Kategoriarkiv: Tankar och funderingar

Mina träningsfavoriter x 10

Nu ska jag ta och fylla i listan om mina träningsfavoriter, som var planerat redan igår. Det finns även många andra som fyllt i samma lista, du kan läsa fler här, här eller här.

Favoriten i hörlurarna
Det var faktiskt väldigt länge sedan jag sprang med musik. Tidigare gjorde jag ALLTID det. Favoriten var/är samma typ av musik som jag annars gillar, latinamerikansk pop och reggeaton. Tänk Pitbull, Enrique Iglesias och liknande.

Favoritövning i gymmet
Jag tränar inte på gym, men brukar köra styrka hemma. Favoriten är benböj, antingen med vikter eller med hopp. Brukar bränna härligt, och resultera i träningsvärk nästa dag.

Favoritdryck under träning
Vatten alla gånger. Min mage är inte förtjust i sportdryck, jag brukar sällan våga dricka det på lopp. Efter lopp cocacola och kaffe.

Favoritpass på gymmet
Som sagt tränar jag inte på gym, men jag gillar zumba och det finns väl också på gym? Så jag svarar zumba. OM jag tränat på gym, kan jag gissa att jag gillat dansinspirerade pass.

Favoritfärg på träningskläderna
Så färgglatt som möjligt, så att sambon skäms när vi är på lopp 🙂 Nå inte riktigt så farligt, men färgglada neonfärgade toppar och typ svarta tights. Oftast mörkt nedtill, i alla fall om det är långa tights.

2016-08-26 12.20.33

Favorit pre workout
Ostmacka, banan, kaffe

Favorit post workout
Banan, yogurt eller kvarg och (kall)kaffe med mjölk, typ islatte. Efter lopp bulle, jag gillar inte ens bullar i normala fall, men efter lopp så slurps. Förra sommaren på Paavo Nurmi halvmaraton, var jag så trött och slut när jag kom i mål, jag riktigt längtade efter bullen vi alltid får. Och så fick vi ingen! Jag bara, var är min jäkla bulle! Jag vill ha en bulle!

2016-08-28-13-46-41

Favoritstretchövning
Även jag gillar duvan…

Favoritträningsredskap
Kanske ett par hantlar… Oftast tränar jag med såna eller bara med kroppsvikt.

2015-12-17 19.00.13

Favoritgym
Vad är det med alla dessa gymfrågor? Det enda gymmet jag någonsin tränat på är det lokala, så jag säger det. Sports gym.

Träningsmål 2017

Lämna ett svar

Jag har haft träningsmålen i huvudet i ett tag redan, men det är först nu som jag har tid att skriva om dem. Det känns lite nervöst att skriva ut dem, för de blir genast så mycket verkligare då.

Under 2017 vill jag:

Springa ett maraton

Det här är en målsättning jag hade redan år 2016, men som inte blev av på grund av olika orsaker. Tanken är att springa maratondistansen på Paavo Nurmi maraton i Åbo i början av juli. Jag är inte anmäld ännu, men har tanken i huvudet och siktar på att stå på startlinjen den 1.7. Är jag nervös? Jätte.

Bli snabbare

Mitt andra större mål för år 2017 är att bli snabbare. Jag vill förbättra mina tider på milen och på halvmaraton. Jag tycker jag har sprungit på samma tider i två år nu och jag vill se en förbättring. På milen vill jag springa under 55 minuter och på halvmaraton under två timmar. I dagsläget känns det långt borta, med tanke på mitt lågpuls-spring och att jag harvar på i farter kring 7:40…

Och så den där simningen

Jag ska ta itu med simningen under 2017. Ifall jag nångång vill delta i triathlon, måste jag kunna simma (frisim). Jag har senast simmat i bassäng när vi bodde i Vasa och därifrån flyttade vi 2007, så det är ju ett tag sedan. Tröskeln till att ta mig till simhallen känns väldigt hög, jag äger inte ens en baddräkt.

2014-09-14-11-25-32

Mitt 2017

Lämna ett svar

Nytt år, nya möjligheter. Rubriken är tagen av Träningsglädje-Sara. Jag brukar inte ge nyårslöften och de här är inte egentligen såna heller. De är mer tankar för mig själv om vad jag vill göra under det kommande året. Jag kommer att skriva ett skilt inlägg om mina träningsrelaterade mål.

Jag ska köra mer bil
Det här låter kanske som en konstigt mål, som om jag går i motsatt riktning med tanke på vardagsmotion, kollektivtrafik osv. Jag har haft körkort sedan jag blev 18, och kan ju köra bil, men jag gör det sällan och blir därför osäker. Och så kör jag ännu mindre, eftersom jag är osäker och tja ni fattar… Under 2017 ska jag köra mer och bli säkrare på mig själv och min förmåga.

Jag ska äta mindre kött
Vi äter mycket kött, jag och mannen. Det är vår go-to mat. Vet vi inte vad vi ska äta till middag blir det köttfärs, vårt lördagsmys är en biff. Under 2017 ska jag äta mindre kött och mer vegetariskt. Jag har ingen målsättning om hur många gånger i veckan/månaden, men att inte varje gång välja köttalternativet.

Jag ska satsa mer på bloggen
Under 2017 vill jag lägga mer tid till bloggen och se den växa. Jag vill skriva bättre och mer genomtänkta inlägg och ta bättre bilder. Inte slänga upp något bara för att.

Jag ska ha mer handlingskraft
Jag är en prokrastinerare av rang. Under 2017 ska jag bli bättre på att bara göra saker. Behöver jag boka tid till tandläkaren/frisören/läkare så ska jag göra det direkt. Inte vänta till imorgon (eller nästa månad), utan bara ringa direkt.

En sista solnedgång 2016

2017, jag tror det kommer att bli ett bra år

Hur gick det med träningsplaner 2016?

2 svar

Den 6e januari skrev jag ett inlägg som hette Träningsplaner 2016. Där listade jag fyra saker jag ville göra/lära mig under 2016. Hur gick det?

1. Få styrketräningen till en rutin
Check på den. Jo då, jag vill nog påstå att jag tränar styrka en gång i veckan. Jag väljer inte alltid löpning utan kan faktiskt längta till ett riktigt tungt benpass.

2. Få in mera rörlighetsträning och yoga i vardagen
Nja, halvcheck på det. Jag är långt ifrån där jag vill vara med yogan, det gör jag sällan, okej aldrig då, men rörlighetsträning är jag bättre på att få in. Inte som riktiga träningspass, men lite här, lite där. Här finns det med andra ord mycket att förbättra inför 2017.

3. Lära mig simma frisim/crawl
Minusbetyg på den. Jag har simmat exakt en gång under 2016 och det var på min möhippa när jag blev tvingad i vattnet. Då var det ett dopp på två sekunder direkt från bastun och snabbt in igen. Så det räknas knappt. Har jag ens köpt en baddräkt att ha i simhallen? Nej…

4. Springa ett maraton
Nej det blev inget maraton i år. Det som jag hade planerat att springa och satsat på, fallerade på grund av sjukdom och inte tillräckligt med träning. Nästa år, då jäklar!

Frustrerad

Lämna ett svar

Dagens löppass var ett snäppet bättre än förra gången jag sprang. Pulsen var fortfarande högre än vad jag önskar, men jag hade den bättre under kontroll idag. Jag försökte mig på att stanna och gå direkt som den gick upp mot 152. Jag brukar tänka att den nog snart går ner av sig själv, men tyvärr gör den sällan det. Eller det tar för lång tid om jag springer medan jag försöker få pulsen ner. Plötsligt har jag sprungit flera hundra meter med för hög puls, innan den sjunkit till önskad nivå.

Idag gick jag direkt och behövde således bra gå några få steg innan pulsen var nere och jag kunde fortsätta springa. Kanske det är en bättre strategi? Nu sprang jag nästan hela vägen i alla fall… Det är bara så fruktansvärt frustrerande att springa efter pulsen. Jag tycker att jag nästan har blivit sämre. Farten blir bara långsammare och långsammare och jag ser liksom ingen förbättring. Inte en tillräckligt stor ändring för att jag ska orka fortsätta med att springa med låg puls.

Jag trodde redan att ”kunde” springa med låg puls. Direkt när jag ökar distansen så blir det svårare att hålla pulsen låg. Det går bra till en början, men sedan börjar den skena iväg. Ibland tycker jag att jag är inne i ett bra flow, jag springer på och farten känns okej. Så kollar jag på klockan, 162. Va fan! Hur länge har pulsen varit så hög? Klockan piper alltså inte till, utan jag måste kolla på den med jämna mellanrum för att veta var jag ligger.

Jag känner mig så långsam för tillfället. Jag har väl aldrig varit snabb direkt, men det här alltså. Jag tycker att det här var kilometertider som jag rörde mig kring då när jag började springa. Sedan blev jag ju snabbare med tiden och tycker att jag kämpat för att ta mig till kilometertider under 6:00. Nu ligger jag kring 8:00 på långpass och att springa halvmaraton under två timmar känns väldigt lång borta i dagsläget…

En viss katt blev så ertappad av att busa i gardinen på mitt försök till vettig selfie

Tunga ben och hög puls

Lämna ett svar

Idag var kroppen inte alls med på noterna när jag sprang. Den kändes seg och tung och hela löprundan var ett enda kämpande. Jag anade att det kunde bli en jobbig runda, för pulsen var hög redan från början. När jag lade pulsklockan på här hemma så var pulsen betydligt högre än vad den brukar vara. Förkylning på kommande?

Jag springer fortfarande enligt tänket lågpuls. Jag försöker hålla pulsen under 150, men brukar låta den gå upp till 153 innan jag måste pausa och gå en sväng. Idag tror jag inte att jag kunde springa en hel kilometer i ett sträck, utan det var hela tiden gåpauser. Jag sprang en stund, pulsen var 157, gå lite, ner med pulsen, springa lite igen, gå lite osv.

img_20161218_130255

Så frustrerande! Jag som hade hoppats att min träning skulle ha gett lite mer resultat. Fast egentligen tror jag att det bara var en dålig dag idag. Sådant händer ibland. Jag vet ju att jag kan springa längre sträckor och att pulsen hålls i styr. Idag gjorde den inte det och jag vet inte riktigt vad som är felet. Jag borde vara utvilad eftersom jag sprang/tränade senast på fredagen. Kanske jag håller på att bli sjuk, eller så stressar jag undermedvetet över något?

En positiv grej med dagens pass var att jag trots den jobbiga känslan ändå sprang nio kilometer. Det blev faktiskt lättare mot slutet, den tunga känslan lättade i benen och jag kunde springa längre sträckor utan behöva gå.

Så jag tänker fokusera på det. Nio kilometer! Wohoo!

Styrketräning innan jobbet

Lämna ett svar

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte här. Varför jag tyckte att det var en bra idé att träna tung styrka innan jobbet. Medan jag skriver det här skakar kroppen fortfarande och jag har eftersvettning utan dess like. Nu ska jag då alltså jobba ännu. På café. Ståendes och gåendes. På skakiga ben.

Idag kunde jag inte träna efter jobbet som jag normalt sätt gör, eftersom jag slutar jobbet först nio på kvällen och är hemma vid tio. Eller kan och kan, det är väl klart att jag kan träna efter jobbet också. Jag bara väljer att inte träna klockan tio på kvällen.

Fast varför valde jag inte att springa idag och träna styrka imorgon i stället. Hmm… Jag och smart planering går inte alltid riktigt ihop. Imorgon har jag nämligen tänkt springa. Jag väntar med spänning hur det kommer att gå, ifall dagens styrkepass resulterar i monstruös träningsvärk. En liten lätt löprunda brukar i.o.f.s. hjälpa mot träningsvärk.

2016-11-30-10-49-40

Onsdagstankar

Lämna ett svar

Dagens bästa: Jag har äntligen varit till frisören och fått håret fixat. Det är nu mycket kortare och fräschare

2016-11-30-12-39-08

Dagens sämsta: Jag har varit till HVC och fått stelkrampsspruta. Jag har inte obehag för sådant, men ändå. Spruta. Usch!

Dagens känsla: Värsta bästa träningsvärken i benen från gårdagens pass

Dagens humör: Toppen. Imorgon är det december, vilket innebär julmånad och ljusare tider. Dessutom sken solen i morse

Dagens insikt: Det är bara två månader kvar tills vi ska till Australien

Dagens roligaste: Egentligen redan igår. Skatteåterbäringen trillade in på kontot och jag fick tredubbelt mer än vad jag kom ihåg att jag skulle få

Dagens träning: En promenad till HVC och tillbaka hem igen. Idag är en välbehövlig vilodag

Om att ta sitt förnuft till fånga

Lämna ett svar

Det här är ett inlägg jag försökte skriva redan i torsdags, men jag hittade inte riktigt orden och raderade allting innan jag publicerade. Jag ska försöka formulera mig bättre nu. Det handlar om att stressa över träningen eller snarare över utebliven träning.

Ofta om jag är skadad eller sjuk och därför inte kan träna, kan jag få dåligt samvete över det. Eller inte direkt dåligt samvete, men det är något som skaver i mig. Jag tycker att jag borde träna. Förnuftet är dock starkare och jag gör inte det, men… Det finns liksom där under ytan och jag funderar på det. Borde jag ändå inte… Kanske lite… Bara yoga… Lite lätt…

Sen kan det bli så att jag räknar, nu är redan x-dagar sedan jag tränade. Det blir som ett spöke i mitt huvud som bara växer och växer för varje dag som jag inte tränar. Som nu då med mitt nackspärr. Det är en vecka sedan jag sist tränade. De första dagarna var inte ens att tänka på träning, för det gjorde så ont, men sen. Sedan blev det ju bättre och det är då tankarna kommer.

Kanske jag kan springa? Jag kom ganska snabbt på bättre tankar som tur. Jag äter fortfarande medicin, idag är sista dagen. Jag kom på att det kanske inte är så smart att träna med medicin som har röd varningstriangel på förpackningen. Medicin som man inte får köra bil när man tagit, medicin som gör en dåsig och trött… Och jag tycker att jag ska träna?!

Jag planerar att fortsätta med träningen hela livet. Vad spelar då en vecka av utebliven träning för roll i det långa loppet? Som om jag kommer att komma ihåg det ens i framtiden. Då i november 2016, då var det den där ena veckan som jag inte tränade…

Kan man inte träna, kan man roa sig med att leka med den nya kameran

Nej, jag ska kurera mig nacke i lugn och ro och inte stressa över det. Kanske jag kan träna imorgon, kanske inte. Det spelar ingen roll.

Torsdags-update

Lämna ett svar

Katten är kastrerad och ligger på badrumsgolvet och återhämtar sig. Jag tycker synd om honom, han är så ynklig och har inte riktigt vaknat ännu. Stackarn!
Nacken går mot det bättre, men den är fortfarande väldigt stel. Träning är inte att tänka på. Jag gick en liten promenad runt kvarteret och det resulterade i en timmes tupplur när jag kom hem. Medicinen tröttar ut mig fullständigt.
Jag har äntligen bokat tid till frisören. Nu skall det här burret till hår klippas.
Jag sitter och kollar in ”things to do in Sydney” på Google och har världens resfeber
Snön har regnat bort och allting är bara grått, blött och slaskigt ute. Typiskt novemberväder med andra ord.
Insåg just att det inte är långt till jul och att jag inte har funderat något på presenter, julkort eller mat ännu.
Eller en sak har jag tänkt ut, jag ska göra en fotobok från bröllopet åt våra föräldrar. Jag måste orka gå igenom alla miljoner bilder först och välja ut vilka jag vill använda. Ska göra det… imorgon. Eller nästa vecka. Eller stressa som fan sista dagarna innan jul. (som vanligt)
fast om jag bloggar om det, är det ju ett steg närmare i alla fall?