Kategoriarkiv: Löpning

Mörkerlöpning

Usch vad det börjar va mörkt om kvällarna! Och på morgonen också för den delen. Snart är vi där igen att det är mörkt dygnet runt ungefär… Mörkt när jag far på jobb och mörkt när jag kommer hem från jobbet. Dystert värre!

Idag lockade det inte direkt att fara och springa efter jobbet. Jag var trött och lite sliten efter jobbet och hade ingen större lust. Det var kallt, det var mörkt och soffan lockade. Jag funderade om jag skulle ställa in mitt planerade pass, men beslöt mig i alla fall för att springa. Egentligen hade jag inget planerat pass i sig, men jag hade planerat att springa. Jag tänkte att en kort runda är bättre än ingen runda och väl ute var det ändå helt okej. Så är det oftast, bara jag kommer ut genom dörren går det bra.

Dagens runda blev strax över 5 kilometer. Det var inte den snabbaste rundan i mannaminne, men det blev i alla fall 5 kilometer, vilket är mer än jag trodde att det skulle bli. För tillfället tycker jag det är viktigare att min träning blir av, än kvaliteten på träningen. Jag vill hålla igång min rutin och inte tumma på passen bara för att jag inte har ”lust”. Ibland måste jag ta mig själv i kragen och göra i alla fall. Oftast blir det som sagt bra.

mörkt

Idag var det dessutom premiär för pannband, vantar och hela baletten.

Långpass i höstsolen

4 svar

Det är lyx att kunna springa mitt på dagen och när dagen dessutom bjuder på ypperligt höstväder finns det bara en sak som gäller. Långpass löpning. Sist som jag sprang långpass blev det 10,5 kilometer. Idag ville jag springa längre än det. Jag hade inte bråttom någonstans, utan skulle vara ledig hela dagen och kvällen. Jag beslöt mig därför för att ta med mig kameran, alltså telefonen, och försöka fota lite bilder längs vägen. Vädret var underbart, soligt, varmt och precis som så jag vill att hösten ska vara.

Jag lunkade på i sakta mak och genast märkte jag varför jag inte brukar ha telefonen med mig. Herrejösses som den skumpade i jackfickan. Hur kunde jag tidigare alltid springa med telefonen i en ficka på armen? Det är ju jätteobekvämt! Eftersom telefonen var med och störde, tänkte jag att det är bäst att jag fotar massor nu. Så att den inte är med i onödan.

Jag sprang en runda jag inte sprungit på ett bra tag. Det är en tråkig runda eftersom den inte går att springa ”runt”. I något skede måste jag helt enkelt bestämma mig för att vända om och springa exakt samma tillbaka igen. Det är en svår runda att springa på det sättet att jag har svårt att bedöma hur mycket jag orkar. Ska jag vända vid 5 kilometer och då få en runda på 10, eller vänder jag först vid 7 och springer 14 totalt. Eller vågar jag springa ännu längre innan jag vänder?

Det fina med rutten är att den erbjuder bra fotomöjligheter och det var därför jag valde den idag. Första fotopausen kom vid den första bron jag springer över. Jag har ännu inte vant mig vid att stanna mitt på en bro och ta selfien när bilarna swoschar förbi. Hej hej, här står jag och fotar mig själv 🙂 Alltså det är ju okej när jag är turist och ingen känner mig, men tja detta är Pargas. Nu inser jag att jag har fullständig hybris. Ingen känner mig eller snarare ingen bryr sig väl 😉

långpass 2

Jag tassade vidare och njöt att vädret. En fot framför den andra och bara komma in i ett bra flow. Jag har saknat att springa långpass och vara ute länge. När jag dessutom hade tid på mig idag, jag behövde inte stressa hem för att något väntade. Jag kunde stanna och fota bäst jag ville.

Ibland kändes det som om jag fotade mer än jag sprang. Jag vände strax före sex kilometer idag och totalt blev passet knappa 12 kilometer. Väl hemma var jag väldigt förvånad när jag kollade på klockan och på medeltempot för hela rundan, 7:20. Jag var inställd på betydligt långsammare än det eftersom jag pausade så mycket och när jag väl sprang, gjorde jag inte det särskilt fort. Det kändes så i alla fall. 7:20 är därför riktigt bra!

Skam den som ger sig, nytt försök till intervaller

Lämna ett svar

Eftersom mitt förra intervallpass gick lite sådär, ville jag ge det ett nytt försök. På det igen helt enkelt. Jag har några intervallpass som jag bruka variera bland beroende på vad jag har för syfte med träningen. Nu är syftet främst att komma igång igen och och få lite fart i benen. Då brukar jag springa pyramidintervaller. 1 minut-2-3-4-3-2-1, med hälften tid vila mellan intervallerna som föregående intervall. Alltså 30 sek, 1 minut osv. Jag tycker om de här intervallerna, eftersom det är en bra variation. Jag får både springa kort och snabbt, men även lite längre intervaller. Perfekt när jag vill ha en blandning och inte känner mig redo för att springa t.ex tusingar. När är man nånsin redo för dem?

I väntan på buss, kan man ta selfien

Jag kom hem från jobbet åtta på kvällen. Bytte snabbt om till träningskläder och ut genom dörren igen. Jag programmerade inte in klockan, utan tänkte att jag kollar på den efterhand och trycker på varv. Jag sprang och vilade kanske inte exakt den rätta tiden, men ditåt. Några sekunder hit eller dit spelar inte så stor roll i det långa loppet. Det kändes betydligt bättre att springa nu än i söndags. Jag har inte jämfört statistiken så noga eller kollat på mitt tempo under intervallerna, men känslan var bättre. Visst var det jobbigt, speciellt under fyra minuters intervallen, men det gick ändå att trycka på. Magen krampade inte, utan det var snarare flåset som inte hängde med. Och det kan jag göra något åt.

Nu känns det som om jag är på gång igen. Jag springer långpass, jag springer intervaller, jag får till både styrketräning och yoga. Jag är där jag vill vara träningsmässigt. Kanske dags att börja fundera på nästa års mål? Jag har ju en tanke. Jag vet egentligen vad målet är, jag vet bara inte hur jag ska nå det. Vad ska jag satsa på? Hur ska jag göra?

Ett första försök till intervaller

2 svar

Intervaller är lite av hatkärlek för mig. Det är inte direkt kul när jag springer dem, men känslan efteråt är toppen. Samtidigt vet jag att de är bra för många orsaker och jag vill ju bli bättre i min löpning. Jag har inte sprungit regelrätta intervaller sedan mitt halvmaraton i början av september. Jag har mest kört på känsla och ökat tempot när jag känt för det. Inte kollat på klockan utan mest lunkat på enligt lust. Fartlek helt enkelt.

intervaller

Igår var första gången på länge som jag bestämde mig för att springa vanliga intervaller. Såna där klockan piper till när jag ska växla tempo och där jag hade en plan och ett inbyggt schema i klockan. Jag valde att starta lugnt och försiktigt. 10 st intervaller a´ 1 minut, med 1 minut vila mellan varje intervall. Ett första försök till snabbare tempo. De är korta så det hinner inte bli kräkjobbigt, men det känns ändå som om jag gjort något. Kul att springa snabbt igen och veta att jag kan. Skönt att få en tempoväxling i kroppen och känna på flåset.

Det var inte direkt den mest behagliga löprundan. Jag hade nämligen ätit innan och ibland kändes det som om jag hade maten uppe i halsen. Tempot blev kanske därför lägre än vad jag egentligen hade orkat med. Nu var jag tvungen att gå under vilan, främst för att det var obehagligt att springa med så tung känsla i magen. Idag sprang jag inte för fullt, utan det hade funnits mer att ge. Samtidigt kanske det är bara bra? Det var mina första intervaller på evigheter och det är en bra känsla att ta med mig till nästa pass.Att det finns mer krut i benen och mer att ge. Lite längre uppehåll mellan middag och intervallpass, så går det nog bättre nästa gång 😉

Ledig helg och långpass

2 svar

Ledig helg på kommande och det firade jag på bästa möjliga sätt. Med en löptur förstås. Precis som Träningsblogga-Ida, har jag efter mitt halvmaraton inte sprungit långt. Jag har sprungit mina vanliga rundor på 5-6-7 kilometer, men det har inte blivit längre än det. Det längsta jag sprungit är 9 kilometer, men jag vill springa längre än så. Jag vill att min standardrunda ska vara 9 kilometer och långpassen kring 15 kilometer. Nu börjar suget efter långpass komma tillbaka och jag har lust att öka på träningsmängden igen. Inte bara springa mysrundor, utan göra upp en struktur kring träningen.

Idag var planen att direkt efter jobbet sticka ut på en runda, medan det fortfarande var ljust ute. Jag ville springa mellan 10 och 12 kilometer. Även om jag är sugen på att springa långpass igen, inser t.o.m jag att det är viktigt att börja lugnt. Jag har trots allt inte sprungit långpass på 6 veckor, jag kan inte börja med att springa 15 kilometer. Jag måste börja med ett kortare långpass, men ändå ett som är längre än min vanliga distansrunda. långpass selfie

Väl hemma stannade klockan på 10,5 kilometer. Skönt att komma över spärren på 10 kilometer och veta att jag fortfarande kan. Jag har inte tappat det, jag orkar fortfarande springa långt. Det här var ett bra första pass till långpass, nu är det bara att bygga på. Successivt öka på längden på passen och sakta men säkert komma upp i långpass på över 15 kilometer och längre. Farten och pulsen försöker jag att inte bry mig om, nu vill jag fokusera på längd och på samlade kilometer. Få upp självförtroendet och veta att jag kan springa långt.

Det här var en utmärkt start på helgen och det ska bli skönt att vara ledig.

Trevlig helg åt er alla!

Mysrunda

2 svar

Min hand är fortfarande inte helt läkt, så det har inte blivit någon styrketräning. Ännu. Imorgon satsar jag på att kunna träna styrka igen. I värsta fall får jag träna utan vikter och göra andra rörelser än jag planerat. Istället för styrketräning, har jag sprungit. Idag efter jobbet blev det en runda på knappa sex kilometer och det var precis vad jag behövde efter en stressig dag.

Den här veckan har det varit extra mycket på jobbet. Långa dagar, mycket folk och hög stressnivå. Då är det bästa sättet att varva ner en löprunda. Inte med intervaller eller med att annars pressa kroppen, utan med en good old fashion mysrunda. Tass tass tass runt kvarteret. Inte tänka på tid, distans eller tempo, utan bara rensa tankarna och varva ner. Så skönt efter en lång dag och efteråt känns allt genast mycket bättre. Stressen släpper, tankarna blir klarare och energinivån blir högre. Vilket kanske låter konstigt. Borde man inte bli tröttare av att träna? Inte få mer energi…

Imorgon är jag ledig från jobbet och förutom den planerade styrketräningen har jag inte mycket på min agenda. Borde säkert städa och fixa lite här hemma, men… Orka!

mysrunda

Oktober och höst

2 svar

Med den andra oktober idag känns det som om vädret har svängt om till hösten. Det var blåsigt idag på min löprunda och det var första gången jag var tvungen att ha en jacka på mig när jag springer dagtid. Tidigare har jag klarat mig med t-shirt eller med en långärmad tröja, men nu var det jacka som gällde. Jag hade nästan behövt mina vantar också, för det var storm ute. Jag frös i början av rundan, men sedan fick jag upp värmen och det var inga problem med att springa.

Löpningen kändes riktigt bra, även om jag fick kämpa hårt i motvinden. Farten varierade mycket per kilometer, mycket beroende på blåsten. När jag hade medvind, kändes det igen som om jag flög fram. Rundan blev exakt nio kilometer, vilket är det längsta jag sprungit sedan Tallinn halvmaraton. Det känns som om jag är tillbaka efter prövningen och att jag nu kan träna som jag vill igen. Öka på längden på mina pass och på det sättet även få upp totala mängden löpning per vecka.

oktober

Förra veckan sprang jag tre gånger, men eftersom det var korta rundor, blev veckomängden under 20 kilometer. Jag vill gärna ligga på närmare 30 kilometer per vecka, fördelat på tre pass. Det känns rimligt och som om det inte ska vara omöjligt att få till. Jag har ingen tanke om hur mina pass ska se ut, men mängden vill jag att ska vara kring 30 kilometer. Jag har inget inplanerat lopp, utan tänker att jag kör mest på känsla och lust. Vill jag springa intervaller, gör jag det, vill jag springa långpass gör jag det och vill jag bara jogga runt kvarteret är det också okej.

Dagens runda blev i alla fall en bra start på veckan och på oktober. Kom igen hösten, jag är redo!

Jag springer igen

4 svar

Det känns som om jag har kommit igång med min normala träningsrutin igen, i alla fall när det gäller löpningen. Jag har sprungit två dagar i rad, både igår och idag. Jag hade egentligen inte tänkt springa idag, men jag fick feeling och drog ut på ett kort löppass. Benen kändes pigga trots att jag sprang igår och jag bestämde mig för att testa att öka farten. Jag sprang en form av fartlek. Lite snabbare tempo fram till lyktstolpen, lugnare tempo, full fart uppför backen, jogga nerför, snabbt till postlådan, lugnt till den där granen där framme osv. Det här är ett av mina favoritpass, det är inte regelrätta intervaller, spring a gånger b x antal gånger, men det blir ändå en tempoväxling. Det är kul att känna sig snabb ibland och testa på att öka tempot.

Vem vill inte springa när vädret är så här fint?

Imorgon har jag tänk göra mitt första styrketräningspass på länge och jag fasar redan för träningsvärken. Om jag inte har gjort yoga på fyra veckor, tror jag att det är ännu längre sedan jag gjorde styrketräning. Innan Tallinn halvmaraton fokuserade jag mest på övningar med kroppsvikt eller med lättare vikter, men nu tänkte jag göra mitt vanliga program. Många övningar för ben och det ger alltid en brutal träningsvärk. Därför kommer fredag och lördag nästan per automatik bli vilodagar 🙂

På söndagen räknar jag med att kunna springa igen, då skulle det bli tre löppass den här veckan. Det är jag nöjd med. När jag sen ännu räknar dit yogan och styrketräningen, är jag där jag vill vara träningsmässigt. Till hösten och vintern siktar jag på att få till tre löppass per vecka, ett pass styrka och en yoga. Jag har inte ännu funderat på detaljer och vad jag vill satsa på, men det är grunden i min träning. Jag har en idé i mitt huvud, men den får mogna lite ännu innan jag berättar om det här på bloggen.

En löprunda i solsken

2 svar

Jag har inte sprungit något sedan Tallinn halvmaraton. Jag brukar ta en medveten vilopaus efter lopp för att låta kroppen återhämta sig. Visst hade det lockat att springa på resan, speciellt på nya platser. Jag hade inte med mig några ”extra” löpkläder än de jag valde bland att springa Tallinn halvmaraton i. Valet skulle då antingen ha fallit på svettiga loppkläder eller shorts och linne. Att springa i shorts och linne i plus 10 grader lockade inte, såå gärna ville jag inte springa.

en löprunda i solsken

Nu känner jag att kroppen är redo för spring igen och suget till träning har kommit tillbaka. Idag har jag varit ledig hela dagen och tyckte att det var dags för en första löprunda. Vädret visade sig från sin bästa sida, det var soligt och varmt och perfekt springväder. Planen var att springa en lugn första löprunda, bara känna på kroppen, inte stressa, inte pressa utan lugnt och fint. Benen var pigga och jag fick hålla tillbaka för att inte dra ut för hårt. Det hade verkligen lockat att springa längre idag, för vädret var härligt, men sansade mig och höll mig till planen.

Det blev en löprunda på ganska exakt fem kilometer idag. Det känns som en bra början och allting verkade bra i kroppen. Inga krämpor efter loppet, utan pigga ben och okej flås. Den här veckan tänkte jag ännu få till en löprunda och sedan nästa vecka börja träna som normalt. Jag ska fila lite på min kommande plan, vad jag vill träna i höst och vad mitt kommande mål ska bli.

Tallinn halvmaraton racereport

6 svar

Idag var det dags för Tallinn halvmaraton. Jag har inte sprungit halvmaraton sedan förra sommaren (2016)på Paavo Nurmi och då gick det rent ut sagt åt skogen. Då blev det personsämsta för min del och jag har varit nervös för att springa halvmaraton sedan dess. Jag har inte skrivit ut om mina målsättningar för årets halvmaraton här på bloggen, främst för att jag har varit nervös för att inte uppnå dem. Tänk om jag springer ännu sämre a.k.a långsammare än i fjol. Jag vill ju liksom bli bättre…

Förutsättningarna för årets halvmaraton var inte direkt de bästa. Jag har varit så fokuserad på att klara av årets stora mål, mitt maraton tidigare i sommar, att jag inte tänkt på fart. Fokus har legat på grundträning och på mängd. Bygga upp kroppen för att klara av att springa långt och inte springa snabbt. När det sedan var dags att lägga om träningen för halvmaraton insåg jag ganska snabbt att det inte kommer att bli några rekordtider i år. Jag var inte tillräckligt snabb och frågan blev snarare ifall jag ens skulle klara av att slå förra årets tid?

startområdet

Vi anlände till Tallinn redan igår och hämtade ut min nummerlapp i god tid Samtidigt pågick 10 kilometers loppet och jag som tyckte att jag inte var nervös, kände genast av pirret när vi kom till startområdet. Imorgon skulle det vara min tur att springa och peppen var så där. Egentligen var jag inte speciellt sugen på att springa… Jag undrade mest varför jag utsätter mig för sånt här 🙂

nummerlapp hämtad

Starten för halvmaraton skulle gå klockan tolv. Klockan elva låg jag ännu i sängen på hotellrummet och var inte det minsta sugen på att springa. Jag ville bara ställa in och sova och typ fara och shoppa i stället. Jag var inte direkt nervös mer, utan mest bara väldigt o-sugen på att springa. Bestämde mig i alla fall för att springa (förstås) och begav mig till startområdet. Nästan genast utanför hotellet stod första hejarklacken och hejade på de som startat i maraton tre timmar tidigare och redan då ändrade min åsikt. Klart att jag skulle springa. Lopp är kul ju!

Vid startområdet värmde jag upp en stund, besökte bajamajan, tog lite bilder och ställde mig sedan i startfållan. Pirret och suget på att springa började infinna sig och mitt i allt, pang! Där gick starten! Jag hade ställt mig bra i ledet och kom snabbt in i min egen rytm. Utan att ens inse det, hade jag ställt mig bredvid 2:15 ballongen i starten Bra, dem hänger jag på tänkte jag. Det höll i kanske en kilometer och sedan var de långt förbi mig. Fan, tänkte jag, där rök den tiden.

Jag gillar att springa i Tallinn. Det är alltid bra stämning, det är mycket publik och mycket folk som hejar. Jag bestämde mig för att njuta och för att strunta i tiden. Ta in stämningen, omgivningen och se det som en sightseeing tour. Känns det bra, kan jag försöka öka och få en bättre tid, men inte stressa något.

Kroppen kändes bra och slutar aldrig att förvåna mig. Med tanke på hur osugen jag var på att springa innan, så svarade kroppen bra. Vid 10 kilometer var jag fatt 2:15 ballongen och benen var lätta. Jag tänkte att jag springer med dem en stund, men kände att benen ville springa fortare. Jag bestämde mig för att springa förbi och springa i egen takt. Jag hade som mål att komma under 2:10, men allt under 2:15 var bra.

Publiken i Tallinn är verkligen fantastiskt. Det är musik, det är hejarop, det är party. Det är sån stämning alltså! Varje gång jag sprang förbi någon punkt med underhållning blev benen extra lätta. Jag fick gåshud över hela kroppen. Gillar speciellt när namnet och landet står på nummerlappen och folk skriker ditt namn. Inte kan man sakta ner nu, öka! Orka ända in i mål.

Benen kändes lätta ända till 18 kilometer, men sedan fick jag världens håll och var tvungen att gå några meter. När jag gick märkte jag att jag kanske inte var så pigg som jag trodde. Det började göra ont än här än där… Kom igen nu, orka hela vägen. Jag kollade på klockan och insåg att tiden skulle bli bra ifall ja höll hela vägen. Jag sprang förbi några och fick ny energi av det. Bara tre kilometer kvar, kom igen nu!

målgång

Vid målgång var det en seg liten backe, sista svängen in mot målrakan och så slutspurten kvar. Spurtade förbi några typer på målrakan och sprang i mål på 2:12:17. Väldigt nöjd med tiden och en bra känsla genom hela loppet. Helt annorlunda än i fjol då jag kom i mål på 2:15 nånting och hade mest ont överallt. Nu var jag glad och nöjd och visste samtidigt att det var det bästa jag kunnat åstadkomma idag. Det fanns inte rum för förbättring någonstans, utan det här var en maxprestation med de förutsättningar jag hade.