Jag har ännu några inlägg om Australien på kommande, men ville dela med mig av detta goda recept. Jag gillar risotto, vi äter det ganska ofta, men oftast som tillbehör till kyckling. Detta är ett nytt recept som jag använde mig av går att äta som det är. Receptet är härifrån.
Du behöver för 4 portioner:
Risotto
2 finhackade schalottenlökar (jag hade en gul lök istället)
1 tsk torkad dragon
½ dl olivolja (jag använde vanlig rypsolja och inte så mycket)
4 dl risottoris
3 dl vitt vin
4-5 dl vatten
½ tsk salt
peppar
1 dl riven parmesanost
Blomkål-ärtpuré
150 g blomkål
3 dl ärter
1 vitlöksklyfta
salt
25 g smör
ca 2 dl kokvatten
Fräs lök, dragon och ris i olja. Det ska inte ta färg, utan bara bli genomskinligt. Häll på vinet och låt koka ner. Fyll på med hett vatten lite i taget, så att riset hinner absorbera vätskan. Rör om mellan varven. Det borde ta ca. 15 minuter.
Lägg blomkålsbuketter och ärter i en kastrull med vitlöksklyftan. Häll på vatten så att det precis täcker. Salta och koka upp. Koka i ett par minuter, tills blomkålen är mjukare. Häll av vatten, men spara ca 2 dl till mixning av purén. Mixa purén slät i en blender eller med stavmixer med lite av kokvattnet och smöret.
Smaksätt riset med purén vid slutet av tillagningen, så att det blir krämigt. Smaka av med salt och peppar, samt riven parmesan. Tänk på att parmesanosten är saltig i sig.
Ifall det blir blomkål över så kan man steka den i lite olja i en stekpanna och servera till risotton. 
I receptet står det att man skall servera ur djupa skålar. Den lilla detaljen missade jag och allt flöt således ut på tallriken. Men det var gott i alla fall 🙂
0Ett bra sätt att se stränderna i Sydney är att göra en s.k. Coastal walk. Vi valde att gå från Bondi till Coogee, men rutten fortsätter lite längre ännu. Tidigt på måndag morgon tog vi först tåget till Bondi junction och sedan bussen vidare till Bondi beach. Eftersom vi redan en gång tidigare under resan varit till Bondi beach hade vi inga problem med att hitta. Denna gång var det betydligt mindre folk på stranden än på lördag eftermiddag.
Vågorna var höga längs med stränderna och inte direkt så att det lockade till att simma. Det såg rent ut sagt farligt ut. Det visade sig senare att man inte heller fick simma eftersom undervattenströmmen var så stark. Överallt var det flaggor och förbudsskyltar uppsatta.
Leden går hela tiden längs med havet och kustlinjen. Eftersom vågorna var så höga kom det ibland vatten på en och saltstänk från havet. Denna rutt är mycket upp och ner, mycket trappor. Här var det ändå lättare att gå än på Waiheke island, eftersom det i princip bara vara att följa med strömmen av folk. Dessutom är det en skyltad rutt där det mesta av promenaden är längs med en asfalterad väg. En strandpromenad helt enkelt.
Halvvägs längs med rutten kommer det plötsligt en kyrkogård. Gravplatsen känns malplacerad, men verkar inte vara speciellt ny. Det fanns gravstenar från början av 1900-talet och flera av dem var inte omskötta. 
Jag vet inte exakt hur lång rutten är. Det verkar finnas olika uppfattning om det. På vissa håll hade vi läst 6 kilometer, på andra 10. Som vanligt tog det mer tid att gå än vad vi hade räknat med. Vi stannade och fotade så många gånger och bara njöt att den fina utsikten (och solen). Vi gick rutten på vår näst sista dag i Australien och visste och det kommer att dröja länge innan vi får njuta av liknande värme igen. 
Efter några timmar var vi till sist framme vid den sista stranden, Coogee. När vi kom fram var det lite av en besvikelse. Eller inte besvikelse, mer en känsla av jahapp, vad det allt liksom? Nu inser jag ju att man inte går promenaden för slutdestinationens skull, utan mer resan är viktigare än målet osv. 
En sak som man ”måste” göra ifall man besöker Australien är att se en koala och känguru. Eftersom de inte direkt springer omkring på gatorna i Sydney är enda möjligheten att se dem genom att besöka en djurpark. Vi hade kollat hemma på olika zoon i Sydney och med omnejd och fastnade för Featherdale wildlife park. Det var ett mindre zoo med djur främst från Australien. Dessutom fanns där möjlighet att komma närmare djuren och interagera med dem.
Kängurun
Koalan
Wombat
Dingo
Fåglar
Det här var nästan det bästa på hela resan, bortsett från solen och värmen. Tänk att få sitta och klappa och leka med kängurun. Helt klart värt inträdet till parken.
I linje med min målsättning för 2017 att äta mer vegetariskt och inte alltid välja köttalternativet, så har jag idag lagat vegetarisk wok. Jag var sugen på wok och hade redan av gammal vana tänkt laga som jag alltid gör, dvs med kyckling. Sedan kom jag på att wok måste väl vara en av de lättaste maträtterna att äta utan kött eftersom det till största delen består av grönsaker i alla fall. Jag valde att använda tofu istället för kycklingen och så gjorde jag som jag normalt brukar.
Du behöver för ca. 4 portioner:
2 st morötter
1 (röd)lök
broccoli
gröna bönor
kinakålnudlar
1 paket tofu
1 dl sweet chilisås
ca ½ dl soja
riven ingefära
cashewnötter
Börja med att blanda marinaden till tofun i en skål. Blanda samman chilisåsen, sojan och riven ingefära. Jag använder mig av paste på burk och tog kanske 2 teskedar. Jag gillar ingefära så brukar ösa på rejält.
Skär tofun i kuber och blanda med marinaden.
Skala morötterna och strimla dem. Jag brukar strimla remsor med potatisskalaren. Skiva löken i halvmånar, strimla kålen och bryt broccolin i mindre buketter.
Koka nudlarna enligt anvisningen på paketet. Kanske något kortare tid eftersom de skall blandas med woken sedan.
Hetta upp lite olja i en stor stekpanna eller wokpanna ifall du har en sådan. Lägg i grönsakerna och fräs en stund. Jag vill att de fortfarande ska ha ett tuggmotstånd.
Häll i tofun med marinaden. Det bildar sedan såsen till woken. Låt nudlarna rinna av och blanda även i dem. Här gäller det att ha valt en tillräckligt stor stekpanna… Det hade inte jag 😉
Strö över cashewnötter och njut.
(Proffsbloggare som jag är kom jag ju förstås inte ihåg att fota den färdiga maträtten. Som tur blev det över till lunch och bilden är således tagen av lunchburken. Nå ja, det var gott i alla fall. Jag saknade inte kycklingen.)
Alltså, jag inser ju att jag är sist ute, men… ifall det finns någon som ännu inte sett på Skam, så ta det som ett tips. Se den!
En positiv grej med att vara sist ute med att kolla på en viss serie, det finns ju hur många avsnitt som helst att se på. Jag vet vad jag kommer att syssla med de kommande kvällarna i alla fall.
0
Med tanke på mitt nyårslöfte om att inte alltid välja köttalternativet utan äta mer vegetariskt, så lagade vi igår chiligryta med mifu. Mifu är en produkt tillverkad av valio, av mjölk då alltså, och är ett bra alternativ till kött eller kyckling. Det påminner om grynost (keso), men går att steka och finns som naturell eller smaksatt. Det var första gången jag testade att använda mifu och jag kommer nog att använda mig av det igen.
Jag använde mig av detta recept till grytan, jag skriver ut det här också, eftersom receptet är på finska.
Du behöver för 6-8 portioner:
2 st lök
2 vitlöksklyftor
1 röd paprika
2 burkar mifu mexikansk peppar
1 msk smör/olja
2 tsk paprikapulver
½ tsk chilipulver (jag använde mer)
1 tsk spiskummin
1 burk vita bönor i tomatsås
1 burk kidneybönor
1 burk krossade tomater
1 grönsaksbuljongtärning
1 tsk socker
2 dl vatten
100 g majs (jag hade mer)
persilja eller koriander
Skär löken och paprikan i strimlor och finhacka vitlöken.
Stek mifun lätt i en stor kastrull tills de fått lite färg. Rör sparsamt. Häll upp på ett fat och ställ åt sidan så länge.
Tillsätt smör eller olja i kastrullen och blanda i kryddorna. Låt ta smak i några minuter. Lägg i löken och paprikan och stek lätt. Blanda i avrunna kidneybönor, tomatkrosset, bönor i tomatsås, buljongtärning, socker och vatten. Låt koka utan lock i ca 10 minuter.
Tillsätt den stekta mifun och majsen. Låt småkoka i ytterligare 5 minuter.
Strö till sist över hackad persilja eller koriander.
Vi åt chiligrytan med creme fraiche, riven ost, nachos, avocado och sallad. Hur gott som helst, jag saknade inte alls köttet.
Vill du ha ett till recept med Mifu, kolla då in detta
4Idag efter jobbet blev det att julpyssla lite. Jag har nämligen gjort knäck, polkagrisknäck närmare bestämt. Det lilla jag har smakat så kan jag bara konstatera att, mums mums! Ifall du är intresserad av att göra likadana, så är receptet följande:
ca. 60 st
2 dl vispgrädde
2 dl socker
2 dl sirap
1 msk smör
1 dl hackad mandel
Detta är grundreceptet till knäck som jag brukar använda mig av. Grädden, sockret och sirapen kokas upp under omrörning. Sedan får blandningen puttra tills ca 125 grader. Därefter tillsätter jag smöret.
För polkagrisknäck behövs ytterligare:
1 dl hackade polkagrisar
5 droppar pepparmyntsolja
Efter att jag blandat i smöret rör jag ner hackad mandel, hackad polkagris och lite pepparmyntsolja. Jag hällde upp blandningen i ett litermått av aluminium och försökte att inte kladda alltför mycket när jag hällde i knäckformarna. Lyckades jag med att inte kladda? Nej, men gott blev det trots det 🙂
1
Idag blev det ett av Lofsans benpass, totalt 500 repetitioner. Jag läste om passet i en kommentar på en blogg, men tyvärr minns jag inte var eller av vem mer. Tanken är att ha fem övningar och så gör man 40st, 30st, 20st och på sista varvet 10st. Inga vikter, utan bara kroppsvikt och hög puls. Övningarna jag gjorde var utfall bakåt, knäböj (med hopp), korsande utfall, sprintutfall (med indianhopp) och sidoutfall.
Det ser kanske inte så jobbigt ut på pappret, men nånstans på varv två vid knäböjen och hoppen började mjölksyran komma. Efter det blev det inte direkt några höga hopp utan mer en liten bounce. Ett kul pass och jag tror nog att det hade en effekt. Jag känner nämligen redan träningsvärken komma smygandes i benen.
1
Idag var planen att springa ett lite snabbare pass. Eftersom jag inte ville springa vanliga intervaller, så bestämde jag mig istället för att springa progressiva intervaller, även kallad ”kenyanen”. Idén går ut på att starta långsamt och sedan för varje kilometer höja tempot lite.
De här intervallerna är bra på det sättet att de går utmärkt att variera efter dagsform. Känns det bra så höjer man tempot mer och fortsätter längre, känns det inte bra, så höjer man kanske inte så mycket och springer ett kortare pass. Jag tycker jag blir så låst av att springa intervaller med ett strikt schema. Spring x-intervaller i y-fart z många gånger. Min hjärna har liksom gett upp redan innan jag ens börjat. Nu så höjer jag bara tempot efterhand och känns det bra så fortsätter jag. Och vips har jag sprungit 9 kilometer varav fem i riktigt bra tempo.
Dagens plan var att starta i typ 7:20 tempo och sedan höja med 10-15 sekunder per kilometer. Det gick hyfsat enligt planen. Jag startade kanske lite väl hårt, för första kilometer gick redan i 7:05 tempo. De övriga gick i 6:56-6:38-6:35-6:18-5:51-5:36. Sedan blev det ännu två kilometer nedjogg på det.
Kilometer fyra vet jag inte riktigt vad som hände. Kanske jag tappade fokus, kanske var det motvind eller tja, shit happens. Men i övrigt riktigt bra pass! Det finns visst lite fart gömt i mina ben trots allt. Jag menar 5:36? När sprang jag på såna tider senast?!
1
I övrigt bestod salladen av rucola, tomat, morot, apelsin och fetaost. Mums mums! Ta det som en tips!