Min januarichallenge fortsätter och för tillfället går det riktigt bra. Jag har kunnat lägga på mer vikt på skivstången och jag känner mig starkare än jag gjort på länge. Jag har inte haft sån iver till styrketräningen på flera månader. Träningen är så kul just nu. Det känns nästan konstigt att jag väljer styrketräningen över löpningen. Den här veckan har jag redan tränat styrka två gånger och jag planerar att träna ännu ett pass.

För tillfället följer jag inte ett program/plan, utan jag brukar göra vad jag känner för. Hela kroppen får en ordentlig omgång på ett och samma pass. Fast eftersom jag tycker att träningen är kul just nu och tränar styrka upp mot tre gånger i veckan, tänker jag att jag borde variera mig. Överkropp en dag, ben en annan och hela kroppen den tredje. Då kanske med mera flås och lättare vikter.

Jag skulle så behöva någon som gör ett program åt mig. Som säger vad jag ska göra. Det blir alltid så här när jag blir ivrig. Jag vill göra allt, hela tiden, men ändrar planen innan jag knappt ens börjat följa den. Jag som inte skulle träna flås, utan fokusera på tunga vikter.

Problemet är att jag inte litar på min egen kunskap och att jag inte vet hur jag ska kombinera pass och övningar. Jag kan ju en massa övningar, jag har en olika redskap som hantlar, skivstång och TRX-band. Ändå blir det mest att jag gör knäböj och utfall. Axelpress och bicepscurl. Planka och sidoplanka. Jag har tränat hela kroppen och så gör jag samma sak om en dag eller två igen. Utan variation och utan att egentligen utvecklas. Och just nu vill jag utvecklas. Nu är jag igång igen, nu räcker det inte att bara göra ifall jag vill se resultat.

Det nya året har börjat bra med mycket träning. Så bra att jag ska ha en liten januarichallenge. Med styrketräningen ska jag kanske säga. Jag har sprungit en gång, men tränat styrka hela tre gånger. Jag vet inte vad som har hänt med mig. Plötsligt väljer jag styrketräningen över löpningen.

Jag tror att en orsak till varför jag för tillfället hellre tränar styrka än springer är vädret. Det är inte direkt optimala förhållanden för löpning just nu. Det är slask, det är halt och det är mörkt och dystert. För tillfället har jag inget mål med löpningen. Då kan jag lika gärna träna inomhus än riskera att falla ute. Även om jag har dubbskor.

Jag tror faktiskt att jag ska satsa lite mer på styrketräningen under januari. Just nu tycker jag att det har varit riktigt kul att träna styrka. Jag har känt mig stark och som om jag blivit bättre. Ibland har jag tränat med skivstång, ibland med hantlar och ibland med mina TRX-band. Jag hade helt glömt bort hur tungt det var att träna med TRX-banden. Speciellt bålövningar och baksida lår.

Min januarichallenge kommer att vara att träna styrka två gånger i veckan. Jag tänkte först skriva tre, men jag vill lämna lite utrymme för löpning också. En ordentlig genomkörare av hela kroppen två gånger i veckan är målet. Tunga vikter och fokus. Inte så mycket puls eller miniband. Det är absolut inget fel med det, men nu vill jag träna annat. Förra året hade jag som mål att komma upp på maxvikt med skivstången, men jag klarade inte av det. Men nytt år, nytt försök och en bra start på året.

Den 2a december var jag senast till gymmet. Det var sista gången på mitt kort och jag har inte förnyat det sedan dess. Tur var väl kanske det, eftersom det verkar som om gymmen och simhallarna igen kommer att vara tvungna att stänga på grund av coronaläget. Men det var inte det jag skulle skriva om. Utan om min träningsvärk. Jag har tränat styrka hemma sedan mitt sista gymbesök, men det har kanske inte varit med samma effektivitet. Jag har mest gjort övningar på måfå, med lätta vikter och slutat när det blivit för jobbigt. På söndagen gjorde jag mitt första ordentliga styrkepass och jösses vad det känns i kroppen.

Är det alltid så här jobbigt efteråt? Jag kan knappt gå. Hela kroppen har träningsvärk. Armar, axlar, ben, rumpa, mage. Allt gör ont. Jag tycker inte att jag gjorde något speciellt på söndagen, jag borde inte ha så här mycket träningsvärk. Det var inte ett extra långt pass, jag hade samma vikter som jag brukar, jag gjorde ungefär samma övningar som jag alltid gör. Nu var det bara med mer fokus och inte en massa duttande. Kanske kroppen vill påminna mig om något. Att jag måste hålla i det. Annars kommer jag alltid ha så här mycket träningsvärk efter att jag gjort mitt första styrkepass.

Det är kanske inte så konstigt egentligen. Det är klart att jag får träningsvärk om jag inte tränar styrka på en månad. Jag tycker nog om styrketräning, men under december har fokus varit på mitt löparmål. Därför har jag prioriterat löpningen mer när jag har ont om tid till träning. Men snart är det nytt år och det är dags för nya träningsmål. Jag kommer att skriva ett skilt inlägg om det, men ett av målen kommer att handla om styrketräning.

Jag har försummat min styrketräning, jag har tränat det en gång den här sommaren. Tanken var ju att göra det oftare, men all annan träning har lockat mer. När det är soligt och varmt vill jag mycket hellre springa eller cykla. Nu har vädret varit lite sämre och då passar det bra med styrketräning inomhus. Tyvärr var min kropp inte med på noterna, vilket inte är så konstigt egentligen. Så som jag har slarvat med styrketräningen. Det kändes som om jag fick börja om från början.

Lättaste vikterna, övningar med bara kroppsvikt eller med det tunnaste minibandet. Benen skakade, armarna skakade, kroppen kändes svag och det krävdes inte mycket för att jag skulle bli mör. Jag skakar ännu också. Jag räknar med att ha träningsvärk imorgon. Och kommande dagar.

Nu måste jag skärpa mig med styrketräningen. Jag vill inte varje gång vara tvungen att börja om från början, utan jag vill utvecklas. Kunna använda tyngre vikter igen, inte bli lika trött lika fort och framförallt vill jag känna mig stark igen. Just nu känner jag mig bara svag. Hållningen är dålig, nacken värker och axlarna är spända. Benmusklerna är väl helt okej, för benen får jobba både när jag springer och cyklar, men allt det andra. Mage, rygg, överkropp. Där finns det mycket att jobba på.

Jag vet att jag behöver träna styrka. Det hjälper mig både i löpningen och cyklingen, plus att jag behöver det i vardagen för att orka. Jag blir lätt stel i nacke och axlar och hållningen blir som en ostbåge. Jag behöver stärka upp baksidan för att orka bära upp kroppen bättre. Inte nödvändigtvis få biffiga biceps (as if 🙂 ), utan mer vardagsstyrka.

Nu måste jag göra det till en rutin. En gång i veckan ska jag träna styrka, oberoende av väder. Jag behöver inte ha en träningsplan, men jag måste göra något. Punkt.

Jag har inte ont i ryggen längre, det känns nästan som normalt. Jag har kunnat träna som jag vill med löpningen och idag blev det ett vanligt styrkepass. Inte med skivstången och tyngre vikter ännu, men med hantlar. Det känns skönt att vara igång igen, även om jag inte känner mig lika stark som jag brukar. Jag vågar kanske inte riktigt ta i ännu och lita på ryggen, men det känns mycket bättre än vad det gjorde för en vecka sedan.

Jag vet inte varför jag fick ont i ryggen, men jag tror det var cyklingen som var orsaken. Kanske kroppen fick en chock eftersom det var första cykelturen för året. Kanske också jobbet var en orsak. Eftersom jag återvände till jobbet efter en sex veckor lång permittering och plötsligt började göra andra rörelser än här hemma, blev det kanske för mycket kroppen. Eller inte för mycket, men ovant. Sex veckor är ändå en ganska lång paus.

Dagens styrkepass bestod av mycket övningar för armar och axlar. Jag brukar tycka om att göra benövningar, men idag hade jag lust att träna mer överkropp. Jag gjorde också många övningar för mage och rygg, jag vill inte ha fler ryggproblem. Det är alltid bra med en stark core, men det är samtidigt det absolut tråkigaste att träna. Därför slarvar jag ofta. Dessutom har jag slarvat mycket med stretchen och rörlighetsträningen den senaste tiden. Det är bara så mycket roligare att springa och det är det jag prioriterar högst just nu. Även om jag vet att jag borde göra annat också…

Idag blev det ett första försök till träning igen sedan torsdagen. Eller ett försök till styrketräning ska jag säga, jag sprang ett lugnt pass förra fredagen. Jag vet inte riktigt vad som hände under min cykeltur, men jag har haft ont i ryggen sedan dess. Så ont att jag var tvungen att googla ryggskott. Det tror jag nog inte att jag har, för jag kan ändå röra mig. Att springa går bra, då känns det ingenting. Det är bara i vissa rörelser om jag böjer mig framåt som det gör ont.

Därför har jag haft en paus med styrketräningen, men idag blev det ett försiktigt försök till träning igen. Kroppsviktsövningar, övningar med lätta vikter och mycket stretch. Jag tänker att det ändå är bra att röra på sig, för att få igång ryggen. Det kändes bra att röra på mig igen, det blev åtminstone inte värre.

Nu blir det en vilodag imorgon och så får jag se hur ryggen känns på onsdagen. Jag kan ändå springa och allting fungerar i vardagen och på jobbet. Det är bara vissa rörelser som gör ont. Jag vet inte ens om det var cyklingen som orsakade det hela, men det är det enda jag kan tänka på att jag skulle ha gjort annorlunda. En ny, ovanlig rörelse för kroppen.

Jag är lite irriterad eftersom jag har haft ett så bra träningsflow. Jag brukar liksom inte få ont i ryggen. Träningsvärk visst, trötta, stela ben efter ett långpass, okej då. Men ont i ryggen? Vad är det för skämt?!

Jag kämpar på med min styrketräning. Det blir två pass i veckan och ett via Youtube som oftast är en blandning mellan styrkeövningar och pulshöjande. Ibland tycker jag att jag inte märker några framsteg, och ibland kommer det dagar, som idag, då jag känner mig stark. Jag kan göra mina planerade övningar, jag orkar med alla repetitioner och kan lägga på mer vikt. Kanske jag blivit lite starkare i alla fall?

För någon månad sedan tog jag lite bilder, men de blev aldrig publicerade. Inte för att jag tog dem för att publiceras, utan för min egen skull, men. Jag blev bara så frustrerad när jag såg bilderna och jämförde dem med gamla bilder och det hade inte hänt något. Inga synliga resultat, inga synligare muskler utan fortfarande lika klena spagettiarmar. Jag förväntar mig inte att bli biffig, jag vet att jag inte tränar på rätt sätt för att bli det, men jag hade nog förväntat mig att något skulle ha hänt. Jag känner mig ändå starkare, jag vill att det ska synas också.

Det är främst för löpningens skull som jag tränar styrka. För att jag vill bli en bättre löpare, ha en kropp som håller för långa och tuffa pass. På det sättet har styrketräningen haft effekt, eftersom jag till exempel inte fick ont efter mitt senaste långpass. Hade jag inte gjort en massa knäböj och andra benövningar under vintern, hade jag säkert fått ont.

Nu är planen att åtminstone ännu i april göra två styrkepass i veckan. Sedan tror jag att löpningen och cyklingen kommer att ta över och att jag går ner på ett styrkepass i veckan. Då kommer det inte längre handla om att bygga muskler, utan mer om att underhålla det jag har.