Från Poznan i Polen fortsatte resan vidare till Tyskland och första stoppet Berlin. Det skulle vara knappa 300 kilometer att köra och vi hoppades igen på att komma fram kring lunch, för att ha tid att turista i stan. Alla länder vi besökte längs med resan är med i EU och vid varje gräns var det inga problem. Gränsen mellan Polen och Tyskland märktes inte ens. Tidigare gränser hade varit nån form av ”station” där du märkte att du var vid gränsen, för det fanns en kiosk eller liknande och du var tvungen att sakta ner. Nu var gränsen mitt på en bro över en flod och plötsligt dök det bara upp skyltar på tyska och welcome to Germany skyltar. Happ! Jag som skulle fota…

Vi hittade vårt hotell utan problem, parkering fanns vid hotellet och efter en snabb vilopaus på hotellrummet var vi redo för att turista. Kartan och kameran i högsta hugg och mot tunnelbanan. Vi köpte dagsbiljett till tunnelbanan och med det fick vi åka hur mycket u-bahn eller s-bahn som helst. Vi behövde bara stämpla det en gång och det var hur smidigt som helst. Planen var att börja vid Alexanderplatz eftersom det var lätt att hitta dit. Vi behövde inte byta tunnelbana, utan kunde åka raka vägen dit. Vi ville börja med något enkelt och det var en bra startpunkt. Dessutom ville jag till Primark, jag hade sett framemot butiken hela resan.

Redan på tunnelbanan märkte vi att det här är helt klart den största staden vi varit i på resan. Det var så mycket folk på tunnelbanan. Jag varnade S att det säkert kommer vara mycket folk vid Alexanderplatz och i Primark. Jag fick rätt. Primark var som hullut päivät i Finland upphöjt till tusen. Fullständigt kaos, folk bara sliter i kläderna, trängsel, och människor överallt. Jag hade inga problem med det, men det blev en ganska snabb visit inne på Primark. Alexanderplatz var också det mest turistiga stället vi besökt på resan, med mycket försäljare av diverse plojprodukter, gatumusikanter och utklädda figurer, bl.a Musse pigg.

Efter shoppingen inne på Primark var det dags för middag. Det var skönt att sätta sig ner en stund och vila fötterna och ladda batterierna för att orka vidare. Det fanns ännu en massa vi ville se, men för att orka var vi tvungna att ta en paus från myllret. Nästa ställe vi ville till var Checkpoint Charlie. Mot tunnelbanan igen i försök att hitta dit. Det var inte svårt att hitta fram, men var det värt det? Tja… Det är kanske inte egentligen så mycket att se, mest en punkt mitt på vägen. Det är mera platsen och historiken bakom som gör det intressant, inte själva monumentet i dagsläget.

Checkpoint Charlie var snabbt avklarat och igen mot tunnelbanan. Nästa ställe att besöka på listan var Brandenburger Tor. Det är ett ställe som känns lite must-see om man är i Berlin. Vi visste att vi inte hade mycket tid på oss här heller, och finns bara tid för en sak att se är det väl just detta. Det var en mäktig upplevelse och vi kom dit precis vid solnedgången. Kul fakta om stället, det är det som är avbildat på 50-, 20- och 10 cents mynten på Tyskland euro. Det har jag aldrig fattat förrän nu.

Vid Brandenburger Tor finns även ett minnesmärke till Förintelsen.

Precis intill Brandenburger Tor finns riksdagshuset. Det var en lång kö utanför för att (mot betalning) få gå in i huset. Vi valde att beundra det från utsidan och fota det istället. Klockan var mycket och kön lång och egentligen intresserade det oss inte att gå in i huset. Det räckte mer än väl att få se det.

Det började skymma och bli kallt och vi tyckte att det var en bra idé att gå till hotellet. Vi kollade på vår karta och tyckte att det inte skulle vara långt att gå. Vi visste att vi skulle vara tvungna att byta tunnelbana för att komma till vår station närmast hotellet och tänkte att det skulle gå snabbare att gå. Vad vi inte tänkte på var att det var svinkallt och att gå och släpa på all Primark shopping var inte kul. Fast nu fick vi i alla fall se en massa saker vi missat om vi tagit tunnelbanan. Vi gick längs med den här gatan hela vägen och vid statyn som skymtar längs fram, Victory column, vände vi till vänster och var nästan framme vid hotellet.

Nästa dag skulle vi köra vidare genom Tyskland mot Hamburg. Det skulle även denna gång vara knappa 300 kilometer att köra, men vi gjorde misstaget att avvika från rutten. Vi tänkte att vi hade gott om tid och ville se en tysk by/stad. När det sedan dök upp skyltar om sevärdheter och slott längs med motorvägen vände vi in i hopp om att få se ett slott. 30 minuter senare är vi mitt ute i ingenstans, inte ett slott i sikte och en lång rad av bilar bakom oss som bara väntar på att få köra om. Där puttrar vi fram i 40 km/h och har inte en aning om var vi är. Bara skog och åker så långt ögat kan se, inga hus, absolut inget slott utan bara landsbygd. Bara att skippa den tanken då och försöka hitta tillbaka till motorvägen och mot Hamburg igen.

Hotellet vi bokat i Hamburg var ett golf- och spahotell. Det var inte i centrum av Hamburg utan avsides, så vi såg inte mycket av själv staden Hamburg. Klart att vi hade kunnat ta en buss/tåg/taxi in till stan, men vi valde att spendera tiden på hotellet. Vi vandrade runt hotellområdet och käkade middag på hotellrestaurangen. Det här var även första gången på resan sedan Tallinn som vi hörde svenska eller finska. Genast i hotellreceptionen fanns gäster som pratade svenska och finska…

Hamburg var sista staden vi besökte i Tyskland, innan resan fortsatte mot Danmark och Sverige.

Etapp två och tre av vår resa spenderades i Polen. Vi startade tidigt på tisdagen från Kaunas och började på samma sätt som tidigare i Estland, med att tanka bilen. Vi hade bokat hotell i huvudstaden till Polen, Warsava och enligt google skulle det vara strax över 400 kilometer dit. Det kör man lätt på en dag tänkte vi och hade räknat med att vara framme tre fyra tiden ungefär. Körningen gick bra, vägarna var hyfsade och det var inte mycket trafik i början.

Vi hade navigatorn på hela tiden, men det var i princip en rak väg att köra längs med, så inte ens jag hade kunnat köra vilse. I något skede kom en korsning/rondell där vi enligt navigatorn skulle svänga till vänster. Skyltarna visade dock att Warsava var till höger och vi valde att följa skyltarna. Jag vet inte om vi gjorde fel val eller inte, men det kändes som om vi körde igenom varje liten polsk by. Här började trafiken stockas och vi började undra ifall vi någonsin skulle komma fram. Tiden för beräknad ankomst blev bara senare och senare på navigatorn och det fanns inte ens chans att vi skulle vara framme i Warsava fyra.

I efterhand har vi konstaterat enligt säkra källor (=google) att vi trots allt nog valde den snabbaste/kortaste vägen till Warsava. Det positiva med rutten var att landskapet var fint och att vi på det här sättet fick se mycket mer än vad vi skulle ha sett längs med motorvägen. Vägen var kantad av en massa storkbon och dem hade jag sett framemot att få se.

Vårt hotell låg utanför centrum av Warsava och vi kom fram sex tiden på kvällen. Då är tidsskillnaden medräknad, så det tog betydligt längre tid att köra än vi tänkt. Här någonstans började vi undra vad fasiken vi gett oss in i, ska varje dag bara bestå av körning och ingen sightseeing överhuvudtaget. På hotellet fanns en restaurang och vi valde att äta middag där. Det fanns ingen ork eller lust att försöka hitta något annat ställe att äta på den kvällen. Samtidigt bestämde vi oss för att skippa Warsava nästa dag och genast bege oss vidare för att förhoppningsvis komma fram tidigare på dagen. Synd att inte se Warsava, men helt rätt beslut i det läget. Det enda vi alltså såg från Warsava var hotellet och infarten till motorvägen, typ.

Nästa dag käkade vi frukost på hotellet och startade mot nästa ställe. Poznan i västra Polen. Jag visste inget om staden sedan tidigare, men det verkade som en bra mellanetapp på väg mot Tyskland. Efter Warsava börjar motorvägen där vissa sträckor är avgiftsbelagda. Vi hade först tänkt köra på vägarna som är gratis (och längre), men efter två dagars konstanta körning valde vi att ta den kortaste möjliga rutten. Nu ville vi bara fram så snabbt som möjligt och turista. Det var ju det som var poängen med vår resa, att se olika städer och länder, inte bara köra.

Poznan visade sig vara ett riktigt lyckokast. Det var helt klart en av höjdpunkterna på resan. Det kanske även beror på att vi kom fram redan tvåtiden på dagen och hade tid att göra något och att vädret var vackert. Hotellet var det bästa vi hade på resan, vi hade en rund säng! Sängen var finare bäddad än vad den är på bilden, men jag kanske hade hunnit ligga i den innan jag kom på att jag ska fota den 🙂

Eftersom vi inte visste något om Poznan sedan tidigare, hade vi egentligen ingen plan för dagen. Vi fick en karta från receptionen på hotellet och begav oss ut för att utforska stan. Nästan genast gick vi vilse 🙂 Eller inte vilse, men tja, vi tog en liten omväg… Planen var att gå till gamla stan och torget och se vad vi hittade helt enkelt.

I centrum av Poznan fanns ett stort torg med en massa färgglada hus. Mycket uteserveringar, restauranger och cafén även här och  turister. Små gränder och bakgator och hur mysigt som helst. Här hade vi verkligen kunnat vara en längre tid, eftersom solen sken och det var ganska varmt ute.

Vi käkade på en uteservering och fortsatte vandringen genom stan. Jag hade kollat in ett köpcentrum som skulle ligga i närheten av centrum. Vädret började bli sämre och vi ville inte gå tillbaka till hotellet när vi för en gångs skull hade tid att spendera i en stad. Vi hittade enkelt till köpcentret och fick lätt några timmar att gå där. Det var hur stort som helst, betydligt större än vad jag är van med i Finland.

Efter mycket shopping var vi klara för dagen och tog en taxi tillbaka till hotellet. Nästa dag skulle vi igen byta land, lämna Polen och resa vidare mot Tyskland och Berlin.

Första etappen av vår roadtrip startade tidigt måndag morgon från Tallinn, Estland. Vi åt frukost på vårt hotell, checkade ut och körde till närmaste bensinstation för att tanka bilen. Vi visste att det här skulle vara den längsta etappen på vår resa och ville komma iväg så tidigt som möjligt. Enligt våra efterforskningar (=google) skulle det vara ca 580 kilometer till Kaunas i Litauen där vi skulle övernatta på nästa hotell. Vi hade först tänkt stanna i Pärnu i Estland, men insåg snabbt att tiden inte kommer att räcka till det. Vi ville nämligen även pausa i Riga i Lettland, eftersom vi aldrig varit där tidigare. Vägen var rak och fin och absolut inga problem med körningen. Full fart framåt bara… Någonstans längs med vägen började havet skymta bakom träden och vi tog vår första paus vid en strand i Lettland.

Riga

Till Riga anlände vi ungefär tvåtiden på dagen. Vi letade efter parkering en bra stund, innan vi till slut fann Stockmann och Europark. Kosta vad det kosta vill, vi skulle ändå inte stanna så länge inne i stan. Vi ville mest se gamla stan och bocka av Riga från listan. Riga visade sig vara hur mysigt och fint som helst och det var synd att vi inte hade mer tid på oss där. Samtidigt tänkte vi att det är så nära, att dit kan vi fara när som helst igen.

Inför resan hade jag varit till biblioteket och lånat en massa guideböcker. I Riga hade jag sett att det skulle finnas något som heter ”katthuset”. Det skulle vara ett hus med två statyer av svarta katter. Dit ville jag. Jag tänkte att det skulle vara bli en fin bild att posera vid, vi har ju en svart katt själv. Vi hade karta med och katthuset fanns utmärkt och skulle finnas mitt i gamla stan. Vi gick gata upp, gata ner och letade. Inga svarta katter i sikte. Jag hade tänkt att det skulle vara stora katter, jag fattade aldrig att titta uppåt. Vi hade nog aldrig hittat dem ifall vi inte sett att en massa andra människor fotar något på taken. Jag kan väl säga att jag blev lite besviken när jag såg dem 🙂

Kaunas

Efter en sen lunch inne i Riga, körde vi vidare mot Kaunas i Litauen. Där skulle vi pausa för natten, innan vår roadtrip skulle fortsätta nästa dag. Vi hade små bekymmer med att hitta vårt hotell. Tydligen är hotel Kaunas och Kaunas hotel inte samma sak. Det kan tänkas att vi först for till fel hotell… Det är inte direkt den roligaste känslan när du först kört i åtta timmar och sedan befinner dig på fel hotell med alla väskor i handen och bara vill lägga dig ner och sova efter en lång dag. Som tur var låg hotellen nära varandra,  ungefär mittemot varandra faktiskt. Vårt hotell låg mitt i centrum, precis vid gågatan. På kvällen blev det en kort vandring på stan, lite käk och sedan natti natti.
Nästa dag kände vi oss redo för att utforska staden mer innan roadtripen skulle fortsätta. Eftersom vårt hotell var så bra beläget vid gågatan var det bara att välja mellan caféerna för frukost. Frukosten bestod av nån slags pizza eller paj och kaffe.

Kaunas centrum består av gamla stan och den nya(re) delen. Vårt hotell fanns i den nya delen, men det var endast en kort promenad till gamla stan. I gamla stan fanns mysiga gränder, mycket kyrkor och en massa uteserveringar och cafén. En fördel med att stiga upp klockan åtta på morgonen är att du får gå ensam på gatorna och behöver inte trängas. En nackdel är att tyvärr var inte mycket öppet så tidigt på morgonen…

Genom Kaunas rinner två floder, Neris och Nemunas. Att fota dem var inte det lättaste, eftersom trafiken var väldigt livlig på morgonen. Det är samma flod på båda bilderna, bara fotat från olika vinklar. På den sista bilden avslöjas det vem som tagit bilderna 🙂 Nån kanske väntade på andra sidan gatan.

Nästa etapp blir Polen

Hallå bloggen!

Jag har inte glömt bort dig, men det gick inte riktigt som planerat med att blogga under semesterresan. Datorn var nog med och wifi:n fungerade väl helt okej på hotellen, men tja, jag var för trött för att blogga helt enkelt. På dagarna var det ofta lång körning för att komma till nästa ställe/hotell.  När vi väl var framme, valde jag att istället för att blogga, utforska staden och prioritera sömnen.  Även om jag i mitt huvud alltid tror att det går snabbt att slänga upp ett inlägg, gör det ju aldrig det… Därav bloggtystnaden.

Nu är jag i alla fall tillbaka hemma igen och jag kommer att blogga om vår roadtrip i skilda inlägg. Jag ska ta och gå igenom alla bilder och sedan kommer inläggen om resan dyka upp. Ni som följer mig på instagram har sett en del, men det är bara en bråkdel av alla bilder.