Författararkiv: hopihopi

I made it

Lämna ett svar

Hemma igen! Jag tappade inte bort mig, utan jag sprang helt som jag planerat hemma. Jag hade tydligen räknat ut min rutt ganska bra, jag siktade på ett långpass på 20 kilometer. Det blev hela 21,2, men close enough! Och by the way, det var det längsta jag någonsin sprungit!! Hittills har det längsta varit halvmaraton 21,1 kilometer, nu gjorde jag rekord med 100 meter.

2016-10-15-14-46-27

Mentalt känns det mycket längre, jag har sprungit längre än ett halvmaraton! Jag har haft en spärr i huvudet att det är det längsta jag klarar av. Bevisligen kan jag ju längre! Alltså den känslan! Det här lever jag ett bra tag på.

Kroppen kändes bra hela vägen. Benen blev lite trötta där efter 15 kilometer, men pannbenet var starkt idag, så jag sprang vidare. Samtidigt kände jag mig väldigt löparhög eftersom jag anade lite att det skulle bli distansrekord idag på basen av var jag befann mig och hur långt jag hade kvar hem ännu. Det fick mig att fortsätta springa.

2016-10-15-14-33-36

Jag kom ihåg att ha energi med mig idag och det tror jag nog att hjälpte mycket. Det var endast riktigt mot slutet av löpturen som jag började känna av tröttheten och hungern. Som tur var det inte långt kvar hem, så jag orkade hela vägen. Nu ska jag äta. (och sedan säkert äta lite till 🙂 )

0

Imorgon gäller det

Lämna ett svar

Imorgon är tanken att jag ska springa långpass. Jag ska springa i för mig ganska obekanta trakter (dock i min hemstad) och jag har färdigt kollat på kartan. Jag har räknat ut var jag ska svänga till höger, var till vänster och förhoppningsvis hittar jag tillbaka hem igen 🙂

Det skall inte vara så svårt egentligen, det är mestadels rakt fram som gäller, bara några korsningar. Jag vet att man kommer runt oberoende hur man svänger, men tja jag siktar på springa 20 kilometer och inte det dubbla eller ännu längre.

Jag återkommer imorgon med rapport och hör ni inte av mig, så är jag vilse.

2015-08-08 16.41.54

Jag har sprungit där tidigare, men det var ett tag sedan

0

Ett annorlunda intervallpass

Lämna ett svar

Idag var planen att springa ett lite snabbare pass. Eftersom jag inte ville springa vanliga intervaller, så bestämde jag mig istället för att springa progressiva intervaller, även kallad ”kenyanen”. Idén går ut på att starta långsamt och sedan för varje kilometer höja tempot lite.

De här intervallerna är bra på det sättet att de går utmärkt att variera efter dagsform. Känns det bra så höjer man tempot mer och fortsätter längre, känns det inte bra, så höjer man kanske inte så mycket och springer ett kortare pass.  Jag tycker jag blir så låst av att springa intervaller med ett strikt schema. Spring x-intervaller i y-fart z många gånger. Min hjärna har liksom gett upp redan innan jag ens börjat. Nu så höjer jag bara tempot efterhand och känns det bra så fortsätter jag. Och vips har jag sprungit 9 kilometer varav fem i riktigt bra tempo.

Dagens plan var att starta i typ 7:20 tempo och sedan höja med 10-15 sekunder per kilometer. Det gick hyfsat enligt planen. Jag startade kanske lite väl hårt, för första kilometer gick redan i 7:05 tempo. De övriga gick i 6:56-6:38-6:35-6:18-5:51-5:36. Sedan blev det ännu två kilometer nedjogg på det.

Kilometer fyra vet jag inte riktigt vad som hände. Kanske jag tappade fokus, kanske var det motvind eller tja, shit happens. Men i övrigt riktigt bra pass! Det finns visst lite fart gömt i mina ben trots allt. Jag menar 5:36? När sprang jag på såna tider senast?!

1

Dagen efter

Lämna ett svar

Hur känns det i kroppen idag då efter gårdagens monsterpass till träning? Jo tackar som frågar. Riktigt bra, förvånansvärt bra faktiskt. Jag hade förväntat mig värre träningsvärk. Det känns knappt något alls, det är nästan så att jag är lite besviken. Nu vet jag ju att träningsvärk inte är ett ”kvitto” på att man gjort något, men jag hade i alla fall förväntat mig värre träningsvärk. Med tanke på hur kroppen skakade igår så…

Det känns faktiskt så bra i kroppen att jag idag efter jobbet var på en löptur. Det blev en kort runda, jag ville bara ut och lufta benen lite. Det var kallt, mörkt och jag hade inga vantar på mig. Jag måste definitivt leta fram dem tills nästa runda…

Jag märker en tydlig skillnad nu när det har blivit mörkt och kallt ute, det är nästan bara jag ute på kvällarna. På somrarna och i övrigt när det är fint väder ute kan det vara en massa människor ute på promenad. Bara för att liksom. Nu när det är höst möter jag knappt någon. Det är bara jag och så någon som är ute med hunden.  Och jag bor ju faktiskt i en världsmetropol med drygt 12.000 invånare 😉

2016-10-12-20-06-11

0

Yoga och rörlighetsträning

Lämna ett svar

Jag är så dålig på rörlighetsträning fastän jag vet hur bra jag mår av det. Varje gång jag gör det, vilket händer kanske max en gång i månaden, tänker jag alltid att nu ska jag minsann få in det till en vana. Så går det igen några veckor innan jag får till stånd nästa pass.

Idag blev det i alla fall en halvtimmes mycket välbehövlig rörlighetsträning och lite yoga. Jag sprang ett lite längre pass igår, på strax under 15 kilometer, och det resulterade i stela ben. Jag hade egentligen tänkt ha en vilodag idag, men bestämde mig för att stretcha ut kroppen i stället.

Nu räknar jag inte detta till ett träningspass i vanlig mening, det var mera ett sätt att ta hand om kroppen. Jag tror att benen kommer att tacka mig nästa gång jag ska springa. Det gjorde gott för kroppen att sträcka ut den lite. Speciellt mina höftböjare och baklår var väldigt stela. Det brukar de ibland bli när jag springer längre sträckor.

2016-10-05-10-55-49

En som tyckte att yogamattan var hennes plats… 🙂

0

Morotskaka

4 svar

Bakade denna goda kaka idag och jag bara måste dela med mig av tipset. Kakan är härligt mjuk och saftig, precis så som en morotskaka ska vara enligt mig. Jag gillar inte torra kakor…

Du behöver:

4 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk soda (=bikarbonat)
1,5 tsk bakpulver
2 tsk kanel
1 tsk vaniljsocker
4 morötter
1 dl olja

Topping:
200 g färskost (naturell)
ca. 4 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
saft och skalet av en halv apelsin eller citron

lite smör
kokosflingor

Vispa de rumstempererade äggen och sockret fluffigt. Tillsätt finriven morot. Blanda ihop de torra ingredienserna och tillsätt i ägg-socker-morot blandningen. Tillsätt även oljan.

Grädda i en kakform i 180 grader i ca 45 minuter. Jag använde en med löstagbar kant som jag hade smörjt med lite smör och hällt på kokosflingor så att det inte skulle fastna lika lätt. Känn med en sticka så att kakan är torr.

Låt kakan svalna och stjälp upp på ett serveringsfat.

Blanda färskost, florsocker, vaniljsocker och saften och skalet från citrusfrukten. Jag använde mig av en elvisp för att undvika klumpar.

Bred blandningen över kakan och låt stå i kylskåp i minst en timme innan servering.

2016-10-09-15-52-33-2

1

Dagens (skräp)pass

Lämna ett svar

Dagens löprunda blev en enda lång kamp på att den skulle vara över. Jag hade tänkt mig långa intervaller idag, men eftersom det blåste rejäl storm där ute så ändrade jag mig till korta, snabba ruscher istället. Hades ställt in klockan på en minuters intervaller, tio stycken, med en minuts vila mellan varje.

Det blev inte till något. Benen var väl hyfsat pigga, men flåset var inte alls med mig. Jag andades ytligt idag, det kändes som om pulsen var väldigt hög och jag flåsade på. Sen när jag kollade pulsen så låg den bara kring 165-170. Inte alls där jag trodde att den var. Jag trodde snarare att pulsen var långt över 180, så mycket som jag flåsade. Kanske var det stormen som påverkade?

Hur som helst blev mina intervaller idag en växling mellan ”lite snabbare spring” och ”lite långsammare spring”. Inte alls den stora skillnaden jag var ute efter. Jag hade mer tänkt mig fullt ös och så vila. Nu blev allt pannkaka.

På det igen imorgon bara! Då tänker jag mig långpass och förhoppningsvis en bättre känsla i kroppen.

2016-10-08-17-11-28

0

Jag fryyyyser

Lämna ett svar

Som jag tidigare har nämnt här på bloggen, så fryser jag oftast, nå okej alltid. Jag fryser i princip året om, med några få undantag på sommaren när det är riktigt varmt. Jag hade t.o.m yllesockor med mig när vi var till Indien och jo då, jag fick användning för dem 🙂

I och med att vädret nu har ändrat till höst, så fryser jag extra mycket. Jag är helt enkelt inte van vid kylan. Jag vet att jag så småningom kommer att vänja mig igen, tills dess får jag helt enkelt stå ut. Och bylta på mig alla kläder jag äger. Och elda.

Tack och lov att vi har en kamin här hemma. Det är så skönt att kunna elda och mysa vid den. Den här bilden är tagen för exakt ett år sedan, men den kunde lika gärna varit tagen idag. Vi eldar nämligen idag igen. Som tur har vi ingen brist på ved, någon nytta av ”egen” (=svärföräldrars) skog har vi i alla fall.

2015-10-06-21-08-31

0

Babysteps

Lämna ett svar

Igår sprang jag igen min trogna testrunda för att se om det går framåt med min lågpulsträning. Det var nu tredje gången jag sprang den sedan jag började igen med att springa med låg puls i början av augusti.

I början av augusti tog rundan 47:48, medeltempo 7:34, puls 148. I början av september tog samma runda 47:05, tempo 7:30 och puls 146. Igår 46:32, tempo 7:16, puls 149. Så det går ju framåt/bättre, men jag hade gärna sett en större förändring.

Igår blåste det i.o.f.s stormvindar, så det påverkade säkert resultatet. Jag vet att jag har sprungit snabbare och med lägre puls under andra pass. Samtidigt är det onödigt att spekulera, det var det här jag sprang på igår. Punkt.

Det är kul att följa med utvecklingen i alla fall, att märka att det faktiskt går framåt. Ibland känns det som om det inte händer något, men bevisligen har något hänt sedan jag började i augusti. Babysteps. Hiljaa hyvää tulee, som man säger på finska. Det betyder ungefär skynda långsamt.

2016-09-25-18-26-33

1