Adidas supernova

Lämna ett svar

Jag behövde ju nya skor och hade verkligen som plan att gå till en butik. Testa olika modeller, provspringa, få hjälp att välja ut ett bra par. Hur gick det? Som det brukar. Klick klick klick. Beställt via nätet (för såå mycket billigare och större utbud). Exakt samma skor som jag redan har, bara i en annan färg. Adidas supernova.

adidas supernova

De var mina förra maratonskor och de var dem jag skulle kassera för att de var så slitna. Nu med ett nytt likadant par kan jag förhoppningsvis springa maraton i dem istället. Jag har alltid tyckt om Adidas och Adidas supernova passar mig. De är bra som mängdsko och för många mil, men är kanske lite… tråkiga. De är inte tänkta som snabbskor och är kanske inte tillräckligt snygga att ha som vardagssneaker, men jag var ute efter mängdsko och maratonsko, och till det passar de.

Jag har sprungit tre gånger i dem nu. Inte ännu långa långpass, men över tio kilometer per gång. Som det ser ut just nu kommer jag att springa maraton i dem. Jag vill ännu testspringa långpass i dem för att se hur de känns då, men det borde inte vara ett problem eftersom det är exakt samma sko. Samma märke och modell, bara annan färg. Det var säkert också därför de var så billiga, eftersom det kommit en nyare version.

Jag tror att jag får börja projektet att hitta nya skor efter maraton. Eller klart att jag kan köpa nya skor nu också, men de skulle knappast bli mina maratonskor i alla fall. Jag har inte tid att springa in dem längre och testa dem. Eller att prova ut och beställa. För note to self. Storlek 7,5 US är inte samma som storlek 7,5 UK. Kolla innan du klickar hem vilken storlek du faktiskt ska ha. Annars är du bara tvungen att skicka tillbaka för att skon var lite stor 🙂

Långpass i ösregn

Lämna ett svar

Jäkla skitväder! Får man säga så? Även om jag kanske inte tycker om att springa när det är jättevarmt och sol, är det ändå bättre än ösregn. Planen var 25 kilometer, det blev strax över 20. Det regnade för mycket.

springa i ösregn

Det hade lovats regn, men det regnade inte när jag bytte om. Jag tänkte att jag hinner. Precis när jag steg ut genom dörren började det regna och sedan slutade det aldrig. Ibland mer, ibland mindre, men alltid regn. Regn, regn, regn. Ösregn, duggregn, små droppar, stora droppar. Till sist spelade det nästan ingen roll, jag var redan så blöt att jag knappast kunde bli blötare.

Planen var att springa ett liknande upplägg som förra veckan. Springa i 27-28 minuter och gå 2-3. Det är lätt att hålla koll på och jag får springa en längre sträcka i ett svep. Det fungerade bra och kroppen orkade, men vädret. Vädret! Mot slutet bestämde jag mig att strunta i att gå och bara springa på. Jag tyckte att jag blev så kall under mina vilopauser och kroppen orkade springa. Lika bra att springa hela tiden då.

Jag är nöjd över tempot, speciellt mot slutet. Jag hade en bra känsla hela tiden och kunde trycka på. Till och med öka mot slutet. Det är just en sån här känsla jag vill ha på slutet av maraton. Att det finns tryck i benen trots att jag redan sprungit långt.

20 kilometer är kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på att springa den här veckan när jag för en gångs skull har tid till långpass, men det är ändå bättre än säg 12. Imorgon lovas det bättre väder och kanske jag springer en liten kort runda då också. För att samla mer kilometer och springa på trötta ben. Kanske jag på det sättet får en känsla av ett långt långpass.

En till bra träningsvecka

Lämna ett svar

Den här veckan blev en till bra träningsvecka. Det känns skönt när det bara är åtta veckor kvar till maraton. Att känna att formen är på väg upp och att jag kan springa som jag vill. Den här veckan bestod av ett distanspass på stugan, ett långpass på 24 kilometer, tusingar som intervaller och styrketräning. Plus att jag faktiskt också yogade/stretchade hemma.

en till bra träningsvecka

Nästa vecka och sen följande har jag semester och då hoppas jag att få till ännu en bra träningsvecka. Nu när jag äntligen har tid att träna. Långpassen tar ju mycket tid i anspråk och det är alltid lite stressigt att hinna springa dem ifall jag springer innan jobbet. Det är inte så där bara att sticka ut, utan det kräver planering. Tidig väckning för att hinna äta frukost, smälta frukosten men inte bli hungrig igen och så springa i tre timmar.

Den här veckan sprang jag även mitt långpass på asfalt och inte på spånbanan och det gör nog stor skillnad i tempot. Jag tycker att jag orkade mycket bättre, fastän det blev långt. Jag hade inget vatten med mig, men en smoothie och energigodis. Det räckte och fungerade bra med magen. Klart att det skulle ha varit gott med vatten också, men helt okej känsla ändå. Bättre än okej. Jag är nästan ännu också förvånad över hur bra det känns. Speciellt efteråt. Jag känner mig inte sliten och jag har inte ont i kroppen/benen.

Idag blev det veckans sista träningspass, tusingar. Det var evigheter jag sprang tusingar senast och jag var osäker på tempot. Fem gånger tusen meter, med två minuter gåvila. Jag tror jag fegade lite, jag hade nog kunnat ta i mer, men jag var som sagt osäker på tempot. Hur hårt orkar jag springa. Jag vill inte maxa den första och sedan inte orka fler. Nu blev det i stället att jag mot slutet kunde trycka på ordentligt. Därför tror jag också att jag hade kunnat starta hårdare. Men kanske bättre den här vägen, att kunna avsluta starkt.

Springa på asfalt

Lämna ett svar

Jag försöker att inte bry mig om tempot när jag springer, speciellt inte när jag springer långpass. Då är fokus mer på att springa långt och länge, än tempot. Sedan har jag ju mitt mängdpass där fokus har varit på att springa hela vägen. Gärna med ett lite högre tempo. De senaste gångerna har jag sprungit mitt mängdpass på stugan i Nagu. Med lite varierande känsla. Igår sprang jag samma pass för tredje gången och jag konstaterade att det är en jättestor skillnad på att springa på asfalt och att springa i skogen. Tempot var helt annat. Lite berodde säkert också på skorna.

Jag har inte velat ta mina snabbskor till stugan, utan jag har sprungit i mina slitna Adidas. De är så slitna att de knappt har något botten kvar. Jag känner varje sten under foten. Därför har säkert tempot och känslan inte varit den bästa. Nu sprang jag i mina Niken och känslan var en helt annan. Dessutom valde jag en sådan rutt där jag för det mesta kunde springa på asfalt.

springa på asfalt

Det gick så mycket fortare och kändes mycket bättre. Kroppen svarare, benen pinnade på och det kändes inte tungt. Det är nog mycket lättare att springa på platt asfalt än på kuperad skogsstig. Sen är det ju klart att det är bra att springa kuperat i skogen också, kanske är därför det sedan känns så lätt när jag springer på platt underlag.

Gårdagens pass gav i alla fall en indikation om att jag är på rätt väg. Att det börjar finnas lite fart i benen samtidigt som långpassen blir längre för varje gång. Det är trots allt inte så länge kvar.

Veckosummering

2 svar

Ibland är det svårt att blogga på sommaren. Det finns så mycket annat kul att göra än sitta inne vid datorn. Kanske en veckosummering får bli ett inslag på sommaren? Åtminstone en veckosummering över träningen.

veckosummering

Jag kämpar på med maratonträningen och börjar vara uppe i såna mängder löpning per vecka som jag är nöjd med. Den här veckan blev det 43 kilometer löpning. Plus över 30 kilometer cykling och ett styrkepass. Det är mer än godkänt. Jag är mest nöjd över känslan under långpasset. Det känns som om det finns mer att ge och jag blir inte sliten av det.

Jag har inte bestämt mig för ifall jag ska springa kommande långpass på spånbanan eller inte. Det har inte lovats lika varmt väder, men jag tycker kanske ändå att jag behöver vätska och energi för att orka springa långt. Eftersom jag inte äger någon vätskeväst vet jag inte hur jag skulle transportera vätska. Hålla en flaska i handen? Det blir kanske bara något som stör mig och tar mer energi mentalt. Att jag inte tycker att det är värt det.

Samtidigt vill jag nog ändå ha vätska och energi när det är varmare och när jag ska springa längre. Jag tycker att jag behöver det. På fredagen sprang jag mitt mängdpass för veckan. Jag sprang igen på nya stigar vid stugan och jag märkte att jag blev sliten. Jag orkade inte hålla mitt planerade tempo, för jag var så förbaskat törstig. Och hungrig. Att jag fortfarande inte heller har lärt mig. Jag behöver nog äta mer än vanligt om jag ska springa halvlångt, halvhårt.

Veckans intervallpass kändes i alla fall bra. Det finns nog lite tryck i steget. Ibland är det kul att springa fort också. Allt är väl relativt, men fortare än långpasstempo. Förhoppningen är ju att jag ska bli snabbare på långpassen också.

Nio veckor kvar

Lämna ett svar

Jag följer ju inte ett träningsprogram inför maraton, men självklart har jag en plan i alla fall. Långpass, intervaller, mängdträning blandat med styrka och cykelpass. Förra söndagen kollade jag i Stora löparboken för kvinnor, varifrån jag tidigare har följt ett maratonprogram. Jag ville se lite var jag borde ligga. Hur långa långpass borde jag springa. Då var jag tvungen att se när maraton är och räkna bakåt. Tydligen är det bara nio veckor kvar. Jag fick lite panik när jag insåg att det bara var nio veckor kvar. Hinner jag komma i maratonform tills dess? Speciellt när det inte blev något långpass förra veckan?

nio veckor kvar

Men som vanligt krävdes det bara ett bra långpass för att jag ska känna att jag är tillbaka igen. Över 23 kilometer, varv på varv på varv på spånbanan. Det är kanske lite tråkigt att springa där, men logistiken fungerar. Jag tycker ändå att det viktigt att jag övar mig på att äta och dricka. Dessutom vet jag inte om jag skulle orka springa lika långt med lika högt tempo, om jag inte hade vatten och energi med mig.

För att öva på att springa längre sträckor, har jag istället mitt mängdpass. Då är syftet att springa hela vägen. Inte lika långt som på mitt långpass, men ändå över tio kilometer. Just nu tycker jag att mitt upplägg fungerar.

Jag är nöjd över hur kroppen orkar och hur lätt jag kan springa 23 kilometer. Klart att det är tungt, men jag blir ändå fort pigg igen. Kroppen känns fräsch efteråt och inte som om det var en maxprestation. Jag har inte ont eller stela ben efteråt, utan jag är pigg och kry. Härifrån är det bra att bygga vidare. Nästa vecka blir det ett lite längre långpass igen.

Ett eget Möviken runt

Lämna ett svar

En bra sak med att köpa stuga är att jag plötsligt har en massa nya ställen och vägar att springa på. Och kan man inte springa Möviken runt när det ordnas (förra helgen), då springer man det själv. Eller nåt.

möviken runt

Planen var veckans långpass eftersom jag skippade det på torsdagen. Nu var jag utvilad och hade laddat upp bra med mat. Jag hade kollat på Google maps hur jag skulle springa, men var osäker på hur långt det skulle vara. Jag ville springa över tjugo kilometer. Bara jag inte springer vilse och det blir 35 kilometer sa jag åt Sam. Han tippade på 19,8 kilometer, jag tippade 21.

Det blev bara 13,5. Jag visste väl egentligen att det skulle bli där omkring, eftersom Möviken runt är typ 11 kilometer. Nu sprang jag inte exakt samma rutt, men ungefär. Jag hade ändå hoppats på att springa liiite längre. Det här kan knappast ens räknas som veckans långpass, eftersom jag sprang veckans distanspass på måndagen och det mätte 12,5.

Jag tror inte att jag vill springa samma rutt fler gånger. Alltså, hur gör folk när de springer/cyklar längs med Skärgårdsvägen i Nagu? Det är ju fullständigt livsfarligt. Sen när jag kom in på den vägen som leder till vår stuga gick det okej, men Skärgårdsvägen en sommarlördag? Nej tack! Men såg en fasan i alla fall, när såg man en sån senast? Inte på Skärgårdsvägen, utan på ”vår” väg.

Jag ska nog ge det här att springa på stugan en ny chans, men jag tror att jag måste planera min rutt bättre. Kanske mer springa distanspass eller intervaller på stugan och springa mina långpass på spånbanan. För jag insåg plötsligt att det är bara nio veckor kvar till maraton. Jag kan inte skippa långpassen och bara springa 13,5 kilometer mer.

En minuters intervaller

Lämna ett svar

En minuters intervaller, korta intervaller, Almenäs intervaller. Kärt barn har många namn. Det sprang jag idag i alla fall. Planen var egentligen att springa veckans långpass, men jag kände inte för det. Jag hade tidspress, vädret lockade inte och jag hade inte gjort en bra uppladdning. Slarvat med maten och inte ätit tillräckligt för att orka springa långt. Istället blev det veckans snabbare pass.

Jag valde att springa en minuters intervaller. Det känns alltid som en bra start när jag ska börja springa intervaller. Det är korta och är över fort, men jag får ändå jobba med löpsteget och känna på farten. Trycka på och bli flåsig.

Det här var första gången som jag sprang intervaller med klockan inställd. Tidigare har jag sprungit på känsla, eller följt klockans förslag. Nu ställde jag in allting själv. Jag brukar springa tio stycken med en minuts gåvila mellan varje. Ungefär tio minuter uppvärmning och så lika mycket nedvarvning.

Det var jobbigt, men det fanns ändå fart i benen. Min snabbaste intervall gick i 4:30 tempo. Det är bra för att vara mig. Jag är kanske mest nöjd hur jämn jag var. Jag orkade springa alla i ungefär samma tempo. Det var inte så att den första intervallen gick snabbt och sedan orkade jag inte med fler. Utan den sista gick ungefär i samma tempo som den första.

en minuters intervaller

Nu blir det vila imorgon och så hoppas jag på bättre väder till helgen. Då är jag ledig och har tid till långpass. Jag ska ladda upp bättre med att maten för jag vill inte att långpasset faller på egen idioti. Jag vet ju att jag behöver äta för att orka.

Mina träningsplaner för juli

Lämna ett svar

Juni blev verkligen en superbra träningsmånad. Trots värmebölja och vurpa kunde jag träna som jag ville. Det blev nästan mer träning än jag hade trott att det skulle bli. Totalt över 156 kilometer löpning i juni. Så mycket har jag inte någonsin sprungit i juni. Det bådar gott med tanke på att Tallinn maraton är först i september. Jag har ännu mycket tid på mig att träna. I det här inlägget tänkte jag skriva om mina träningsplaner för juli. Vad och hur vill jag träna?

mina träningsplaner för juli

Mina träningsplaner för juli

Först och främst, löpning. Förstås. Det är och kommer alltid att vara det viktigaste inför maraton. I juni sprang jag som längst 22 kilometer. Under juli vill jag öka på ännu mer. Längre långpass. Jag vill åtminstone springa 25 kilometer. Det borde inte vara något problem eftersom jag känt mig stark på mina långpass. Det finns mer i kroppen.

Under juli vill jag också öka på längden på mitt så kallade distanspass. Det pass där syftet är att springa hela passet, men ändå springa en längre distans. Under långpassen brukar jag gå mellan varven, speciellt när jag sprungit på spånbanan. Och när det varit varmt. På distanspasset försöker jag springa hela vägen. De brukar variera från tio kilometer till kanske fjorton. Där skulle jag gärna se att passet var åtminstone över tolv kilometer. Springa hela tiden och med okej fart.

Det sista löppasset är sedan intervaller. Snabbdistans, tempo, fartlek. Whatever. Med syftet att det ska vara klart snabbare än de två övriga passen. Det behöver inte vara speciellt långt, det brukar bli kring sju kilometer.

Med den här matematiken borde jag komma upp i över 40 kilometer löpning på en vecka. Det är bra och godkänt.

Punkt nummer två är styrketräning. Jag har kanske liiiite slarvat, men jag tränade faktiskt styrka förra veckan. Och det kändes kan jag lova. Jag måste hålla i det. Jag måste träna ben. En gång i veckan är målet, men varannan vecka är minimum.

träna styrka utomhus

Sedan är nästan träningsveckan full. Det beror lite på hur sliten jag känner mig och hur det passar in med den övriga träningen ifall det blir transportcykling till jobbet eller inte. Långpasset är viktigast och då vill jag gärna känna mig pigg inför. Det betyder ingen styrketräning dagen innan och ingen cykling dagen innan. Men kanske dagen efter ett långpass skulle vara en lämplig cykeldag? För att få igång blodcirkulationen, men ändå vila benen.

Transportcyklingen har börjat

Lämna ett svar

Jag tränar även annat än löpning, men jag bloggar kanske främst om maratonträningen och långpass. Jag vill kanske mest säga att jag inlett transportcyklingen till jobbet. Hittills har jag cyklat två gånger till jobbet. En gång förra veckan och en gång den här veckan. Totalt har jag cyklat fyra gånger den här sommaren.

transportcyklingen har börjat

Det känns kanske i det minsta laget, men det är ett medvetet val. Fokus ska vara på löpning och maratonträning. Jag sprang över 156 kilometer i juni. Det är helt galet mycket. Eller det är väl inte egentligen mycket för att vara inför maraton, men det är mycket för att vara juni. Med över två månader kvar till loppet.

Just nu fungerar träningen bra. Långpass löpning, ett lite längre pass löpning, ett snabbare pass, styrketräning en gång och så transportcyklingen. Ifall jag blir sliten och trött, är det cyklingen jag måste skippa. Den känns som minst viktigast. Även om det är kul.

recension av mina nya cykelkläder

Det är nog något jag skulle vilja satsa på och bli bättre på, men just nu får det vara som alternativträning. Jag har inte tid med mer cykling, jag vill ändå fokusera på löpningen. Ifall jag faktiskt ville satsa på cykling, skulle det krävas så mycket. Längre pass. Det är bra att cykla till jobbet, det blir nästan 40 kilometer på en dag, men i cykelmått är det ingenting.

Jag tror att jag kommer att fortsätta cykla till jobbet en gång i veckan så länge det känns bra. Ifall det börjar gå ut över löpningen får jag skippa det. I juli planerar jag att springa ännu mer och då kan det hända att jag inte orkar med löpningen ifall jag cyklar för mycket. Kanske jag istället behöver en till vilodag?