Träningsplaner för maj

Lämna ett svar

Ny månad, nya tag och en fungerande blogg igen. Det betyder att jag ska skriva det utlovade inlägget. Om mina träningsplaner för maj. April blev en bra träningsmånad. Jag sprang 85 kilometer totalt och sprang två långpass. Som längst 13,5 kilometer på ett pass. Nu är det dags att steppa upp träningen och på allvar börja fokusera mot maraton i september. Nu är det slut på lugna mysjoggar, nu behöver jag en plan. Eller okej, planen kan väl innehålla lugna mysjoggar, men jag behöver en struktur i träningen. Löpning, långpass, mängd och intervaller. Och så får jag inte glömma styrketräningen. Ungefär så tänker jag att mina träningsplaner för maj kommer att se ut.

träningsplaner under maj

Viktigast är helt klart löpningen och långpassen. Under maj vill jag springa tjugo kilometer som långpass. Just nu har jag sprungit 13,5 som längst, men med en känsla av att det finns mer att ge. Om jag den här veckan springer 15, sedan kanske 16-17 och sedan 18. Då borde inte tjugo kilometer vara ett problem.

Näst på listan är intervaller. Inte fullt ös, max ännu, men lite tempoväxling. Få in lite fartträning och känna mig snabb. Som sagt, det är slut på lugna mysjoggar nu. Jag vill ha mera variation i löpningen. Ett långpass, ett snabb(are) pass och ett vanligt distanspass för att få volym. Mängd. Tre löppass per vecka är planen. Det tredje löppasset kan sedan vara den lugna mysjoggen.

Det fjärde träningspasset kommer att vara styrketräning. Jag måste hålla i det. Jag behöver inte maxa och bygga upp, men jag måste underhålla. Kanske göra lättare kroppsviktsövningar med fokus på ben. Jag tycker ändå att det har gjort något för formen. Att jag känt mig starkare. Jag har ju till exempel inte blivit trött i benen på mina långpass, utan det har hela tiden känts som om jag kunnat springa längre. Det är väl ett bra tecken.

punktering

Under maj hoppas jag på att kunna inleda cykelsäsongen. Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra med cyklingen i sommar, eftersom fokus kommer att vara maraton och löpning. Men lite vill jag nog cykla. Det är bra som alternativträning och bra för konditionen. Plus att jag ju tycker om det förstås.

En kraschad blogg

Lämna ett svar

Igår skulle jag blogga, men det blev inget. Istället blev det en kraschad blogg. Uppdatering plus busig katt är inte en bra kombination. Jag vet inte om det var Manda som gjorde att det blev en kraschad blogg, men den var nere flera timmar. Jag hann redan få lite panik, men nu fungerar allting igen. Tror jag. Hoppas jag.

en kraschad blogg

Jag skriver ju mest för mig själv, men det är kul att någon fortfarande läser och kommenterar. Tack! Bilder har jag sparat på andra ställen också, men jag skulle mest sakna mina reseinlägg. Det är kul att gå tillbaka och läsa ibland. Tänk att vi har varit i Australien. Det är en sak att scrolla igenom miljoner bilder på datorn, det är en annan att se bilder och läsa inlägg. Det tar mig tillbaka och jag minns saker mycket mer.

Vad var det jag skulle blogga om igår ens? Träningen i maj, men det får bli ett skilt inlägg om det. Jag ville bara meddela att bloggen är up and running ifall någon hann sakna mig igår.

En kilometer längre

Lämna ett svar

Förra veckan sprang jag 12,5 kilometer som mitt långpass, nu blev det en kilometer längre. 13,5. Känslan var fortfarande lika bra, även om förhållandena var annorlunda. Vad hände med våren? Nu springer jag igen i långärmad tröja, jacka, vantar och pannband. Kallt, blåsigt och våren känns avlägsen. Men löpningen känns i alla fall bra, och det är huvudsaken.

När jag börjar bygga upp längden på långpassen efter en paus, brukar jag göra det enligt taktiken att öka med en till två kilometer per gång. Jag strävar alltid till att springa en kilometer längre. Att börja på ett nytt kilometertal. Det är ju inte egentligen så stor skillnad på att springa 13,7 eller 14,1, men mentalt känns det mer. Att säga att jag sprang 14 kilometer istället för 13. Nästa gång siktar jag på att springa 15. Då börjar jag närma mig en bra längd på långpass.

en kilometer mer

På femton kilometers långpass springer jag ännu inte maraton, men det känns som en bra grund. Därifrån är steget inte såå långt till tjugo kilometer och över. Jag måste ju börja någonstans och sedan bygga på. Springa längre och längre för varje gång.

Jag är nästan förvånad över hur bra det känns. Det tog bara två långpass för att känna att formen är på gång. Förra veckan sprang jag mitt längsta pass för året och den här veckan blev det ännu längre. Då har jag knappt sprungit långt sedan förra hösten, men jag har ju förstås tränat annat. Sprungit kortare pass, simmat, varit till gymmet och tränat hemma. Kanske de också har hjälpt? De har åtminstone bibehållit formen. Nu gäller det bara att fortsätta bygga upp med mer löpning och längre pass.

Kan jag simma frisim nu?

Lämna ett svar

Jag gick ju min simteknikkurs för några veckor sedan. Efter det har jag simmat tre gånger. Kan jag då alltså simma frisim nu? Hahahahaa, nej. Jag kan väl säkert simma frisim bättre än vad jag kunde innan kursen, men då låg mina förkunskaper på noll. Nu vet jag tekniken och hur jag ska göra, men ändå är det svårt. Och tungt. Så tusans tungt!

Vad har jag gjort alla andra gånger jag varit till simhallen? Plaskat? Det känns som om det är mycket tyngre med frisim än med bröstsim. Att jag använder helt andra muskler. Jag blir trött, flåsig, pulsen blir hög och allt känns jobbigt. Men sen går det också mycket fortare och det är väl kanske därför jag blir tröttare.

simma frisim

Nu känns det åtminstone som om jag behöver en egen bana, eller mer utrymme. Om jag tidigare också tyckte det var trångt för att jag (tydligen) ändå simmat ganska fort med bröstsim och alltid var i kapp och var tvungen att vänta, är det inget emot hur det är nu. Inte en chans till en egen rytm, när jag hela tiden simmar bakom någon som är långsam. Så fort och bra simmar jag inte ens, men ändå bättre än andra.

Det är just rytmen som är svårast att hitta. Skulle alla bara simma i samma takt som mig, skulle det inte vara ett problem. Långsam eller inte. Jag vill simma i min egen takt. Pausa när jag vill för att nollställa och börja om från början. Gör om, gör rätt. Hitta flytpositionen, och huvudet och andningen. Mot slutet gick det bättre för då var vi färre i bassängen, men då var jag redan så trött att jag inte orkade. Jag tappade tekniken och glömde bort hur jag skulle göra. Det blev allt svårare att hålla fokus.

Nu kommer det att bli en simpaus på några månader. Jag tror simhallen är stängd under sommaren och jag kommer att börja fokusera på maraton. I höst är det sedan nya tag som gäller. Förhoppningsvis minns jag hur man gör 🙂

En liten klagovisa

2 svar

Jag kom på vad det var jag skulle skriva om förra veckan, eftersom samma sak hände idag igen. Eller egentligen har det hänt fler gånger, men nu blir det en liten klagovisa. Jag vet inte om det är fel på min telefon med Spotify, med min pulsklocka eller med mina hörlurar. Men något är det med kombinationen av alla tre som inte kommer överens när jag springer eller går.

Tidigare stängde musiken (och podd också, så Spotify) av sig när klockan pep till för varje kilometer. Inte varje och inte med någon logik. Ibland först vid kilometer fyra, ibland redan vid första kilometern. Fram med telefonen och på med play igen. Nu stänger den inte av sig, men sänker volymen. Ifall jag redan är på max för att mina kära lurar bara fungerar med den ena, så kan jag inte höja mer. Jag förstår inte vad jag ska göra, för tydligen är det ett allmänt problem. Jag fick nämligen en kommentar om att den har samma problem.

en liten klagovisa

Det måste ju vara något i inställningarna. När jag testade olika saker, lyckades jag bara stänga av aviseringarna helt. Jag vill ändå ha meddelande vid varje kilometer, jag vill bara att det inte ska påverka musiken. Det är ju lagom irriterande att ta fram telefonen hela tiden för att trycka på play.

Det ska i och för sig gå att lyssna på Spotify via klockan också, men så långt har jag inte kommit. Då behöver jag antingen premium, eller ladda ner musik till klockan. Och kanske jag ändå vill ha telefonen med.

Hur har din vecka börjat? Min börjar med en klagovisa.

Ett riktigt långpass

Lämna ett svar

Målet var tolv kilometer, jag sprang 12,5. Äntligen ett rejält, riktigt långpass. Fortfarande med en känsla att det finns mer att ge. Jag hade inte ens trötta ben mot slutet. Jag var snarare trött för att jag sprang i motvind och att jag därför var tvungen att kämpa mer. Annars hade jag inga problem med att springa långt. Jag var nästan förvånad över hur lätt det kändes.

ett riktigt långpass

När jag satte upp mitt mål om att springa tolv kilometer, trodde jag nästan att det var i överkant. Att tio-elva kilometer kanske hade varit rimligare. Jag har inte sprungit långt på länge, utan mest sprungit rundor kring sju kilometer. Jag var osäker på hur jag skulle orka. Hur skulle benen kännas, skulle jag bli trött? Benen kändes bra, trots tung styrketräning igår. Jag är stolt över att jag fortfarande tränar styrka två gånger i veckan, fast det varit utmärkt väder för löpning. Bevisligen har det gjort något för formen.

Det här bådar gott för kommande löppass. 12,5 kilometer känns ändå som en bra början mot maraton. Det är för mig ett riktigt långpass i dagsläget. Sen när jag ligger i hårdträning inför maraton, är tolv kilometer vardagsmat, men just nu är det långt. Jag tror att det är årets längsta pass. Jag tror till och med att det är det längsta jag sprungit sedan maraton.

Det enda pyttelilla minuset med dagens pass var när jag kom hem. Löparmage. Jag hade så glömt bort hur det var att ha löparmage. Öff! Jag hoppas att magen nu vande sig vid längre pass och att det här var en engångsföreteelse. Jag kommer nämligen självklart att fortsätta springa långt. Dagens pass gav helt klart mersmak.

Det finns mer att ge

Lämna ett svar

Jag hade en tanke om vad jag skulle skriva om, men nu när jag sitter här vid datorn kommer jag inte ihåg det mer. Kanske det inte var något viktigt? Kanske jag kommer på det ännu? Hursomhelst så sprang jag idag. Löpningen känns riktigt bra just nu. Lätta ben, bra flås och bra känsla. Som om det finns mer att ge. Dessutom var det varmt och skönt och härligt vårväder. Jag tänker njuta så länge som möjligt, eftersom nästa vecka igen lovar sämre väder.

det finns mer att ge

Jag tänker också passa på att njuta av att ännu träna kravlöst. I maj kommer jag att inleda maratonträningen på allvar. Kanske inte ännu följa ett strikt program, men med mer fokus mot maraton. Längre pass, lite intervaller och mer mängd. Sen kommer jag inte att ha (lika mycket) tid eller möjlighet till att träna vad jag vill. Står det långpass i programmet, är det långpass som gäller. Inte promenad eller mysjogg. Självklart med reservation för väder och dagsform, men långpassen ska ändå göras. Jag kan inte alltid välja bort det.

Jag vet inte hur jag tänkte när jag tänkte att jag skulle springa 20 kilometer i april, jag är inte ens i närheten. Även om jag springer längre och mer, är jag inte precis uppe i 20 kilometer. Fast i och för sig är dagsformen bra och det känns alltid som om det finns mer att ge när jag avslutar ett pass. Att jag hade kunnat springa längre. Det är ju den bästa känslan.

På fredagen siktar jag på att springa ett längre pass. Tvåsiffrigt är planen, tolv kilometer är målet. Det lovas bra väder, jag är ledig och jag ser inte varför det inte skulle gå.

Vilken helg!

Lämna ett svar

Vilken helg jag har haft! Det är säkert inte bara jag som njuter för fullt nu. Sol, vår och värme gör nog så mycket för mitt humör. Det känns som om jag har mycket mer energi och får en massa gjort. Ledig helg och vårväder är en bra kombination.

vilken helg

Under helgen har jag sprungit två gånger. Snabbdistans på fredagen och längre pass idag. Båda i strålande solsken och på lätta ben. Med alldeles för mycket kläder på mig. Kanske jag kan skippa mitt pannband nu och inse att det är vår. Att jag inte behöver bylta på mig alla kläder. Båda mina löppass har i alla fall känts riktigt bra och som om formen är på kommande.

Igår var vi till stugan och spenderade nästan hela dagen där. Utelunch vid terrassen och en massa fixande. Snart är den i sådant skick att vi kan sova över för första gången. Nu börjar den vara städad och redo att inredas. Som vissa längtar efter ännu varmare väder.

Idag har det blivit storstädning hemma. Sommardäck på bilen och tvätt. Städat hela huset. Plockat undan kläder. Jag har till och med rensat rabatter. Det om något säger hur fint väder det varit och hur mycket energi jag haft, om jag rensar.

Nu hinner jag ännu blogga och klockan är inte ens åtta på kvällen. Det är fortfarande ljust ute och humöret är på topp. Imorgon är det jobb som gäller igen, men den här helgen har varit fullproppad med roligt program så det känns som om jag är redo. Eller okej, städning är väl kanske inte roligt, men det är roligt efteråt. När allt skiner igen och ser fräscht ut.

Nästa vecka, bring it.

Dagsformen bestämde snabbpass

Lämna ett svar

Tydligen är min dagsform sådan för tillfället att det mest blir snabbpass. Idag valde jag att för första gången på länge att följa Garmins förslag på träningspass. Sju stycken 40 sekunders intervaller i 4:35 fart. Tre minuter långsam joggvila mellan varje intervall, plus uppvärmning och nedjogg såklart. Totalt ungefär 50 minuter. Det kändes som en bra start på en ledig helg.

snabbpass

Tempot fanns väl inte riktigt där, men jag var under 5:00 i alla fall. Det är ändå godkänt för att vara mitt första ordentliga intervallpass på evigheter. Jag har mest sprungit mysrundor, det är först den här veckan som det blivit snabbpass. Kanske jag snarare borde kalla dem för snabbare pass.

För det finns ännu mycket att jobba på om jag vill bli snabbare. Benen är sega och kroppen förstår inte vad som händer när jag försöker trycka på. Det är som om jag snubblar på mina egna ben. Att jag inte har koordinationen till att springa fort. Jag har inte hittat rytmen ännu. Ändå kändes det inte såå farligt idag.

Visst det var tungt och jobbigt, ibland hade jag världens motvind och mot slutet hade jag så mycket sand eller grus i ansiktet att det kändes som om tänderna knastrade, men flåset var det inget fel på. Hittar jag bara rytmen och tajmingen i steget, tror jag att farten kommer efter. Kanske all den styrketräning jag gjort under vintern har haft effekt och att jag nu får ut det. För att det finns tryck i benen. Det gick nästan över förväntan.

Jag tror fortfarande visserligen att jag lite är hög på livet just nu och att därför löpningen också känns bra. Sol, vår, värme och lediga dagar framför gör nog mycket för humöret. Men lite är väl kanske också bra form 🙂

Om att låta dagsformen bestämma

Lämna ett svar

Jag har ibland svårt att bestämma mig för vad jag ska satsa på. Vad jag vill. Träningsplanering med löpningen ska jag väl kanske specificera. Vill jag springa långt? Är det viktigare att få upp veckototalen och springa fler pass i veckan? Eller ska jag kanske springa kort och snabbt istället? Ibland får jag helt enkelt låta dagsformen (och tiden) bestämma. Feelingen.

Igår var det jättefint väder efter jobbet och jag ville egentligen springa längre, men jag hade tidspress. Det fick bli ett kort, men snabbt pass. Snabbare. Jag är väl inte direkt snabb just nu, men ändå tycker jag att det finns tryck i benen. Jag känner mig lättare i steget och har ett högre grundtempo än vinterns lufs. Ännu finns det förstås mycket att jobba på, men det går åt rätt håll. Jag tror nog också att vädret gör sitt. Jag riktigt känner i kroppen hur mycket piggare och gladare jag blev när det blev vår. Ljuset, solen, värmen. Plötsligt kan jag ju göra saker åtta på kvällen ännu, för att det är ljust ute.

dagsformen får bestämma

Igår blev det dessutom premiär för snabbskorna. Mina älskade Adidas. De är lite för lätta och har lite för lite dämpning för längre pass, men för korta, snabba pass är de perfekta. De är så snygga att jag ibland haft dem som vardagsskor, och det borde jag kanske inte ha haft. För nu har de slitits mycket fortare än om jag bara använt dem till löpning. Jag har ju förstås andra skor att springa i, men dessa är mina favoriter.

Under april tror jag att dagsformen och vädret får bestämma vad det blir för träning. Eftersom det fina vädret verkar hålla i sig, tror jag inte att jag kommer ha svårt att få till min ursprungliga plan om mer löpning. Bara jag inte glömmer bort styrketräningen är allt bra. I maj sedan måste jag börja strukturera upp träningen mer.