Jag gillar att resa och skulle gärna göra det mycket mer. Tyvärr finns det något som kallas livet som ibland kommer emellan. Katter ska vaktas, räkningar betalas och så måste man jobba också, för att kunna ha råd att resa och betala räkningar. För tillfället befinner vi oss (förhoppningsvis) i Kroatien och jag tänkte göra en tillbakablick över fyra resmål jag föll för. Idén fick jag från Daniela när hon listade fem resmål hon föll för.

London

Jag har varit till London tre gånger, första gången år 2001. Det är mitt ställe, mitt land. Jag drömde om språkresor till England i tonåren och jag ville bo i England. Det gjorde jag också senare.  London var/är som att komma hem. 2009 var jag där senast och även om jag varit där många gånger tidigare, kan jag alltid resa dit igen.

Paris

Om London är lite smutsigt, grått och dystert är Paris motsatsen 🙂 Nå, inte riktigt, men Paris är vackert, romantiskt och fint. Byggnaderna, arkitekturen, shoppingen, maten… Maten förtjänar nästan ett eget inlägg. Det var aldrig något problem med att hitta god mat i Paris. Varenda litet café eller restaurang hade god mat och gott vin. Jag minns att vi på något ställe beställde 0,5 liter vin och inte en hel flaska. Det kom i en flaska med kork-kork och inte som i Finland, på karaff från en bag-in-box. Varför minns jag sådant? Vet inte, men det har fastnat i minnet. 2014 var vi där.

Goa, Indien

I februari 2015 var vi till Goa, Indien. Vi visste knappt något om stället när vi bokade. Vi valde det i stället för någon Kanarieö, eftersom vi ville ha säker sol och värme den tiden på året. Plus att det ungefär kostade lika mycket som Kanarieöarna. Det visade sig vara ett utmärkt val. Indien överraskade verkligen positivt. Det var billigt, folk kunde engelska, människorna var trevliga, stranden, solnedgångarna och igen maten. Maten! Vi har aldrig ätit så gott som i Indien och så billigt. Indisk mat blev en favoritmat för mig, bara italiensk slår det. Jag drömmer fortfarande om garlic naan och hur jag än försöker, kan jag inte laga lika goda.

Sydney, Australien

När vi gifte oss fanns det en fråga i korsordet i vårt programblad. Drömresan skulle gå hit. Rätt svar var Australien. När vi skrev det tänkte vi att inte kommer vi att ha råd att resa dit. För vem reser till Australien? I januari 2016 landade vi i Sydney efter en lååång flygning. Det var precis så härligt, underbart, vackert, roligt som jag tänkt och föreställt mig. Det var en once in a lifetime resa. Jag skulle lätt kunna resa dit igen. Hade det bara varit liite närmare och med lite kortare flygresa, hade jag inte tvekat en sekund. Alla semesterresor framöver skulle gå dit. Jag har skrivit en massa inlägg om Australien, du hittar dem under resor uppe i balken.

Vilket resmål föll du för?

Det mesta är packat, förutom små grejer som behövs ännu imorgon. Jag hoppas att jag inte glömt något. Jag är redo för vår resa till Kroatien. Jag ska försöka blogga under resan, men jag har i alla fall tidsinställt några inlägg. Imorgon dyker det upp ett recept på (enligt mig) världens bästa pasta.

Ifall du vill se bilder från resan, så finns jag även på instagram. Men det lär nog komma inlägg om Kroatien efter resan också…

Tallinn hör till en av mina favoritstäder och jag kan besöka det om och om igen. Varje år blir det i alla fall en resa dit, oftast fler. Ibland för att springa lopp och ibland bara för en minisemester. Jag trivs bra där, där finns allt. Trevligt folk, bra shopping, god mat, billigt, gamla stan, modernt och fint, en bra mix mellan gammalt och nytt. Nämnde jag annars att jag gillar Tallinn?

Den här gången blev resan något av en spontanresa. Jag hade semester förra veckan, men Sam var bara ledig fredag och måndag (och helgen då). Jag ville hitta på något och tänkte att en resa till Tallinn blir perfekt. Det blev två dagar i Tallinn, vi for på lördagen och kom hem idag måndag. Allting var lyckat och jag kom hem med en fullastad resväska. Det blev en hel del shopping, mest kläder den här gången. En och annan ”måltidsdryck” från hamnen och lite övrigt smått och gott.

På söndagen gick vi runt mycket i gamla stan. På bilden ovan är det målgången vid Tallinn maraton. Det kändes nästan konstigt att vara här och inte ha ett lopp att springa. Samtidigt ger det mycket mera tid till att upptäcka staden. Även om vi har varit här många gånger tidigare, känns det som om det alltid finns något nytt att upptäcka. Jag tror t.ex att vi aldrig varit vid utsiktsplatserna tidigare. Nu hittade vi dit av en slump. Jag ville egentligen bara gå till katedralen, men vi gick tillbaka mot gamla stan en annan rutt och hittade då fina utsiktsställen.

Jag måste även tipsa om restaurangen vi åt på första kvällen. Den var faktiskt på hotellet vi bodde på, Monaco hette restaurangen. Nordic forum hette hotellet. Mitt i smeten, nära till allt. Inte kanske det billigaste hotellet, men väl värt priset ifall man vill lyxa till det lite. Restaurangen var väl inte heller direkt billig, men för en liknande måltid i Finland hade man nog betalat betydligt mer. Och maten! Mumma säger jag bara!

Förrätten var torsk med blomkålspuré och grönkål. Det var alltså en sådan förrätt som hämtas till bordet, liknade som bröd på vissa restauranger. Plus att vi fick bröd och hemmagjord ost.

Till huvudrätt tog jag svamprisotto och Sam tog ”biff med potatis”. I en lite finare version 🙂

Lite efterrätt och vin på det ännu och man kan inte vara annat än lycklig.

Nu längtar jag tills nästa resa dit. Gärna på sommaren. Att kunna sitta på en uteservering, njuta av solen och se på folkvimlet. Vem vill inte det?!

Det kommer att vara tyst här på bloggen i några dagar. Jag ska nämligen till Stockholm på födelsedagsfirande. Shoppa, äta, shoppa, äta, dricka, umgås, äta lite mer, dricka lite mer… Typ så.

Ha det bra så länge!

Jag har suttit och kollat igenom mina gamla inlägg och funderar ifall jag ska skriva en årsresumé för året eller ej. För ett år sedan längtade jag till vår resa till Australien och drömde mig bort till solen och värmen. Nu är känslan samma förutom att vi inte har någon inplanerad resa. Eller okej, vi ska till Stockholm i början av januari, men det räknas liksom inte. Jag vill ha sol, värme, upplevelser, god mat och dryck… Jag vill se världen helt enkelt.

Vi brukar alltid ha någon resa planerad. Om inte vart vi ska resa, så när, eller vad vi vill resa till. Nu har vi inga planer. Resfebern börjar komma igen och jag längtar bort. Jag inser också att vi kanske reser mer än medelsvensson. I år har vi varit till 9 olika länder, 10 om man räknar Finland och 11 ifall man räknar med mellanlandningen på flygfältet. Jag vet att det finns människor som inte har varit till nio länder under en livstid.

Vi är lyckligt lottade som har ekonomiska möjligheter och annars också har chansen att resa. Jag vet det. Drömmar får man i alla fall. Just nu drömmer jag. Mannen i huset får erbjudanden om busniess class flygbiljetter till olika ställen i världen och kollar på flygplansmodeller på youtube. Jag googlar olika lopp i världen jag vill springa och kollar mest på travel channel. Jag vill till Italien på våren, Indien var kul, USA lockar, Jamaica…

Nån som vill vara kattvakt kanske? De är så snälla så 😉 Milli bits bara lite och Manda äter mest. Lättskötta och söta är de. Söndrar inget, busar inget, sover nätterna igenom, kan hjälpa till med om ni har mycket möss eller fåglar… 🙂  Någon intresserad?

Från Hamburg körde vi vidare mot Danmark och till vårt hotell i Köpenhamn. Innan vi korsade gränsen stannade vi i Flensburg för att köpa *harkel* måltidsdryck. Vi kan väl säga som så att vi inte precis var de enda som var ute efter samma sak. Det var dessutom en lördag och det gjorde inte saken bättre. Så.mycket.folk. Det tog igen en gång betydligt längre tid att shoppa och vi insåg tidigt att vi skulle komma sent till Köpenhamn. Så sent att vi knappast skulle orka eller ha tid att se något av själva staden.

Danmark består som bekant av flera öar och innan resan hade vi olika alternativ för att ta oss till Köpenhamn. Skulle vi ta färja eller skulle vi åka över broarna. Efter lite efterforskning (google är nog en smart grej), kom vi fram till att båda alternativen skulle vara lika billiga/dyra. Vi valde att köra över broarna och på det sättet inte ha en tid att passa och kanske hinna se mer av Danmark. Första större bron är Lilla Bält som förbinder Jylland med Fyn. Den här bron var gratis att köra över.

Alla bilder är tagna genom fönstret på bilen, kvalitén är därför lite ditåt. Kanske man hade kunnat stanna vid en rastplats för att få bättre bilder av bron, vi valde att köra vidare. Jag satt med kameran i famnen redo att fota vad som verkade intressant. Ibland blev det fåglar, ibland vindmöllor, ibland diverse kyrkor… Vad som kom emot helt enkelt.

Nästa större bro är Stora Bält som förbinder Fyn med Själland. Vi kan låtsas att jag vet det, inte att jag har kollat på wikipedia. Det här var första bron som kostade. Om det hade varit billigt största delen av vår resa hittills, var det minsann inte det att åka över broarna…

I Flensburg hade vi förutom måltidsdryck, även köpt godis och snacks. Vi gissade på att vi skulle komma sent in till Köpenhamn och inte orka försöka hitta någon restaurang. Vårt hotell låg avsides utanför stan och vi var inte säkra på vad där skulle finnas för möjligheter. Alla hotell i Köpenhamn var dyra, vilket inte var så konstigt eftersom det var Köpenhamn halvmaraton samma helg. Vilket vi inte alls tänkte på då när vi bokade. Det minst dyra (här kan jag inte skriva billigaste direkt) var därför ett som låg avsides. Köpenhamn blev därför osett, vilket var synd, men tja… Inte så mycket att göra åt saken. Ibland finns varken tid eller ork, även om hotellet visade sig ligga precis vid en tågstation.

Nästa dag skulle vi lämna Danmark och köra den sista etappen mot Stockholm och båten hem. Det här var etappen vi var mest stressade över, dels var den längst och dels måste vi hinna till båten. Tidigare hade det inte gjort så mycket ifall vi kom sent till hotellet och inte hann turista, men båten väntar inte. Vi måste hinna med den. Efter frukost på hotellet, mot Öresundsbron och Malmö.

Tydligen väldigt nära flygfältet

Jag gjorde några tappra försök att fota Turning Torso, men det var svårt från bilfönstret. Det syntes bättre i verkligheten än vad bilden ger rättvisa.

Sverige kändes som ett enda långt körande längs med E4:an. Det som jag mest fastnade för var Vättern. Tänk att få cykla runt den nån gång…

Vi hann till båten med god marginal trots pauser längs med vägen pga av vägarbeten, köer eller trafikolycka. Skönt att veta det här var sista etappen på resan, men samtidigt synd för nu väntade vardagen och jobb igen. Hemma möttes vi av två hungriga typer och resan slutade på samma sätt som den började. Med en svart katt i resväskan.

Från Poznan i Polen fortsatte resan vidare till Tyskland och första stoppet Berlin. Det skulle vara knappa 300 kilometer att köra och vi hoppades igen på att komma fram kring lunch, för att ha tid att turista i stan. Alla länder vi besökte längs med resan är med i EU och vid varje gräns var det inga problem. Gränsen mellan Polen och Tyskland märktes inte ens. Tidigare gränser hade varit nån form av ”station” där du märkte att du var vid gränsen, för det fanns en kiosk eller liknande och du var tvungen att sakta ner. Nu var gränsen mitt på en bro över en flod och plötsligt dök det bara upp skyltar på tyska och welcome to Germany skyltar. Happ! Jag som skulle fota…

Vi hittade vårt hotell utan problem, parkering fanns vid hotellet och efter en snabb vilopaus på hotellrummet var vi redo för att turista. Kartan och kameran i högsta hugg och mot tunnelbanan. Vi köpte dagsbiljett till tunnelbanan och med det fick vi åka hur mycket u-bahn eller s-bahn som helst. Vi behövde bara stämpla det en gång och det var hur smidigt som helst. Planen var att börja vid Alexanderplatz eftersom det var lätt att hitta dit. Vi behövde inte byta tunnelbana, utan kunde åka raka vägen dit. Vi ville börja med något enkelt och det var en bra startpunkt. Dessutom ville jag till Primark, jag hade sett framemot butiken hela resan.

Redan på tunnelbanan märkte vi att det här är helt klart den största staden vi varit i på resan. Det var så mycket folk på tunnelbanan. Jag varnade S att det säkert kommer vara mycket folk vid Alexanderplatz och i Primark. Jag fick rätt. Primark var som hullut päivät i Finland upphöjt till tusen. Fullständigt kaos, folk bara sliter i kläderna, trängsel, och människor överallt. Jag hade inga problem med det, men det blev en ganska snabb visit inne på Primark. Alexanderplatz var också det mest turistiga stället vi besökt på resan, med mycket försäljare av diverse plojprodukter, gatumusikanter och utklädda figurer, bl.a Musse pigg.

Efter shoppingen inne på Primark var det dags för middag. Det var skönt att sätta sig ner en stund och vila fötterna och ladda batterierna för att orka vidare. Det fanns ännu en massa vi ville se, men för att orka var vi tvungna att ta en paus från myllret. Nästa ställe vi ville till var Checkpoint Charlie. Mot tunnelbanan igen i försök att hitta dit. Det var inte svårt att hitta fram, men var det värt det? Tja… Det är kanske inte egentligen så mycket att se, mest en punkt mitt på vägen. Det är mera platsen och historiken bakom som gör det intressant, inte själva monumentet i dagsläget.

Checkpoint Charlie var snabbt avklarat och igen mot tunnelbanan. Nästa ställe att besöka på listan var Brandenburger Tor. Det är ett ställe som känns lite must-see om man är i Berlin. Vi visste att vi inte hade mycket tid på oss här heller, och finns bara tid för en sak att se är det väl just detta. Det var en mäktig upplevelse och vi kom dit precis vid solnedgången. Kul fakta om stället, det är det som är avbildat på 50-, 20- och 10 cents mynten på Tyskland euro. Det har jag aldrig fattat förrän nu.

Vid Brandenburger Tor finns även ett minnesmärke till Förintelsen.

Precis intill Brandenburger Tor finns riksdagshuset. Det var en lång kö utanför för att (mot betalning) få gå in i huset. Vi valde att beundra det från utsidan och fota det istället. Klockan var mycket och kön lång och egentligen intresserade det oss inte att gå in i huset. Det räckte mer än väl att få se det.

Det började skymma och bli kallt och vi tyckte att det var en bra idé att gå till hotellet. Vi kollade på vår karta och tyckte att det inte skulle vara långt att gå. Vi visste att vi skulle vara tvungna att byta tunnelbana för att komma till vår station närmast hotellet och tänkte att det skulle gå snabbare att gå. Vad vi inte tänkte på var att det var svinkallt och att gå och släpa på all Primark shopping var inte kul. Fast nu fick vi i alla fall se en massa saker vi missat om vi tagit tunnelbanan. Vi gick längs med den här gatan hela vägen och vid statyn som skymtar längs fram, Victory column, vände vi till vänster och var nästan framme vid hotellet.

Nästa dag skulle vi köra vidare genom Tyskland mot Hamburg. Det skulle även denna gång vara knappa 300 kilometer att köra, men vi gjorde misstaget att avvika från rutten. Vi tänkte att vi hade gott om tid och ville se en tysk by/stad. När det sedan dök upp skyltar om sevärdheter och slott längs med motorvägen vände vi in i hopp om att få se ett slott. 30 minuter senare är vi mitt ute i ingenstans, inte ett slott i sikte och en lång rad av bilar bakom oss som bara väntar på att få köra om. Där puttrar vi fram i 40 km/h och har inte en aning om var vi är. Bara skog och åker så långt ögat kan se, inga hus, absolut inget slott utan bara landsbygd. Bara att skippa den tanken då och försöka hitta tillbaka till motorvägen och mot Hamburg igen.

Hotellet vi bokat i Hamburg var ett golf- och spahotell. Det var inte i centrum av Hamburg utan avsides, så vi såg inte mycket av själv staden Hamburg. Klart att vi hade kunnat ta en buss/tåg/taxi in till stan, men vi valde att spendera tiden på hotellet. Vi vandrade runt hotellområdet och käkade middag på hotellrestaurangen. Det här var även första gången på resan sedan Tallinn som vi hörde svenska eller finska. Genast i hotellreceptionen fanns gäster som pratade svenska och finska…

Hamburg var sista staden vi besökte i Tyskland, innan resan fortsatte mot Danmark och Sverige.

Etapp två och tre av vår resa spenderades i Polen. Vi startade tidigt på tisdagen från Kaunas och började på samma sätt som tidigare i Estland, med att tanka bilen. Vi hade bokat hotell i huvudstaden till Polen, Warsava och enligt google skulle det vara strax över 400 kilometer dit. Det kör man lätt på en dag tänkte vi och hade räknat med att vara framme tre fyra tiden ungefär. Körningen gick bra, vägarna var hyfsade och det var inte mycket trafik i början.

Vi hade navigatorn på hela tiden, men det var i princip en rak väg att köra längs med, så inte ens jag hade kunnat köra vilse. I något skede kom en korsning/rondell där vi enligt navigatorn skulle svänga till vänster. Skyltarna visade dock att Warsava var till höger och vi valde att följa skyltarna. Jag vet inte om vi gjorde fel val eller inte, men det kändes som om vi körde igenom varje liten polsk by. Här började trafiken stockas och vi började undra ifall vi någonsin skulle komma fram. Tiden för beräknad ankomst blev bara senare och senare på navigatorn och det fanns inte ens chans att vi skulle vara framme i Warsava fyra.

I efterhand har vi konstaterat enligt säkra källor (=google) att vi trots allt nog valde den snabbaste/kortaste vägen till Warsava. Det positiva med rutten var att landskapet var fint och att vi på det här sättet fick se mycket mer än vad vi skulle ha sett längs med motorvägen. Vägen var kantad av en massa storkbon och dem hade jag sett framemot att få se.

Vårt hotell låg utanför centrum av Warsava och vi kom fram sex tiden på kvällen. Då är tidsskillnaden medräknad, så det tog betydligt längre tid att köra än vi tänkt. Här någonstans började vi undra vad fasiken vi gett oss in i, ska varje dag bara bestå av körning och ingen sightseeing överhuvudtaget. På hotellet fanns en restaurang och vi valde att äta middag där. Det fanns ingen ork eller lust att försöka hitta något annat ställe att äta på den kvällen. Samtidigt bestämde vi oss för att skippa Warsava nästa dag och genast bege oss vidare för att förhoppningsvis komma fram tidigare på dagen. Synd att inte se Warsava, men helt rätt beslut i det läget. Det enda vi alltså såg från Warsava var hotellet och infarten till motorvägen, typ.

Nästa dag käkade vi frukost på hotellet och startade mot nästa ställe. Poznan i västra Polen. Jag visste inget om staden sedan tidigare, men det verkade som en bra mellanetapp på väg mot Tyskland. Efter Warsava börjar motorvägen där vissa sträckor är avgiftsbelagda. Vi hade först tänkt köra på vägarna som är gratis (och längre), men efter två dagars konstanta körning valde vi att ta den kortaste möjliga rutten. Nu ville vi bara fram så snabbt som möjligt och turista. Det var ju det som var poängen med vår resa, att se olika städer och länder, inte bara köra.

Poznan visade sig vara ett riktigt lyckokast. Det var helt klart en av höjdpunkterna på resan. Det kanske även beror på att vi kom fram redan tvåtiden på dagen och hade tid att göra något och att vädret var vackert. Hotellet var det bästa vi hade på resan, vi hade en rund säng! Sängen var finare bäddad än vad den är på bilden, men jag kanske hade hunnit ligga i den innan jag kom på att jag ska fota den 🙂

Eftersom vi inte visste något om Poznan sedan tidigare, hade vi egentligen ingen plan för dagen. Vi fick en karta från receptionen på hotellet och begav oss ut för att utforska stan. Nästan genast gick vi vilse 🙂 Eller inte vilse, men tja, vi tog en liten omväg… Planen var att gå till gamla stan och torget och se vad vi hittade helt enkelt.

I centrum av Poznan fanns ett stort torg med en massa färgglada hus. Mycket uteserveringar, restauranger och cafén även här och  turister. Små gränder och bakgator och hur mysigt som helst. Här hade vi verkligen kunnat vara en längre tid, eftersom solen sken och det var ganska varmt ute.

Vi käkade på en uteservering och fortsatte vandringen genom stan. Jag hade kollat in ett köpcentrum som skulle ligga i närheten av centrum. Vädret började bli sämre och vi ville inte gå tillbaka till hotellet när vi för en gångs skull hade tid att spendera i en stad. Vi hittade enkelt till köpcentret och fick lätt några timmar att gå där. Det var hur stort som helst, betydligt större än vad jag är van med i Finland.

Efter mycket shopping var vi klara för dagen och tog en taxi tillbaka till hotellet. Nästa dag skulle vi igen byta land, lämna Polen och resa vidare mot Tyskland och Berlin.