Kategoriarkiv: Cykling

Snart är det slutcyklat för i år

Jag tror att det snart börjar vara slutcyklat för i år. Mitt mål på tusen kilometer är avklarat och det är skönt att kunna checka av det. Jag tycker att det börjar vara ganska mörkt (och kallt) på kvällarna. Det är inte lika kul att cykla längre.

slutcyklat för i år

Igår var första gången jag behövde använda både fram och baklampan på cykeln. Plus att jag säkert borde ha haft en reflexväst också. Då var klockan bara strax efter nio när jag var hemma. Om en vecka eller två kommer det att vara ännu mörkare och då senast kommer det att vara slutcyklat.

På morgonen och på dagen går det ännu bra att cykla, det är just kvällarna som inte är lika roliga längre. Det känns som om hösten är här. Det är mörkt, det är kyligt i luften och det regnar hela tiden. Förra veckan cyklade jag ännu i mina cykelshorts och t-shirt, nu har jag cyklat i vanliga tights och jacka.

Den här veckan kommer jag ännu att cykla till jobbet, men nästa vecka har jag inte bestämt hur jag tänker göra. Kanske jag är tvungen att ladda mitt busskort och börja ta bussen igen. Det har varit kul att inte vara beroende av en tidtabell. Jag ser inte direkt framemot att börja åka en smockfull buss igen. När jag har cyklat till jobbet har jag dessutom fått in en massa gratis träning.

Träningsmängden har varit kring tio timmar i veckan, ibland så mycket som tolv timmar. Då har det mest varit transportcykling och kanske två löppass på runt timmen. När jag hade semester var träningsmängden kring fyra timmar även om det var mer löpning. Det är mer en normal träningsvecka för mig. Jag brukar inte träna så mycket som tolv timmar i veckan, men jag tycker att cykling är mycket skonsammare för kroppen. Inte en chans att kroppen hade hållit för tolv timmar löpning på en vecka…

Hur går det med mina träningsmål?

Lämna ett svar

Hur går det med mina träningsmål för året? Hur ligger jag till med löpningen, cyklingen, styrketräningen och rörlighetsträningen?

mina träningsmål 2021

Mitt cykelmål för året börjar snart vara avklarat. Jag har ungefär 100 kilometer kvar att cykla innan jag har uppnått mitt mål på 1000 kilometer. Tydligen hade jag också ett tidsmål att cykla under 50 minuter. Det kommer inte att ske, även om jag kapat mycket från min bästa tid från förra året. Kanske kan jag cykla under 55 minuter, men då krävs det nog medvind, pigga ben och lite varmare väder.

Något maraton lär jag inte springa i år, men jag har andra träningsmål att fokusera på. Jag ligger lite efter med löpningen, men jag litar på att jag kommer att fixa det i höst. Jag har ändå sprungit betydligt mer än vad jag gjorde i fjol och ligger redan nu på nästan samma mängd som hela förra året. Nästa mål att ta tag i, styrketräningen. Start idag.

Jag har tränat styrka mer regelbundet igen. Kanske inte en gång i veckan, men ungefär var tionde dag i alla fall. Oftare än en gång i månaden. Jag tycker ändå att jag är igång igen. Nu blir nästa steg att följa en plan. Inte bara göra övningar på måfå, känna på kroppen, komma igång igen, utan faktiskt tänka på vad jag gör. Knäböj, utfall, höftlyft, 3 x 10. Följt av axelpressar, bicepscurl och rodd. Sedan sidoplanka, sidoplanka med twist och vanlig planka. Inte blanda hejvilt.

tröskeln till löpning är hög

Idag var första gången sedan jag började träna styrka efter min lilla sommarpaus som jag kände mig stark igen. Eller starkare. Jag kunde ha tyngre hantlar och orkade mer. Jag är närmare mitt träningsmål med maxvikt på skivstången igen. Det känns som om jag gjort framsteg.

Rörlighetsträningen då? Njaa… All träning kan väl inte gå bra heller 😉

Är det höst nu?

4 svar

Fyra dagar av cykling i rad har gjort att det börjar kännas i benen. Mjölksyra, tunga ben och tyngre att trampa. Tiden har blivit långsammare och tempot har saktats ner. Plus, är det höst nu? Förra veckan var det shorts och linne som gällde, och på fredagen cyklade jag med vantar. Jag har haft långa tights, långärmad tröja och jacka. På morgonen har det varit under tio grader och inte mycket varmare när jag cyklat hem på kvällen.

är det höst nu

Jag har inte ännu bestämt mig för hur länge jag tänker cykla till jobbet. Det beror nog på vädret. Förra året slutade jag i mitten av augusti, men det berodde delvis på att jag bytte arbetsplats. Det är fortfarande kul att cykla, men jag tycker det är ganska kallt för tillfället. Jag hoppas på lite varmare väder, jag vill ännu cykla.

Det är klart att jag kan sätta mera kläder på mig. Just nu tycker jag mest att blåsten stör mig. Det har varit så kallt i luften, som om det är höst nu. Även om solen lyser, känns det kallt. Rått och ruggigt. Jag är inte redo för hösten ännu, jag vill ha mer sommar och sol. Lata dagar i solstolen, morgonjogg och utekaffe på terrassen.

Jag tycker alltid att sommaren går så fort. För fort. Även om de har varit en bra och varm sommar vill jag alltid ha mer. Det är bara för en vecka sedan jag satt i gästhamnen och njöt av ett glas bubbel på min semester. I kjol och solglasögon. Och nu känns det väldigt avlägset.

Bra cykelform just nu

2 svar

För någon vecka sedan cyklade jag min snabbaste tid hemifrån jobbet någonsin. Då trodde jag att det var en engångsföreteelse, men den goda formen fortsätter. Jag har aldrig varit i så bra cykelform som jag är i just nu.

bra cykelform

Förra sommaren när jag också cyklade mycket till och från jobbet, då tog det kring timmen. Jag var kanske några gånger under timmen när jag cyklade hemåt, men det hände inte ofta. Det handlade mer om tur, medvind och goda förutsättningar, än om bra cykelform och starka ben. Min snabbaste tid från i fjol var 58:10.

Nu verkar det som om jag höjt mig en nivå. Jag cyklar nästan varje gång hemåt på under en timme. Det som förra året var min snabbaste tid, är nu standard. På riktigt snabba och bra dagar, cyklar jag på 56 minuter. Väldigt nära mitt rekord alltså. Dessutom tycker jag att det finns mer att ge.

Jag blir inte lika trött i uppförsbackar, utan jag orkar trampa. Jag har hittat tekniken igen. Hur jag ska sitta på cykeln för att få mer kraft när jag trampar. Jag behöver inte växla ner till lägsta växeln, utan orkar trampa uppför med hög växel. Jag cyklar förbi folk i uppförsbackar. Benen känns som om de hänger med och jag blir inte lika flåsig. Någonting har hänt.

Mitt snittfart har blivit snabbare. Just nu är det på 19 km/h för hela året, men 20 för juli. Förra året var det på 18 och 2019 låg det på 17. Längre än så har jag inte statistik på jogg, men då blev det bara sporadiska cykelpass.

Det är så kul att märka att träningen ger resultat. Att jag går framåt i utvecklingen. Att jag blir snabbare och bättre. Det är inte bara en känsla, utan klockan bevisar det jag själv känner.

Saltbrist, värme och cykling

2 svar

Jag klagar inte på värmen, tro inte det. Jag älskar det här. Men. Idag när jag cyklade hem från jobbet fick jag flashback från 2016 när jag sprang halvmaraton i Åbo. Då var det också väldigt varmt och det är fortfarande min sämsta halvmaratontid. Värmen suger otroligt mycket energi och även om jag vant mig vid den är det fortfarande jobbigt vid tung fysisk ansträngning. Jag blir tröttare, slöare, får huvudvärk. Hur mycket vatten eller annan vätska jag än dricker, så hjälper det inte. Jag har saltbrist.

saltbrist och cykling

Idag började jag frysa när jag cyklade hem. Solen gick i moln för en kort stund och jag började frysa. Inte ett bra tecken. Jag minns det så tydligt från mitt halvmaraton. Hur jag frös längs med banan. Hur jag typ drömde om chips och hur saltgurkan vid målgång var det godaste jag någonsin ätit. Vad jag tyvärr också minns från det loppet är hur många som behövde första hjälp längs med banan. För att de kollapsat av värmen.

Idag cyklade jag hem i bara min sportbh. Jag har solbränna som bevis. Jag tror inte att det var det som gjorde att jag började frysa, utan snarare att jag hade saltbrist. När jag kom hem drack jag en vichy och åt några chips och det kändes genast bättre.

Jag måste ha sett tokig ut när jag kom cyklande i bara sportbh. Cykelsporten och dess stilregler… Men sen igen så gör jag nog alla stilfel det finns annars också. Jag cyklar med min mountainbike med cykelkorg, men är ändå klädd som om jag hade en racer. I ett par gamla löparskor, med för korta strumpor.

Träningsplaner för semestern

5 svar

Den här veckan har jag semester och i det här inlägget tänkte jag skriva om mina träningsplaner för semestern. Nu när jag har tid att träna och inte behöver ta hänsyn till arbetstider. Jag kan fast träna varje dag om jag vill. Samtidigt vill jag ändå inte klämma in hur mycket program som helst, varken träning eller annat, eftersom jag bara har en vecka semester. Jag vill vara ledig också.

träningsplaner för semestern

Träningsplaner för semestern

Prio nummer ett kommer att vara löpning. Cykla kan jag göra sedan när jag börjar jobba igen. Nu vill jag springa. Eftersom det kommer att vara varmt, kommer jag att satsa på morgonlöpning. Det är den bästa starten på dagen. Att ha träningen gjord tidigt på morgonen för att sedan ha hela dagen på mig till annat skoj. Sola, sitta på en uteservering, göra någon utflykt. Träning gjord och jag behöver inte tänka mer på saken.

Det enda lilla minuset med morgonlöpning är att det kanske inte blir så mycket kvalitet på passet. Jag tycker om att springa innan frukost. Springa min runda och sedan äta frukost ute på terrassen i lugn och ro. Ifall jag springer innan frukost, blir det varken intervaller eller långpass, utan mysrundor. Samtidigt vet jag med mig själv att jag inte orkar springa senare på dagen mer. Då är jag för slö efter alla timmar i solstolen, eller så har vi andra planer. Då är det bättre att jag tränat tidigt på morgonen, även om det kanske varit ett kortare pass.

Jag vill springa åtminstone tre gånger. Ett av passen vill jag att ska vara ett längre pass. Jag vill skriva långpass, men nu ska vi vara realistiska ändå. Tio kilometer ska jag väl klara av att springa, oberoende om det är på morgonen eller inte.

Utöver löpning vill jag styrketräna. Eller vill och vill, men jag vet att jag måste. Under juni blev det inte ett enda styrkepass och det börjar kännas i kroppen. Hållningen är katastrof efter många timmar på cykeln, och benen känns klena. Ifall jag vill klara av kommande utmaningar senare i sommar, är det nog dags att jag tar tag i styrketräningen igen. Det kan jag dessutom göra utomhus i solen. Inga ursäkter med andra ord.

Vad har du för träningsplaner för semestern?

Tre dagar av cykling

Lämna ett svar

Jag har cyklat till jobbet tisdag, onsdag och torsdag. Om jag sedan ännu tar i beaktande att jag sprang på måndagen och cyklade till jobbet på söndagen, har det blivit fem dagar träning i rad. Tre dagar av cykling har resulterat i tunga ben. Tre dagar av cykling har också resulterat i världens hunger.

På söndagen cyklade jag min snabbaste tid hem från jobbet, sedan dess har det inte gått riktigt lika fort. Redan på onsdagen när jag cyklade till jobbet tänkte jag att hur tusan ska jag orka cykla den här sträckan ännu tre gånger till. Jag hade stumma ben och inget tryck. Minsta lilla backe eller motvind och jag fick mjölksyra. Jag orkade inte trampa på utan rullade mest. Om jag på söndagen hade snittfart på 21 km/h hade jag på onsdagen 17,9.

Det är nästan konstigt hur det kan skilja så mycket från dag till dag. Ibland har jag jättebra känsla och orkar trampa på bra. Även uppför backar. Jag känner mig stark och som om jag utvecklats. Ibland känns det bara skit. Jag kommer inte framåt, orkar inte trampa och vill typ gå uppför backarna. Dessutom är det förstås alltid motvind när det känns skräp 🙂

tre dagar av cykling

Nu ska kroppen få några dagars välförtjänt vila. Jag ska ladda upp och återhämta mig. Igår blev det massvis med god mat, jag var visst ganska hungrig. Jag åt hela hamburgaren, alla pommes, kom hem och tänkte att ett kvällsmål skulle smaka bra. På söndagen är planen sedan att springa, men cykelbenen får vila ännu ett tag till.

Träningssammanfattning juni

3 svar

Inte som jag tänkt mig, men helt okej ändå. Ungefär så kan jag beskriva min träningssammanfattning för juni. April och maj var bra träningsmånader, juni blev lite sämre. Eller det blev mindre löpning än jag tänkt mig, men desto mer cykling. Juni var också den första månaden på länge som jag inte hade ett träningsmål. Inte över hur långt jag ville springa, hur många pass eller hur mycket cykling.

träningssammanfattning juni

Träningssammanfattning juni

Löpning: 51,8 kilometer
Cykling: 272 kilometer

I början av juni protesterade kroppen lite och det bidrog till en minskad träningsmängd. Det var orsaken till att jag inte gjorde upp några träningsplaner och inte hade något mål. Nu verkar kroppen vara med på noterna igen och jag tror att juli kommer att bli en bättre träningsmånad. Jag vågar lita på att kroppen håller igen och att jag kan träna som jag vill. Längre löppass, mer intensiva löppass, mer löpning överhuvudtaget.

I juni blev det totalt 51,8 kilometer löpning, vilket är ungefär hälften av vad jag sprang i maj. Det har inte blivit något långpass, det längsta jag sprang under juni var nio kilometer. Det passet gav ändå mersmak och jag hade säkert kunnat springa längre. Under juni har det varit väldigt varmt och det har till en viss del begränsat löpningen. Det är alltid jobbigare att springa i värme, speciellt om jag inte kommit ihåg att dricka ordentligt.

Under juni har jag cyklat till och från jobbet flera gånger i veckan. Ibland har det till och med varit veckans roligaste träning. Cyklingen har känts så bra att jag förbättrat min tid på sträckan med flera minuter. Här finns det definitivt potential för ännu snabbare tider.

träningssammanfattning juni

Det som det blivit exakt noll pass av under juni är styrketräning och yoga. Direkt det blev soligt och varmt, blev det mycket roligare med annan träning än att vara inne. I juli måste jag skärpa mig!

Nytt cykelrekord

4 svar

Förra sommaren när jag cyklade till jobbet hade jag som mål att cykla sträckan under femtio minuter. Det närmsta jag kom var tiden 58:10. Nu går den tiden till historien och jag har ett nytt cykelrekord. Nämligen 55:42.

nytt cykelrekord

Gårdagens cykling kändes riktigt bra och det kändes som om jag var nära ett nytt cykelrekord. Jag märkte från mina mellantider att jag låg bra till. Jag kände mig stark i benen och bestämde mig för att satsa. Inte sakta ner fastän det känns tungt, utan kämpa på. Försöka trampa på i backar, för det är där jag tappar mest fart, och kämpa hela vägen till slut.

Igår kändes det som om jag hade bra tryck i benen. Orken tog inte slut, utan jag kunde trampa på hela vägen. Jag tror att det till viss del berodde på all midsommarmat. Att jag hade ätit bra i två dagar och ätit på jobbet. Oftast äter jag inte så mycket på jobbet och det är klart att orken kan ta slut då. För det finns ingen energi i kroppen, att jag blivit tom på kolhydrater. Det har hänt mig tidigare, men jag tycker att jag lärt mig. Nuförtiden har jag åtminstone med mig en smoothie eller energibar, ifall det skulle bli kris. Inte bara vatten.

När jag får till såna bra cykelturer som igår, blir jag alltid ivrigare på att cykla mer. Investera i den där förbaskade landsvägscykeln som jag pratat om i flera år. Det är ju bevisat nu att jag tycker om att cykla och att jag nog skulle använda den. Sen ifall jag skulle våga cykla med den till jobbet och lämna den på cykelparkeringen där är en helt annan sak. Och ja, det är väl självklart att jag skulle låsa den, men ändå 🙂 Vet ni vad en sådan cykel kostar?!

Två löppass, en cykeltur

Lämna ett svar

Två löppass och en cykeltur blev träningssaldot för den här veckan. Inte kanske vad jag hade hoppats på, men mer än förra veckan. Min kropp protesterar fortfarande när jag tränar och jag var tvungen att ta ett steg bakåt. Cyklingen fungerar, löpningen gör inte det för tillfället.

två löppass och en cykeltur

Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra nästa vecka. Jag vill träna, men jag är nog tvungen att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Lugnare. Jag tycker i och för sig inte att två löppass och en cykeltur är jättemycket träning (för mig), men något försöker kroppen säga åt mig. Jag tror att det nästa vecka får bli promenader och kanske en transportcykling till jobbet igen. Så får jag se hur kroppen reagerar och utgå från det.

Juni kommer nu att bli den första månaden på ett tag där jag inte har ett träningsmål. Inte att springa en viss mängd på en månad eller liknande. Träningen har gått bra och det känns lite surt att inte kunna fortsätta i samma stil, men något spökar i kroppen. Jag förstår inte riktigt vad det kan vara heller, jag tycker inte att jag gjort något annorlunda. Kanske jag har ökat på träningsdosen för mycket i alla fall? Att det har ackumulerats och att det är först nu jag märker effekten?

Det är tur att vädret är fint åtminstone 🙂 Nu stör det inte lika mycket att jag inte kan träna eftersom jag istället kan slappa i solstolen. Jag vet inte ens hur mycket jag orkat träna annars heller, nu när det har varit så varmt.