Författararkiv: hopihopi

Hur svårt ska det vara?

Hur går det med styrketräningen kanske ni undrar. Det går inte alls för tillfället. Handen är bra sedan länge, men det är bara ursäkter på ursäkter till varför jag inte får tummen ur. På söndagen blev det ingen träning överhuvudtaget fastän planen var att träna styrka. Igår var planen att styrketräna efter jobbet, men istället blev det en löptur. Ikväll, då jäklar, då ska det styrketränas!

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt. Jag vill ju egentligen träna (styrka), men jag hittar alltid på något annat att göra istället. Igår tänkte jag hela dagen på det på jobbet. Vilka övningar jag skulle göra, hur länge det skulle ta, vad jag skulle ha för kläder på mig osv. På bussen hemåt ändrade jag mig och bestämde mig för att springa istället. Jag vet inte ens varför, plötsligt hade jag inte lust att träna styrka längre… Löppasset däremot var det bästa passet jag gjort på länge. Det var pigga ben och bra flås rakt igenom. Vilket inte egentligen gör saken bättre. Hur ska jag nu få till styrkan när löpningen kändes så bra?

reflex

Det är väl bara att bestämma sig. Ikväll ska jag träna styrka. Punkt. Så svårt ska det inte vara. Tummen ur och just do it!

0

Paavo Nurmi maraton flyttat

Den här veckan fick jag mejl från organisatören av Paavo Nurmi maraton att datumet till nästa år är ändrat. Det är inte precis så att jag anmält mig redan och att det nya datumet inte passar mig, men… Jag har de senaste fem åren sprungit där och har väl tänkt göra det nästa år också. Inte bestämt mig för distansen, men ett nytt maraton lockar nog. Jag har sprungit alla distanser på loppet, milen, halvmaraton och maraton. Nu till ”problemet”.

maraton 2017

Organisatören har valt att senarelägga datumet. Tidigare har loppet alltid arrangerats i slutet på juni, början på juli. Nu går loppet av stapeln den 18 augusti. Själva datumet är inget problem i sig, men jag hade även tänkt springa i Tallinn igen och det arrangeras den 9 september. Det är bara tre veckor mellan loppen. Jag är inte direkt Piggelina som betar av lopp efter lopp. Jag behöver och vill ha återhämtning efter lopp. Speciellt om jag tänkt springa maraton i Åbo. Då är det alldeles för tätt inpå att springa lopp om tre veckor igen. Oberoende av distans i Tallinn…

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är långt in i framtiden och mycket kan hända tills dess. Samtidigt ifall jag vill springa maraton igen, kan jag inte flumma i all oändlighet. I något skede måste jag ha en träningsplan och göra en satsning. Då måste jag bestämma mig för vilket lopp som är viktigast. Vilken distans jag vill springa. Ska jag bara springa maraton i Åbo och strunta i Tallinn? Ska jag springa halvmaraton i Åbo och halvmaraton i Tallinn? Vilket inte heller känns optimalt, det känns också väldigt tätt inpå med två halvmaraton inom loppet av tre veckor.

Ska jag springa milen i Åbo och en längre distans i Tallinn? Det låter nästan som det vettigaste förslaget. Det går ju faktiskt att springa maraton i Tallinn också, jag har alltid sprungit halvmaraton där. Då skulle jag dessutom få till ett bra fartpass veckorna innan Tallinn och bra träning inför loppet. Hmm… Måste fundera vidare på saken. Det är inte så att jag måste bestämma mig nu genast, men lite irriterad är jag. Eller inte direkt irriterad, men det tidigare upplägget har passat mig bra. Nu känns det mest att hur jag än väljer, så blir det halvbra…

0

Mysrunda

Min hand är fortfarande inte helt läkt, så det har inte blivit någon styrketräning. Ännu. Imorgon satsar jag på att kunna träna styrka igen. I värsta fall får jag träna utan vikter och göra andra rörelser än jag planerat. Istället för styrketräning, har jag sprungit. Idag efter jobbet blev det en runda på knappa sex kilometer och det var precis vad jag behövde efter en stressig dag.

Den här veckan har det varit extra mycket på jobbet. Långa dagar, mycket folk och hög stressnivå. Då är det bästa sättet att varva ner en löprunda. Inte med intervaller eller med att annars pressa kroppen, utan med en good old fashion mysrunda. Tass tass tass runt kvarteret. Inte tänka på tid, distans eller tempo, utan bara rensa tankarna och varva ner. Så skönt efter en lång dag och efteråt känns allt genast mycket bättre. Stressen släpper, tankarna blir klarare och energinivån blir högre. Vilket kanske låter konstigt. Borde man inte bli tröttare av att träna? Inte få mer energi…

Imorgon är jag ledig från jobbet  och förutom den planerade styrketräningen har jag inte mycket på min agenda. Borde säkert städa och fixa lite här hemma, men… Orka!

mysrunda

0

Värsta, största klumpedunsen

Förra veckan gjorde jag mitt första styrketräningspass på evigheter. Det resulterade i grym träningsvärk, som väntat, och jag lovade att nu skulle jag inte låta det gå lika länge mellan passen. Idag var det tänkt att jag skulle ha tränat styrka igen. Vad lyckas jag inte göra då? Jo, få världens största papercut som går genom hela handflatan. Det mäter säkert tio centimeter. Det går från handleden, till pekfingret, precis tvärs över. Det gör inte direkt ont, det blöder inte, men det sitter på ett extremt olämpligt ställe. Hur kan ett så litet (och med litet menar jag ett sår som inte är djupt), göra så stor skada.

ankor

Jag fick skippa tanken på styrketräning idag, eftersom det inte går att hålla i en hantel. Poängen med min styrketräning nu var att jag skulle göra med vikter igen, och inte bara fokusera på kroppsvikt som jag gjort tidigare. Istället för styrketräning blev det löpning. Inte fy skam det heller, men jag ville ju komma igång med styrkan igen. Få det till en rutin en gång i veckan. Löpningen kommer automatiskt, det behöver jag inte planera in eller tänka på att få till. Jag skulle ju helst bara springa, men vet hur viktigt styrkan är.

Jag hoppas kunna göra mitt planerade pass styrketräning senare den här veckan. Jag tror nog att mitt sår kommer att läka snabbt och det borde inte vara några problem att träna styrka i helgen. Men att jag kan vara så klumpig alltså! Jag är mest bara irriterad på mig själv. Vem får ett papercut på 10 centimeter?!

0

Indisk gryta med mifu

Okej, jag lovar att detta inte ska bli till en mifu blogg, men har man hittat något bra måste man tipsa om det. Valio har utkommit med en ny produkt till mifufamiljen, strimlor, och jag är inte sen på att testa. Jag lagade en indisk gryta, enligt samma principer som om jag använt kyckling. Här är ”receptet” för den nyfikna.

Du behöver för ca fyra portioner:

1 pkt mifu strimlor, paprika chili
1 paprika
1 squash
2 lökar
2 vitlöksklyftor
3 chilin
1 burk grädde
jogurt
curry, gurkmeja, garam masala, spiskummin
salt

Stek strimlorna i lite olja. De bryntes supersnabbt, så se upp så att de inte bränns. Ta åt sidan på en tallrik.

Häll i lite mer olja i stekpannan om det behövs och stek strimlad lök, paprika och squash. Hacka vitlöken och chilin och blanda i.

När allt ser någorlunda klart ut och grönsakerna har mognat, ös på med kryddor enligt egen smak. Häll tillbaka mifun.

Här kan du sluta och du har perfekt fyllning till wraps/tortillas. Eller så gör du som jag och häller i grädde och jogurt och gör sås. Det kan tänkas att tre chilin plus paprika-chili smak på mifun gjorde att allting blev ganska starkt. Jag hade nämligen i ganska mycket jogurt, säkert 2 dl.

Servera med ris och njut. Resterna blir perfekt lunchlåda.

mifu gryta

4

Oktober och höst

Med den andra oktober idag känns det som om vädret har svängt om till hösten. Det var blåsigt idag på min löprunda och det var första gången jag var tvungen att ha en jacka på mig när jag springer dagtid. Tidigare har jag klarat mig med t-shirt eller med en långärmad tröja, men nu var det jacka som gällde. Jag hade nästan behövt mina vantar också, för det var storm ute. Jag frös i början av rundan, men sedan fick jag upp värmen och det var inga problem med att springa.

Löpningen kändes riktigt bra, även om jag fick kämpa hårt i motvinden. Farten varierade mycket per kilometer, mycket beroende på blåsten. När jag hade medvind, kändes det igen som om jag flög fram. Rundan blev exakt nio kilometer, vilket är det längsta jag sprungit sedan Tallinn halvmaraton. Det känns som om jag är tillbaka efter prövningen och att jag nu kan träna som jag vill igen. Öka på längden på mina pass och på det sättet även få upp totala mängden löpning per vecka.

oktober

Förra veckan sprang jag tre gånger, men eftersom det var korta rundor, blev veckomängden under 20 kilometer. Jag vill gärna ligga på närmare 30 kilometer per vecka, fördelat på tre pass. Det känns rimligt och som om det inte ska vara omöjligt att få till. Jag har ingen tanke om hur mina pass ska se ut, men mängden vill jag att ska vara kring 30 kilometer. Jag har inget inplanerat lopp, utan tänker att jag kör mest på känsla och lust. Vill jag springa intervaller, gör jag det, vill jag springa långpass gör jag det och vill jag bara jogga runt kvarteret är det också okej.

Dagens runda blev i alla fall en bra start på veckan och på oktober. Kom igen hösten, jag är redo!

0

Stark

Jag gillar att känna mig stark, men när man inte gjort styrketräning på över en månad får man lida för det. Jag hade gissat att det skulle vara tungt igår och att jag inte skulle känna mig speciellt stark under övningarna, och jag fick rätt. Hela kroppen skakade när jag var klar och träningsvärken idag är ett faktum. Jag har på känn att det bara kommer att bli värre ännu…

Igår efter jobbet gjorde jag mitt trusted P90X ben program. Jag hade inte inspiration till att hitta på egna övningar, utan jag valde att bara följa med programmet och instruktionerna. Jag har gjort programmet så många gånger att jag knappt behöver titta på det. Jag vet i vilken ordning övningarna kommer och vad som sägs, men vill ändå ha på det i bakgrunden. Det är lättare när någon säger fem till, och då gör jag fem till, även om jag känner mig trött. Hade jag gjort själv, hade jag säkert slutat. Jag gillar programmet, eftersom det är en bra variation av övningar, och just för att det är så enkelt att bara följa med. Perfekt när jag inte har någon inspiration och behöver en knuff och en typ som skriker i bakgrunden. ”You can do it, come on”

Nu ska jag ta tag i styrkan igen och inte försumma den. Jag vet ju hur viktig den är för löpningen och för att hålla mig skadefri. Dessutom gillar jag känslan av att vara stark och orka lyfta tungt. Igår blev det baby vikterna, men det finns i alla fall rum för förbättring 🙂 Nu gäller det att få in styrketräningen till en rutin igen, ett pass i veckan vill jag få till. Det är vad jag har gjort tidigare och det har fungerat bra för mig.

havet

Trevlig helg år er alla!

0

Jag springer igen

Det känns som om jag har kommit igång med min normala träningsrutin igen, i alla fall när det gäller löpningen. Jag har sprungit två dagar i rad, både igår och idag. Jag hade egentligen inte tänkt springa idag, men jag fick feeling och drog ut på ett kort löppass. Benen kändes pigga trots att jag sprang igår och jag bestämde mig för att testa att öka farten. Jag sprang en form av fartlek. Lite snabbare tempo fram till lyktstolpen, lugnare tempo, full fart uppför backen, jogga nerför, snabbt till postlådan, lugnt till den där granen där framme osv. Det här är ett av mina favoritpass, det är inte regelrätta intervaller, spring a gånger b x antal gånger, men det blir ändå en tempoväxling. Det är kul att känna sig snabb ibland och testa på att öka tempot.

löppass onsdag

Vem vill inte springa när vädret är så här fint?

Imorgon har jag tänk göra mitt första styrketräningspass på länge och jag fasar redan för träningsvärken. Om jag inte har gjort yoga på fyra veckor, tror jag att det är ännu längre sedan jag gjorde styrketräning. Innan Tallinn halvmaraton fokuserade jag mest på övningar med kroppsvikt eller med lättare vikter, men nu tänkte jag göra mitt vanliga program. Många övningar för ben och det ger alltid en brutal träningsvärk. Därför kommer fredag och lördag nästan per automatik bli vilodagar 🙂

På söndagen räknar jag med att kunna springa igen, då skulle det bli tre löppass den här veckan. Det är jag nöjd med. När jag sen ännu räknar dit yogan och styrketräningen, är jag där jag vill vara träningsmässigt. Till hösten och vintern siktar jag på att få till tre löppass per vecka, ett pass styrka och en yoga. Jag har inte ännu funderat på detaljer och vad jag vill satsa på, men det är grunden i min träning. Jag har en idé i mitt huvud, men den får mogna lite ännu innan jag berättar om det här på bloggen.

0

Danmark och Sverige

Från Hamburg körde vi vidare mot Danmark och till vårt hotell i Köpenhamn. Innan vi korsade gränsen stannade vi i Flensburg för att köpa *harkel* måltidsdryck. Vi kan väl säga som så att vi inte precis var de enda som var ute efter samma sak. Det var dessutom en lördag och det gjorde inte saken bättre. Så.mycket.folk. Det tog igen en gång betydligt längre tid att shoppa och vi insåg tidigt att vi skulle komma sent till Köpenhamn. Så sent att vi knappast skulle orka eller ha tid att se något av själva staden. Danmark

Danmark består som bekant av flera öar och innan resan hade vi olika alternativ för att ta oss till Köpenhamn. Skulle vi ta färja eller skulle vi åka över broarna. Efter lite efterforskning (google är nog en smart grej), kom vi fram till att båda alternativen skulle vara lika billiga/dyra. Vi valde att köra över broarna och på det sättet inte ha en tid att passa och kanske hinna se mer av Danmark. Första större bron är Lilla Bält som förbinder Jylland med Fyn. Den här bron var gratis att köra över.

Alla bilder är tagna genom fönstret på bilen, kvalitén är därför lite ditåt. Kanske man hade kunnat stanna vid en rastplats för att få bättre bilder av bron, vi valde att köra vidare. Jag satt med kameran i famnen redo att fota vad som verkade intressant. Ibland blev det fåglar, ibland vindmöllor, ibland diverse kyrkor… Vad som kom emot helt enkelt.

Nästa större bro är Stora Bält som förbinder Fyn med Själland. Vi kan låtsas att jag vet det, inte att jag har kollat på wikipedia. Det här var första bron som kostade. Om det hade varit billigt största delen av vår resa hittills, var det minsann inte det att åka över broarna…

I Flensburg hade vi förutom måltidsdryck, även köpt godis och snacks. Vi gissade på att vi skulle komma sent in till Köpenhamn och inte orka försöka hitta någon restaurang. Vårt hotell låg avsides utanför stan och vi var inte säkra på vad där skulle finnas för möjligheter. Alla hotell i Köpenhamn var dyra, vilket inte var så konstigt eftersom det var Köpenhamn halvmaraton samma helg. Vilket vi inte alls tänkte på då när vi bokade. Det minst dyra (här kan jag inte skriva billigaste direkt) var därför ett som låg avsides. Köpenhamn blev därför osett, vilket var synd, men tja… Inte så mycket att göra åt saken. Ibland finns varken tid eller ork, även om hotellet visade sig ligga precis vid en tågstation.

Nästa dag skulle vi lämna Danmark och köra den sista etappen mot Stockholm och båten hem. Det här var etappen vi var mest stressade över, dels var den längst och dels måste vi hinna till båten. Tidigare hade det inte gjort så mycket ifall vi kom sent till hotellet och inte hann turista, men båten väntar inte. Vi måste hinna med den. Efter frukost på hotellet, mot Öresundsbron och Malmö.

Tydligen väldigt nära flygfältet

Jag gjorde några tappra försök att fota Turning Torso, men det var svårt från bilfönstret. Det syntes bättre i verkligheten än vad bilden ger rättvisa. turning torso

Sverige kändes som ett enda långt körande längs med E4:an. Det som jag mest fastnade för var Vättern. Tänk att få cykla runt den nån gång…

Vi hann till båten med god marginal trots pauser längs med vägen pga av vägarbeten, köer eller trafikolycka. Skönt att veta det här var sista etappen på resan, men samtidigt synd för nu väntade vardagen och jobb igen. Hemma möttes vi av två hungriga typer och resan slutade på samma sätt som den började. Med en svart katt i resväskan.

0

Åh yoga, som jag saknat dig!

Min relation till yoga har varit lite till och från. Jag har egentligen aldrig kommit igång med det ordentligt. Jag har gjort några tafatta försök, men det har liksom aldrig blivit till en rutin. Det var inte förrän i somras efter mitt maraton som jag upptäckte youtube och alla dess yoga videon. Efter mitt maraton sprang jag inte på några veckor, och dessutom ville jag stretcha ut kroppen från påfrestningen och bli rörligare. Då gjorde jag några videon från youtube och plötsligt var jag fast.

Problemet med min yoga har tidigare varit att jag försökt för mycket. Jag har gjort för långa program och med för svåra rörelser. Jag har gjort full body yoga på över 90 minuter och orkat koncentrera mig i max 45. Nu hittade jag små korta videon på 15 minuter som fokuserar på en kroppsdel åt gången. Jag har fokuserat på mina problemområden, baksida lår och höft, som oftast är de som är stelast efter löpning.

yoga girl

Veckan innan Tallinn gjorde jag mitt sista program, sen var vi på resa en vecka, förra veckan blev till nada och plötsligt är jag här igen. Fyra veckor sedan sista yogapasset! Det var stelt idag kan jag säga. Samtidigt blev jag påmind om hur mycket jag saknat det och framför allt hur välbehövligt det är. Även om det är jobbigt när jag ligger där på mattan och skakar av ansträngning för att det är så stelt, så känner jag samtidigt hur gott det gör. Jag känner hur knutarna släpper, hur axlarna sänks, hur andningen blir lugnare och hur jag kan gå just liiite djupare i positionerna för varje andetag.

Bra start på veckan!
0