Kategoriarkiv: Löpning

Långpass på spånbanan

Skam den som ger sig, så idag begav jag mig mot spånbanan igen. Jag har inte fått några men efter min vurpa förra veckan, förutom en massa blåmärken. Men benet är inte sjukt och hindrar mig inte från att springa, så långpass på spånbanan it is. Fast den här gången bestämde jag mig för att bara springa det kortare varvet. Skippa den branta backen helt.

långpass på spånbanan

Idag var det inte lika varmt som det varit de senaste veckorna, men jag gillar ändå att springa på spånbanan. Det är enkelt att cykla dit, ha med mig vatten och energi, och sedan bara springa varv på varv på varv. Eftersom det inte var så varmt och jag valde att springa det kortare varvet, sprang jag två varv innan jag pausade för drickpaus. Dricka lite och fortsätta springa.

Jag tycker att det är bra övning inför maraton. Jag vet att jag kommer att bli trött då också, men att tvinga mig själv att fortsätta springa i alla fall. Vila vid vätskestationen, men sen fortsätta springa. Springa på trötta ben, och inte bli för bekväm med att gå. Kämpa vidare bara. Se det som ett delmål, spring till vätskestationen, sen får du vila.

Idag var planen att springa 20 kilometer, men det blev hela 22. Det är det längsta jag sprungit sedan maraton förra hösten. Jag vet inte om jag någonsin inför tidigare maraton, har sprungit över 22 kilometer med så många veckor kvar tills loppet. Jag tycker att det är ungefär i mitten på juli (med loppet i september) som längden på långpasset brukar börja öka till över 20. Hur som, det är kul att det funkar att springa långt nu redan.

Eftersom jag idag sprang 22 kilometer och fortfarande med en bra känsla i kroppen, siktar jag på att öka distansen igen nästa vecka. Antagligen blir det ett långpass på spånbanan då också. Det är ett fungerande koncept just nu.

Vurpan

2 svar

Jag och Tennby spånbana är inte alltid kompisar. Det går bra för det mesta, tills det inte längre gör det. Hur många gånger har jag ramlat där? Fyra gånger? Igår blev det igen en vurpa. Vurpan med stort V.

Det gick så bra. Jag var inne på mitt näst sista varv. Jag skulle en gång ännu springa ner för den branta backen. Eller jag skulle gå ner för den branta backen. Den är så brant att det inte går att springa ner för den. Sedan skulle jag ännu springa det kortare varvet och efter det var jag klar.

vurpan

Den branta backen är superbrant. För folk som faktiskt kan springa trail, är den säkert inget problem. För fegisar som mig… Jag går och försöker bromsa. Det är rullgrus, det är brant och det resulterade i en vurpa. Jag skrapade upp hela högra benet. Lite skrubbsår och rejäla blåmärken. Det är tur att bröllopet var förra helgen, för det är inte vackert.

Bortsett från vurpan, gick passet riktigt bra. Orsaken till att jag valde att springa på spånbanan var värmen. Jag cyklade dit och lämnade cykeln på parkeringen. Jag hade med mig vatten, sportdryck, gel och handduk. Det räckte och fungerade bra. Jag tyckte nästan att det var bättre med sportdryck än med gel. På det sättet fick jag mer att dricka. För det var varmt och svettigt. Jag sprang till och med i bara min sportbh.

Totalt blev det ändå nästan 20 kilometer. Klart godkänt. Jag tycker egentligen nog om att springa (långpass) på spånbanan, just för logistikens skull. När jag kan ha med mig vatten och energi och sedan stanna vid varje varv. Det blir lite som på lopp där varje vätskestation kommer efter tre kilometer. Stanna, dricka, men sen fortsätta springa igen. Jag måste sluta ramla bara 🙂

Det är varmt nu

Lämna ett svar

Pust vad det är varmt alltså. Inte för att jag klagar, det gör bara löpningen lite jobbigare. Idag var första gången som jag påverkades av värmen. Jag var tvungen att gå mer än planerat, för det var för varmt. Lite eget fel också förstås, för jag kom iväg först halv tolv. Alldeles för sent. När det är så här varmt, borde jag nog springa innan tio. Gärna ännu tidigare.

det är varmt nu

Den här veckan har träningen varit helt okej. Det har inte blivit ett långpass, däremot har det blivit fyra löppass. Dessutom blev det faktiskt också en cykeltur. Det längsta jag sprungit på ett pass den här veckan var 12,5 kilometer. Det är ändå godkänt. För bara någon vecka sedan var det ju ett långpass. Nu springer jag så mycket längre redan att jag inte räknar 12 kilometer som långpass. Det är kul och lite konstigt hur snabbt gränsen flyttas. Vad jag räknar som ett långpass. De tre övriga passen jag sprang den här veckan har alla varit ganska lika. Lika långa och ungefär lika snabba. Ibland blir det bara så.

Nästa vecka ska det fortsättningsvis vara varmt, men då återgår jag också till jobbet. Då blir det kanske lättare med träningen. Man tycker ju att när jag har semester att jag skulle ha all tid i världen till träning, men då är det oftast så mycket annat som är roligare. Sola, bada och pina colada. Det är det positiva med morgonträning, träningen gjord tidigt på morgonen och sedan hela dagen ledig.

Nästa vecka ska jag komma tillbaka till maratonträningen. Jag måste springa långpass igen. Det är bra med fyra pass per vecka, men nu vill jag mer variation och struktur igen. Ett långpass, ett snabbare och ett vanligt lite längre distanspass.

Springa på morgonen innan frukost

2 svar

Jag brukar väldigt sällan springa på morgonen, innan frukost. Det är egentligen bara på semestern och speciellt om det är varmt som jag gör det. För att jag är tvungen helt enkelt, ifall jag vill kunna springa den dagen. På vintern är behovet inte lika stort och förstås inte alls lika kul. Nu är det ändå helt okej att springa på morgonen. När det är ljust.

springa på morgonen

Jag brukar ha tidig väckning, oftast kring åtta, men idag väckte den svarta katten mig halv sju. Så halv sju it is. På med kläderna, som jag tagit fram kvällen innan, äta en banan, dricka lite vatten, toabesök och iväg. Fastän jag tyckte att jag var tidigt ute, var det redan väldigt varmt. Det var kanske tur att jag blev väckt av katten, för hade jag stigit upp klockan åtta som planerat, hade jag nog varit ännu svettigare. För det var svettigt och varmt idag. Och tungt.

Jag tror inte att det var värmen som påverkade mig ännu, det var snarare brist på energi. Det är lite därför jag inte tycker om morgonlöpning. Det tar en stund för mig att komma igång och en banan är egentligen alldeles för lite frukost. Självklart äter jag mer sen när jag kommit hem, men då har jag ju redan sprungit. Jag skulle behöva energin under passet. Jag orkar inte heller stiga upp ännu tidigare för att äta mer och sen springa. Upp och iväg bara, utan att fundera på om jag är trött eller inte.

Idag blev det ändå nästan nio kilometer. Det är mer än jag brukar springa på morgonen, men i och för sig så jag gick också ganska mycket nu. Och stannade och fotade. Det är i alla fall en positiv sak med morgonlöpning. Jag har hela staden för mig själv och kan stanna och fota bäst jag vill.

Maratontankar just nu

Lämna ett svar

Eftersom maj var en bra träningsmånad är jag förväntansfull inför juni. Jag har dessutom semester nu och borde därför inte ha några ursäkter till att inte kunna träna som jag vill. Så hur vill jag träna då? Jag ska försöka skriva ner några tankar om mina träningsplaner för juni. Samtidigt blir det också ett inlägg om mina maratontankar just nu.

mina maratontankar just nu

Maratontankar just nu

Först och främst, löpning. Det är nu maratonträningen inleds på allvar. Jag följer inte ett program i dagsläget, men får se hur det utvecklar sig. Jag har inför alla mina tre maraton jag sprungit följt träningsprogrammet för maraton från Stora Löparboken för kvinnor. Det är ett bra program, men samtidigt har jag ändå redan sprungit tre maraton. Jag vet vad som krävs. Kanske jag kan knåpa ihop ett eget program? Träningsprogrammet som jag tidigare har följt har bestått av långpass, korta, snabba intervaller och långa intervaller. De långa oftast enligt principen 6 minuter i 7:00 tempo och 2 minuter i kanske 6:00 tempo. Jag minns inte riktigt. Olika tempon varje vecka, men oftast samma princip.

Just nu tycker jag ännu att det viktigaste är långpasset. Följt av ett längre pass för att få mer mängd. Sedan kanske intervaller. Löpning tre gånger i veckan är minimum. Som längst har jag sprungit 20 kilometer på ett långpass. Det är super. Det är lite här min reservation om att följa träningsprogram eller inte kommer in.

Ska jag göra som jag gjort tidigare, öka på med ett par kilometer per vecka. Eller ska jag följa ett träningsprogram som säger långpass 90 minuter och bara springa 14? Det är självklart att träningsprogrammet också ökar på längden på långpassen och att jag då också kommer att komma upp i över 20 kilometer löpning, men det är just långpassen jag behöver. Det var där det gick fel förra hösten i Tallinn.

Jag hade inte tillräckligt med mil i benen, tillräckligt många långa långpass. Jag hade som längst sprungit 26 kilometer och några kring 20. Eftersom jag nu redan är uppe i 20 kilometer, med en god känsla dessutom, vill jag fortsätta med det. Kanske inte öka varje vecka, men inte heller backa till 14.

Jag kan ju förstås springa långpasset som jag vill och i övrigt följa ett träningsprogram. Men sen igen kanske träningsprogrammet bygger på att man ena dagen bara sprang 14 för att sedan orka springa långa intervaller senare i veckan. Kanske jag inte orkar springa långa intervaller om jag istället sprang 22 kilometer.

Just nu tror jag i alla fall att jag inte kommer att följa ett träningsprogram. Kanske jag tar inspiration av det, för att lite se var jag borde ligga. Hur långt och hur mycket jag borde springa i veckan. Hur snabba intervaller och hur många.

I juni vill jag också träna styrketräning. Eller okej vill och vill, men behöver, träna styrka. Det var nog också lite här det gick fel förra hösten i Tallinn. Jag hade varken sprungit tillräckligt många långa långpass, eller tränat tillräckligt mycket styrka. Benen började göra ont lite för tidigt av loppet för att det skulle ha varit behagligt. Därför måste jag hålla i styrketräningen. Ha starka, tåliga ben vid maraton. Inte bara springa, även om jag tycker att det blir allt viktigare. En gång i veckan är målet, men varannan vecka är minimum.

Och så cyklingen. Jag vill cykla, men vet inte hur och när jag ska hinna med det. Det är kul, det är bra träning, men jag vet att jag behöver löpningen och styrketräningen mer inför maraton. Efter semestern tror jag att jag börjar cykla till jobbet igen. Kanske en dag i veckan.

Löparmage och långpass

Lämna ett svar

Löparmage och långpass tycks vara en kombination jag har just nu. Även om mina långpass och övriga löppass också för den delen känts bra den senaste tiden, är det som om något händer när jag springer över femton kilometer. Ibland redan tidigare. Min mage går bananas när jag kommer hem.

löparmage och långpass

Jag vet inte vad det beror på. Jag har haft problem med löparmage tidigare, och det är som om det blir värre ju längre jag springer. Det är väldigt sällan jag drabbas på helt vanliga mysrundor runt kvarteret. Senast hände det på onsdagen på mitt långpass. Då stannade jag faktiskt klockan på 19,9 kilometer för att min mage krånglade. I normala fall hade jag sprungit till ett jämnt tal 😉

Jag har aldrig klurat ut vad som är orsaken. Är det något jag äter, är det bara otur, eller har det något att göra med farten, längden på passet? På onsdagen åt jag en gel under passet, kan det ha något med saken att göra? Jag har i och för sig ätit av samma gel tidigare och tyckt att den funkat. Dessutom har jag haft problem även utan gel.

Det är irriterande bara. Inför lopp är jag alltid mest orolig för att magen ska krascha. Okej, inför maraton är jag också orolig för själva distansen, men därför vill jag inte behöva tänka på magen också. Det är jobbigt nog som det är. Jag behöver inget extra att oroa mig för. Inför lopp brukar jag ta Immodium innan, men det vill jag inte ta på träning.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Är löparmage och långpass bara en kombination jag får dras med. Ska jag ta Immodium hemma också? För jag måste ändå springa långpass. Förstås. Fast i och för sig, hellre löparmage nu än på maraton sedan.

Basträning enligt Garmin

Lämna ett svar

Ibland följer jag Garmins förslag på träningspass, ibland inte. Det beror lite på vad den föreslår och vad jag själv hade för plan. Ifall jag ska springa långpass, då springer jag långpass och inte snabba intervaller om Garmin föreslår det. Men ifall jag redan själv hade tänkt springa intervaller, men inte bestämt mig för vilken typ, då kan jag göra som klockan säger. Och ifall som på måndagen, jag redan hade som tanke att springa halvlångt och Garmin råkar föreslå basträning 73 minuter, då gör jag det.

basträning

Det är det här jag har saknat i maratonsatsningen. Jag har sprungit långpass, jag har sprungit ett snabbare pass, men jag behöver mer mängd. Då passar basträning, eller grunduthållighet, utmärkt. Precis vad jag behöver för att få ett högre veckototal. Ett lite längre pass, tvåsiffrigt, men inte lika långt som ett långpass. Mer med fokus att springa hela vägen, för det är en kortare distans.

Och sprang hela vägen, det gjorde jag. Jag borde väl egentligen inte bli förvånad eftersom mina pass den senaste tiden känts bra, men jag blir fortfarande förvånad över hur bra det går. Garmin föreslog 73 minuter i 6:55 tempo. Jag trodde nästan inte att jag skulle orka springa så länge i så högt tempo. 6:55 är ändå högre än mitt långpasstempo och 73 minuter blir ändå över tio kilometer. Men tydligen har mina snabba pass gjort någon för farten och mina långpass gjort något för uthålligheten, för jag hade inga problem med passet. Det gick hur bra som helst, det var inte ens tungt.

Är det nu jag är i den där formen jag drömde om på vintern? Där jag kan springa milen utan problem vilken dag i veckan som helst. Att tio kilometer inte är ett långpass längre, utan standard. Att jag dessutom springer hela sträckan.

På jakt efter nya skor igen

4 svar

Det känns som om jag alltid är på jakt efter nya skor. Jag behöver alltid ett par till. Den här gången behöver jag faktiskt nya skor. Mängdskor. För jag slängde bort mina kära Niken (som jag var helt säker på att jag bloggat om, men det var mitt under coronavåren 2020 som jag köpte dem, så hade väl annat att tänka på). De hade några år på nacken och var väldigt slitna. Nästan hål på framsidan och inte mycket kvar av yttersulan, bottnet.

new balance 1500 V6

Så, vad ska jag köpa för nya skor?

Det är alltid samma problem när jag ska köpa nya skor. Det finns ju miljoner av skor. Olika märken och modeller, men tyvärr inte många att prova i butik. Finns det ingen butik specialiserad på löparskor i Finland, som Löplabbet eller Runner’s store i Sverige? Det finns bara Stadium, XXL och Intersport tycker jag. De har inte speciellt stort utbud och säljer typ bara Asics, Nike och Adidas. De vanliga märkena.

Jag brukar köpa skor på nätet, för det är oftast betydligt billigare och finns mycket fler att välja bland. Men jag skulle ju vilja ha hjälp och testa olika skor. Kanske till och med testspringa på löpband. Inte bara beställa hem på måfå och hoppas det passar.

adidas

Just nu är jag på jakt efter mängdskor för asfaltslöpning. Mina kommande maratonskor. Jag har snabbskor för intervaller, jag har trailskor och dubbskor och jag har två par mängdskor. Fast mitt ena par sprang jag redan mitt förra maraton i och de kommer inte att hålla för både träningen dit och själva loppet. De är redan nu slitna. Det andra paret mängdskor, tja… Vi är inte riktigt kompisar ännu. De är okej, men inte helt hundra. Så går det sedan när man köper på nätet. (Har visst inte bloggat om dem heller 🙂 ) Som det känns just nu, kommer jag inte att springa maraton i dem. De funkar som träningssko, men de är inte mina favoriter.

på jakt efter nya skor

Nu gäller det att googla fram ett par jag vill ha. Läsa recensioner och jämföra. Eller göra som när jag köpte min pulsklocka. Ta första bästa par, klick klick klick, tre minuter senare. Beställt.

Tjugo kilometer uppnått

Lämna ett svar

Tjugo kilometer i maj var målet och tjugo kilometer blev det. Till och med lite längre än det om jag ska vara riktigt noga. Löpningen har den senaste tiden känts bra, men tjugo kilometer är ändå långt för att vara mig. Det är inte något jag springer i vanliga fall, bara om jag är i maratonträning. Om jag tränat inför halvmaraton, behöver jag inte springa så långt. Då har de längsta passen inför loppet oftast varit kring en femton kilometer. Därför har jag ändå varit lite nervös över hur det skulle gå. Skulle jag klara av mitt mål och hur skulle det kännas? Det är en sak att klara av ett mål, men pinas under vägen. Och en annan sak att klara av målet och känna sig stark under tiden.

Idag kände jag mig riktigt jäkla stark. Jag fattar nästan inte. Jag sprang på i ett för mig högt tempo för långpass, men jag blev aldrig trött. Till och med i slutet var jag pigg. Jag hade jämn och fin snittfart genom hela passet. Pigga ben, bra tryck i steget och bra känsla. Inga dippar energimässigt, fast jag bara tog dextrosol. Jag hade en gel med mig, men den vågade jag inte ta eftersom känslan var så bra. Jag ville inte att magen skulle krascha.

tjugo kilometer

Dagens löpning blev ett bra avslut på maj som träningsmånad. Även om det kanske inte blivit så många löppass, har ändå de pass jag sprungit varit bra. Jag är speciellt nöjd med långpassen. De känns viktigast i maratonträningen för tillfället och jag är glad över att jag fått till dem varje vecka. Dessutom alltid med en bra känsla och med en känsla över att det finns mer i kroppen.

En massa sår

3 svar

Kroppen känns pigg och fräsch efter mitt senaste långpass. Jag är nästan förvånad över hur pigga mina ben är efter 18 kilometer löpning. Fast jag var ju i och för sig pigg också under passet. Det kändes varken då eller nu efteråt att jag sprungit 18 kilometer. Det vill säga i benen. Däremot har jag en massa underliga sår på kroppen.

Jag har världens köttsår under bröstet där sportbh:n sitter. Det svider och är rött. Jag vet att min sportbh skaver, så jag hade smort in mig med massor med vaselin. Massor. Samma sak insida lår. Jag har skavsår som svider. Där hade jag inte smort in mig, för jag har aldrig tidigare fått sår där. Jag har sprungit i de shortsen tusen gånger. Även längre sträckor och i varmare väder.

forssa halvmaraton

På tisdagen hade jag mitt midjebälte med mig. Jag har även haft det tusen gånger tidigare, sprungit längre sträckor med mer ”packning”. Igår hade jag bara telefonen och dexrosol. Ryggen är sjuk, som om jag skulle ha ett blåmärke där. Förstår ej.

Det sägs ju att man inte ska testa på ny utrusning inför lopp och det förstår jag. Men det här var inte ny utrustning. Jag har sprungit i samma shorts, samma midjebälte och samma telefon hur många gånger som helst. Vad hände? Varför har jag en massa sår överallt?

en massa sår

Kroppen är i alla fall pigg och det här är inget som kommer att hindra mig från löpningen. Det är bara irriterande och jag vet inte vad jag ska göra åt saken i framtiden. Mer vaselin? Inte springa med den kombinationen av shorts, midjebälte, telefon?