Alltså, jag måste verkligen ha varit snäll i år, för jag fick i princip allt jag önskade mig av tomten. Det är tydligen bra att skriva önskelistor. Det ena paket var bättre än det andra och alla paket resulterade i glada rop. Två par varma sockor, ny fin pyjamas, stickade vantar, yogablock, silverfärgad klocka, en gullig tomte. Plus att jag redan fick äkta pärlörhängen och chokladjulkalender till lillajul.
Hur var din jul?
1Jag ville bara titta in för att önska er alla en riktigt god jul! Ät gott, fira och hoppas ni får många julklappar!
För bara någon vecka sedan sprang jag 8,4 kilometer och tyckte att det var bra. Det är det ju självklart ännu också, men nu känns det som om min nivå har höjts. Nu är inte över åtta kilometer något ovanligt, utan nu kan jag springa det vilken dag som helst i veckan. Som idag. Jag blir ännu nästan lite förvånad över hur lätt löpningen känns för tillfället. Som jag har kämpat hela hösten och nu har det kanske äntligen vänt. Nu kan jag springa längre pass igen, utan att det är ett problem. Utan att behöva ta i, kämpa och nästan tvinga mig själv till det. Nu rullar benen på av sig självt, jag blir inte lika flåsig, inte lika stum i benen utan nu stämmer det.
Jag är så glad över att det äntligen stämmer igen. Jag är inte riktigt tillbaka där jag vill vara ännu, men nu finns det i alla fall hopp om att jag är på rätt väg. Att det går mot det bättre. Jag har ökat på distansen, kroppen håller och det är roligt att springa igen. Då någon gång under hösten var det inte speciellt roligt. Det var som om ingenting stämde och som om jag aldrig sprungit tidigare. Det var flåsigt, det var tungt, det gick långsamt, jag fick kämpa, jag gick mest under mina rundor och det blev fem kilometers rundor. Nu kan jag springa den dubbla distansen utan problem. Har det kanske vänt nu?
Jag hoppas på det. Jag hoppas på att år 2021 ska bli ett bättre år löpmässigt, eller nåja, ett bättre år överhuvudtaget. Kanske jag kan springa lopp igen? Då vill jag vara förberedd och ha gjort min träning.
1
Finns det en mer klassisk runda att springa i Pargas än gruvan runt? Jag tror inte det. Hur många gånger har jag inte sprungit den liksom? Nu var det ett bra tag sedan jag sprang gruvan runt senast, men idag var det dags igen. Orsaken till att jag inte sprungit den på länge, är för att den är ganska exakt tio kilometer därifrån jag bor och jag har helt enkelt inte varit i form för tio kilometers rundor. Men nu känns det som om jag är där igen. I en sådan form att jag kan springa tio kilometer vilken dag som helst i veckan.
Idag blev det dessutom längre än tio kilometer. Jag sprang några kringelikrokar runt kvarteret när jag kom hem och landade på totalt över 11 kilometer. Nu har jag officiellt sprungit det längsta jag gjort på över ett halvt år. Förra veckan sprang jag över tio kilometer, vilket var jättebra, men jag hade sprungit några meter längre än det i juli. Nu blev det mer.
Det är så skönt alltså. Att kunna springa över tio kilometer utan några problem. Som jag har kämpat med löpningen under hösten. Det har känts trögt, benen har varit sega, flåset har inte funnits där, andningen har inte fungerat. Det har varit det ena problemet efter det andra. Jag har inte gett upp, utan jag har tragglat på och nu har det kanske äntligen vänt.
Jag vågar inte ännu hoppas på att det har vänt, men löpningen har den senaste tiden känts mycket bättre än det gjort under hösten. Då fick jag kämpa för att springa fem kilometer och nu kan jag springa den dubbla distansen utan problem. Det går inte speciellt fort, men just nu struntar jag i det. Jag springer hellre långt med gåpauser än fort. Jag är inte ens tvungen att ta många gåpauser. Det blir naturliga gåpauser när jag ska korsa vägen, eller stannar för att fota. Under den tiden hinner pulsen gå ner, jag hinner återhämta mig och jag kan springa vidare.
Intervaller och fart kan jag tänka på senare. Just nu vill jag bara hitta tillbaka till känslan av att kunna springa långt igen. Bygga upp en grund i löpningen, få tillbaka glädjen och självförtroendet för löpningen. Jag kan ju springa.
6Jag har fyllt i liknande listor tidigare, men det här är en ny version, med några nya frågor. Jullistan 2020. Från Hannas krypin. Fyll i du med, det är alltid kul att läsa andras svar.
Vilka är de fem första orden du kommer att tänka på när du hör ordet jul?
Julmat, Kalle Anka, julklappar, ljus och familjemys.
Tänker du göra något annorlunda i år jämför med förra året?
Den här julen känns väldigt öppen ännu. Med vem ska vi fira, kanske bara vi två. Jag som hade sett framemot ett stort julfirande efter många år då allas tidtabeller krockat och istället blir det mindre än vanligt.
Fortsätt meningen ”Ingen jul utan…”
Julpynt. Jag har kanske gått lite överstyr med mina tomtar. Vill bara ha mer. Mer ljusslingor, mer tomtar, mer julgransbollar.
Viktigaste saken på julbordet?
Fisk i alla former. Gravad lax, varmrökt lax, sill, räkröra, ägg, smetana och kaviar…
Skulle du kunna tänka dig att fira jul utomlands?
Varför inte.
Om du firar jul utomlands, vilken destination skulle du välja?
Något varmt och soligt, att ligga på en strand hela dagen passar mig.
Vilket är ditt bästa julmusiktips?
Michael Bublé.
Den bästa julfilmen?
Klassiker som Home Alone, Bridget Jones eller Love Actually.
Föredrar du lussebullar eller pepparkakor?
Pepparkakor alla gånger, lussebullar är inget för mig. Men det kanske man inte äter så mycket i Finland?
Brukar ni öppna julklappar på morgonen eller på kvällen?
På kvällen öppnar väl alla? Först Kalle Anka, sedan mat, sedan julklappar. Jag trodde alla gjorde i den ordningen 🙂
Brukar du köpa en julkalender av något slag åt dig själv?
Jag brukar ha både choklad och någon smink/skönhetskalender.
När är det okej att börja julpynta tycker du?
Ljusslingor till första advent, eller lite tidigare. Tomtar i början av december , granen kring den 20e.
När för julen åka ut igen?
Helst den 27e, men till nyår då kan jag sträcka mig. Det är ju före julen man ska ha pyntet, den 27e eller senast vid nyår är jag redo för vår.
Jag springer vidare och löpningen känns faktiskt riktigt bra just nu. På söndagen sprang jag tio kilometer, idag blev det sju. Jag är nästan förvånad över hur bra kroppen känns. Det gör inte ont någonstans, jag fick inte träningsvärk efter söndagens längre pass och benen var pigga idag också. Då tränade jag dessutom styrka igår och jag borde inte ha känt mig så fräsch som jag gjorde. Eller borde och borde, jag var snarare förvånad över hur bra det kändes. Tidigare när jag börjat steppa upp löpningen har det resulterat i en seg känsla i kroppen.
När jag tränat inför maraton har långpassen planerats in noga för jag vet hurudan återhämtning som krävs. Ibland flera dagars vila. Nu är ju inte tio kilometer något långpass egentligen, men för mig är det ändå betydligt längre än jag sprungit på flera månader. Normala löppass har varit kring 5-7 kilometer.
Jag är glad och tacksam över att jag kanske äntligen är där jag velat vara hela hösten. Året? Att jag kan springa milen utan desto mer förberedelser vilken dag som helst i veckan och sedan springa igen om en dag. Jag behöver ingen extra återhämtning, utan jag är i så bra form att passet inte sliter. Det är som ett vanligt pass helt enkelt, bara lite längre.
Jag gissar på att ifall jag kommer att steppa upp löpningen ytterligare, då kommer det att börja slita på kroppen mer. Då kommer jag att behöva planera in den övriga träningen på basen av vilken dag jag ska springa långpass på. Inte träna tung styrka dagen innan långpasset och inte planera in intervaller dagen efter. Been there done that 🙂
2Gissa vem som idag sprang tio kilometer? Det längsta jag sprungit sedan juli. Min decemberutmaning är således check. Eftersom det kändes så pass bra under dagens löprunda tror jag att jag ska försöka öka på distansen lite. Idag blev det nästan prick tio kilometer och det kändes som om det fanns mer att ge. Jag blev inte trött, benen protesterade inte, men jag fick kallt. Jag tycker inte alltid om att springa på sommaren i värmebölja, men kanske har jag ändå hellre för varmt än för kallt.
Idag kände jag hur musklerna, främst framsida lår, blev stela av kylan. Jag tappade tekniken och det kändes som om jag stapplade fram. Jag frös inte direkt, men det var väldigt stelt. Nu var det nästan kylan som stoppade mig, jag hade kunnat fortsätta. Kanske inte för att springa årets längsta pass, men mer än tio kilometer i alla fall.
Jag har inte riktigt bestämt mig för ifall jag ska göra en satsning mot årets längsta pass. Jag gissade ju att jag ganska enkelt skulle få check på del ett av min decemberutmaning, men jag vet också att det inte är mycket kvar av december. Snart är det jul och förberedelser inför det kommer att ta av min tid. Plötsligt har jag inte tid att springa långpass för det är mycket annat som ska fixas. Kanske jag nöjer mig med av att ha klarat av mitt decembermål, springer ett längre pass än idag, men tar ingen stress över att springa årets längsta pass. Istället inleda 2021 med ett bra självförtroende och ivrig på löpningen.
Dagens löprunda kändes i alla fall som om det finns mer att ge. Formen finns där och det är inget fel på konditionen. Jag orkar springa längre rundor igen utan att kroppen protesterar. Den känslan är något jag längtat efter.
0Igår var tanken att göra mitt andra styrkepass för veckan. Jag hade plockat fram alla saker. Vikter, miniband, yogamattan. Träningskläderna var på och musiklistan vald. Jag började värma upp, stretchade lite, gjorde några rörlighetsövningar och kom aldrig längre. Det var så skönt med yoga och lugnare övningar att jag bestämde mig för att göra det istället. Ibland gäller det att lyssna på kroppen. Vad vill den, vad behöver den. Igår ville den yoga istället för styrketräning.
Jag har slarvat med min rörlighetsträning och det märks. Jag är kanske inte lika stel som jag brukar, men stel fortfarande. Dessutom inbillar jag mig att jag fått bulligare axlar och armmuskler och att jag därför är stel. Eller så är det träningsvärk. Det gör inte ont hela tiden, men i vissa rörelser, vinklar, positioner gör det ont. Det är nästan en konstig känsla att ha. Jag är van vid att ha träningsvärk i benen, men inte i armar och axlar. Kanske all min styrketräning har haft effekt. Något har i alla fall hänt.
I och med att det igår blev yoga istället för styrketräning vet jag inte riktigt hur jag ska träna resten av veckan. Jag har ju egentligen ännu mitt styrkepass kvar, men jag vill också springa. Jag tror kanske att jag skippar det andra styrkepasset. Även om yoga är skönt, så är det inte så ”lätt” som man kanske kan tro. Det är tungt på ett annat sätt, speciellt för någon som är så stel som jag. Svetten rinner, armarna skakar, benen darrar och det är jobbigt. Då gjorde jag ändå mest lugna stretchövningar och inte power yoga.
Jag vet att jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Jag måste komma ihåg rörlighetsträning och stretch. Det behöver inte alltid vara långa träningspass som igår, men lite varje dag. Mjuka upp den här stela löparkroppen som nu tydligen också är stel av all tung styrketräning.
5Hur går era julförberedelser? Blir det alls något julfirande i år? Julen kommer säkert att firas annorlunda i år, men vad har nu inte firats annorlunda det här året. Mina julförberedelser känns i alla fall som om de är på god väg. Jag fick just idag mina sista julklappar handlade och jag väntar ivrigt på tomten.
Nu ska jag ännu baka. Jag har inte riktigt ännu bestämt mig för vad jag ska göra i år, men någon form av choklad. Kanske kex. Antagligen fröknäcke. Bröd. Varje år brukar jag också testa på åtminstone ett nytt recept. Jag har lagat allt från egna polkagrisar, till knäck, fudge, karamellpopcorn. You name it. Jag har gjort det. Vissa recept hänger med från år till år, medan andra testas en gång för att sedan aldrig lagas mer.
Och så borde jag säkert julstäda också. Vad är det med julen? Varför ska man plötsligt storstäda alla skåp och lådor då? För att sedan kunna fylla dem med krimskrams man får i julklapp? Jag gjorde ju en grundlig städning av alla skåp och lådor när jag var permitterad, de borde vara hyfsat städade. Såå mycket tror jag inte att jag har hunnit samla på mig på ett halvt år.
Vad ska ni fixa inför julen? Hur ska ni fira?
3Jag har många gånger funderat på skor versus dagsform. Hur mycket av känslan beror på skorna och hur mycket hänger på dagsformen. Kanske det beror på skorna i alla fall. Jag tycker att löpningen oftast känns bättre när jag har ett par lättare skor på mig. Ifall jag till exempel jämför dagens löpning när jag sprang med mitt senaste skoköp, de lättaste skor jag haft och fredagens löpning när jag sprang i mina Icebugs. Då är känslan som natt och dag.
Omständigheterna var rätt lika om jag jämför mat, sömn, vila och så vidare. På fredagen var det visserligen slaskigt och blött och därför sprang jag i mina Icebugs, men idag var det sen igen stormigt och kallt, så att. Tja. Kanske skorna hjälper i alla fall, till att få en bättre känsla? Ifall förhållande är liknande.
Jag vet att jag inte kan springa alla pass i mina lättaste skor. Skaderisken är större i dem när de knappt har någon dämpning, men det är ju alltid kul att känna att det går bra. I de skorna känns det som om jag flyger fram, jämfört med Icebugsen som känns som klossar på fötterna. Icebugsen är bra till mycket, men snabba är de inte.
Idag blev det igen en kortare runda för att testa mina nya skor. Lite över fem kilometer varav de två sista i ett snabbare tempo. Jag blev förvånad över hur mycket snabbare det gick. Jag brukar ibland trycka på lite extra mot slutet, men då brukar det gå i ungefär 6:20 tempo. Nu pinnade jag på i 5:40. När springer jag någonsin i 5:40 tempo? Liite tror jag nog att beror på mina nya, lätta skor.
1