Hur mycket kan det blåsa egentligen? Storm och cykling var inte en rolig kombination. Jag hade motvind hela vägen hem från jobbet idag, och jag var tvungen att trampa i nedförsbackar för att överhuvudtaget komma framåt. Jag var rädd att cykla av vägen, för ibland kom det såna hårda vindpustar. Nej, storm och cykling tycker jag inte om. Hellre cyklar jag i ösregn då.

Jag har inte inte ännu hunnit testa mina nya cykelkläder. Det har varit alldeles för kallt för det. Just nu har jag faktiskt cyklat i långa tights och jacka. Nästan så att jag skulle behöva mössa under hjälmen, på grund av blåsten.

Annars tycker jag att min cykling känns riktigt bra. Jag tycker att mina ben känns starkare och att de har mer power. Jag orkar trampa på bättre och på en högre växel. Trots hård vind idag, var tempot inte såå dåligt. Det var självklart långsammare än när det inte blåser, men jag är ändå nöjd med farten. Något har hänt under den dryga månad jag cyklat till jobbet.

Jag tycker fortfarande att det är kul, och jag tänker passa på att cykla nu under sommaren. I augusti kommer våra öppethållningstider igen ändra på jobbet, men då återgår också busstidtabellerna till normalt i och med att skolorna börjar. Så länge vädret är fint (ish) och vi stänger klockan sju kan jag bra cykla. När det blir mörkt, kallt och jag måste jobba senare på kvällen, då får jag överväga andra alternativ.

Jag trampar vidare, även om jag inte bloggar varje dag. Jag hinner fundera mycket när jag cyklar och jag har lärt mig en hel del under de fyra (?) veckor jag nu cyklat till jobbat. Dessa är några av mina spontana tankar från en cykel.

Tankar från en cykel

Tre dagar i rad fungerar bra att cykla, på den fjärde dagen blir det problem. Då börjar det göra ont i rumpan. Det är skavsår på icke bekväma ställen. Benen är sega och får lättare mjölksyra, och hungern är ett faktum.

På tal om hunger. Hur kan jag inte lära mig?! Jag måste äta även om det är varmt. Jag orkar inte cykla annars. På tisdagen var det den jobbigaste cykelturen hemåt på länge. Jag orkade inte trampa. Totalt tokslut, ingen kraft i benen, jag hängde på styret och magen kurrade. Det var liksom inte, jag börjar känna mig lite trött, utan det var fullständig soppatorsk. Väl hemma åt jag ungefär allt som fanns i huset och hungern har inte riktigt ännu heller lagt sig.

Värmen påverkar även när jag cyklar. Jag måste få i mig salt och magnesium. Om jag på tisdagen var tokslut, fick jag på onsdagen kramp.

Värmen har även gjort att jag har cykelbränna 🙂 Jag har för tillfället cyklat i vanliga shorts och t-shirt, vilket har resulterat i skavsår och sjuk rumpa. Det har också bidragit till cykelbränna på baksidan av armarna.

Jag har inte hälsat på någon cyklist ännu, för jag har inte sett någon jag känner igen. De jag brukar möta, brukar jag tydligen möta när jag har morgontur på jobbet och cyklar hemåt kring tre. Inte halv sju på kvällen. Men jag ska börja hälsa och se hur de reagerar.

Varför har jag alltid motvind? Så känns det i alla fall. Jag har motvind när jag cyklar till jobbet och när jag cyklar hemåt har vinden vänt.

Jag har tidigare funderat kring ifall man ska hälsa på andra löpare. Det känns ju fånigt att inte hälsa speciellt om jag springer på spånbanan och möter samma personer varv på varv. Inte kanske hälsa varje varv, men en liten nick eller ett hej en gång. Eller folk som jag känner igen, för att jag brukar möta dem när jag springer. Med hund, på kvällspromenad eller andra löpare. Vem blir inte glad av det? Nu till min nästa fundering. Ska jag hälsa på cyklister?

Yrkeschaufförer hälsar, motorcyklister hälsar, båtförare hälsar… Gör cyklister det också? Eller hälsar de bara på andra proffscyklister, (med landsvägscykel alltså, proffs eller inte) och inte på wannabeproffs med cykelkorg och mountainbike? Orsaken till varför jag undrar om jag ska hälsa på cyklister, är för att jag nästan dagligen när jag cyklar till jobbet möter samma personer. De ”känner igen” mig, jag känner igen dem. Hälsa, inte hälsa?

Vem blir liksom inte glad om någon hälsar? Man kan väl i alla fall inte ta illa upp? Bli fundersam, visst, inte veta vem jag är, självklart, men sur kan man väl inte blir? Även om jag inte har en landsvägscykel, och säkert gör alla stilfel. Cyklister har ju som känt en massa konstiga regler.

Jag tror jag tänker börja hälsa. Eller ett leende eller en handgest, eller nåt. Återkommer med rapport om vad som händer…

Du som cyklar, hälsar du på andra cyklister?

Att cykla från jobbet under timmen visade sig vara ett alltför lätt cykelmål, det klarade jag av på en vecka. Tanken var att fixa det under sommaren, men det gick betydligt snabbare än så. Jag behöver därför ett nytt cykelmål. På måndagen cyklade jag hem från jobbet på tiden 58 minuter, med en snittfart på 20 km/h. Det är det snabbaste jag någonsin cyklat tror jag. Jag tycker det är ganska bra för en mountainbike med cykelkorg.

Det känns som om jag cyklar snabbare, men jag blev ändå förvånad när klockan visade snittfart på 20 km/h. Tidigare har det varit kring 17-18 och möjligtvis 19 om jag pressat mig själv. Nu kändes det inte ens som om jag tog i. Jag behövde inte lägga in en slutspurt för att klara av under timmen, utan det var normal cykling hela vägen. Därför behöver jag ett nytt cykelmål, ett som är mer utmanade. Från att jag började cykla till jobbet förra måndagen har min tid gått från 1:06 till 58 min. Kanske jag kan fixa under 50 minuter under sommaren?

Det borde inte vara omöjligt. Det är mest i backar jag tappar fart, på raka, platta partier går det bra att trycka på. Ifall jag blir starkare uppför tror jag att jag kan vinna mycket tid. Jag har redan blivit bättre, men det finns ännu mycket potential uppför. Jag får inte direkt mjölksyra, eller blir trött, utan det känns snarare som om jag trampar på stället och inte kommer framåt. Fel växel, fel teknik? Eller för svaga benmuskler? Jag är ju tvungen att växla ner för att orka upp, och då blir känslan säkert att jag trampar på stället.