Träningsplaner del fyra

Lämna ett svar

Det här året har jag valt att tänka lite annorlunda kring mina träningsplaner. Istället för att ha hela året som ett stort mål, har jag delat upp det. Här kan ni läsa om del ett och del två, och del tre var väl själva maratonträningen. Nu har vi då kommit till del fyra. Slutet på året, efter Tallinn maraton, nu är jag igång igen träningen. Hur ser mina träningsplaner ut framåt?

träningsplaner del fyra

Träningsplaner del fyra

Löpning

Tallinn maraton gick inte som jag ville eller hade hoppats på, så jag behöver ett nytt mål. Jag brukar alltid ha ett mängdmål för året. Jag brukar alltid komma på det kring november december. Om jag springer X kilometer, når jag upp till X kilometer för hela året. Oftast 1000 för hela året, eller kanske 1100. Jag har redan nu sprungit betydligt mer än det, nu siktar jag istället på att springa 1500 kilometer hela året totalt.

Just nu är jag på 1254. Det borde inte vara omöjligt, men med tanke på att jag sprungit 18 kilometer sedan Tallinn maraton, som var i början av september, behöver jag ändå kämpa lite. Dessutom vet jag att det är lättare att få till löppass nu än i december. Sedan kommer jag att jobba dygnet runt och det kommer att vara en massa julstress. Så ju mer jag springer nu, desto mindre behöver jag springa sedan.

Jag har inte någon större tanke om hurudana löppass jag ska springa. Jag är inte där ännu att jag kan springa långpass eller intervaller. Huvudsaken är att jag springer och kommer igång regelbundet igen.

en lugnare vecka

Styrketräning

Det har inte blivit comeback i gymmet ännu, för det är svårt att få tidtabeller att passa med mamma. Men. Just nu är det faktiskt ganska kul att träna styrka hemma också. Idag blev det igen ett pass och nu är det inga bebisvikter längre. Planen är att träna styra en gång i veckan. Gärna förstås på gym, men hemma funkar också. Hejvilt och blandat, vad jag känner för.

utvecklingspotential

Simning

Inget gym, ingen simning. Ännu. Här är det svårast att ha ett mål. Jag tror jag måste börja med att simma för att se var min nivå är. Kan jag ens simma frisim längre? Ifall nivån inte är så katastrofal som jag tror att den är, då kan jag lägga upp ett mål här med. Just nu tror jag ändå att det är viktigast att jag simmar. Bli van med vattnet igen och försöka hitta tekniken och lugnet.

Happy plugs joy

2 svar

Happy plugs joy, mina senaste hörlurar. Oj vad ska man skriva om dom? Varning, köp ej tror jag är korrekt. Jag köpte dem lite i panik inför maraton eftersom de förra jag hade lade av just innan maraton. Jag hade inte tid att testa och researcha nya. Så jag beställde exakt likadana som jag hade tidigare, bara i en annan färg.

happy plugs joy

Nu har de också slutat fungera. Högra fungerar ännu, men vänstra har inget ljud. Jävla skithörlurar! De höll ju på riktigt i två månader. Jag testade dem en gång innan maraton, sedan på maraton och sedan på mina promenader efter. Så kanske att jag använt dem tjugo gånger. Max.

Den här gången har jag åtminstone garanti ännu. Jag tror att jag först ska kontakta företaget för det är exakt samma fel som på de förra. När jag har dem i sitt skal, ask… Vad den nu heter, där man laddar dem. Det lyser grönt, som om de är fulladdade. Båda blinkar/lyser, men ändå kommer det inget ljud. Än så länge fungerar högra, men jag bara väntar på att den också ska lägga av.

Och ja, jag vet att man inte ska köpa det billigaste man hittar. Och att man kanske ska läsa recensioner innan. Men längre hållbarhet än två månader tycker jag ändå att man kan kräva, även för något som bara kostar 40 euro.

Så, happy plugs joy. Fy! Köp ej!

Plötsligt är det höst och kallt

Lämna ett svar

Plötsligt är det höst och kallt. Det är dags att leta fram mössa och vantar, för jösses vad jag frös på dagens löprunda. Jag var helt fel klädd, för tunna kläder. Senast jag sprang regelbundet, kan man kalla det regelbundet om man sprungit två gånger nu, då sprang jag i shorts och t-shirt. Nu är det höst och kallt, och det är långa tights och jacka som gäller. Och tydligen då också dags för vantar och pannband.

plötsligt blev det höst och kallt

Det var inte ens så kallt, men det var blåsten som gjorde att jag frös. Just en sån blåst som far igenom alla lager kläder. Är man dessutom som jag och springer utan vantar, är det inte så konstigt att det blir kyligt. Löpningen kändes i alla fall bra.

Flåset finns inte riktigt där ännu, men jag vet inte vad som beror på förkylningen och vad som beror på att jag inte sprungit eller tränat på flera veckor. Kanske är det en kombination? Jag är inte orolig över den saken. Jag är mest glad över att kunna springa igen.

Det är något jag saknat. Nu känner jag mig mer som mig själv igen. Ledig dag, äta frukost, springa på förmiddagen, sedan blogga om det och sedan har jag ännu hela dagen på mig att kolla på Masterchef Australia.

Den här veckan siktar jag på att springa ännu en gång. Det kommer tyvärr inte bli comeback i gymmet eller simhallen den här veckan eftersom det är höstlov. Det betyder att hela simhallen är bokad för aktiviteter för barn och ingen bana att simma på. Eller kanske en, jag minns inte. Trångt som fan i alla fall, och det är alltid trångt som fan annars också.

Som tur kan jag springa nu, och träna styrka hemma.

Äntligen kan jag springa igen

2 svar

Jag säger bara en sak, äntligen. Äntligen kunde jag springa igen. Sex kilometer löpning i blandat tempo, varvat med gång, med en bra känsla i kroppen. Först var det jobbigt, eller inte jobbigt, men ovant, men sen när jag väl kommit igång kändes det bra. Som om jag kan det här. En fot framför den andra.

äntligen kan jag springa igen

Jag är fortfarande(!) lite hostig, men eftersom det inte blir sämre, bestämde jag mig för en testrunda. Benen är pigga och knät kändes inte av, men lungorna och flåset är inte på topp. Så jag varvade med gång. Springa lite, gå lite, springa och så vidare.

Nästa vecka kan jag säkert träna mer igen. Mer som normalt med högre intensitet. För jösses vad det var skönt att springa igen. Som jag har saknat det. Mer än jag kanske trott. För trots regn, kände jag mig så lycklig när jag kom hem. Det är ju det här jag vill göra. Det är så här det ska kännas när jag tränar.

Promenader är okej, styrketräning är väl kul ibland. Simningen är mest rolig när det går bra och lite liknande med cyklingen. Men löpningen alltså. Det är alltid nummer ett. Ingen annan träningsform ger mig samma glädje och rush. Urblåsning och adrenalinkick. Även om jag under och efter maraton kände att jag aldrig mer vill springa igen och absolut inte maraton, är det ju självklart att jag skämtade. Det är klart att jag vill springa igen. Förstås.

Lite regn har aldrig skadat

Lämna ett svar

Det krävdes bara lite regn för att jag skulle få tryck i benen. Lite regn har aldrig skadat någon. Det är klart att det är roligare att gå/springa i solsken, men det var inte så farligt med regn heller. Jag har inte sprungit ännu, men dagens promenad var i alla fall en indikation på att det finns tryck i benen. Jag kan gå fortare utan att det blir jobbigt eller tungt. Så imorgon planerar jag att springa. Regn eller inte.

Idag gick jag ändå hyfsat fort på min promenad. Inte strosa och njuta av det fina vädret, utan mer powerwalk. Powerwalk, använder man ens det ordet mer? Men ni förstår säkert vad jag menar. En snabbare promenad helt enkelt. Mer som ett träningspass.

lite regn har aldrig skadat nån

Det är skönt att känna att jag fortfarande har krut i benen, trots att det gått fyra veckor sedan jag senast sprang. Det är ju inte ens såå länge sedan. Jag sprang ändå ett maraton, det är klart att jag inte tappat allt på fyra veckor. Efter maraton har jag mest tagit promenader eller yoga/stretchat, men den här veckan har jag lagt in mer träning. Där jag faktiskt har träningskläder på mig och klassar det som träning. Lättare styrketräning och nu då en snabbare promenad.

Jag är ivrig på att träna ordentligt igen. Nästa vecka blir det antagligen comeback i gymmet och simhallen. Det ska bli kul, samtidigt som jag fasar för simningen. Hur dålig kommer jag att vara igen? Hur mycket har jag tappat? Jag har som vanligt inte simmat någonting i sommar. Som om jag någonsin skulle göra det 🙂 Men inte ens i Italien blev det simning. Där borde ändå vattnet ha varit varm(are) än i Finland.

Styrketräning med bebisvikter och miniband

2 svar

När det gått evigheter sedan jag senast tränade styrka, får man börja lugnt. Styrketräning med bebisvikter och miniband i trettio minuter fick bli min lugna start. Jag gissar att jag ändå kommer att ha träningsvärk imorgon, för det är verkligen evigheter sedan jag senast tränade styrka. Augusti kanske. Så länge sedan att jag inte ens minns när.

styrketräning med bebisvikter

Jag brukar alltid lätta på styrketräningen inför maraton, men nu har det blivit en längre paus än väntat. Både med löpningen och med övrig träning. Idag kändes ändå träningen okej. Jag hostar lite fortfarande, men känner mig frisk i övrigt. Det har varit en seg förkylning och jobbig eftersom jag inte känt mig sjuk. Jag har bara haft lite snuva, som nu övergått till hosta. Så får se om dagens träning påverkar mitt mående. Det var åtminstone skönt att lite känna sig som en tränande person igen. Med träningskläder på och allt.

Jag tog det väldigt lugnt. Styrketräning med bebisvikter kan knappt kallas för styrketräning, för vikterna väger 1 kg. Men man måste börja någonstans. Nästa vecka kan jag säkert ta mina normala vikter igen. Det här var mest för att testa på kroppen och allt kändes bra. Pigg och normal puls.

Nu hoppas jag ännu på att kunna springa den här veckan. Tyvärr har det mest lovats ösregn och det är ju inte så kul. Jag vill att mitt första löppass ska vara i fint väder. Gärna sol förstås, men absolut inte ösregn. På fredagen vid lunchtid verkar det finnas en lucka. Jag siktar på att springa då 🙂

En helg på stugan

Lämna ett svar

Ledig helg och fint väder betyder bara en sak. En helg på stugan. Tydligen hade många andra också samma tanke, för jösses vilken färjkö det var när vi skulle hem. Värre än på midsommar. Vilket säkert beror på att de bara kör med en halv timmes mellanrum. På den tredje färjan rymdes vi i alla fall med, en timme senare än vi räknat med. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan det roliga.

en helg på stugan

Som jag har sett framemot höstmys och en helg på stugan. Jag har inte varit på stugan sedan augusti tror jag. Innan Tallinn maraton. Först var det så mycket inför Tallinn, sedan var det Tallinn maraton, sedan har jag jobbat, sedan har jag varit sjuk, men nu jäklar. Höstmys och stughelg.

Vädret kunde inte ha varit bättre. Eller okej då, det kan alltid vara varmare, men det var åtminstone solig och fint. Och hyfsat varmt ändå. Inte ens jag frös. Så mycket. Klart att man måste ha kläder på sig och elda och så, men nu var det mest mysigt. Tända ljus, dricka rödvin, basta och fixa i trädgården. Jag är inte alls redo för vinter ännu, utan hoppas på många fler stugvistelser. Jag har mest njutit.

en helg på stugan

Idag var jag på en kort promenad. Det har inte blivit någon löpning ännu, men idag testade jag lite på att springa när jag var och gick. För att se hur pulsen reagerar efter min förkylning. Det kändes ändå helt okej. Nästa vecka tror jag nog det blir löpning. Åtminstone kan jag dra upp tempot på mina promenader utan att det blir för jobbigt. Jag tror jag bara måste riva av plåstret. En kort löptur på fyra kilometer för att testa hur det känns.

Höstlistan 2024

2 svar

Ny årstid, samma lista som tidigare. Höstlistan 2024. Jag är som vanligt inte redo för hösten, men vad kan man göra. För mig känns det alltid som om sommaren är till Tallinn maraton, och sedan byter jag säsong. Sedan kan jag koncentrera mig på annat som blivit lidande när jag tränat inför maraton. Rensa bort sommarblommor och plantera nya, ta fram lyktorna, plocka bort sommarkläder. Ni vet.

höstlistan 2024

Höstlistan 2024

Vill fokusera på
Hälsan. Det har varit stressigt allt sedan Milli var sjuk och maratonträningen tär på kroppen. Jag ska ta tag i hälsoåret igen och boka in mig till företagshälsovården. Min näsa är katastrofal och är mest täppt hela tiden. Andningen väser och så hade jag ju det där förbaskade knäonda på maraton.

Vill ha mer av
Lugn och ro, men samtidigt mer socialt liv. Inte så att jag blir stressad av att träffa folk och ha en massa saker inplanerade, men det känns som om jag aldrig ser nån längre. Familjemiddagar, kräftskivor och kompisträffar.

Vill ha mindre av
Jobbstress. Julen kommer ändå och alla våra extrajobbare kommer att vara sjuka i år igen. Det är bara att inse fakta. Jag kommer att jobba dygnet runt. Antingen med att jobba själv, eller med att ringa runt till alla extran och fixa och trixa.

Vill titta på
Började just kolla på Masterchef Australia. Det är tradition efter maraton. Och Youtube.

Vill lyssna på
Poddar. Älskar P3, Träningspodden och Maratonpodden som i och för sig har bytt namn och koncept.

Vill läsa
Har just upptäckt att man kan låna böcker på biblioteket istället för att köpa på Adlibris. Ja jag vet. Så kommer säkert att läsa allt därifrån.

Vill ha på mig
Vill fortfarande ha en ny beige vinterkappa. Jag vet exakt vad jag vill ha, men hittar inte. Max 100 euro. 150 euro kan jag väl sträcka mig till ifall den är perfekt, men hittar fortfarande inte det jag letar efter. Mitten på låret, beige (brun? den där klassiska färgen) och inte en sån där öppen med bara en knapp eller bara skärp som man fryser i. En sån här, men lite längre och utan huva.

Vill lära mig
Simma. Jag har säkert tappat allt igen när jag inte simmat på nästan ett halvt år.

Vill hänga på
Stugan. Förra året tycker jag att det blev lite höstmys på stugan för det blev så kallt så tidigt, men i år har vi köpt en brännare.

höstlistan 2024

Vill dricka
Rödvin förstås. Och glögg så tidigt som man täcks.

Vill äta
Hösten har den bästa maten. Grytor, soppor, svamp, pumpa, citrusfrukter och allt som man kan skörda från den egna trädgården. Efter flera månader med sallad, grillmat och fräscht, är det nu mustigt som gäller. Och rödvin till.

Utflykter och resmål
Okej, man kan inte resa tre gånger om året till Tallinn, men drömmer ändå om jultorget där. Så Åbo då. Julmarknad där ens? Sam?

Var tog september vägen?

2 svar

Vart tog september vägen? Det måste ha varit året snabbaste månad? Plötsligt bara poff, imorgon är det oktober. I början av september var det sommar, jag sprang i shorts och laddade inför Tallinn maraton. I morse var det två plusgrader och jag har inte sprungit sedan Tallinn maraton. Vad hände?

en vecka till maraton

Den här veckan tänkte jag försöka mig på lite löpning. Nu börjar det klia i fingrarna och jag känner mig redo. Mina promenader har känts bra och nu vill jag testspringa. Ju mer jag skjuter upp det, desto mer nojar jag för knät. Kommer det att ta sjukt igen, eller fick jag bara kramp på maraton. Jag kommer självklart att starta lugnt, springa max fem kilometer. Gör det ont, avbryter jag.

Jag måste oberoende börja lugnt, eftersom jag varit lite sjuk. Snorig. Det blir varken bättre eller sämre. Jag har bara lite snuva och är täppt i näsan, men har varit det ganska länge redan. Jag har inte blivit mer sjuk, men inte heller mindre snorig. Så lugn och fin löpning it is, eller ingen löpning alls. Bara lugna promenader.

vart tog september vägen

Jag fattar inte vart september tog vägen, hur kan det vara oktober imorgon? Då är det ju höst. På riktigt. Jag som inte ens plockat bort sommarkläderna ännu. Jag måste leta reda på mina höstkläder. Mössa, vantar och tröjor. Jag orkar inte med över ett halvt år med regn och snö och slask och kallt. Jag kommer att frysa ihjäl. Vill inte springa i dubbskor, påbyltad till tänderna. Det är mycket roligare att springa i shorts och snabbskor.

Fast just nu vill jag bara springa överhuvudtaget.

Jag går vidare

Lämna ett svar

Ingen träning ännu heller, men jag går mina promenader. Ibland med lite mer tempo, och ibland strosa och njuta av det fina vädret. Nästa vecka tror jag att jag ska våga mig på en liten löptur. Kroppen känns återhämtad från maraton, så jag tror att jag ska testspringa.

jag går vidare

Det har varit helt skönt att inte träna. Det är jobbigt att träna inför maraton, för jag vet att jag måste göra mina pass. Jag kan inte skippa dem bara för att det regnar eller för att jag inte känner för det. Idag hade jag tänkt att jag skulle gå en promenad innan jobbet, men eftersom det ösregnade, valde jag att strunta i det. Ifall jag var mitt uppe i maratonträningen, då hade jag inte kunnat skippa. Åtminstone inte ifall det var den enda möjligheten till träning den här veckan. Då hade det bara varit att dra på sig löpkläderna och ut. Regn eller inte.

Det är nästan det som är det jobbigaste med att träna inför maraton tycker jag. Det är förstås jobbigt att springa intervaller eller springa långpass på över tre timmar, men tidspressen är svårast. Att klämma in pass i vardagen. Innan jobbet, efter jobbet, tidigt på morgonen. Jag kan inte träna då för då ska vi på kalas. Jag kan inte träna då, för då väntar det här. Då ska jag jobba hela dagen och då lovas det ösregn. Ibland behöver man kanske städa, eller handla, eller vara till veterinären med katten.

årets bästa köp

Oftast tränar jag mina tuffaste pass på mina lediga dagar, men det gäller att planera då också. Förstås. Ifall jag springer långpass idag, är jag för trött i benen för intervaller imorgon? Fast om jag springer intervaller idag, kanske jag ändå är trött i benen och inte orkar springa långpass. Borde jag kanske springa ett kortare långpass idag, intervaller imorgon och det riktiga långpasset på fredag innan jobbet. Fast då hade det just lovats ösregn…

Så just nu är det riktigt skönt att inte behöva planera eller fundera på träningen, utan att jag bara går mina promenader och det är good enough.