Idag stod det långa intervaller på träningsschemat. Jösses vilket pass det blev! Det blev både långt, många och länge. Enligt programmet skulle jag springa 6 min i 7:00 tempo och 2 min i 5:30, gånger 10! Det säger ju sig självt att det blir ett långt pass. Bara själva intervallerna tar 80 min och så uppvärmning och nedjogg på det, resulterade i över 15 kilometer löpning och nästan två timmar. Då har jag fortfarande veckans långpass kvar 🙂

Jag har hittills sprungit 24 kilometer den här veckan, så ett långpass på över 26 skulle sitta fint. Då skulle veckototalen bli över 50 kilometer, vilket skulle vara det längsta jag nånsin sprungit totalt. Nu ska vi inte gå händelserna i förtid, men jag siktar på det. Jag har en runda planerad i huvudet och den borde vara över 25 kilometer. I värsta fall får jag igen springa några varv runt kvarteret för att komma upp i önskad längd.

Dagens pass kändes riktigt bra, om än svinkallt. Jag menar, vem behöver jacka och långa tights i juni?! Det känns som om farten börjar komma och som om det finns en lätthet i kroppen. Jag behövde inte ta i för kung och fosterland för att springa i 5:30, utan det kändes ganska lätt. Jag behövde inte pressa, utan benen gick av sig självt. Även sedan när jag skulle springa i 7:00 tempo gick det smidigt. Tidigare har det kanske varit så att jag kommit upp (ner?) i 5:30, men sedan varit tvungen att gå under 7:00 tempot. Eller kollat på klockan och insett att jag håller 7:30 och fått öka farten.

Nu gick det automatiskt. Jag var jämn och fin på mina intervaller och det skilde inte mycket på tempot. Ibland var det kanske 7:05 och ibland 6:55, men helt perfekt kan det inte vara. Och femton j*kla kilometer! För inte så länge sedan tyckte jag att det var ett långt långpass och nu river jag av det bara så där. Ett vanligt pass en torsdag förmiddag, inget speciellt med det liksom. Älska träning!

0

Det känns som om jag inte springer något annat än intervaller. Som tur är det väldigt blandat och sällan samma pass. Det är både korta, snabba intervaller med väldigt kort vila eller långa intervaller där själva passet blir till ett kortare långpass/längre distanspass.

Under dagens intervaller var det tänkt att jag skulle ha sprungit 6 min i 5:45 tempo och 2 minuter i 7:00 tempo, gånger åtta. Det gick sådär. Jag kände mig lite halvkrasslig i magen innan så jag tänkte att det är bäst att jag beger mig till motionsspåret nära där vi bor. Skulle krisen var ett faktum, har jag nära hem i alla fall. Löparmage är inte kul nämligen och speciellt inte om det är långt till närmaste toalett.

”Problemet” med motionsspåret är att det är väldigt kuperat. Det är kanske inte det bästa stället att springa vanliga intervaller på, men utmärkt för backträning. Idag hade jag svårt att hålla tempot. Jag tror inte att jag höll 5:45 på nån intervall faktiskt, det var snarare 6:00. När det sedan var dags för ”vilan” i 7:00 tempo, så gick jag. Pulsen var hög genom hela passet, t.o.m när jag gick. Jag flåsade som en galning och fick hela tiden påminna mig själv om att det inte är något farligt. Jag håller inte på och dör, det är bara lite flås.

Magen krånglade aldrig som tur och jag kunde springa hela passet som planerat. Till sist blev det 12 kilometer, vilket är ungefär 12 kilometer mer än vad jag trodde att det skulle bli från början. Imorgon väntar en vilodag och på fredag ser jag framemot ett långpass. Då börjar nämligen del ett av min semester och det måste firas på bästa möjliga sätt.

Idag blev det träning igen efter helgens slappande i solstolen. Efter jobbet var planen att springa intervaller för att dra igång kroppen igen. Eftersom jag hade vilat i tre dagar var benen pigga och ville springa snabbt. Planen var att springa korta intervaller, 70 sek spring och 20 sekunder vila.

Den första intervallen brände jag av i 4:30 tempo, poff sa det bara. Sedan fick jag hålla tillbaka lite på tempot eftersom vilan var så kort. På 20 sekunder hann pulsen just och just sjunka, innan det var dags för nästa intervall igen. Idag var det snarare flåset som var problemet, benen var pigga, men flåset hängde inte med i tempot.

Jag sprang 18 intervaller enligt det schema jag följer till maraton. Efter tio intervaller var det en längre vila på 3 minuter och den behövdes idag. Jag startade igen en gång för hårt, för att sedan få en dipp i mitten med tempon kring 5:15, för att sedan mot slutet igen hålla tempo kring 4:55. Vilket var det jag strävade efter. Jag ville springa under 5:00, men inte på 4:30 eftersom det är för snabbt för mig för att springa många intervaller.

Att jag inte ska lära mig. En annan sak som jag inte fortfarande heller lärt mig är hur jag ska klä mig. Jag höll ju på att svettas ihjäl, men vem springer intervaller i långärmat när det är 18 grader ute?!

Som väntat resulterade fredagens benpass i en rejäl träningsvärk. Jag trodde redan att jag hade kommit undan den här gången, men på lördagskvällen märkte jag att jepp, där kom den. Idag har benen redan känts piggare och efter jobbet var det dags för veckans sista träningspass, ett intervallpass löpning.

På programmet stod 5 min, 3 min och 1 min, med en minut gåvila mellan varje intervall. Så fem minuter joggvila och sedan upprepade jag allting. Jag hade inte programmerat in passet i klockan, utan tänkte att jag kollar på klockan och så trycker jag på varv efterhand. Alltså jag värmer upp i tio minuter, trycker varv, springer sedan till femton, trycker varv, vila till sexton, varv, spring till 19 osv.

Problemet blev bara att allt eftersom passet framskred, så blev min hjärna tröttare. Fast det verkar logiskt att räkna ut hur länge jag ska springa, vad klockan ska visa när jag ska börja/sluta, så blev det svårt att göra det samtidigt som jag sprang. Den andra fem minuters intervallen blev bara fyra minuter t.ex för min trötta hjärna klarade inte av att räkna i det skedet mer. 🙂 Jag tyckte också att jag sprang den förvånansvärt fort. Kan jag faktiskt springa fem minuter i 5:10 tempo?! Nja, jag klarar av att springa fyra minuter i det tempot…

Hur som helst var passet i sig bra, trots lite missöden med tiden. Jag tyckte att jag hade bra tryck i benen idag och ett bra tempo. Det regnade under passet och det hjälpte säkert till. Jag har fortfarande besvär av pollen, men jag har klarat mig utan allergimedicin. Jag vill egentligen inte ta den, för jag tycker att jag blir trött av medicinen.

Hur har din söndag varit? Tränat något?

Jag tror nog att jag lider av nån form av pollenallergi eftersom jag inte känner mig sjuk. Jag har inga andra symptom än kli i näsan. Jag var tvungen att ta en allergitablett på tisdagen och det verkar igen en gång ha hjälpt. Jag har därför tränat idag igen som planerat enligt mitt maratonprogram.

Idag var det dags för långa intervaller, samma upplägg som förra söndagen. Dvs 6 minuter i 7:00 tempo och 2 minuter i 5:30 tempo, gånger åtta. Dagens löppass satt väldigt långt inne. Jag har varit ledig hela dagen, jag steg upp ganska tidigt, men ändå dröjde det till närmare klockan ett innan jag kom ut.

Jag hittade hela tiden på en massa saker jag bara måste göra först. Plocka ur diskmaskinen, kolla facebook, mata katten, gå på toa, kolla facebook, vika tvätt, kolla instagram, mata den andra katten… Till sist fick jag säga åt mig att skärp dig Heidi, ut nu bara! Sluta kolla på facebook! Jag gick här hemma och masade, jag gjorde ju inte ens något, jag bara drog ut på det hela…

Bild från förra veckan då det fanns hopp om sommar, nu snöar det ute

Väl ute kändes det inte så jobbigt i alla fall. Förstås, det gör det sällan bara jag kommer ut genom dörren. Tydligen har min träning haft effekt eftersom uppvärmningen gick i 7:10 tempo och det kändes hur lätt som helst. Pulsen var låg och jag blev osäker en stund om klockan alls fungerade eftersom det kändes så enkelt. Pulsen borde vara högre med tanke på tempot jag höll.

Första snabba intervallen gick lätt, andra och tredje likaså, men sedan fick jag kämpa. Benen var hyfsat pigga, men huvudet var inte riktigt med idag. Dessutom snöade (!) det. Det var värsta snöstormen som om det var mitt i vintern. Jag blev lite knäckt av snön, sur och jag orkade inte kämpa lika hårt för att hålla tempot. Ibland blev det 5:30, ibland 5:50.

När den sista intervallen var gjord var jag nästan hemma och egentligen borde jag ha haft en nedjogg ännu, men idag struntade jag i det. Idag blev det inte extra kringelikrokar, idag blev det raka spåret hem. Det blev kanske en nedjogg på 3 minuter, i stället för de 10-15 min jag i normala fall gör. Jag var så blöt, kall och sur och ville bara hem i duschen.