Den här första semesterdagen har farit i ett huj. Vad har jag gjort då? Inte mycket egentligen… Lapat sol, läst, druckit kaffe, lekt med ena katten, lekt med andra katten… Tanken var att träna, men efter att ha legat i solstolen hela dagen och varken ätit eller druckit (tillräckligt) visste jag att ett intervallpass inte var den bästa idén. Jag var dåsig i huvudet och visste att det inte skulle finnas kraft i kroppen för att springa snabbt. Eller överhuvudtaget springa.

Imorgon har det lovats svalare väder och då är tanken att jag ska springa mina intervaller. Det är bara fem (!!!) veckor kvar till maraton. Fyra veckor av träning och så är den sista veckan raceweek med bara ett pass. Och den lilla detaljen att springa 42,194 kilometer då. Den här veckan är det ännu tuffa pass som gäller, men sedan börjar nedtrappningen. Långpassen blir kortare, intervallerna blir kortare och träningen lättas upp.

När jag kollar på träningsschemat för den här veckan är jag lite förskräckt. Långpasset är 200 min, vilket är 3 timmar och 10 min. Det kommer att vara det längsta jag någonsin sprungit. Mina långa intervaller som tidigare varit 8 till stycken (eller 7 i början av programmet) är nu 10. Det innebär att det passet också kommer att bli som ett långpass. När jag sprungit 8 intervaller har jag sprungit mellan 11-13 kilometer och jag har tyckt att det varit mycket. Nu ska jag alltså springa ännu längre. Fast sen samtidigt, om jag ska springa över 42 kilometer ska väl inte 13 kilometer vara ett problem?

Jag lovar att jag ska skriva ett inlägg om mina tankar inför maraton och tidsmål och liknande. Jag måste bara samla mina tankar först och försöka formulera ett vettigt inlägg.

Kroppen samarbetar inte med mig för tillfället. Jag känner mig trött och orkeslös, seg helt enkelt. Samtidigt har jag svårt att sova/somna om natten och är därför förstås ännu tröttare. Jag tycker att jag går och lägger mig tidigt, men jag får inte sömn så jag läser en stund. Somnar inte ännu heller, ger upp, läser en stund till, somnar inte ännu heller. Går på toa, dricker vatten, läser lite mer, ligger på spikmattan och försöker slappna av… Mitt i allt är klockan två (eller fyra) och jag sover inte ännu heller. Sedan kommer stressen att jag måste stiga upp om några timmar för att gå på jobb…

Även de nätter jag sovit bra, är jag ändå trött på dagen. Eller jag är väl egentligen inte trött som att jag går och gäspar, utan snarare just seg och näsan kliar och känns torr. Är det så som pollenallergi känns? Eller har jag en begynnande förkylning? Som jag i.o.f.s tyckt att jag haft på kommande de senaste veckorna… För jag tycker att när jag tar allergimedicin så lättar näsan, men tröttheten består. Fast trötthet är en av biverkningarna till medicinen. Moment 22 liksom…

Min plan till hårdare träningsvecka har kommit av sig. Jag har gjort mina planerade pass, men modifierat dem. Det har mest blivit lugnare distanslöpning med inslag av tempoökning, istället för regelrätta intervaller. Det har inte funnits energi till intervaller, men samtidigt tycker jag att jag blir ännu segare om jag inte tränar.

Nu är planen att vila fredag och lördag, försöka sova bra och så hoppas jag på att kunna springa långpass på söndagen full av energi.

Jag har hela dagen gått omkring med en konstig känsla i näsan. Jag vet inte om det beror på pollen eller om det är en förkylning på kommande. Jag känner mig inte sjuk annars, men näsan kliar och jag har som ett tryck bakom ögonlocken och i bihålorna. Sluter jag ögonen och böjer huvudet framåt märks det mer.

Jag har allergitabletter hemma som jag har ätit av till och från nu under ”våren”. Vad då vår förresten, idag snöar(!) det igen. Jag har haft liknande symptom tidigare och då tagit av pillren och tyckt att de hjälpt. Jag har därför antagit att det tidigare berott på pollen, tills sambon påpekade att det egentligen är medicin mot förkylning, men att det även hjälper mot allergibesvär i näsan.

Nu är jag lite rådvill. Jag tycker att jag blir så förbaskat trött av medicinen och vill egentligen inte ta av den. Idag har jag i alla fall vilat, det var tanken annars också, och eftersom jag inte är säker på vad mina symptom är för något blev beslutet att vila ännu enklare. Imorgon och på onsdag är jag ledig och nu hoppas jag att en god natts sömn ska göra susen och att jag imorgon igen är pigg och mig själv. Annars är jag väl tvungen att ta av medicinen och hoppas det hjälper.

Vill.inte.bli.sjuk.nu.

Den här veckan är en planerad vilovecka enligt det träningsprogram jag följer. Det finns endast ett träningspass planerat, när det normalt är tre. Jag väljer att även göra styrketräning, jag är inte riktigt säker på ifall man ska göra det i träningsprogrammet eller inte. Jag måste nog ta och läsa igenom det lite noggrannare. Så egentligen gör jag fyra träningspass normalt.

Den här veckan blir det två. Styrketräningen gjorde jag på tisdagen och jag har fortfarande träningsvärk. Förra veckan blev det nämligen ingen styrka eftersom jag ville komma igång med löpningen efter mitt ryggont. Bra tänkt där att skippa styrkan… Jag gjorde mitt trogna P90X program, legs and back. Den här gången gjorde jag faktiskt ryggövningar, när man skulle. I programmet så gör de alltså chins/pullups och då har jag tidigare gjort t.ex armhävningar, biceps curl eller andra övningar för överkroppen. Nu fokuserade jag på ryggen eftersom jag verkligen inte vill få problem med den igen.

Grekland, 2015

Idag och imorgon är jag ledig från jobbet. Imorgon är det tänkt att jag ska springa mitt pass för veckan, det står intervaller på schemat. Idag har varit en underlig dag. Jag är väldigt sällan ledig. Ifall jag är ledig från jobbet, brukar jag träna eller hitta på något annat. Idag har jag inte gjort ett skit. Nyttigt det med, men jag blir rastlös. Vad gör man om dagarna egentligen? Jag är ju inte sjuk, så kan inte riktigt ligga i sängen och kolla på film och äta glass och tycka synd om mig. Eller kan jag det?

Jag kan inte träna och katterna sover mest så jag har inget sällskap av dem. Alla andra är ju på jobb, för de är inte lediga på torsdagar. Jag vet att jag säkert bara borde njuta av att för en gångs skull inte behöva göra något, bara vara och ta det lugnt, men… Svårt!