Tidigare sprang jag alltid med musik och då menar jag alltid. Det gick inte en runda utan att jag lyssnade på spotify medan jag sprang. I något skede började jag bli irriterad på att ha musiken på, främst för att det alltid var ett evigt fixande och trixande. Hörlurarna föll ur öronen, sladden var i vägen, musiken hackade… Det var alltid något som störde. Efterhand började jag lämna bort musiken. Jag hade det kanske bara på långpass eller när jag sprang intervaller och behövde något peppande. Nu har jag inte sprungit med musik på flera år. Eller flera är väl att ta i, men kanske två.

Förrän idag. Idag fick jag för mig att jag skulle springa med musik igen. Första halvan av rundan hade jag i och för sig en podd på, men när den tog slut lade jag på spotify. Att lyssna på podd gick riktigt bra, jag hittade ett bra tempo och kunde bara springa på utan att fundera så mycket. Däremot när jag bytte till spotify så kände jag bara nej. Hur kunde jag springa med musik tidigare?

Det var en konstig känsla. Idag var planen att bara springa en lugn mysig runda, långsamt och med låg puls. Så plötsligt kommer det värsta ösiga låten på spotify som inte alls stämde överens med mitt tempo. Det blev helt fel, jag kom av mig och tappade rytmen. Sedan tappade jag rytmen ännu mer när jag försökte ändra låt och det blev igen ett fixande och trixande.

Jag påmindes om varför jag inte tycker om att springa med musik mer. Att lyssna på podd gick bra, så det kan jag tänka mig att ha i framtiden på lugna pass.

1

Jag är på gång nu mot min satsning att springa maraton i sommar. Jag har följt träningsprogrammet till punkt och pricka den här veckan. Varje vecka är det tre pass löpning fördelat på två intervallpass och ett långpass. Utöver det har jag även gjort ett pass styrketräning den här veckan. Jag vill inte tumma på den, eftersom jag vet att jag även behöver träna upp benen och bålen inför maraton.

Idag stod det korta intervaller på schemat. Tanken var att man skulle springa 4 min så 3:30-3:00-2:30-2:00-1:30-1:00-0:30 med 30 sekunders vila mellan varje intervall. Det stod ingen anvisning om tempo i programmet så jag knatade på enligt bästa förmåga. Det var jobbigt med så kort vila, men det ska det väl vara också. Jag tycker ändå att jag klarade av att hålla ett bra tempo och orkade alla intervaller. Jag tycker att det är lättare mentalt att det hela tiden blir kortare intervaller, även om då tanken är att tempot ska bli högre.

Det känns skönt att vara igång nu och att jag framförallt har en plan att följa. Den här veckans pass gick alla lätt att följa, så det ger mig hopp och självförtroende att jag ska klara av det här. Jag måste lita på mig själv och att jag med hjälp av träningsprogrammet kommer att fixa att springa ett maraton.