Kategoriarkiv: Löpning

En lugnare träningsvecka

Jag har skrivit om att jag är inne i ett bra träningsflyt för tillfället. Om hur alla pass känns roliga, och att allt känns bra i kroppen. Varför bestämmer jag mig då för att ta en lugnare träningsvecka? För att jag inte vill pressa kroppen för hårt, för tidigt. Utan jag vill ge den chansen och möjligheten till återhämtning. Jag vill pausa innan jag får ont eller blir sjuk. Plus att jag alltid brukar komma tillbaka starkare och med större träningsmotivation när jag vilat. (och för att det är den tiden på månaden och jag mest vill äta choklad). Nu passar det med en lugnare träningsvecka.

en lugnare träningsvecka

Jag har tränat på bra i tre veckor nu. Då tänker jag främst på långpassen. Sett till ett längre perspektiv har jag förstås tränat på bra längre än det. När jag tränar mer och med en träningsplan och fokus, då brukar jag använda mig av principen 3+1. Tre veckor med hårdare eller intensivare träning och en vecka med lugnare träning. Mer fokus på alternativ träning som yoga. Kortare löppass, styrka med kroppsvikt istället för vikter och mer vila. Nu har jag inte tränat lika hårt eller mycket som jag gör då när jag är i toppform, men jag tänker ändå börja följa principen 3+1. Vänja kroppen, och knoppen, vid det.

Jag vet att det är bra för mig att ta det lugnt ibland och att vila. Men när jag är mitt inne i ett bra träningsflyt är det svårt att komma ihåg det. Jag vill bara ha mer, mer och mer. Det är då skadorna och bakslagen lätt kommer. Jag pressar för mycket, för det känns så bra. Och plötsligt, boom! Förkyld, eller ont här eller ont där. Sedan när jag kollar tillbaka i träningsdagboken blir det så självklart när jag kollar på träningsmängden eller intensiteten. Där och då är det svårt att se samband eller möjliga konsekvenser.

Som tur har jag lärt mig ett och annat med åren. Jag har blivit klokare och lärt mig att vila. Att lyssna på kroppen och pausa innan det är för sent.

Träningsflow och löparglädje

2 svar

Jag är inne i ett bra träningsflow för tillfället. Alla pass känns bra, allt är roligt och inte ens slask och snö kan stoppa mig. Jag har överlevt min vaccination. Jag fick inga biverkningar, utan jag har kunnat träna som normalt. Kroppen svarar bra, och jag märker en förbättring. Jag tycker att jag springer snabbare än jag gjort tidigare. Allt mitt kämpande under vintern var inte förgäves utan det har gett resultat.

träningsflow

Nu är det som om jag flyger fram under mina löppass. En delorsak kan vara för att jag inte längre är tvungen att springa i mina icebugs, utan jag kan springa i mina normala löparskor. De är lättare och inte lika klumpiga. Men ändå! Allt kan inte bero på skorna. Det känns lättare att springa. Jag är nere på kilometertider som jag inte sett sedan förra sommaren när jag låg i maratonträning. Nu springer jag dem så där bara. Utan att ta i för allt jag är värd. Jag blir varje gång lika förvånad när jag kollar på klockan. Så där snabbt?!

Gårdagens runda var inget undantag. Våren känns långt borta igen, det har bara kommit en massa snö. Som blivit till slask, som blivit halt, som blivit slask, som blivit bara vägar… Jag ville ändå springa och chansade på att jag skulle klara mig utan icebugs. Att det inte var så halt ute. Det gick riktigt bra att springa i vanliga skor, det var bara på vissa ställen som jag var tvungen att sakta ner och trippa fram. Annars var det bara att springa på som normalt.

Jag förstår inte varifrån farten har kommit plötsligt? Jag har inte tränat fart. Inte sprungit intervaller, utan bara sprungit vanliga distanspass. Det blandat med långpass, styrketräning och yoga. Och jag flyger fram. Jag flåsar inte ens, utan det känns lätt. Benen rullar på av sig själva och det finns tryck i steget.

Jag älskar känslan när jag är mitt inne i det. I ett träningsflow. För (tyvärr) vet jag att det kan svänga åt andra hållet igen. När inget stämmer, jag måste kämpa i varje pass och inget är kul. Men nu! Nu ska jag njuta 🙂

Ett kortare långpass i iskall blåst

4 svar

Det finns långa långpass och så finns det kortare långpass. Och så finns det förstås riktigt långa långpass, men där är jag inte ännu. Dagens plan var att springa ett liknande långpass som förra veckan, upp mot 15 kilometer. Jag vill få det till en rutin, att springa ett långt pass i veckan. Om det sen är ett kortare långpass eller ett längre. Det spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att det blir av. Med tanke på kommande möjliga mål…

kortare långpass

Jag var inte direkt supersugen på att springa idag. Inte så att jag var osugen, men mer blaha. Jag funderade på att springa ett vanligt distanspass, men ville i alla fall testa på att springa längre. Jag vet att jag inte har möjlighet att springa långt senare i veckan, eftersom jag kommer att jobba då. Det var nu eller aldrig som gällde. Det är nästan konstigt ibland hur hjärnan fungerar. Direkt jag var utanför dörren och började springa var det som om lusten till löpning infann sig. Det är som om det ändrar direkt jag kommer igång. Jag kan vara osugen innan och gå och dra mig, men när jag väl börjar springa märker jag hur kul det är.

Vad som var mindre kul idag, var blåsten. Solen sken från en blå himmel, men det var svinkallt ute. Tack och lov att jag hade klätt på mig ordentligt, för annars hade jag nog varit tvungen att korta ner passet ännu mer. Det kändes som om det blåste från alla håll och jag hade alltid motvind. Jag kom inte framåt. Jag kämpade så gott jag kunde, men det var jobbigt att springa idag. Kroppen var pigg, men fick slita mycket. Jag hade säkert orkat att springa längre, men tyckte inte det var värt det.

Jag vet att jag kan och orkar, jag har fått det bevisat under de senaste veckorna. Det har blivit flera längre pass och jag har kommit in i en rutin. Det här var det tredje långpasset på tre veckor. Idag blev det 12,5 kilometer och det är nöjd över i dagsläget. Idag var dessutom väderförhållandena inte de bästa. Det finns mer att ge i kroppen, det vet jag 🙂

Veckoplanering vecka 10

Lämna ett svar

Jag tycker att det fungerar bra för mig att göra upp en veckoplanering. Vad ska jag träna och på vilken dag. Vad vill jag uppnå den här veckan? Ska jag fokusera på löpning, på styrketräningen eller på yogan. Eller jobbar jag så mycket att det är svårt att få till träningen och att det istället blir en lugnare vecka.

Den här veckan borde jag inte ha något som påverkar träningen, utan jag kan träna som jag vill och det jag känner för. Just nu är jag inne i ett bra träningsflow. Jag hoppas det håller i sig och att inget oförutsägbart händer. På onsdagen ska jag och vaccineras inför vår kommande resa, men jag tror inte att det kommer att påverka mig. Fast vänta nu, sist som jag blev vaccinerad, gick min träningsplan helt åt skogen…

Veckoplanering för vecka 10

Måndag: vila
Tisdag: löpning, långpass
Onsdag: styrketräning
Torsdag: vila/yoga
Fredag: löpning
Lördag: vila
Söndag: valfritt

veckoplanering vecka 10

Imorgon är jag ledig och har planerat att springa veckans långpass. Sist blev det 15 kilometer och jag siktar på att springa omkring samma distans. Nice and easy, ingen stress eller press. Ut och njuta i solen. Blir det ett kortare pass är det okej det med.

På onsdagen var det då dags för den där sprutan, men det är först på eftermiddagen. Eftersom jag är ledig då också, hinner jag träna styrka innan vaccinationen. Skiter det sig helt, har jag i alla fall gjort mina två viktigaste pass för veckan. Långpasset och styrketräningen.

Träningen efter onsdagen är lite öppen ännu, det beror helt på hur vaccinet påverkar mig. Jag tror väl inte egentligen att det kommer att påverka mig, men man vet aldrig. Senast på fredagen räknar jag med att kunna träna igen. Då vill jag gärna springa igen, eftersom jag kan göra det på dagen innan jobbet.

Lördagen kommer jag att vara på jobbet hela dagen och söndagen är en valfri träningsdag. Kanske jag vill springa, kanske mer styrketräning. Kanske det inte blev någon yoga på torsdagen för jag hade ont i armen efter sprutan. Eller så känner jag inte för att träna och tar en vilodag.

Det var visst inte vår ännu

Lämna ett svar

På fredagen kändes löpningen lätt och som om det var vår i luften. Jag sprang visserligen på dagen i solsken, och inte på kvällen som idag. Men idag höll jag ju typ på att frysa ihjäl på min löprunda. Det var inte så att jag trodde att det var vår och sprang i t-shirt. Utan jag sprang i helt vanliga kläder, som jag sprungit i tidigare. Underställ, jacka, vantar, pannband… Hela köret, men det var så kallt så kallt. Iskalla vindpustar och snön som piskade i ansiktet.

inte vår ännu

Löpningen däremot kändes fortfarande riktigt bra. Jag hade inte mina icebugs på nu heller, utan sprang i samma skor som på fredagen. Löpningen rullade på bra, jag hade tryck i steget, trots att jag nästan frös ihjäl. Det va kanske därför jag sprang så fort också. För att hålla värmen uppe 🙂

Jag överdriver kanske lite nu, men jag tycker jag har blivit bortskämd med löprundor i solsken. Nu kom det nästan som en chock att behöva springa i ruggigare förhållanden. Jag är inte van vid att springa på kvällen, men ibland har jag inget annat val ifall jag vill springa. Det är bara att springa efter jobbet, eller att inte springa alls. Allt som oftast brukar jag välja att springa 🙂

Sammanfattning februari 2019

4 svar

Jag tycker om att skriva sammanfattningar av min träning. Det är alltid kul att kunna se tillbaka. Vad har jag tränat, har det skett en förbättring? Har jag tränat så mycket styrka som jag tror att jag gör? Eller när jag tror att jag befinner mig i en svacka, att kunna se att det inte varit så dåligt i alla fall. Att jag har tränat mer än jag tror. Jag registrerar all min träning på jogg.se. Pulsklockan är synkad dit och passen registreras när jag laddar klockan, men övriga pass skriver jag in manuellt.

Sammanfattning februari 2019

sammanfattning februari

Under februari har löpningen gått framåt. Jag har kommit igång med långpassen igen och jag har sprungit längre än jag gjort på flera månader. Både sett till enskilda pass och till totala mängden löpning på en månad. Under februari sprang jag totalt 72,1 kilometer. Det är en bra grund och något att bygga vidare ifrån.

Jag har inte bestämt mig för årets mål ännu, men när jag väl bestämmer mig, har jag i alla fall en grund att stå på. Om det sedan är ett snabbt millopp eller ett nytt maraton. Under mars vill jag fortsätta med långpassen, springa längre och börja närma mig 20 kilometer. Jag hoppas också på att kunna börja springa intervaller igen. Få in lite tempopass och inte alltid bara springa lugna mysrundor.

Jag har kommit till dag 12 av mitt yogaprogram, Dedicate. Jag gör ett pass i veckan och tar ingen stress över tiden. Yogan är alltid extra skön när jag sprungit långt. Få sträcka ut musklerna, bli mindre stel i kroppen och hitta tillbaka till lugnet och andningen. Jag tror det har hjälpt mig mycket när jag springer långpass. Jag tror nästan att jag ska skriva ett skilt inlägg om det.

Styrkan då? Jo då, jag fortsätter med det. Ibland har det till och med blivit två pass i veckan. För att ha blivit noll pass nästa vecka. Men på det stora hela är det godkänt tycker jag. Jag kämpar vidare. Det är aldrig mitt första val när det gäller träning, men jag får det gjort i alla fall. För jag vet hur viktigt det är för mig och för min löpning.

Nu är jag redo för mars och för vår! Jag vill springa på bara vägar, i mindre kläder och känna att det finns hopp om sommar och varmare temperaturer.

Vilken bra start på månaden!

Lämna ett svar

Jag vet inte vad min trötthet berodde på, men det verkar som om det gått över. Eller så kommer jag att få världens bakslag imorgon… Idag sprang jag nämligen det längsta jag gjort på evigheter. Det blev en riktigt bra start på mars. Nu känns det som om jag är tillbaka till mina normala längder på långpass. Förra veckan blev det 13 kilometer, och nu blev det hela 15! Och bäst av allt, det kändes riktigt riktigt bra i kroppen!

Som jag har väntat på den här känslan. Alla pass jag har kämpat med i vinter, i halka, i mörker, i kyla… Idag fick jag utdelning för mitt kämpande. Idag var första gången på evigheter som jag också sprang i mina vanliga skor. På vissa ställen skulle jag fortfarande ha behövt icebugsen, men för det mesta var det bara vägar.

bra start på mars

Solen sken, fåglarna kvittrade och jag flög fram. Trött, jag?! Idag fanns inga tecken på trötthet och jag blev förvånad över hur snabbt jag sprang. Jag började igen fundera över, hur mycket beror på skor och hur mycket på dagsform. Jag vet att icebugsen inte är de snabbaste eller lättaste skorna, men jösses vad jag sprang fort idag. Då hade jag inte ens mina lätta intervallskor på mig, utan mina asics. De skor som jag också tycker att är tyngre att springa i, och några som jag i normala fall inte skulle klassa som snabbskor.

Idag var det som om allting stämde. Jag kunde trycka på bra, men det kändes inte som om jag sprang fort. Jag kollade på klockan och blev varje gång förvånad när den visade tempot. Det var inte flåsigt, benen var lätta och det rullade på fint. På vissa håll valde jag att gå för det var halt, men i övrigt sprang jag hela vägen.

Jag hade ingen plan med löpningen, jag var lite osäker på hur jag skulle orka, eftersom jag känt mig trött och sliten tidigare i veckan. Jag tänkte att jag testar att springa och så blir det vad det blir. Vid något skede märkte jag att jag skulle slå mitt rekord från förra veckan. Eftersom det kändes så bra i kroppen ville jag testa på att springa 15 kilometer. Jag gissade att min runda skulle landa mellan 14 och 15 kilometer, och jag sprang några extra krokar för att komma över gränsen.

Vilken bra start på mars och på helgen!

Graceloppet 2019?

2 svar

Jag har haft och har fortfarande problem med att bestämma mig för vad jag ska springa för lopp i år. Allt som jag vill springa eller tidigare har sprungit passar antingen inte in i min tidtabell eller så är loppet inhiberat. Ett lopp däremot som verkar göra comeback i år är Graceloppet. Jag (och Sam!) sprang det 2015. Det var bara som en kul grej. Ingen prestation i det, utan bara njuta av stämningen och göra något annorlunda tillsammans.

graceloppet

Graceloppet springs alltså uppe på däck på Viking Grace. Ett en timmes långt lopp, runt runt runt. Jag tror inte att någon vinner, utan alla får bara veta sin egen sträcka. Jag minns det bara som ett roligt lopp. När har man nånsin chansen/möjligheten att få springa uppe på ett båtdäck? Loppet startade direkt när båten lade ut från hamnen, och vi hade solnedgång och fina vyer hela tiden. Då var det dessutom maj, nog för att Åbo skärgård alltid är fint. Men det är kanske finare i maj, än säg nu, när det bara är grått och snöslask.

I år kommer Graceloppet att springas den 28 september. Tallinn maraton är bara tre veckor tidigare, men eftersom Graceloppet mest är som en rolig grej, tror jag inte att det kommer att vara ett problem. Ifall jag bestämmer mig för att springa. Jag blev genast ivrig när jag såg inbjudan och tänkte direkt att joo, det vill jag göra. Tills jag såg tiden. Loppet startar klockan 8 på morgonen. Den här gången ska vi springa när båten just startat från Stockholm.

Jag har ju blivit bättre på morgonlöpning, men kom igen. Åtta?! Det är ju i det tidigaste laget. Det fanns i och för sig startgrupp två som startar klockan 9:15, men då har brunchen som ingick i priset redan börjat… Jag vill inte missa den. Och mat är alltid godare när man först sprungit. Det fanns också ett alternativ att inte springa, men vad är det för vits då? Då kan jag lika gärna bara åka på en vanlig kryssning.

Jag måste fundera på saken en stund ännu. Jag skulle nog vara sugen på att springa det, för där var en massa annat program på båten också. Föreläsningar och dylikt.

Nytt rekord på långpass

Lämna ett svar

Rubriken är kanske lite missvisande, jag sprang inte direkt ett nytt rekord på långpass någonsin. Jag menar, det är svårt att slå maraton. Men efter mitt maraton förra september, blev det ett nytt rekord. Jag har inte sprungit så här långt på e-vig-het-er! Fasiken vad skönt att veta att jag fortfarande kan och har det i mig.

nytt rekord på långpass

Jag har främst sprungit lugna mysrundor, sju-åtta kilometer har varit standard. Ibland har det blivit över tio kilometer, ibland elva, men inte så mycket mer än det. Dagens runda landade på prick 13 kilometer, och för mig, är det långt. För andra är det säkert en vanlig runda en tisdagskväll efter jobbet, men för mig börjar det kännas som ett vanligt långpass. Inte som ett jag ska springa lite längre idag, och springer tio kilometer. Utan som ett långpass jag springer när jag är i form och tränar inför maraton eller halvmaraton.

Jag kan inte ens beskriva känslan av att vara tillbaka på såna här längder igen. Det måste typ ha varit i augusti i fjol som jag sprang så långt senast. Eftersom maraton var i början av september, och jag tror inte att jag sprang så långt strax innan maraton. Då hade jag börjat trappa ner på träningen och ladda inför loppet. Alltså, åh! Härifrån är inte steget långt till ännu längre pass.

Dagens löpningen kändes nämligen riktigt bra och som om jag hade kunnat fortsätta längre. Inga krämpor eller känningar, bra med energi och humöret på topp. Det var sol, det var vår i luften och kroppen svarade. Runner’s high, löparglädje och bara ren och skär lycka.

Det här är det bästa med löpning. När allt känns bra och när man överträffar sig själv. Rekord på lopp är också kul, förstås, men en helt vanlig söndagsrunda i solsken är inte fy skam det heller!

En halkig kvällsrunda

Lämna ett svar

När sprang jag på kvällen senast? En kvällsrunda löpning efter jobbet var standard förut, men nu när jag har kommit på att jag också kan springa innan jobbet, har det blivit mindre löpning på kvällen. En orsak är för att det fortfarande är mörkt och dystert på kvällen. Jag brukar passa på att springa i dagsljus när jag har möjlighet till det. Inte direkt morgonlöpning ännu, men om jag har kvällsskifte kan jag springa på förmiddagen innan jobbet.

en halkig kvällsrunda

Dagens löptur var en halkig en, trots icebugs. Jag litar på skorna, att fästet håller, men det är så jäkla halt ute alltså. Den här videon beskriver förhållandena ganska bra 🙂 Det känns som om jag ändå inte vågar trycka på normalt. Dessutom har det regnat idag och det är blött överallt. Jag vill verkligen inte falla just nu. Jag är så redo för våren nu. Att kunna springa på bara vägar, i vanliga skor och flyga fram. Jag har glömt bort känslan.

Jag tror att jag har sprungit varje löppass i icebugsen i två månader nu. De är bra och jag har inte ramlat, men jag har ju en massa andra skor också. Jag vill springa intervaller i mina snabbskor, och inte bara springa mysrundor i icebugs.