Jag har ju kämpat på med mina intervaller med varierande framgång. Ibland känns det som om ingenting händer, utan att jag bara står stilla i utvecklingen. Under dagens pass var det som om något skulle ha hänt och som om det äntligen lossnade.

Dagens pass var korta intervaller. Nu vet jag inte riktigt vad som är definitionen av korta och långa intervaller, men i träningsprogrammet jag följer heter de korta intervaller. I alla fall så var planen 4 x 3 minuter med 1 minut vila mellan varje intervall. En längre vila på 2 minuter och så allt på nytt igen.

Tre minuters intervaller är svåra för mig. De är inte korta korta (under minuten) där man (jag) kan springa nära max, men de är inte långa långa heller där jag kan ha ett långsammare tempo. Utan de är precis mitt i mellan och det är svårt att välja rätt tempo från början. Tempot blev som vanligt lite all over the place… Det var allt från 4:55 till 5:20. Har jag nämnt att jämnhet inte är min starka sida 🙂 Och jag veeet, löpband…

Idag var i alla fall känslan i passet riktigt bra, även om tiderna var olika. Det är det jag strävar efter nu när maraton börjar närma sig. En bra känsla i kroppen och tron att jag visst kommer att fixa det. Känslan av att träningen gett resultat och nu är det bara att få ut allting ur kroppen. Så småningom…

Idag var det dags för första passet ur mitt träningsprogram för maraton. På schemat stod långa intervaller. Jag kan inte minnas när jag senast skulle ha sprungit intervaller, förra hösten kanske? Needless to say, det var jobbigt. Jobbigt på ett sådant sätt som intervaller ska vara, men ändå överkomligt. Jag flåsade på och kämpade och klarade av att hålla okej tempo genom intervallerna.

Planen var att värma upp först i kanske tio minuter, innan själva intervall delen började. Tanken var att jag skulle springa 6 minuter i 7:00 tempo och 2 minuter i 5:30 tempo, totalt sju gånger. Problemet med att när jag inte sprungit intervaller eller överhuvudtaget snabbare på evigheter, var att jag hade svårt att veta vad som är rätt tempo. Jag fick hela tiden kolla på klockan. Efter tredje varvet började jag lära mig och hittade snabbare rätt tempo.

De första 7:00 intervallerna gick lite för snabbt, kanske i 6:45-6:55 tempo, medan de första 5:30 intervallerna gick i 5:50-6:00. Men sedan lossnade det och jag hittade rytmen. Pulsen var hög genom passet och garmins återhämtningsrådgivare tyckte att jag behöver 72 timmars återhämtning. En bra sak som mina lågpulsrundor haft är att jag knappt behövt någon återhämtning efter dem. Enligt klockan då i alla fall. Klockan har som mest visat kanske 22 timmars återhämtning.

Jag får se hur kroppen känner sig imorgon. Jag sprang trots allt 11 kilometer idag och i ganska högt tempo. Tänk att jag för två veckor sedan tyckte att det var ett långpass. Idag reflekterade jag inte ens på distansen, jag bara sprang mina intervaller och fick en positiv överraskning hemma över hur långt jag sprungit.

Paavo Nurmi 2017, nu kör vi!