Nytt år, nya möjligheter och allt det där. Nja, jag tänker väl snarare fortsätta som förut och sprang därför årets första pass igår. Man måste ju inleda året på bästa möjliga sätt. Vilket pass det blev sedan!

Strålande väder, pigga ben och ledig dag resulterade i det längsta jag sprungit på länge. Över nio kilometer. Jag tror inte ens att jag sprang så långt efter maraton och innan jag blev sjuk i corona. Eller åtminstone var det kring de längderna jag sprang som längst då. Så needless to say, jag är väldigt nöjd över årets första pass. Jag hoppas att det är en indikation över hur mitt löparår kommer att bli. Jag har stora planer, men det blir ett skilt inlägg om det.

Det lilla negativa med gårdagens löpning var halkan. Helt mitt eget fel dock. Jag har ju köpt nya skor för vinterlöpning. Springer jag i dem när det är svinhalt ute? Nej. För det mesta gick det bra att springa, men på vissa ställen var jag tvungen att trippa fram och gå. Främst på övergångsställen.

Jag är ändå nöjd och glad över hur bra det kändes. Jag tycker att jag tränat bra trots stressigt på jobbet. Det blev två gånger styrketräning hemma förra veckan, plus två löppass. Jag har haft träningsvärk i hela kroppen typ, men ändå hade jag pigga ben. Mycket tryck och bra känsla. Lämplig klädsel, förutom skorna då, fint väder och bra musik. Klart att det är kul att springa då.

Nu börjar förhoppningsvis ett bra löparår!

Hur går det med mitt decembermål kanske någon undrar? Riktigt bra faktiskt, jag har ynka fem kilometer kvar att springa. Det ska jag väl klara. Även om det fortfarande är väldigt mycket på jobbet och jag knappt hinner med något annat än jobba, sova och äta. Men nu borde jag hinna träna både onsdag, torsdag och fredag så på nån av de dagarna tänkte jag springa mina sista fem kilometer för året. Sedan tänkte jag väl också träna/springa på söndagen, men då är det ju redan nytt år. Så det räknas inte.

Vart tog hela året vägen? Jag borde väl kanske skriva någon form av årsresumé. Utvärdera mina träningsmål för året och kanske fundera på nästa års träningsmål. Det känns i alla fall kul att kunna avsluta året på topp. Det var precis det som var tanken med mitt decembermål. Avsluta på en jämn och fin siffra, veta att jag kan fullfölja ett mål, få en hög decembertotal och sedan börja nästa år på ett bra sätt. Med flaggan i topp och stor träningsiver.

Tomten var snäll i år och hämtade ett nytt stativ åt mig. Nu ska det bli fina bilder till bloggen 🙂 Däremot hämtade tomten inte en ny pulsklocka åt mig, men kanske jag ändå vill välja själv. Jag tror jag vill ha en som jag kan ha när jag simmar också. Jag har ett inlägg på kommande om min simning, men tiden. Tiden. När ska jag hinna skriva alla blogginlägg jag vill.

Att jag inte lär mig, det är samma sak varje år i december. Varje år tycker jag att jag ska ha en decemberutmaning, för att det sedan ska bli stressigt med den. Det börjar bra, men sedan skiter det sig med jobbet. Det är mycket just nu. Både på jobbet och inför jul.

Igår jobbade jag från 11 till 21. Jag skulle ha jobbat 15-21 och planen var att hinna fixa med grejer innan jobbet. Det hann jag icke och inte efter jobbet heller. Idag jobbar jag som planerat och därför har jag både hunnit springa och blogga. Imorgon vet jag inte hur det går med mina planer och helgen är bokad för annat program. Plus jobb.

Jag har inte gett upp min utmaning ännu, även om det är mycket just nu. Hittills har jag sprungit 28 kilometer av 60, så det finns ännu chanser till att klara det. Jag behöver inte springa långa pass, men jag behöver nog springa två gånger i veckan i alla fall för att klara av det. Just nu känns det för mycket. För när jag har tid att springa, borde jag använda den tiden till att fixa inför jul. Handla, baka, städa, paketera, pynta gran.

När jag väl springer tycker jag i alla fall att löpningen känns kul och bra, även om det är svinkallt. Inga sviter efter corona, utan som vanligt. Egentligen är det lite för kallt för att springa enligt mig, men jag vet att jag behöver det. Jag får ändå energi av att träna. Jag blir alltid piggare och gladare av det och inte lika (jobb)stressad.

Det är förstås inte hela världen ifall jag inte klarar av min utmaning, men det hade varit ett bra avslut på året. Få avsluta med en jämn och fin siffra, med en hög decembertotal och en känsla av att klara av ett mål.

Äntligen kan jag träna som vanligt igen efter corona. Jag har nu varit till gymmet två gånger och två simpass då på samma gång, två löppass och två styrkepass hemma. Förra veckan var ännu lugnt och försiktigt, men den här veckan har jag tränat som jag brukar. Kroppen svarar bra och orkar med belastningen. Inga men och jag tycker inte att jag har behövt en längre återhämtning än vanligt. Pulsen har varit på en normal nivå och jag har inte känt mig extra sliten. Eller att det skulle ha varit extra tungt eller jobbigt.

Därför vågar jag nu träna som vanligt igen. Som innan corona. Jag ska inte springa långpass eller intervaller, men det gjorde jag inte innan corona heller. Däremot ska jag nog göra en satsning med min decemberutmaning.

Igår var jag och sprang igen och den här gången sprang jag nästan hela tiden. Under förra veckans prova på pass, då gick jag mer, men igår kunde jag springa på. Jag gick bara när det var som allra halast. Jag försöker att klara mig så länge det bara går utan mina Icebugs. De är jättebra på halt underlag, men de är så tusans klumpiga och tunga att springa i. Så länge jag klarar mig utan dem, väljer jag hellre andra skor. Just nu har jag sprungit i mina trailskor. Påbyltad till tänderna. Allra helst skulle jag ju springa i shorts och mina vita snabbskor, men dit är det nog långt ännu. Jättejätte långt.

Det är åtminstone kul att veta att jag kan träna som jag vill igen. Jag behöver inte ta det lugnt och försiktigt, utan jag kan trycka på. Få upp pulsen och flåset, lägga på mer vikt när jag styrketränar och träna flera pass i veckan. Precis som jag vill med andra ord.

Nog använder du väl reflexer i mörkret? Det är en självklarhet tycker jag, men tydligen tycker inte alla likadant. Det är viktigt att synas i mörkret. Idag var första gången som jag sprang med min reflexväst på. Då var klockan inte ens fem när jag startade hemifrån, men redan då var det mörkt ute.

Jag ser inte alls framemot årstiden som kommer. Visst är det kul med julen, men nu kommer det ju att vara mörkt fram till mars april. Mörkt, kallt, dystert, regn, snö, slask, snöslask. Jag bor i fel land. Jag trivs mycket bättre med sommar och sol. Värme och ljusa kvällar.

Själva löpningen känns i alla fall riktigt bra. Jag är nästan förvånad över hur bra träningen går just nu. Även om jag fokuserar på styrketräningen, känns löpningen också bra. Den här veckan har det blivit två rejäla styrkepass, varav ett på gymmet. Mer om det i ett annat inlägg. Två bra löppass och simning (!). Precis som jag vill ha det.

Jag är ivrig inför varje pass och känner mig återhämtad och redo varje gång. Jag känner mig starkare och tekniken sitter. Löpningen rullar på och jag springer mina rundor. Där har jag inget mål för tillfället, men det är ändå kul att det känns bra. Förstås. 

Jag hoppas att jag kan fortsätta träna på det här sättet. Det fungerar för mig. Även om jag måste springa i mörkret med reflexer på, är det ändå bättre än att inte springa alls. Jag vill helst springa i dagsljus när det är fint väder, men ibland passar det inte med jobbet. Eller så ösregnar det när jag är ledig. Då är det viktigt att vara flexibel med träningen tycker jag. Fast träna styrka hemma då, och sedan springa efter jobbet när det passar. Även om det blir i mörkret.