Kategoriarkiv: Löpning

Jag har fortfarande pigga ben

Det krävs visst alltid bara ett riktigt bra långpass för att jag ska känna att jag är tillbaka igen. Inte för att jag ens varit borta, men förra veckan blev inte den träningsvecka jag hade hoppats på. Den här veckan har i alla fall börjat bra. Riktigt bra. Idag sprang jag 18 kilometer och det finns fortfarande en känsla av att det finns mer att ge. Jag hade nästan trott att gränsen skulle ha kommit, men nej då. Jag har fortfarande pigga ben och bra tryck i steget. Trots långpass i solsken och värme.

fortfarande pigga ben

Jag springer ännu enligt principen gå 100 meter, spring 900. Det fungerar bra för mig. Det är kanske också en orsak till varför jag inte blir trött. Benen blir inte stumma, jag får inte ont, utan jag kan tassa på. Farten är nästan samma som om jag hade sprungit hela vägen. Jag tror nog att det hjälper att ha små pauser hela tiden. På det sättet har jag något att se framemot. Jag tänker bara en kilometer i taget, sen får jag vila.

Jag är nästan förvånad över hur bra det känns. Hur jag orkar springa så långt. Idag var det solsken, varmt och svettigt. Egentligen borde jag ha haft vatten med mig. Nu hade jag bara dextrosol som jag knaprade på. Snart tror jag nog att jag måste börja ha extra energi med mig. Mina långpass börjar vara så långa att det kommer att krävas mer än några bitar dextrosol.

Men fortfarande pigga ben alltså. Jag minns bara från maraton ifjol att jag redan vid 18 kilometer var nära att ge upp. Jag var slut och trött då redan. Nu är jag väl inte i maratonform ännu, men 18 kilometer gick hur lätt som helst. Dessutom har jag ännu tid att träna tills mitt maraton i september. Att det nu redan känns bra, är väl ett gott tecken?

Om att prioritera

Lämna ett svar

Det är mycket just nu, det gäller att prioritera. Livet pågår, men samtidigt vill jag träna. Borde jag träna inför maraton i september. Förra veckan blev det inte alls så mycket träning som jag skulle ha velat. Hann inte, orkade inte, hade ont i foten. Mycket på jobbet och roliga festligheter. Bara ett ynka löppass, visserligen ett riktigt bra långpass igen, men ändå. Bara ett löppass. En cykeltur och en gång styrketräning hemma. Dans och en massa, massa steg.

om att prioritera

Det är ibland svårt att prioritera och välja, för allt är roligt. Jag vet inte vad jag ska välja bort. Jag vill ju självklart delta i kompisens roliga festligheter. Förra veckan var det prio ett. Förstås. Det är kul med sol och terrasshäng och sommarvärme. Jag vill vara på stugan och fixa. Ibland behöver jag städa hemma också. Även jag handlar ju och lagar mat och sånt. Tvättar. Då finns det inte tid eller ork att pressa in träningen.

Den här veckan är inte så mycket bättre, men nästa vecka borde det lätta. Efter det har jag semester och då borde jag kunna träna som jag vill. Nu gäller det att planera in träningen och sedan följa planen. Den här veckan är jag tvungen att träna fyra dagar i rad ifall jag vill träna fyra gånger. Tisdag, onsdag, torsdag och fredag.

Det är kanske inte helt optimalt att träna fyra gånger i rad, men det är enda möjligheten. Normalt brukar jag nog ha en vilodag emellan. Speciellt nu när jag ändå börjar komma upp i längd på långpassen och dessutom börjat springa snabbare pass. Efter ett långpass skulle jag vilja ha vilodag, och även efter ett intervallpass. Men men… it is what it is.

Nu är planen att imorgon springa långpass. Onsdag får bli styrketräning. Torsdag löpning och fredag löpning. Torsdagen antagligen ett snabbare pass och fredagen lugnare. Fredagens pass känns det minst viktiga och det som jag skippar ifall kroppen känns sliten. På fredagen har jag ändå minst tid till träning, eftersom jag ska på jobb redan till halv ett.

Eller borde jag kanske skippa torsdagens träning helt för att istället satsa på intervaller på fredagen. Då när jag förhoppningsvis är piggare i benen, eftersom jag vilat. Men sen igen känns det synd att inte träna på torsdagen, för då har jag ändå mer tid till det. Då blir ju det en bortkastad dag.

Som sagt, det är svårt att prioritera 😉

Det viktigaste just nu i maratonsatsningen

Lämna ett svar

Det går hela tiden framåt med löpningen. Varje vecka blir det ett lite längre långpass och att springa 20 kilometer under maj känns inte alls omöjligt. Idag blev det 16,5 vilket är ungefär en kilometer längre än förra veckan. Nästa vecka siktar jag på 18 för att sedan sista veckan i maj springa 20. Det är väl inte såå viktigt att jag springer exakt 20, men jag vill se en progression. Att det går framåt och att jag springer längre sträckor. Det är det jag just nu tycker är viktigast i maratonsatsningen.

det viktigaste i maratonsatsningen

Så småningom vill jag börja springa mer intervaller. Springa längre sträckor även på vanliga pass. Inte bara springa ett långpass i veckan och sedan korta pass. Utan ett långpass på över 15 kilometer, ett vanligt pass på ungefär 10 kilometer och så ett intervallpass där sträckan inte är det viktigaste. Då är tempot viktigare. Kanske en cykeltur per vecka och så styrketräningen. Måste. komma. ihåg. styrketräningen.

Hittills har jag faktiskt varit riktigt duktig med den. Jag har inte skippat styrketräningen. Jag gör ett pass i veckan, men nu handlar det mer om att underhålla det jag byggt upp under vintern. Ben, armar och axlar och lite core. Jag borde säkert träna mer core, men det är fortfarande jättetråkigt. Så länge jag gör något är jag nöjd. Nu kommer löpningen att ta över mer och mer. Nu börjar maratonsatsningen.

Jag tycker fortfarande att längden på passet är viktigare än att jag springer hela sträckan. Därför var dagens löptur en repris från förra veckan. Gå den första hundra metern av varje kilometer, spring nio hundra. På det här sättet orkar jag mer och får till ett längre pass än om jag skulle vara tvungen att springa hela vägen. Små pauser hela tiden och något att se framemot.

Femton kilometer in på kontot

Lämna ett svar

Det krävdes bara ett rejält långpass för att jag skulle känna att jag är back on track. Förra veckan blev det inget långpass, men det tog jag igen igår. Över femton kilometer rätt in på maratonkontot. Jag kände mig stark hela vägen och formen finns nog där. Jag är nästan förvånad över hur lätt det känns att springa långt. Snabba pass är tunga att springa, men långt och lugnt går bra. Pollenallergi eller inte. Jag har visserligen bunkrat upp med en massa ny medicin, och det har kanske hjälpt.

För tillfället springer jag ännu mina långpass enligt taktiken att gå de första hundra metrarna av varje kilometer, och så springa tills klockan piper. Alltså gå 100 meter, springa 900. Så småningom vill jag börja (försöka) springa hela vägen, eller åtminstone längre i ett svep, men just nu tycker jag det är viktigare att få upp mängden. Det är inte lika viktigt att jag springer hela vägen. Jag tycker också att det är viktigt att öva på att börja springa efter att jag gått. Orka fortsätta, fast det känns tungt och är skönt att gå. Fast igår kändes det inte tungt.

femton kilometer in på kontot

Det är inte precis att jag flyger fram, men det är ändå en lätt känsla i benen. Trots femton kilometer, orkade jag ändå trycka på. Jag blev inte hängig eller tung i steget, utan hade fortfarande bra hållning och bra löpteknik. Jag är nästan förvånad. Det måste ju vara all styrketräning för benen som haft effekt. Att det är nu jag ser resultaten när jag börjar springa långt.

Förbaskade pollenallergi

2 svar

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men jag tror att vappen blandade ihop dagarna åt mig. Om jag den här veckan springer 15 kilometer… När hade jag liksom tänkt springa dem, veckan är över nu. Igår var jag på jobb och idag skulle vi till stugan för att fixa igen. Med andra ord ingen tid till att springa 15 kilometer. Istället bestämde jag mig för att springa ett kortare intervallpass efter jobbet igår. Det gick fullständigt inte alls. Jag skyller allt på pollenallergi.

pollenallergi

Jag tycker inte att jag har haft pollenallergi tidigare, bara de senaste åren. Igår var det helt katastrof. Jag har ätit piller och tagit nässpray i flera veckor redan, men igår var det inte kul. Ögonen rinner, men näsan är täppt. Jag nyser hela tiden och halsen är torr. Varför i hela friden tyckte jag att jag skulle springa intervaller när jag inte annars heller får luft?

Det lät inte så farligt det som klockan föreslog. 8 gånger 2 minuter i 5:20 tempo. Det borde jag ju fixa tänkte jag. Intervall ett, inte ens nära tempot. Intervall två, fortfarande inte nära. Tredje intervallen, då hade jag andnöd och det pep bara och väste. Jag gav upp, stängde av klockan och joggade hem.

Totalt blev det ändå åtta kilometer igår, 16 på hela veckan. Det får jag väl vara nöjd över. Jag behöver ju inte vara i maratonform ännu, men det är irriterande med bakslag. Jag ville inleda maj och min maratonsatsning på ett bra sätt. Inte redan första veckan skippa långpasset och inte klara av att springa intervaller. Två mysjoggpass har jag sprungit hela vintern, det var nu jag skulle steppa upp.

Träningsplaner för maj

Lämna ett svar

Ny månad, nya tag och en fungerande blogg igen. Det betyder att jag ska skriva det utlovade inlägget. Om mina träningsplaner för maj. April blev en bra träningsmånad. Jag sprang 85 kilometer totalt och sprang två långpass. Som längst 13,5 kilometer på ett pass. Nu är det dags att steppa upp träningen och på allvar börja fokusera mot maraton i september. Nu är det slut på lugna mysjoggar, nu behöver jag en plan. Eller okej, planen kan väl innehålla lugna mysjoggar, men jag behöver en struktur i träningen. Löpning, långpass, mängd och intervaller. Och så får jag inte glömma styrketräningen. Ungefär så tänker jag att mina träningsplaner för maj kommer att se ut.

träningsplaner under maj

Viktigast är helt klart löpningen och långpassen. Under maj vill jag springa tjugo kilometer som långpass. Just nu har jag sprungit 13,5 som längst, men med en känsla av att det finns mer att ge. Om jag den här veckan springer 15, sedan kanske 16-17 och sedan 18. Då borde inte tjugo kilometer vara ett problem.

Näst på listan är intervaller. Inte fullt ös, max ännu, men lite tempoväxling. Få in lite fartträning och känna mig snabb. Som sagt, det är slut på lugna mysjoggar nu. Jag vill ha mera variation i löpningen. Ett långpass, ett snabb(are) pass och ett vanligt distanspass för att få volym. Mängd. Tre löppass per vecka är planen. Det tredje löppasset kan sedan vara den lugna mysjoggen.

Det fjärde träningspasset kommer att vara styrketräning. Jag måste hålla i det. Jag behöver inte maxa och bygga upp, men jag måste underhålla. Kanske göra lättare kroppsviktsövningar med fokus på ben. Jag tycker ändå att det har gjort något för formen. Att jag känt mig starkare. Jag har ju till exempel inte blivit trött i benen på mina långpass, utan det har hela tiden känts som om jag kunnat springa längre. Det är väl ett bra tecken.

punktering

Under maj hoppas jag på att kunna inleda cykelsäsongen. Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra med cyklingen i sommar, eftersom fokus kommer att vara maraton och löpning. Men lite vill jag nog cykla. Det är bra som alternativträning och bra för konditionen. Plus att jag ju tycker om det förstås.

En kilometer längre

Lämna ett svar

Förra veckan sprang jag 12,5 kilometer som mitt långpass, nu blev det en kilometer längre. 13,5. Känslan var fortfarande lika bra, även om förhållandena var annorlunda. Vad hände med våren? Nu springer jag igen i långärmad tröja, jacka, vantar och pannband. Kallt, blåsigt och våren känns avlägsen. Men löpningen känns i alla fall bra, och det är huvudsaken.

När jag börjar bygga upp längden på långpassen efter en paus, brukar jag göra det enligt taktiken att öka med en till två kilometer per gång. Jag strävar alltid till att springa en kilometer längre. Att börja på ett nytt kilometertal. Det är ju inte egentligen så stor skillnad på att springa 13,7 eller 14,1, men mentalt känns det mer. Att säga att jag sprang 14 kilometer istället för 13. Nästa gång siktar jag på att springa 15. Då börjar jag närma mig en bra längd på långpass.

en kilometer mer

På femton kilometers långpass springer jag ännu inte maraton, men det känns som en bra grund. Därifrån är steget inte såå långt till tjugo kilometer och över. Jag måste ju börja någonstans och sedan bygga på. Springa längre och längre för varje gång.

Jag är nästan förvånad över hur bra det känns. Det tog bara två långpass för att känna att formen är på gång. Förra veckan sprang jag mitt längsta pass för året och den här veckan blev det ännu längre. Då har jag knappt sprungit långt sedan förra hösten, men jag har ju förstås tränat annat. Sprungit kortare pass, simmat, varit till gymmet och tränat hemma. Kanske de också har hjälpt? De har åtminstone bibehållit formen. Nu gäller det bara att fortsätta bygga upp med mer löpning och längre pass.

Ett riktigt långpass

Lämna ett svar

Målet var tolv kilometer, jag sprang 12,5. Äntligen ett rejält, riktigt långpass. Fortfarande med en känsla att det finns mer att ge. Jag hade inte ens trötta ben mot slutet. Jag var snarare trött för att jag sprang i motvind och att jag därför var tvungen att kämpa mer. Annars hade jag inga problem med att springa långt. Jag var nästan förvånad över hur lätt det kändes.

ett riktigt långpass

När jag satte upp mitt mål om att springa tolv kilometer, trodde jag nästan att det var i överkant. Att tio-elva kilometer kanske hade varit rimligare. Jag har inte sprungit långt på länge, utan mest sprungit rundor kring sju kilometer. Jag var osäker på hur jag skulle orka. Hur skulle benen kännas, skulle jag bli trött? Benen kändes bra, trots tung styrketräning igår. Jag är stolt över att jag fortfarande tränar styrka två gånger i veckan, fast det varit utmärkt väder för löpning. Bevisligen har det gjort något för formen.

Det här bådar gott för kommande löppass. 12,5 kilometer känns ändå som en bra början mot maraton. Det är för mig ett riktigt långpass i dagsläget. Sen när jag ligger i hårdträning inför maraton, är tolv kilometer vardagsmat, men just nu är det långt. Jag tror att det är årets längsta pass. Jag tror till och med att det är det längsta jag sprungit sedan maraton.

Det enda pyttelilla minuset med dagens pass var när jag kom hem. Löparmage. Jag hade så glömt bort hur det var att ha löparmage. Öff! Jag hoppas att magen nu vande sig vid längre pass och att det här var en engångsföreteelse. Jag kommer nämligen självklart att fortsätta springa långt. Dagens pass gav helt klart mersmak.

Det finns mer att ge

Lämna ett svar

Jag hade en tanke om vad jag skulle skriva om, men nu när jag sitter här vid datorn kommer jag inte ihåg det mer. Kanske det inte var något viktigt? Kanske jag kommer på det ännu? Hursomhelst så sprang jag idag. Löpningen känns riktigt bra just nu. Lätta ben, bra flås och bra känsla. Som om det finns mer att ge. Dessutom var det varmt och skönt och härligt vårväder. Jag tänker njuta så länge som möjligt, eftersom nästa vecka igen lovar sämre väder.

det finns mer att ge

Jag tänker också passa på att njuta av att ännu träna kravlöst. I maj kommer jag att inleda maratonträningen på allvar. Kanske inte ännu följa ett strikt program, men med mer fokus mot maraton. Längre pass, lite intervaller och mer mängd. Sen kommer jag inte att ha (lika mycket) tid eller möjlighet till att träna vad jag vill. Står det långpass i programmet, är det långpass som gäller. Inte promenad eller mysjogg. Självklart med reservation för väder och dagsform, men långpassen ska ändå göras. Jag kan inte alltid välja bort det.

Jag vet inte hur jag tänkte när jag tänkte att jag skulle springa 20 kilometer i april, jag är inte ens i närheten. Även om jag springer längre och mer, är jag inte precis uppe i 20 kilometer. Fast i och för sig är dagsformen bra och det känns alltid som om det finns mer att ge när jag avslutar ett pass. Att jag hade kunnat springa längre. Det är ju den bästa känslan.

På fredagen siktar jag på att springa ett längre pass. Tvåsiffrigt är planen, tolv kilometer är målet. Det lovas bra väder, jag är ledig och jag ser inte varför det inte skulle gå.

Dagsformen bestämde snabbpass

Lämna ett svar

Tydligen är min dagsform sådan för tillfället att det mest blir snabbpass. Idag valde jag att för första gången på länge att följa Garmins förslag på träningspass. Sju stycken 40 sekunders intervaller i 4:35 fart. Tre minuter långsam joggvila mellan varje intervall, plus uppvärmning och nedjogg såklart. Totalt ungefär 50 minuter. Det kändes som en bra start på en ledig helg.

snabbpass

Tempot fanns väl inte riktigt där, men jag var under 5:00 i alla fall. Det är ändå godkänt för att vara mitt första ordentliga intervallpass på evigheter. Jag har mest sprungit mysrundor, det är först den här veckan som det blivit snabbpass. Kanske jag snarare borde kalla dem för snabbare pass.

För det finns ännu mycket att jobba på om jag vill bli snabbare. Benen är sega och kroppen förstår inte vad som händer när jag försöker trycka på. Det är som om jag snubblar på mina egna ben. Att jag inte har koordinationen till att springa fort. Jag har inte hittat rytmen ännu. Ändå kändes det inte såå farligt idag.

Visst det var tungt och jobbigt, ibland hade jag världens motvind och mot slutet hade jag så mycket sand eller grus i ansiktet att det kändes som om tänderna knastrade, men flåset var det inget fel på. Hittar jag bara rytmen och tajmingen i steget, tror jag att farten kommer efter. Kanske all den styrketräning jag gjort under vintern har haft effekt och att jag nu får ut det. För att det finns tryck i benen. Det gick nästan över förväntan.

Jag tror fortfarande visserligen att jag lite är hög på livet just nu och att därför löpningen också känns bra. Sol, vår, värme och lediga dagar framför gör nog mycket för humöret. Men lite är väl kanske också bra form 🙂