Idag sprang jag veckans ”långpass”. Det blev tio kilometer idag, så jag är inte riktigt uppe i de längder jag vill för tillfället, men så småningom… Vi kan kalla det för ett längre pass. Med dagens löpning inräknat så slutade saldot på 24 kilometer löpning, ett pass styrka och ett pass zumba.

Jag vill som sagt börja öka på mängden på mina löpturer. Då när jag tränade inför halvmaratonet så sprang jag långpass på en 15 kilometer en gång i veckan ungefär och det är det jag siktar på i nuläget. Ifall det känns bra i kroppen vill jag så småningom börja öka längden på långpassen till närmare 20 kilometer. Jag har ju ett mål inför nästa år som jag har hintat om här i bloggen lite, men det är öppet ännu…

Jag vet inte om jag riktigt vågar skriva om det ännu. För skriver jag om det så blir det mer konkret, nu finns tanken bara i mitt huvud. Och det är inte lika skrämmande… Så beroende på hur min träning framskrider så kanske jag vågar berätta om mina planer.

Idag så sprang jag på motionsslingan som finns nära där jag bor. Den är kuperad och så finns där i mitten av slingan en megabacke. Just när man tror att man är uppe, så är det bara en platå och så fortsätter backen. Det är bra träning iaf. Nå ja hur som helst så hade nån haft lite roligt och lämnat lappar på träden. Just där vid platån så fanns en lapp. Jag tänkte jess, hejarop och pepp, men nej! Fast ganska roligt egentligen.

Nu blir det farsdagsfirande för min del. Nästa vecka borde träningen fortsätta i samma stil som den här veckan. Ett pass zumba, ett pass styrka och antagligen tre löppass, med förhoppningen om att öka på mängden lite.

Idag jobbade jag en lång dag på jobbet och jag hade inte så höga förväntningar på dagens löprunda. Benen kändes tunga och huvudet var trött efter jobbdagen, men tydligen kan löprundan gå bra iaf. Jag var helt förvånad när jag kom hem och kollade på klockan över hur snabbt det hade gått. Snabbt för att vara mig alltså. Allting är väl relativt, för nån annan är säkert mitt tempo jogg-fart, men för mig är det snabbt.

Jag är ännu också så glad över kommentaren som en jobbkollega sa åt mig i lördags, att jag har inspirerat henne till att börja springa. För hon tyckte att alltid att det lät så kul när jag berättade om mina lopp jag deltagit i och att hon också skulle vilja våga. Och nu gör hon det, hon är anmäld till ett 10 kilometers lopp nästa sommar.

De som känner mig och vad jag skrivit via bloggen vet att jag verkligen inte var en sån som tyckte om att springa förut, löpningen har bara funnits i mitt liv de tre senaste åren ungefär. Så att jag kan få nån annan att också gilla att springa är hur kul som helst. Så där satt vi på jobbfesten och diskuterade löpskor, intervaller, bra rundor i stan att springa, kläder och allt annat roligt att prata om när man har samma intressen. Så kul!

Idag var planen att jag efter jobbet skulle bege mig ut på en löptur. Jag har inte sprungit sen i lördags och tänkte att jag skulle testa på hur kroppen känns efter tävlingen. Jag fick skrota mina planer ganska tidigt för jag vet även utan att springa att kroppen inte känns bra… Jag vet inte om jag håller på att bli förkyld eller om jag bara pressade mig så (för?) hårt på lördagens millopp, eller om jag påverkas av att vi ställde om klockan, men kroppen känns bara blä.

Så det får bli en till vilodag och så hoppas jag att det reder ut sig. Jag känner mig mest trött och hängig och helt enkelt orkeslös. Inte så där det känns bättre efter att jag tränat utan snarare att det skulle förvärra situationen. Ifall det känns bättre imorgon, så blir det kanske ett träningspass då istället.

Det är hur som helst fint väder ute, perfekt springväder. Men jag kan ju njuta av vädret genom fönstret också. Ha ha 🙂