Kategoriarkiv: Löpning

I made it

Hemma igen! Jag tappade inte bort mig, utan jag sprang helt som jag planerat hemma. Jag hade tydligen räknat ut min rutt ganska bra, jag siktade på ett långpass på 20 kilometer. Det blev hela 21,2, men close enough! Och by the way, det var det längsta jag någonsin sprungit!! Hittills har det längsta varit halvmaraton 21,1 kilometer, nu gjorde jag rekord med 100 meter.

2016-10-15-14-46-27

Mentalt känns det mycket längre, jag har sprungit längre än ett halvmaraton! Jag har haft en spärr i huvudet att det är det längsta jag klarar av. Bevisligen kan jag ju längre! Alltså den känslan! Det här lever jag ett bra tag på.

Kroppen kändes bra hela vägen. Benen blev lite trötta där efter 15 kilometer, men pannbenet var starkt idag, så jag sprang vidare. Samtidigt kände jag mig väldigt löparhög eftersom jag anade lite att det skulle bli distansrekord idag på basen av var jag befann mig och hur långt jag hade kvar hem ännu. Det fick mig att fortsätta springa.

2016-10-15-14-33-36

Jag kom ihåg att ha energi med mig idag och det tror jag nog att hjälpte mycket. Det var endast riktigt mot slutet av löpturen som jag började känna av tröttheten och hungern. Som tur var det inte långt kvar hem, så jag orkade hela vägen. Nu ska jag äta. (och sedan säkert äta lite till 🙂 )

Imorgon gäller det

Lämna ett svar

Imorgon är tanken att jag ska springa långpass. Jag ska springa i för mig ganska obekanta trakter (dock i min hemstad) och jag har färdigt kollat på kartan. Jag har räknat ut var jag ska svänga till höger, var till vänster och förhoppningsvis hittar jag tillbaka hem igen 🙂

Det skall inte vara så svårt egentligen, det är mestadels rakt fram som gäller, bara några korsningar. Jag vet att man kommer runt oberoende hur man svänger, men tja jag siktar på springa 20 kilometer och inte det dubbla eller ännu längre.

Jag återkommer imorgon med rapport och hör ni inte av mig, så är jag vilse.

Jag har sprungit där tidigare, men det var ett tag sedan

Ett annorlunda intervallpass

Lämna ett svar

Idag var planen att springa ett lite snabbare pass. Eftersom jag inte ville springa vanliga intervaller, så bestämde jag mig istället för att springa progressiva intervaller, även kallad ”kenyanen”. Idén går ut på att starta långsamt och sedan för varje kilometer höja tempot lite.

De här intervallerna är bra på det sättet att de går utmärkt att variera efter dagsform. Känns det bra så höjer man tempot mer och fortsätter längre, känns det inte bra, så höjer man kanske inte så mycket och springer ett kortare pass. Jag tycker jag blir så låst av att springa intervaller med ett strikt schema. Spring x-intervaller i y-fart z många gånger. Min hjärna har liksom gett upp redan innan jag ens börjat. Nu så höjer jag bara tempot efterhand och känns det bra så fortsätter jag. Och vips har jag sprungit 9 kilometer varav fem i riktigt bra tempo.

Dagens plan var att starta i typ 7:20 tempo och sedan höja med 10-15 sekunder per kilometer. Det gick hyfsat enligt planen. Jag startade kanske lite väl hårt, för första kilometer gick redan i 7:05 tempo. De övriga gick i 6:56-6:38-6:35-6:18-5:51-5:36. Sedan blev det ännu två kilometer nedjogg på det.

Kilometer fyra vet jag inte riktigt vad som hände. Kanske jag tappade fokus, kanske var det motvind eller tja, shit happens. Men i övrigt riktigt bra pass! Det finns visst lite fart gömt i mina ben trots allt. Jag menar 5:36? När sprang jag på såna tider senast?!

Dagen efter

Lämna ett svar

Hur känns det i kroppen idag då efter gårdagens monsterpass till träning? Jo tackar som frågar. Riktigt bra, förvånansvärt bra faktiskt. Jag hade förväntat mig värre träningsvärk. Det känns knappt något alls, det är nästan så att jag är lite besviken. Nu vet jag ju att träningsvärk inte är ett ”kvitto” på att man gjort något, men jag hade i alla fall förväntat mig värre träningsvärk. Med tanke på hur kroppen skakade igår så…

Det känns faktiskt så bra i kroppen att jag idag efter jobbet var på en löptur. Det blev en kort runda, jag ville bara ut och lufta benen lite. Det var kallt, mörkt och jag hade inga vantar på mig. Jag måste definitivt leta fram dem tills nästa runda…

Jag märker en tydlig skillnad nu när det har blivit mörkt och kallt ute, det är nästan bara jag ute på kvällarna. På somrarna och i övrigt när det är fint väder ute kan det vara en massa människor ute på promenad. Bara för att liksom. Nu när det är höst möter jag knappt någon. Det är bara jag och så någon som är ute med hunden. Och jag bor ju faktiskt i en världsmetropol med drygt 12.000 invånare 😉

2016-10-12-20-06-11

Dagens (skräp)pass

Lämna ett svar

Dagens löprunda blev en enda lång kamp på att den skulle vara över. Jag hade tänkt mig långa intervaller idag, men eftersom det blåste rejäl storm där ute så ändrade jag mig till korta, snabba ruscher istället. Hades ställt in klockan på en minuters intervaller, tio stycken, med en minuts vila mellan varje.

Det blev inte till något. Benen var väl hyfsat pigga, men flåset var inte alls med mig. Jag andades ytligt idag, det kändes som om pulsen var väldigt hög och jag flåsade på. Sen när jag kollade pulsen så låg den bara kring 165-170. Inte alls där jag trodde att den var. Jag trodde snarare att pulsen var långt över 180, så mycket som jag flåsade. Kanske var det stormen som påverkade?

Hur som helst blev mina intervaller idag en växling mellan ”lite snabbare spring” och ”lite långsammare spring”. Inte alls den stora skillnaden jag var ute efter. Jag hade mer tänkt mig fullt ös och så vila. Nu blev allt pannkaka.

På det igen imorgon bara! Då tänker jag mig långpass och förhoppningsvis en bättre känsla i kroppen.

2016-10-08-17-11-28

Babysteps

Lämna ett svar

Igår sprang jag igen min trogna testrunda för att se om det går framåt med min lågpulsträning. Det var nu tredje gången jag sprang den sedan jag började igen med att springa med låg puls i början av augusti.

I början av augusti tog rundan 47:48, medeltempo 7:34, puls 148. I början av september tog samma runda 47:05, tempo 7:30 och puls 146. Igår 46:32, tempo 7:16, puls 149. Så det går ju framåt/bättre, men jag hade gärna sett en större förändring.

Igår blåste det i.o.f.s stormvindar, så det påverkade säkert resultatet. Jag vet att jag har sprungit snabbare och med lägre puls under andra pass. Samtidigt är det onödigt att spekulera, det var det här jag sprang på igår. Punkt.

Det är kul att följa med utvecklingen i alla fall, att märka att det faktiskt går framåt. Ibland känns det som om det inte händer något, men bevisligen har något hänt sedan jag började i augusti. Babysteps. Hiljaa hyvää tulee, som man säger på finska. Det betyder ungefär skynda långsamt.

2016-09-25-18-26-33

Träningsplaner vecka 40

Lämna ett svar

Förra veckan blev det visst varken utarbetat en plan för träningen, eller en sammanfattning av den. Nytt försök denna vecka alltså. Gårdagen blev en vilodag, så det var ju enkelt. I övrigt är det lite knepigare att komma på en plan.

Tisdag: löpning, testpasset
Onsdag: styrketräning
Torsdag: löpning, lite snabbare pass
Fredag: vila
Lördag: löpning
Söndag: löpning långpass

Möjligen att torsdagens snabbare pass och lördagens distanspass får byta plats. Det beror lite hur kroppen känns efter styrketräningen på onsdagen. Fast sen samtidigt om jag springer ett snabbare pass på lördagen, är det kanske inte den bästa idén att springa långpass direkt dagen efter. Hmmm…. Svårt det här.

2016-09-25-18-15-21

Långpass deluxe

Lämna ett svar

Jag älskar känslan när kroppen klarar mer än jag tror och att allt går så mycket bättre än jag vågat hoppas på! Som igår då. Jag hade jobbat i närmare nio timmar med en hög stressnivå hela tiden. Jag jobbar i ett köpcenter och det har hela veckan varit ”rea-dagar” och i går var det grande finale. Det var så mycket folk, det var så hög ljudnivå med musik och uppträdanden och jag var så slut när arbetsdagen äntligen var över.

Jag hade i alla fall bestämt mig för att springa hem. Det skulle bli mitt långpass för veckan, nästan 19 kilometer. I mitt huvud ändrade jag planerna att jag springer hemåt, för jag kände mig inte alls pigg för att springa hela vägen. Jag tänkte att springer så långt som det känns bra och så hoppar jag på bussen i något skede.

Men! Jag sprang hela vägen! Löpning är nog en form av terapi för mig. Jag sprang bort min huvudvärk, min trötthet och all stress och jobbiga kunder från dagen. Och jag sprang faktiskt. Min puls var på en kontrollerbar nivå, jag behövde knappt gå alls. Jag är helt förvånad egentligen, med tanke på hur stressigt det var på jobbet hela dagen.

2016-10-03-09-50-42

Jag hade två inplanerade pauser, där jag skulle dricka av min smoothie. Det är två längre backar som kommer ganska lägligt vid 7 km och vid 12, så då brukar jag passa på att gå och samtidigt få i mig lite energi.

Hemma väntade en varm bastu och lite pizza som kvällsmål. Sen var det bara natti natti för min del. Idag blir det en vilodag, möjligtvis en promenad och stretch. Kroppen känns lite stel idag nämligen…

Jag vill också

Lämna ett svar

Imorgon är det dags för Pargasloppet. Det är ett lokalt lopp på 10,35 km. Jag vill också springa! Jag har faktiskt aldrig sprungit det tidigare, det brukar alltid krocka med att jag är på jobb. Jag får istället roa mig med att jobba 9 timmar och sedan springa hem från jobbet i stället. Det är ju nästan samma sak 😉

Intervaller i ösregn

Lämna ett svar

Det visade sig vara en lyckad kombination, för jösses vilken fart jag hade idag. Det var första gången på evigheter som jag sprang regelrätta intervaller som jag ställt in på pulsklockan. Jag har mest sprungit fartlek-intervaller tidigare, dvs, sprungit snabbt när jag känner för det, långsammare ibland, fullt fart till skräpkorgen osv.

Idag hade jag ställt in klockan på 10 st intervaller a´ 1 minut, med 1 minut vila mellan varje intervall. Jag började med en uppvärmning på 2 kilometer. Jag har alltid svårt att hitta en bra fart från början. Antingen går jag ut alltför hårt eller tvärtom att jag mot slutet av passet känner att jag kunde ha gett mer. Idag tror jag faktiskt att jag lyckades ganska bra med farten redan från början.

Under intervallerna sprang jag på för allt jag var värd, det kändes så i alla fall. Under vilan sedan så gick jag ibland, småjoggade ibland. Mestadels gick jag faktiskt, för jag märkte att jag orkade springa fortare under själva intervallen sedan. Regnet bara vräkte ner, jag var så blöt när jag kom hem. Det regnade inte när jag startade min runda, men det började nästan genast jag kom ut genom dörren.

2016-09-28-14-24-50

I mitt huvud hade jag tänkt att jag är nöjd ifall tempot blir under 7:00 för hela rundan. Då när jag senast sprang liknande intervaller har medeltempot varit 6:55. Idag visade klockan 6:35 (!). Då gick jag ju dessutom under vilan. Så jag har nog tydligen pinnat på bra under själva intervallen.

Totalt blev rundan 7,5 kilometer, med uppvärmning och nedjogg medräknat. Så nöjd med tempot! Efter rundan kände jag mig som en dränkt katt, totalt slut och genomblöt.

2016-09-27-14-17-53