin att man gjort allt? Sprungit alla pass, alla långpass, alla intervaller? Ätit, sovit, tränat rätt? Och med man menar jag självklart jag. Det finns alltid en känsla av att jag kunde ha gjort lite bättre. Sprungit lite mer, lite snabbare, lite längre. Jag vet att jag tränat på bra. Jag har inte skippat pass utan följt träningsplanen. Jag vet att jag kan, men mot slutet kommer alltid tvivlen. När jag inte tränar lika mycket finns det tid att tänka. Då kommer funderingarna. Tankarna, tvivlen. Kanske jag borde ha gjort si eller så. Gjort det här istället för det där. Inte gjort det där. Gjort mer av det här.

Äsch, det är fortfarande 23 dagar kvar. Än finns det hopp! Jag hoppas att lördagens lopp ger mig det självförtroende jag behöver för de kommande veckorna. Att jag får en bekräftelse att formen finns där. Inte så mycket tidsmässigt, utan jag är mer ute efter känslan i löpningen. Att det känns bra i kroppen och som att det finns mer att ge.

0

Mitt mål med Paavo Nurmi millopp

Mitt mål för Paavo Nurmi tio kilometer är att se det som en förberedelse inför maraton. Jag vill träna på att tävla. Anmälan till loppet kom plötsligt och oväntat. Jag vet att jag inte är i form för att springa personbästa. Jag har inte tränat tillräckligt med fart för att kunna springa snabbt på milen, jag har mer fokuserat på uthållighet och grundträning. Vilket är helt förståeligt eftersom jag satsar på maraton. Samtidigt är det kul att springa lopp och Paavo Nurmi hör till mina favoriter. Jag ville inte missa det och nu när jag har möjligheten att springa i alla fall, tänker jag göra det. Tiden får bli vad det blir.

Jag ska (försöka) se det som ett träningslopp. Jag ska testa kläder, jag ska öva mig på att dricka i farten, jag ska försöka att inte bli så nervös. Mitt mål är att se det som ett bra träningspass inför maraton. Få upp farten lite i och pressa mig själv. Jag springer alltid fortare på tävling än på träning. Det är något med atmosfären, adrenalinet, stämningen, nummerlappen osv som gör att jag kan pressa mig själv mer. Jag tänker inte göra några större förändringar i min träning inför loppet, utan loppet är en del av min träning. Det kommer ersätta ett av passen den veckan. Jag kommer inte att göra någon stor nedtrappning av träningen eller vila efter loppet. Därför har jag inte heller några stora förhoppningar om en bra tid.

Enligt träningsprogrammet jag följer börjar nedtrappningen inför maraton nästa vecka. Imorgon kommer jag att springa mitt sista långa långpass, jag siktar på trettio kilometer. Nästa vecka borde passen bestå av långpass 60 minuter, korta intervaller och långa intervaller med växlande tempo. Jag kommer att springa korta intervaller från programmet på tisdagen eller onsdagen och sedan vila fram till loppet på lördag. Loppet kommer att ersätta de två andra passen, det blir en kombination av långpass och intervall. Beroende på dagsformen på söndagen, blir det kanske en lätt löptur då. Så visst, lite annorlunda än planerat, men jag tror att loppet kommer att ge mig något också.

Mitt mål är att få till ett bra fartpass och få en bra känsla i kroppen. En känsla av att farten finns där och att jag tränat rätt. Ett sug till att springa fler lopp och längre distanser. Inte pressa mig själv till max, utan veta att det finns mer att ge. Plocka fram det i Tallinn istället. Och framförallt, ha kul. Lopp är ju roligt!

0

Min löparkarriär i framtiden

På fredagen skrev jag om min löparkarriär hittills. Idag tänkte jag ta upp min framtida löparkarriär. Vad vill jag göra i framtiden? Ska jag fortsätta som jag gör för tillfället? Har jag några större mål i framtiden? För att vara helt ärlig så vet jag inte. Eller vissa saker vet jag ju, men ibland är saker så skrämmande att jag inte vågar säga det högt. Eller skriva ut det här.

Löpningen är det som är roligast för tillfället och där jag har mest konkreta mål. Nu närmast tänker jag på mitt kommande maraton. Där har jag som målsättning att förbättra tiden från ifjol. Det är ungefär dit jag kommit när jag tänker på framtiden. Jag har inte en långsiktig plan i löpningen. Jag har inget lopp jag drömmer om att springa. Ingen distans jag vill klara. Jag springer för att jag tycker att det är roligt och för att det ger mig energi.

Och så var det det här med triathlon… Jag läste en smart grej någon gång att skillnaden mellan en dröm (dream) och mål (goal) är en plan. Handlingskraft. Aktion. Det är där jag är med triathlon. Jag vill delta, men vad har jag gjort för det? Inte ett skvatt. Eller okej, jag köpte den där baddräkten för över ett år sedan och har fortfarande inte (heller) simmat en endaste gång. Redo för triathlon då med andra ord 🙂 Jag kan liksom inte bara önska att delta i lopp och tro att jag ska kunna det. Jag måste träna för det också.

För tillfället är tröskeln alltför hög för att ens börja. Jag kan ju simma, jag kan cykla, löpningen är inget problem, men. Jag vill inte bara delta för deltagandets skull, jag vill kunna njuta av loppet och prestera. Inte precis att jag förväntar mig att vinna, men jag vill inte vara klar med bara simningen när alla andra redan går i mål. Det är inte ens en rädsla över att vara sist, men den där simningen alltså. Jag kan delta i ett sådant där man bara behöver simma 50 meter och sedan fast springa ett halvmaraton. Finns det en sådan distans 🙂 Det som skrämmer mig eller avskräcker mig från triathlon är just simningen. Det är så långt oberoende av vilken distans. Till och med i sprintdistansen är simningen 750 meter.

Om jag drömmer fritt och inte alls tänker på vad som krävs för att klara av det… Ironman på Hawaii hade ju varit kul. Vätternrundan. En svensk klassiker. Eller New York maraton. Eller Boston. Eller. ”Jag har inget lopp jag drömmer om att springa”. Stryk det förresten 🙂

framtiden

 

 

0

Min löparkarriär

Jag fick några frågor när jag efterlyste hjälp om tidsinställda inlägg medan jag är på resa. En del av dem handlade om min löparkarriär. Hur länge jag sprungit och om jag haft några skador. Det tänkte jag försöka svara på nu.

Min löparkarriär började för sex år sedan. Enda orsaken till att jag minns att jag började springa i april 2012, är för att jag använde runkeeper för att registrera mina rundor. Nu när jag tänker tillbaka känns det som om jag alltid har sprungit, men så har det verkligen inte varit. Jag var aldrig en sån som sprang i skolan. Jag sysslade med dans, redskapsgymnastik, jag red, innebandy… Men inte friidrott och att springa. Usch! Jag minns inte varför jag plötsligt bestämde mig för att börja springa, det bara blev så.

Jag kommer ihåg när vi bodde i Åbo och jag någon gång försökte springa där. Jag sprang i vintermössa, fleecetröja, jacka… Alla kläder jag ägde ungefär och jag svettades ihjäl. Jag tyckte inte om det och förstod inte varför någon ville springa. Vad jag inte heller förstod då var att jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Det var inte förrän vi flyttade tillbaka till Pargas som jag försökte springa igen. Den här gången med mindre kläder på mig, eftersom det redan var april.

I början sprang jag samma runda om och om igen. Med sprang menar jag gå. Jag sprang och gick om vartannat tills jag plötsligt inte mera behövde gå. Plötsligt var jag en sån som sprang. Jag var fast och hade blivit en sån som springer på julafton, i regn, i snöslask… Sommaren 2013 deltog jag i mitt första lopp. 10 kilometer på Paavo Nurmi maraton i Åbo. Jag visste att jag skulle klara det, men hade ingen aning om tidsnivå. Dundrade in på 1:02:06 och var stoltast i världen.

Det loppet har en speciell plats i mitt hjärta. Jag tyckte inte om att springa i skolan och att jag klarade av att springa ett 10 kilometers lopp var en seger för mig och för tonåriga Heidi som typ var sist när man skulle springa runt idrottsplan. Det är verkligen ett bevis att alla klarar av att börja springa. Kan jag, kan nog du också! Eftersom mitt första lopp var så roligt, har det blivit många fler lopp. Jag gillar att springa lopp, det är något speciellt med stämningen. Dessutom ger det mig motivation till att fortsätta träna och förbättra mig.

Jag har tack och lov aldrig varit allvarligt skadad under min löparkarriär. Jag minns när jag sprang en längre sträcka för första gången. Jag hade kanske som längst sprungit 10-12 kilometer och jag ökade till 16,5. hade jag ont i benen i flera dagar efteråt och jag insåg att jag ökat för mycket. En stor orsak till att jag inte varit allvarligt skadad är att jag lärt mig att lyssna på kroppen. Har jag ont, vilar jag eller tränar annat. Stretchar, yogar, styrketränar… Jag tar medvetet lugnare veckor och vilar efter lopp. Visst har jag småbekymmer ibland, vänster höft, jag tänker på dig…

löparkarriär

Hur jag jobbat med tekniken? Ööh… Pass på det. Skämskudde. Jag jobbar inte med tekniken… Eller räknas backintervaller?

0

Hjälp mig eller en frågestund

Nu behöver jag er hjälp. Jag är på väg på en resa under min semester. Har jag nämnt det förresten? Jag ska till Kroatien… Jag antar att jag inte kommer att ha lika bra möjligheter till att blogga under resan och jag vill inte förstöra min bloggstreak. Därför tänker jag tidsinställa några inlägg. Vad vill ni läsa om?

hjälp mig

Ska jag kanske ha något recept? Vilket i och för sig förutsätter att jag äter något annat än sallad och grillad svamp den närmsta tiden…

Ska jag skriva om mina tankar om maraton?

Hur jag (planerar att) tränar under semestern?

Mina favoritresmål? Vart jag inte vill resa?

Eller något helt annat? Hjälp mig…

Nu har ni också chansen att ställa en massa frågor och kanske det blir ett inlägg om det. Lovar i alla fall att svara på frågorna.

Tack på förhand!

0

Skor versus dagsform

Hur mycket beror på skor och hur mycket på dagsform? Känslan i löpningen alltså. Jag vet att ifall jag är i dålig form hjälper inga skor i världen mig till att bli bättre, men ifall jag är i bra form kan ett par skor sinka mig? Jag har fyra par löparskor som jag varvar mellan. Ett par för snabba intervaller, riktigt lätta skor med lite dämpning. Mina favoriter. Ett par hyfsat lätta skor, men ändå uppbyggda med dämpning, mitt senaste köp. Ett par rejäla klossar, de jag sprang mitt maraton i, mest för långpass. Och så ett par som egentligen borde kasseras, men som är bra som mängdsko.

dagsform

Jag har märkt att jag springer som bäst, och med det menar jag snabbast, när jag har mina lätta skor på. Och som ”sämst” när jag har de tyngre skorna på. Jag vet inte om det är av en slump och beror på dagsform, eller om det beror på skorna. Jag vet att jag inte kan springa alla mina pass i lätta skor, speciellt inte långpass. Men det gör såå mycket för känslan i löpningen. Jag vill känna mig snabb och lätt i benen. Det i sig gör ju att jag orkar mer och springer snabbare. En boost för självförtroendet. Placebo-effekt och sånt.

Jag har ibland gjort misstaget att springa intervaller i mera dämpade skor. Jag tycker inte att mina intervaller går lika bra då. Igen en gång, jag vet inte om det berott på skor eller på dagsform. Kanske passet gått lika dålig oberoende av vilka skor jag haft på mig. För att dagsformen var dålig. Eller kanske gjorde skorna att passet gick sämre än det behövt gå, om jag haft ett par andra skor på. Eller kanske jag helt enkelt funderar för mycket 🙂

Hur tänker du kring ämnet? Har du ett par favoritskor?
0

Mjölkfria produkter part 3

Jag har nu använt mig av mjölkfria produkter i kanske två månader. Jag är kluven till hur jag ska fortsätta. Jag har inte märkt av några resultat, varken till det sämre eller det bättre. Samtidigt är jag inte direkt strikt i mina val, det är inte så konstigt om jag inte ser resultat. Orsaken till att jag ville testa mjölkfria produkter var mina problem med löparmage. Igår drabbades jag igen av löparmage när jag sprang. Trots att jag både ätit sojgurt till mellis och druckit latte gjord på havremjölk istället för vanlig. Och äggmacka till frukost, med oatlys påmackan som ”smör”. Verkligen alla rätt den dagen och ändå drabbades jag…

Det är inget problem med att äta mjölkfritt, det är helt gott och så, men det är inte direkt billigt. Jag trodde på något konstigt sätt att det kostade ungefär samma sak, tills jag började jämföra priser noggrannare. Vanlig matlagningsgrädde kostar ungefär 0,60 euro, medan Plantis kostar ca. 1,20. Jag hade säkert bara sett på priset på Plantis och tänkt att det väl inte är så dyrt, tills jag insåg vad vanlig grädde kostar… För att inte tala om yoghurt.

mjölkfria produkter

Dessutom är det konsistensen. Det jag mest saknar från vanlig kvarg eller yoghurt är konsistensen. Jag gillar min yoghurt tjock, det känns som om det mättar mer. De versioner jag hittills testat både gjorda på havre och soja har varit rinniga.  De har mer påmint om mjölk än om sådan yoghurt jag är van vid. Jag brukar främst äta tjock turkisk (eller grekisk) yoghurt, riktigt tjock och fet alltså. Smaken har aldrig varit ett problem. Jag har gillat alla hittills, förutom blåbärs gurtti av Valio.

Nu vet jag inte hur jag ska fortsätta. Jag har inte sett några nämnvärda resultat och det ger inte  motivation till att fortsätta testa. Eller ska jag gå all in och utesluta alla mjölkprodukter och se om det hjälper? Nu har jag ibland använt vanlig grädde, ibland mjölkfria produkter. Ibland fått feeling och ätit glass i värmen. Ibland lagat mat innehållande massa ost. Ibland varit strikt och ätit bara mjölkfria produkter. Både ost, smör, grädde, yoghurt… Jag fick en kommentar på tidigare inlägg om att det är vanligt att man inte tål soja heller om man inte tål mjölkprodukter… Jag som just gillar sojaprodukterna bättre.

Eller är det kanske gluten som är problemet?

0

Vad betyder allt i praktiken?

Det är en sak att ha en plan, en annan sak att omsätta allt i praktiken. Jag har listat mina nyckelpass och vad jag behöver jobba på inför Tallinn maraton. Jag ska försöka förklara mer detaljerat hur jag tänker kring de olika delarna.

Långpass

Detta känns som den viktigaste punkten. I min maratonträningsplan skrev jag att jag vill springa åtminstone ett långpass på över 30 kilometer och några på över 25. Det längsta jag sprungit hittills på långpass är 16 kilometer. Jag har tidigare ökat med 1-2 kilometer per vecka. Ökat i kanske tre veckor och sedan haft en lugnare vecka där jag sprungit mindre och inget långpass. Kilometermängden är för tillfället ungefär 30, fördelat på ett långpass, ett intervallpass/snabbare pass och ett vanligt distanspass.

Det är nu 20 veckor kvar till maraton, om jag inte räknat fel, och håller jag samma tak borde jag utan problem komma upp i 30 kilometer. Samtidigt vet jag att snart börjar pollenhelvetet, sommar och sol och lata dagar… Det är inte precis som om ett 30 kilometers pass springs på en timme efter jobbet. Det krävs tid, planering, ledig dag. Helst inte för varmt, för vill inte springa i värme. Helst inte regn. Kanske jag nån gång vill ta en drink på en uteservering. Kanske bara ligga på stranden.

Då måste jag komma ihåg. Maraton. Heidi du ska springa maraton! Långpassen måste springas.

i praktiken

Styrketräning

Näst efter långpasset kommer styrketräningen. Jag har tränat styrka regelbundet varje vecka länge. Inte efter en specifik plan, utan mest en massa övningar blandade hejvilt. Benböj, armhävningar, biceps curl, stå på händer… Inte direkt några övningar som hjälper när jag ska springa maraton. Eftersom min vänstra höft knorrar ibland, måste jag börja göra övningar för att stärka upp den. Mycket övningar på ett ben. Utfall med benet uppe på en bänk. Musslan. ”Curtsy” utfall. Typ alla dessa övningar. Och fortsätta med yoga och stretch. Förstås.

Träningsprogram

Jag tänker göra upp ett eget program och inte följa en strikt plan. Eftersom jag jobbar olika dagar, olika tider är jag i alla fall tvungen att kasta om alla pass beroende på hur min dag ser ut. Jag vill få in tre löppass, ett styrketräningspass och ett yogapass. Precis som nu alltså. Kilometermängden kommer att öka för varje vecka, främst för att långpasset blir längre hela tiden. Intervallpasset kommer att vara i varierande längd, beroende på vilket typ av intervaller jag springer. Distanspasset är min mysrunda på veckan. Det passet som får ge vika först om det inte passar in med övriga livet. Eller det passet som kan bytas ut mot, t.ex cykling.

Intervaller

Jag vill springa fortare än mitt förra maraton. Det är det tidsmålet jag har för tillfället. Ett intervallpass i veckan är planen. Här är jag ännu mest osäker på vilka jag ska springa. Det finns så många och inget är mer rätt eller fel än det andra. Kanske jag går enligt känsla och dagsform? Fast sen igen, när vill man springa backe?

Frågor på det?

0

Träningen inför maraton

Det stora målet för säsongen är satt och nu gäller det att ta tag i träningen inför. Tallinn maraton springs på söndagen den 9.9. Det är fortfarande ännu långt dit, men samtidigt är det nu jag behöver steppa upp träningen. Nu ska grunden läggas, för att senare kunna fokusera mera på fart och finlir. Att inte sedan behöva stressa över långpassen. För stressa lär jag göra i alla fall och självklart springa långpass då också. Men jag vill få en grundtrygghet nu redan och komma upp i långpass på 20 kilometer.

maraton 2017

Hur jag tänker kring maraton

Långpass

Inför mitt första maraton förra sommaren hade jag som längst sprungit 27,5 kilometer. Bevisligen genomförde jag loppet, så det går ju att ha sprungit så ”lite”. Men. Det stämmer nog det som sägs att maraton börjar efter 30 kilometer. Då kommer väggen. Jag vet inte om det var väggen som kom, men något händer nog i kroppen efter 30 kilometer. Benen tog slut, även om flåset orkade. Inför Tallinn vill jag springa fler långa långpass. Jag behöver springa fler långa långpass. Vänja benen vid distansen och öka tåligheten. Förra gången hade jag sprungit ett pass på 27,5 kilometer, ett på 23,5 och så några på 18-20 kilometer. Och vanliga 12-14-16 kilometers rundor. Konstigt hur jag inför maraton klassar en 14 kilometers runda som vanlig… 🙂 Nu vill jag springa åtminstone ett pass på över 30 kilometer och några på över 25.

Styrketräning

Det är bra med blogg, då kan jag kolla tillbaka på mina gamla inlägg. Förra året den 14 juni skrev jag om mina problem med vänster höft. Hur den lätt blir stel när jag springer långt. Tre veckor senare var det dags för mitt maraton. När jag skriver att benen tog slut, menar jag egentligen att det var vänster höft som pajade. Slutt kaputt. Det var den som gjorde att jag var tvungen att gå mycket mot slutet. Vad lär vi oss av det här? Måste. Träna. Styrka. Om jag har problem med höften innan ett lopp, lär det knappast bli bättre av att jag springer 42,195 kilometer.

Träningsprogram

Förra gången följde jag ett träningsprogram ur boken ”Stora löparboken för kvinnor” av Lofsan och Jessica Almenäs. Programmet var 42 veckor långt, men jag hoppade in med 16 veckor kvar. Jag hade/har ju ändå en grund och börjar inte från noll. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra den här gången. Jag tror inte att jag kommer att följa ett färdigt program, utan kommer att knåpa ihop ett eget. Plocka delar från olika upplägg, inspiration till intervaller och pass. Inget strikt som på måndagen dessa intervaller i den här farten. Tisdag vila, onsdag långpass osv. Tänk om jag jobbar onsdag då? Jag vet vad jag behöver göra och jobba på. Dessutom är jag som ett trotsigt litet barn, lägger armarna i kors tycker. Kan. själv.

Intervaller

Jag har inget tidsmål uppsatt ännu, men har förhoppningar om att springa snabbare än förra året. För att göra det måste jag öka på tempot. Få upp grundtempot i löpningen och orka springa fortare längre. Hej långa intervaller och tröskelpass. Tusingar. Norska intervaller. Backintervaller. Här kommer jag att plocka inspiration ur olika träningsprogram och gå på känsla.

målgång tallinn maraton

Målgången vid Tallinn maraton

Vad tror ni om min plan?

 

0

Det där målet…

Jag har ju lovat att jag ska berätta om mitt mål för i år. Problemet har hela tiden varit att jag inte vet vad det är. Jag har inte kunnat bestämma mig för vad jag vill satsa på. Bli snabb på milen? Förbättra tiden på halvmaraton? Nytt maraton? När folk frågar vad jag ska springa för lopp i år, har jag bara hummat något obestämt. Redan i fjol när jag fick veta att datumet för Paavo Nurmi maraton var flyttat, anade jag att det skulle bli problem. Jag brukar alltid springa i Åbo, jag har gjort det de senaste fem åren. Olika distanser från år till år. De första två åren milen, sedan två halvmaraton och i fjol maraton. Tre år har jag sprungit i Tallinn, alltid halvmaraton.

planer på lopp

Det har alltid passat mig bra att springa i Åbo i slutet på juni och i Tallinn i början av september. Jag har haft bra tid för återhämtning mellan loppen oberoende av distans och kunnat träna inför nästa lopp. I år kommer Paavo Nurmi maraton att gå den 18.8 och Tallinn maraton den 9.9. Hur jag än vänder och vrider på saken får jag det inte att gå ihop. Jag kan inte springa båda loppen. Jag måste helt enkelt välja. Dessutom spelar jobbet in.

Jag jobbar helger och kommer antagligen att jobba då när det är Paavo Nurmi maraton. Jag har antagligen semester i slutet av juli, början av augusti och tror inte att jag kommer att ha en ledig helg direkt efter semestern. (jag är alltså ledig var fjärde) Dessutom är jag tvungen att önska ledigt den helgen som Tallinn maraton ordnas ifall jag vill delta där och det finns bara så många ”extra” lediga helger jag kan få.

I något skede fick jag nys om ett triathlonlopp. Ett motionslopp med simningen i pool, några kilometer cykling och några kilometer spring. Först tänkte jag satsa på det. En kul grej helt enkelt, en första introduktion till triathlon. En spark i baken åt mig som vill lära mig att simma. Något som motiverar mig att lära mig simma. Besöken till simhallen är fortfarande 0 (noll) sedan jag köpte den där jäkla baddräkten… Sedan visade det sig att loppet går samtidigt som Paavo Nurmi maraton, den 18.8. Not really helping med min planering där.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för vad jag ska göra. Typ. Jag skippar Paavo Nurmi maraton i år och satsar i stället på Tallinn. Distansen då? IIIIK! Maraton. Vågar jag ens skriva det här? Även om jag själv  har vetat om det och hela tiden haft det i tankarna, blir det mycket mer verkligt när jag skriver ut det. Skulle jag mot förmodan vara ledig den helgen som Paavo Nurmi går, kan jag alltid efteranmäla mig till loppet. Då är tanken i så fall milen.

Ett lopp som jag tänkte göra comeback på i år är Kaarina syysmaraton. Det ordnas den 27.10 och då borde jag ha återhämtat mig från maraton. Hunnit träna upp snabbheten. I Kaarina vill jag försöka sätta nytt personbästa på milen. Det är länge sedan jag sprang ett millopp och mitt personbästa är från 2015. Dags att maxa på milen. Först hade jag tänkt göra det på samma lopp där jag sprang mitt personbästa, men det loppet går inte i år. Alla mina planer verkar gå i stöpet i år…

20151024-111259-7344.jpg

Foto: Tomi Junnila

Vad ska du springa för lopp i år?

 

0
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑