På jakt efter nya skor igen

4 svar

Det känns som om jag alltid är på jakt efter nya skor. Jag behöver alltid ett par till. Den här gången behöver jag faktiskt nya skor. Mängdskor. För jag slängde bort mina kära Niken (som jag var helt säker på att jag bloggat om, men det var mitt under coronavåren 2020 som jag köpte dem, så hade väl annat att tänka på). De hade några år på nacken och var väldigt slitna. Nästan hål på framsidan och inte mycket kvar av yttersulan, bottnet.

new balance 1500 V6

Så, vad ska jag köpa för nya skor?

Det är alltid samma problem när jag ska köpa nya skor. Det finns ju miljoner av skor. Olika märken och modeller, men tyvärr inte många att prova i butik. Finns det ingen butik specialiserad på löparskor i Finland, som Löplabbet eller Runner’s store i Sverige? Det finns bara Stadium, XXL och Intersport tycker jag. De har inte speciellt stort utbud och säljer typ bara Asics, Nike och Adidas. De vanliga märkena.

Jag brukar köpa skor på nätet, för det är oftast betydligt billigare och finns mycket fler att välja bland. Men jag skulle ju vilja ha hjälp och testa olika skor. Kanske till och med testspringa på löpband. Inte bara beställa hem på måfå och hoppas det passar.

adidas

Just nu är jag på jakt efter mängdskor för asfaltslöpning. Mina kommande maratonskor. Jag har snabbskor för intervaller, jag har trailskor och dubbskor och jag har två par mängdskor. Fast mitt ena par sprang jag redan mitt förra maraton i och de kommer inte att hålla för både träningen dit och själva loppet. De är redan nu slitna. Det andra paret mängdskor, tja… Vi är inte riktigt kompisar ännu. De är okej, men inte helt hundra. Så går det sedan när man köper på nätet. (Har visst inte bloggat om dem heller 🙂 ) Som det känns just nu, kommer jag inte att springa maraton i dem. De funkar som träningssko, men de är inte mina favoriter.

på jakt efter nya skor

Nu gäller det att googla fram ett par jag vill ha. Läsa recensioner och jämföra. Eller göra som när jag köpte min pulsklocka. Ta första bästa par, klick klick klick, tre minuter senare. Beställt.

Tjugo kilometer uppnått

Lämna ett svar

Tjugo kilometer i maj var målet och tjugo kilometer blev det. Till och med lite längre än det om jag ska vara riktigt noga. Löpningen har den senaste tiden känts bra, men tjugo kilometer är ändå långt för att vara mig. Det är inte något jag springer i vanliga fall, bara om jag är i maratonträning. Om jag tränat inför halvmaraton, behöver jag inte springa så långt. Då har de längsta passen inför loppet oftast varit kring en femton kilometer. Därför har jag ändå varit lite nervös över hur det skulle gå. Skulle jag klara av mitt mål och hur skulle det kännas? Det är en sak att klara av ett mål, men pinas under vägen. Och en annan sak att klara av målet och känna sig stark under tiden.

Idag kände jag mig riktigt jäkla stark. Jag fattar nästan inte. Jag sprang på i ett för mig högt tempo för långpass, men jag blev aldrig trött. Till och med i slutet var jag pigg. Jag hade jämn och fin snittfart genom hela passet. Pigga ben, bra tryck i steget och bra känsla. Inga dippar energimässigt, fast jag bara tog dextrosol. Jag hade en gel med mig, men den vågade jag inte ta eftersom känslan var så bra. Jag ville inte att magen skulle krascha.

tjugo kilometer

Dagens löpning blev ett bra avslut på maj som träningsmånad. Även om det kanske inte blivit så många löppass, har ändå de pass jag sprungit varit bra. Jag är speciellt nöjd med långpassen. De känns viktigast i maratonträningen för tillfället och jag är glad över att jag fått till dem varje vecka. Dessutom alltid med en bra känsla och med en känsla över att det finns mer i kroppen.

En massa sår

3 svar

Kroppen känns pigg och fräsch efter mitt senaste långpass. Jag är nästan förvånad över hur pigga mina ben är efter 18 kilometer löpning. Fast jag var ju i och för sig pigg också under passet. Det kändes varken då eller nu efteråt att jag sprungit 18 kilometer. Det vill säga i benen. Däremot har jag en massa underliga sår på kroppen.

Jag har världens köttsår under bröstet där sportbh:n sitter. Det svider och är rött. Jag vet att min sportbh skaver, så jag hade smort in mig med massor med vaselin. Massor. Samma sak insida lår. Jag har skavsår som svider. Där hade jag inte smort in mig, för jag har aldrig tidigare fått sår där. Jag har sprungit i de shortsen tusen gånger. Även längre sträckor och i varmare väder.

forssa halvmaraton

På tisdagen hade jag mitt midjebälte med mig. Jag har även haft det tusen gånger tidigare, sprungit längre sträckor med mer ”packning”. Igår hade jag bara telefonen och dexrosol. Ryggen är sjuk, som om jag skulle ha ett blåmärke där. Förstår ej.

Det sägs ju att man inte ska testa på ny utrusning inför lopp och det förstår jag. Men det här var inte ny utrustning. Jag har sprungit i samma shorts, samma midjebälte och samma telefon hur många gånger som helst. Vad hände? Varför har jag en massa sår överallt?

en massa sår

Kroppen är i alla fall pigg och det här är inget som kommer att hindra mig från löpningen. Det är bara irriterande och jag vet inte vad jag ska göra åt saken i framtiden. Mer vaselin? Inte springa med den kombinationen av shorts, midjebälte, telefon?

Jag har fortfarande pigga ben

Lämna ett svar

Det krävs visst alltid bara ett riktigt bra långpass för att jag ska känna att jag är tillbaka igen. Inte för att jag ens varit borta, men förra veckan blev inte den träningsvecka jag hade hoppats på. Den här veckan har i alla fall börjat bra. Riktigt bra. Idag sprang jag 18 kilometer och det finns fortfarande en känsla av att det finns mer att ge. Jag hade nästan trott att gränsen skulle ha kommit, men nej då. Jag har fortfarande pigga ben och bra tryck i steget. Trots långpass i solsken och värme.

fortfarande pigga ben

Jag springer ännu enligt principen gå 100 meter, spring 900. Det fungerar bra för mig. Det är kanske också en orsak till varför jag inte blir trött. Benen blir inte stumma, jag får inte ont, utan jag kan tassa på. Farten är nästan samma som om jag hade sprungit hela vägen. Jag tror nog att det hjälper att ha små pauser hela tiden. På det sättet har jag något att se framemot. Jag tänker bara en kilometer i taget, sen får jag vila.

Jag är nästan förvånad över hur bra det känns. Hur jag orkar springa så långt. Idag var det solsken, varmt och svettigt. Egentligen borde jag ha haft vatten med mig. Nu hade jag bara dextrosol som jag knaprade på. Snart tror jag nog att jag måste börja ha extra energi med mig. Mina långpass börjar vara så långa att det kommer att krävas mer än några bitar dextrosol.

Men fortfarande pigga ben alltså. Jag minns bara från maraton ifjol att jag redan vid 18 kilometer var nära att ge upp. Jag var slut och trött då redan. Nu är jag väl inte i maratonform ännu, men 18 kilometer gick hur lätt som helst. Dessutom har jag ännu tid att träna tills mitt maraton i september. Att det nu redan känns bra, är väl ett gott tecken?

Om att prioritera

Lämna ett svar

Det är mycket just nu, det gäller att prioritera. Livet pågår, men samtidigt vill jag träna. Borde jag träna inför maraton i september. Förra veckan blev det inte alls så mycket träning som jag skulle ha velat. Hann inte, orkade inte, hade ont i foten. Mycket på jobbet och roliga festligheter. Bara ett ynka löppass, visserligen ett riktigt bra långpass igen, men ändå. Bara ett löppass. En cykeltur och en gång styrketräning hemma. Dans och en massa, massa steg.

om att prioritera

Det är ibland svårt att prioritera och välja, för allt är roligt. Jag vet inte vad jag ska välja bort. Jag vill ju självklart delta i kompisens roliga festligheter. Förra veckan var det prio ett. Förstås. Det är kul med sol och terrasshäng och sommarvärme. Jag vill vara på stugan och fixa. Ibland behöver jag städa hemma också. Även jag handlar ju och lagar mat och sånt. Tvättar. Då finns det inte tid eller ork att pressa in träningen.

Den här veckan är inte så mycket bättre, men nästa vecka borde det lätta. Efter det har jag semester och då borde jag kunna träna som jag vill. Nu gäller det att planera in träningen och sedan följa planen. Den här veckan är jag tvungen att träna fyra dagar i rad ifall jag vill träna fyra gånger. Tisdag, onsdag, torsdag och fredag.

Det är kanske inte helt optimalt att träna fyra gånger i rad, men det är enda möjligheten. Normalt brukar jag nog ha en vilodag emellan. Speciellt nu när jag ändå börjar komma upp i längd på långpassen och dessutom börjat springa snabbare pass. Efter ett långpass skulle jag vilja ha vilodag, och även efter ett intervallpass. Men men… it is what it is.

Nu är planen att imorgon springa långpass. Onsdag får bli styrketräning. Torsdag löpning och fredag löpning. Torsdagen antagligen ett snabbare pass och fredagen lugnare. Fredagens pass känns det minst viktiga och det som jag skippar ifall kroppen känns sliten. På fredagen har jag ändå minst tid till träning, eftersom jag ska på jobb redan till halv ett.

Eller borde jag kanske skippa torsdagens träning helt för att istället satsa på intervaller på fredagen. Då när jag förhoppningsvis är piggare i benen, eftersom jag vilat. Men sen igen känns det synd att inte träna på torsdagen, för då har jag ändå mer tid till det. Då blir ju det en bortkastad dag.

Som sagt, det är svårt att prioritera 😉

Det viktigaste just nu i maratonsatsningen

Lämna ett svar

Det går hela tiden framåt med löpningen. Varje vecka blir det ett lite längre långpass och att springa 20 kilometer under maj känns inte alls omöjligt. Idag blev det 16,5 vilket är ungefär en kilometer längre än förra veckan. Nästa vecka siktar jag på 18 för att sedan sista veckan i maj springa 20. Det är väl inte såå viktigt att jag springer exakt 20, men jag vill se en progression. Att det går framåt och att jag springer längre sträckor. Det är det jag just nu tycker är viktigast i maratonsatsningen.

det viktigaste i maratonsatsningen

Så småningom vill jag börja springa mer intervaller. Springa längre sträckor även på vanliga pass. Inte bara springa ett långpass i veckan och sedan korta pass. Utan ett långpass på över 15 kilometer, ett vanligt pass på ungefär 10 kilometer och så ett intervallpass där sträckan inte är det viktigaste. Då är tempot viktigare. Kanske en cykeltur per vecka och så styrketräningen. Måste. komma. ihåg. styrketräningen.

Hittills har jag faktiskt varit riktigt duktig med den. Jag har inte skippat styrketräningen. Jag gör ett pass i veckan, men nu handlar det mer om att underhålla det jag byggt upp under vintern. Ben, armar och axlar och lite core. Jag borde säkert träna mer core, men det är fortfarande jättetråkigt. Så länge jag gör något är jag nöjd. Nu kommer löpningen att ta över mer och mer. Nu börjar maratonsatsningen.

Jag tycker fortfarande att längden på passet är viktigare än att jag springer hela sträckan. Därför var dagens löptur en repris från förra veckan. Gå den första hundra metern av varje kilometer, spring nio hundra. På det här sättet orkar jag mer och får till ett längre pass än om jag skulle vara tvungen att springa hela vägen. Små pauser hela tiden och något att se framemot.

Årets cykelpremiär och sjuk fot

Lämna ett svar

Årets cykelpremiär skedde igår. Det var tungt, men kul. Ungefär så kan jag sammanfatta årets cykelpremiär. Varje år glömmer jag bort hur tungt det är att cykla de första gångerna. Benen blir helt stumma vid minsta lilla backe. Efter ett par cykelturer brukar det lätta, men den första gången är alltid värst.

årets cykelpremiär

Igår blev det knappa 20 kilometer cykling. Det var varmt och svettigt. Jag hade jacka på mig när jag startade, men efter bara några kilometer var jag tvungen att stanna för att ta av den. Det var varmare än jag trodde att det skulle vara. Nu vet jag inte när jag kommer att cykla nästa gång, eftersom vädret tyvärr igen visar sämre. Jag som redan hann vänja mig vid sommarvärme. Shorts, solkräm och solstol.

Jag har till och med sprungit i shorts och t-shirt. Tyvärr resulterade den löprundan i en sjuk fot. Jag tror det berodde på att jag knöt min sko för hårt efter att skosnöret gick upp. Tack och lov är foten bättre nu, så nu väntar löpning igen.

Löpningen har känts riktig bra den senaste tiden. Pollenmedicinen verkar ha hjälpt och jag kunde springa ett snabbare pass. Det kanske också bidrog till en sjuk fot. Snabbare pass och för hårt knuten sko, är kanske inte den bästa kombinationen. Men nu känns foten bra och jag är ivrig på löpning. Och cykling. Det är nog ganska kul att cykla också. Susa fram på vägarna i solsken. Det känns svårt att få till båda bara. När jag ändå vill satsa på maraton. Då vet jag att jag behöver fokusera på löpningen. Cyklar jag för mycket hinner eller orkar jag inte springa…

Femton kilometer in på kontot

Lämna ett svar

Det krävdes bara ett rejält långpass för att jag skulle känna att jag är back on track. Förra veckan blev det inget långpass, men det tog jag igen igår. Över femton kilometer rätt in på maratonkontot. Jag kände mig stark hela vägen och formen finns nog där. Jag är nästan förvånad över hur lätt det känns att springa långt. Snabba pass är tunga att springa, men långt och lugnt går bra. Pollenallergi eller inte. Jag har visserligen bunkrat upp med en massa ny medicin, och det har kanske hjälpt.

För tillfället springer jag ännu mina långpass enligt taktiken att gå de första hundra metrarna av varje kilometer, och så springa tills klockan piper. Alltså gå 100 meter, springa 900. Så småningom vill jag börja (försöka) springa hela vägen, eller åtminstone längre i ett svep, men just nu tycker jag det är viktigare att få upp mängden. Det är inte lika viktigt att jag springer hela vägen. Jag tycker också att det är viktigt att öva på att börja springa efter att jag gått. Orka fortsätta, fast det känns tungt och är skönt att gå. Fast igår kändes det inte tungt.

femton kilometer in på kontot

Det är inte precis att jag flyger fram, men det är ändå en lätt känsla i benen. Trots femton kilometer, orkade jag ändå trycka på. Jag blev inte hängig eller tung i steget, utan hade fortfarande bra hållning och bra löpteknik. Jag är nästan förvånad. Det måste ju vara all styrketräning för benen som haft effekt. Att det är nu jag ser resultaten när jag börjar springa långt.

En stulen lista

Lämna ett svar

Det var evigheter jag fyllde i en lista senast, men när jag såg den här hos Lineriet, ville jag också fylla i.

en lista

Vad köpte du senast?
Väldigt mycket mat på S-market. Lite roligare köp den senaste tiden har varit nya vita sneakers och en jeansjacka.

Hur lång är du?
159.

Vad gillar du mest med dig själv?
Jag är glad, positiv och kreativ.

Lyssnar du på poddar? Vilka?
Jag brukar lyssna när jag springer långt förutsatt att mina hörlurar fungerar. Maratonpodden, Träningspodden, P3 dokumentär och Systrarna Kjos.

Vad gillar du minst med dig själv?
Funderar för mycket och stressar upp mig i onödan. Jag måste göra medvetna val att varken läsa om Corona eller Ukraina.

Är du romantisk?
Ja tack! Eller fråga Sam.

Låt på huvudet just nu?
Det är ju Eurovision ikväll.

Hav eller pool?
Pool för simning, annars hav.

Vad har du för ringsignal på din telefon?
Inte en aning, den färdiginställda? Jag har min telefon på ljudlöst.

Har du söndagsångest?
Nej. Jag jobbar inte måndag till fredag, så mina lediga dagar infaller när som helst. Men har ingen ångest att gå till jobbet för det.

Vilka städer har du bott i?
Född i Pargas, sedan Vasa, så ett halvt år i York, England. Vasa igen. Åbo. Och till senast Pargas igen.

en lista

Är du en ringare eller sms:are?
Sms alla dar i veckan. Usch för att vara tvungen att ringa nån.

När går du och lägger dig?
22:30 ish i sängen, men så läser jag en stund och somnar kanske en timme senare.

Äter du några vitaminer/kosttillskott?
Jag brukar äta magnesium på sommaren när det är varmt och om jag ska springa långt. Annars inte.

Tycker du det är värt att lägga mycket pengar på fina smycken?
Herregud nej. Jag kan ändå inte ha dem på jobbet och vi går sällan på en sån fest att jag skulle behöva dem. Med det sagt så gillar jag ändå smycken och till exempel vigselringen var så värt att köpa den dyrare och inte den jag först tänkte ta.

Har du någon tatuering? Vill du göra någon tatuering?
Nej och nej.

Go to mat som alltid är gott?
Pasta. Eller indiskt.

köttbullslåda med pasta

Hur ofta tvättar du håret?
Ett par gånger i veckan kanske? Lite beroende på hur jag tränar.

Har du bra självförtroende?
Det tycker jag nog. Träningen har hjälpt mig mycket.

Vad köper man för blommor åt dig?
Vad som helst, men inte för små. Inte nejlikor eller violer. Stort och maffigt ska det helst vara. Pioner, solrosor eller gerbera.

en lista

Hur uppvaktar man dig?
Mat, vin, blommor, choklad, ljus och bubbel. Kanske inte allt på en gång, men varför inte. All in bara.

Är du blyg?
Det tycker jag inte.

Vad blir du glad av att få höra att du är?
Jag blir glad om nån säger att de blir glada av mig och min energi.

Vad skulle du som tolvåring tycka om ditt yrke?
Att det blev ganska nära det jag drömde om.

Förbaskade pollenallergi

2 svar

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men jag tror att vappen blandade ihop dagarna åt mig. Om jag den här veckan springer 15 kilometer… När hade jag liksom tänkt springa dem, veckan är över nu. Igår var jag på jobb och idag skulle vi till stugan för att fixa igen. Med andra ord ingen tid till att springa 15 kilometer. Istället bestämde jag mig för att springa ett kortare intervallpass efter jobbet igår. Det gick fullständigt inte alls. Jag skyller allt på pollenallergi.

pollenallergi

Jag tycker inte att jag har haft pollenallergi tidigare, bara de senaste åren. Igår var det helt katastrof. Jag har ätit piller och tagit nässpray i flera veckor redan, men igår var det inte kul. Ögonen rinner, men näsan är täppt. Jag nyser hela tiden och halsen är torr. Varför i hela friden tyckte jag att jag skulle springa intervaller när jag inte annars heller får luft?

Det lät inte så farligt det som klockan föreslog. 8 gånger 2 minuter i 5:20 tempo. Det borde jag ju fixa tänkte jag. Intervall ett, inte ens nära tempot. Intervall två, fortfarande inte nära. Tredje intervallen, då hade jag andnöd och det pep bara och väste. Jag gav upp, stängde av klockan och joggade hem.

Totalt blev det ändå åtta kilometer igår, 16 på hela veckan. Det får jag väl vara nöjd över. Jag behöver ju inte vara i maratonform ännu, men det är irriterande med bakslag. Jag ville inleda maj och min maratonsatsning på ett bra sätt. Inte redan första veckan skippa långpasset och inte klara av att springa intervaller. Två mysjoggpass har jag sprungit hela vintern, det var nu jag skulle steppa upp.