Efter Tallinn maraton brukar jag alltid ha en viloperiod. En period där jag inte har några träningsplaner eller mål. Jag brukar börja med mina promenader, sedan blir det löpning och övrig träning och plötsligt vill jag ha ett mål igen. Oftast med fokus på att springa ett visst kilometerantal för att få en jämn och fin siffra i slutet av året. Så är fallet inte nu. Istället kommer min målsättning för slutet av året vara annorlunda.

Jag har hela året, sedan mars ungefär, fokuserat på att bli snabbare igen. Jag tror att det var en av orsakerna till att maraton gick så bra i år. För att jag fått upp grundtempot och faktiskt blivit snabbare. Både på kortare distanser och på maraton. Min målsättning för slutet av året kommer därför att vara att bibehålla snabbheten.

Jag skriver bibehålla för jag vet att det kommer att bli svårt att träna snabbhet när det blir snöslask och isgator. Målsättningen är snarare att jag i alla fall inte ska tappa så mycket. Eftersom jag inte behöver springa långt just nu, kan jag lika gärna springa fort. Jag behöver inte springa långpass, för jag tränar inte inför maraton, men jag har heller inget totalmål kilometermässigt för året. Jag har redan sprungit långt över 1000 kilometer i år, men jag har jättelångt till 1500. Då är det egentligen sak samma om totalen för året landar på 1300 eller 1400. Så snabbhet it is. 

Just nu är det ännu fint väder, om än lite kallt, men bara vägar. Ingen snöslask eller halka. Jag borde kunna springa rundor i under 7:00 tempo. Jag kan springa intervaller om jag vill. Det kan jag väl göra på vintern också, men det är lättare att känna sig snabb när man inte har fyra lager kläder på, stela ben och dubbskor. 

Som rubriken antyder har jag 158 kilometer kvar att springa tills jag når mitt årsmål på 1500 kilometer. Det är inte såå mycket, men jag vet nog att jag är tvungen att kämpa för det. Ju närmare jul det blir, desto svårare blir det för mig att ha tid att springa. Arbetsdagarna blir längre och stressen högre. Fast ändå, 158 kilometer ska jag väl klara av?

Det är ungefär vad jag snittat per månad fram till maraton. Jag har sprungit så mycket mängd i år. I maj sprang jag 170 kilometer och tyckte det var mycket. För att i juli sedan springa 223 kilometer. Så 158 kilometer borde jag klara av med en och halv månad på mig.

Jag tassar på, bockar av kilometer för kilometer. Jag har inget fokus på tempo, utan bara på mängd. Det här får vara mitt fokus för slutet av 2024, och så börjar jag på ny kula nästa år. Nytt fokus och ny plan.

Just nu tycker jag att det är ganska skönt att bara springa lugna mysrundor. Inte tänka på att pressa tempot eller springa riktigt långa pass. Det är kul med maraton och maratonträning, men det tar nog också väldigt mycket på krafterna. Både mentalt, men också förstås på kroppen. Det är ett projekt. Komma ihåg och äta bra inför. Äta efteråt. Köpa gels. Vila och återhämta sig. Nu när jag typ springer åtta kilometer per gång, behövs det inte några förberedelser. Det är bara att springa. Jag hinner till och med göra det efter jobbet.

Samtidigt vet jag med mig själv att jag behöver en plan, ett fokus, ett mål. Direkt efter maraton är det skönt med en paus som i år blev längre än planerat, eftersom jag blev sjuk. Men sen blir jag uttråkad av att inte ha ett träningsmål.

Jag tycks ofta ha ett mål i slutet av året, nästan alltid relaterat till mängd löpning. Så även detta år. Mitt årsmål för 2023 är att springa totalt 1200 kilometer för hela året. Just nu är jag på 1064. Det kan bli tight, men det borde gå.

Det spelar ju ingen roll om jag klarar av det eller inte, men jag går nog igång på sånt här. Att ha något jag tränar för, tränar mot. Oberoende av hur det går, har jag aldrig sprungit så mycket på hela året. Jag är nu redan på rekord. Allt över är plus. (Correction, jag sprang visst 1100 ifjol, jag är inte alls på rekord ännu 🙂 )

Det här året känns ändå som ett bra löparår. Jag har haft ett flow och haft många månader med bra mängd. Inte en eller två månader med jättemycket löpning, men inget de övriga. Utan jämnt och fint fördelat över hela året. 1200 på hela året skulle betyda 100 kilometer i snitt per månad. Vilket är ungefär det jag haft sedan april. Lite mindre i början av året, och lite mer under sommaren, men i snitt.

Jag kämpar vidare med att springa med låg puls. Kan/ ”får” jag inte springa fort, kan jag lika gärna springa långt och på det sättet samla mängd. Hundra kilometer i december låter mycket eftersom jag vet att det är den brådaste månaden på jobbet. Därför borde jag springa så mycket som möjligt i november, för att sedan bara behöva springa kanske 60 kilometer i december. Det borde jag ändå klara av. Eller så struntar jag bara i mitt årsmål och tränar det jag vill.

Men nu har jag redan tänkt tanken och dessutom bloggat om det, det är svårt att backa då.

Vad tror ni? Fixar jag mitt mål?

Sex och halv kilometer löpning idag och därmed är mitt decembermål avklarat. Över sextio kilometer löpning i december och över 1100 på hela året. Det är jag nöjd med. Jag ska skriva ett skilt inlägg om träningen under 2022 där det även handlar om annat än löpning. För jag har ju faktiskt tränat annat också.

Det känns så skönt att ha ett avklarat decembermål. Det trodde jag nästan inte att jag skulle fixa där i coronadimman i november. Då såg det mörkt ut. Jag var trött och sliten, men plötsligt vände det bara. Jag kunde träna på som vanligt och som jag ville och bestämde mig för att göra en satsning i alla fall. Tur var väl det.

Det är alltid roligt att kunna avsluta på topp. Veta att jag kan springa långt. Eller långt har jag väl inte sprungit, men mycket. Jag kan få till mängd på en månad, även om det varit väldigt (!) mycket på jobbet. Långa, bråda dagar där jag varit trött och sliten när jag kommit hem. Skulle jag inte haft mitt mål, hade jag säkert däckat på soffan. Och säkert varit ännu tröttare. Jag blir ändå piggare av att springa, det ger mig energi.

Nu ska jag ännu träna ett styrkepass imorgon innan jag avslutar träningsåret 2022. Vem hade trott att styrketräning är det sista jag tränar på året? På söndagen däremot planerar jag att springa igen. Man måste ju ändå börja året på bästa sätt 🙂