Nytt cykelrekord

4 svar

Förra sommaren när jag cyklade till jobbet hade jag som mål att cykla sträckan under femtio minuter. Det närmsta jag kom var tiden 58:10. Nu går den tiden till historien och jag har ett nytt cykelrekord. Nämligen 55:42.

nytt cykelrekord

Gårdagens cykling kändes riktigt bra och det kändes som om jag var nära ett nytt cykelrekord. Jag märkte från mina mellantider att jag låg bra till. Jag kände mig stark i benen och bestämde mig för att satsa. Inte sakta ner fastän det känns tungt, utan kämpa på. Försöka trampa på i backar, för det är där jag tappar mest fart, och kämpa hela vägen till slut.

Igår kändes det som om jag hade bra tryck i benen. Orken tog inte slut, utan jag kunde trampa på hela vägen. Jag tror att det till viss del berodde på all midsommarmat. Att jag hade ätit bra i två dagar och ätit på jobbet. Oftast äter jag inte så mycket på jobbet och det är klart att orken kan ta slut då. För det finns ingen energi i kroppen, att jag blivit tom på kolhydrater. Det har hänt mig tidigare, men jag tycker att jag lärt mig. Nuförtiden har jag åtminstone med mig en smoothie eller energibar, ifall det skulle bli kris. Inte bara vatten.

När jag får till såna bra cykelturer som igår, blir jag alltid ivrigare på att cykla mer. Investera i den där förbaskade landsvägscykeln som jag pratat om i flera år. Det är ju bevisat nu att jag tycker om att cykla och att jag nog skulle använda den. Sen ifall jag skulle våga cykla med den till jobbet och lämna den på cykelparkeringen där är en helt annan sak. Och ja, det är väl självklart att jag skulle låsa den, men ändå 🙂 Vet ni vad en sådan cykel kostar?!

Nio kilometer löparglädje

Lämna ett svar

Jag trodde att jag inte skulle ha möjlighet att springa på midsommaren. Det blev ändrade planer och jag hade möjlighet att träna i alla fall. Och vilket träningspass det blev sedan! Vågar jag kanske påstå att jag är tillbaka nu? Lita på kroppen och löparformen? Jag hoppas det. Idag blev det nio kilometer löparglädje i värmebölja. Det längsta jag sprungit under hela juni tror jag.

nio kilometer löparglädje

Nio kilometer är vardagsmat för många, långpass för vissa och för mig idag var det bara lycka. Det var varmt, jag flåsade och svettades och jag gick mellan varven, men ändå kändes det riktigt, riktigt bra. Konditionen är det inget fel på. Jag var mest tvungen att gå för att jag hade så varmt. Jag hade missbedömt hur varmt det var och jag hade kanske inte förberett mig på rätt sätt. Varken med solkräm, solglasögon eller med att dricka vatten. Skärpning där!

Jag hade inte tänkt springa så långt som jag gjorde, men det kändes så bra i kroppen att jag inte ville sluta. På torsdagen blev det ett snabbare pass än jag tänkt från början och idag blev det ett längre. Juni blir kanske inte en så dålig träningsmånad trots allt. Jag kan åtminstone avsluta på topp och med ett bra självförtroende igen. Pepp och ivrig inför kommande träningspass i juli och med en känsla att vara tillbaka igen.

Nu vill jag springa. Långpass, intervaller, snabbare pass, mysrundor. Nästa vecka blir det ännu cykling till jobbet, men sen börjar jag min semester och då vill jag springa mer igen. När jag äntligen har tid till det och kroppen också verkar vara med på noterna.

Jag fick feeling

Lämna ett svar

Jag skulle springa en helt vanlig distansrunda innan jobbet, men jag fick feeling och istället blev det intervaller. Strukturerad fartlek kanske jag skulle kalla det. Jag sprang två kilometer innan jag bestämde mig för att öka tempot. Fyra minuter, tre minuter, två minuter och 1 minut. Med 1 minuts gåvila mellan varje intervall.

Fyra minuters intervallen var jättejobbig för det är evigheter sedan jag senast sprang långa intervaller. Eller intervaller överhuvudtaget. Det kändes som om fyra minuter aldrig skulle ta slut. För varje intervall blev det sedan lättare och mot slutet tycker jag redan att jag var uppe i bra tempo. Det kändes som om jag hade tryck i benen och som om jag kom upp i steget.

Jag fick så bra feeling idag att jag sprang några ruscher. Så snabbt jag kan i kanske 100 meter. Oj vad det var kul att spurta! Jobbigt, flåsigt, tungt, men superkul. Länge sedan sist och något jag hoppas kunna göra mer av i sommar. Långpass i värmebölja är kanske inte jätteroligt, men intervaller funkar fint. Det krävs knappt någon uppvärmning, utan jag är varm och svettig redan från start 🙂

jag fick feeling

Nu håller jag tummarna att kroppen inte protesterar efter mitt snabbare pass. Lugna rundor och promenader har gått bra och jag hoppas att det inte blir ett bakslag nu. Jag orkar inte med fler motgångar. Nu vill jag träna på som vanligt och som jag vill utan att behöva fundera ifall kroppen är med på noterna.

Trevlig midsommar till er! Jag fick i alla fall en bra start på firandet.

Springa mer, gå mindre

Lämna ett svar

Springa mer, gå mindre var min träningsplan för veckan. Jag skriver var, för vad jag inte alls tänkt på när jag gjorde planen var att jag ska cykla till jobbet nästan hela veckan. Jag vill inte ladda mitt busskort eftersom jag snart ska på semester. Istället väljer jag att cykla, eller att ha bilen. När ska jag då hinna springa? Det är dessutom midsommar den här veckan och det ställer också till med planeringen.

Jag tror att jag får tänka om. Istället för mer löpning, får de kommande två veckorna handla om cykling. Det fungerar också bättre i värmen. Jag vet inte hur mycket löpning jag orkat med nu när det är så varmt. På morgonen går det ännu att springa, men att först jobba en hel dag och sedan springa efter jobbet. Nej tack! Mitt huvud är mos efter en lång och väldigt varm dag på jobbet. Då är det nästan bättre att bara cykla hem och sedan ha träningen gjord för dagen. Duscha, dricka bubbelvatten och kanske fara på en kvällspromenad när det är svalare i luften. Inte pressa in ett löppass.

springa mer, gå mindre

Jag är lite besviken över träningsmängden i juni hittills. Det har inte alls gått som tänkt. Jag var inne i ett bra flow i april och maj. Mycket löpning, mer än på länge. Långpass blandat med snabbare pass och vanliga mysrundor. Nu känns det som om jag tagit ett steg bakåt. Samtidigt vet jag ju att formen snabbt kommer tillbaka. Det krävs bara några bra pass för att jag ska känna mig på topp igen. Problemet är bara när jag ska hinna med allt som jag vill 🙂 När jag både vill utvecklas som cyklist och som löpare.

Morgonlöpning är den bästa starten på dagen

6 svar

Morgonlöpning är den bästa starten på dagen. Speciellt nu när det är sol och värmebölja. Träningen är gjord tidigt på morgonen och sedan har jag hela dagen på mig till annat. Inte en chans att jag skulle välja att starta dagen med morgonlöpning på vintern, eller ens på hösten, men nu funkar det utmärkt.

morgonlöpning

Jag plockar fram kläderna kvällen innan, sätter klockan på tidig (ish) väckning, klockan åtta, dricker ett glas vatten, stoppar i kontaktlinserna och är ute genom dörren kanske kvart över åtta. Just nu äter jag inget innan, men för tillfället springer jag inte heller mycket. Varken långt eller fort. Sedan ifall jag börjar springa längre pass på morgonen, behöver jag nog äta något innan. En banan, en liten smoothie, en yoghurt. Något annat än bara vatten, för att sedan efter passet äta en ordentlig frukost.

Kroppen verkar i alla fall hålla för löpning igen, så nästa vecka kommer jag att försöka steppa upp träningen. Springa mer, gå mindre. Den här veckan har det blivit en promenad, två löprundor och en cykeltur till och från jobbet. Det får räknas som godkänt tycker jag. Nästa vecka siktar jag på lika många pass, men med mer intensitet. Springa lite längre igen, kanske börja med intervaller och komma igång ordentligt. Jag känner mig redo och framförallt sugen på mer träning. Några veckor med mindre träning är alltid bra för träningsmotivationen.

Nu tänker jag njuta av att ha träningen gjord för dagen. Lägga mig i solstolen och inte lyfta ett finger på hela dagen. Och så fyller jag visst år också.

Gågga

Lämna ett svar

Kan man inte springa, men hemskt gärna vill, då får man gågga. En kombination av att springa och gå. På basen av dagens runda, tror jag nog att jag kan/vågar springa igen. Inga bakslag än så länge.

gågga

Dagens löptur kändes riktigt bra i kroppen. Visserligen gick jag mest, men de löpsteg som jag tog verkade inte irritera kroppen. Jag valde att gå nästan hela vägen. Jag vill inte pusha för mycket, för fort, utan den här gången ska jag börja lugnare. Därför blev det att gågga. Av dagens åtta kilometer långa runda, sprang jag kanske max två kilometer.

Det är skönt att vara igång igen. Jag hoppas att jag nu kan träna som jag vill. Jag vill springa. Även om det just nu är väldigt varmt ute, är det ändå den bästa tiden för löpning. Det är så skönt att bara springa i shorts och t-shirt. Korta strumpor och snabbskor. Det känns som ett avlägset minne när jag kämpade på i snöstorm, minusgrader och Icebugs.

Den här veckan vill jag ännu springa en gång. Det skulle i så fall innebära att jag gjort fyra träningspass den här veckan. Ett mer än förra veckan. Hittills har det blivit en promenad, en cykeltur till jobbet och dagens löpning. Det är bra, men jag vill ju så mycket mer…

Det var ju den där utmaningen

4 svar

För ett tag sedan skrev jag om utmaningen om att gå 100 000 steg på en dag. Jag har fått flera kommentarer både här och via Instagram från personer som antagit utmaningen och genomfört den. Vad har jag gjort? Tja, jag var på en sex kilometers promenad igår…

den där utmaningen

Jag har lite glömt bort hela grejen. Eller inte glömt bort, men jag har inte direkt gjort något åt saken. Istället har jag cyklat och sprungit. Just nu när jag inte gör det, har jag igen kommit ihåg stegutmaningnen. Att jag nog kanske behöver träna inför det.

Jag är främst orolig över tiden. Som mest tror jag att någon skrev att det tog dem 19 timmar att genomföra. Det är betydligt fler timmar än vad jag trodde att det skulle ta. Det är kanske en större utmaning än vad jag från början tänkt mig. Jag börjar inse att jag behöver en plan, en strategi och förberedelser.

Från början hade jag tänkt att jag skulle gå en varvsbana, för att alltid komma hem mellan varven. Äta och dricka hemma, gå på toa hemma, byta skor hemma och inte behöva släpa med mig en massa grejer. Sedan insåg jag att det kanske kommer att bli för tråkigt och för jobbigt mentalt. Att det kanske är bättre att gå från plats A till plats B. Men vart vill jag gå? Ifall det tar 19 timmar. Jag vill inte vara klar med utmaningen mitt i natten och vara någonstans mitt ute i ingenstans.

Dessutom tror jag att jag är tvungen att gå lite mer först. Konditionen är det inget fel på, men det är ändå en helt annan sak att gå 100 000 steg på en dag. Benen kommer att göra ont… Jag behöver vänja kroppen. Gå fast 30 000 steg på en dag och se hur benen känns efter det.

Två löppass, en cykeltur

Lämna ett svar

Två löppass och en cykeltur blev träningssaldot för den här veckan. Inte kanske vad jag hade hoppats på, men mer än förra veckan. Min kropp protesterar fortfarande när jag tränar och jag var tvungen att ta ett steg bakåt. Cyklingen fungerar, löpningen gör inte det för tillfället.

två löppass och en cykeltur

Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra nästa vecka. Jag vill träna, men jag är nog tvungen att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Lugnare. Jag tycker i och för sig inte att två löppass och en cykeltur är jättemycket träning (för mig), men något försöker kroppen säga åt mig. Jag tror att det nästa vecka får bli promenader och kanske en transportcykling till jobbet igen. Så får jag se hur kroppen reagerar och utgå från det.

Juni kommer nu att bli den första månaden på ett tag där jag inte har ett träningsmål. Inte att springa en viss mängd på en månad eller liknande. Träningen har gått bra och det känns lite surt att inte kunna fortsätta i samma stil, men något spökar i kroppen. Jag förstår inte riktigt vad det kan vara heller, jag tycker inte att jag gjort något annorlunda. Kanske jag har ökat på träningsdosen för mycket i alla fall? Att det har ackumulerats och att det är först nu jag märker effekten?

Det är tur att vädret är fint åtminstone 🙂 Nu stör det inte lika mycket att jag inte kan träna eftersom jag istället kan slappa i solstolen. Jag vet inte ens hur mycket jag orkat träna annars heller, nu när det har varit så varmt.

Veckans roligaste träning

2 svar

Borde jag vara orolig ifall jag tycker att transportcyklingen till jobbet är veckans roligaste träning? Jag är ju en löpare och borde tycka att det är veckans roligaste träning. Just nu tycker jag i alla fall att det är jättekul att cykla.

Förra sommaren när jag cyklade nästan dagligen till jobbet, var det också kul, men nu känns det ännu roligare. Jag tror det har att göra med att formen är bättre. Det känns som om jag äntligen har fattat cyklingen. Hur jag ska sitta, hållningen, hur jag ska trampa. Jag orkar trampa bättre i uppförsbackar, jag har högre snittfart och därför känns det säkert som om formen är bättre. Det är jag och cykeln, vi är ett.

veckans roligaste träning

Jag tycker att jag nu redan håller högre snittfarter än vad jag hade förra sommaren. Då hade jag mitt mål att cykla sträckan under 50 minuter, men jag var inte ens nära att klara av det. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag hade inte egentligen tänkt cykla lika mycket som förra sommaren, utan jag vill fokusera mer på löpning. Ha pigga ben för löppass och cykla till jobbet kanske en gång i veckan. Men just nu är det så kul att cykla, att jag i alla fall funderar på att försöka bli en bättre cyklist. Hittills har jag inte klurat ut ett bra sätt att kombinera dem båda. Cykla mycket och bli snabbare, men samtidigt springa både långpass och intervaller. Hur gör triatleter?

Kroppen verkar i alla fall hålla för träning och min lilla paus var bara det. En liten paus och inget mer. Nu är jag redo igen!

Ett kort testpass

Lämna ett svar

Idag sprang jag mitt första löppass på över en vecka, ett kort testpass för att se hur kroppen reagerar. So far so good, inga krämpor eller bakslag. Jag sprang inte min normala testrunda, utan det blev en lite kortare. Konditionen är det inget fel på, men jag hade väldigt varmt. Jag har helt glömt bort hur jobbigt det är att springa i värme. Åtminstone de första gångerna.

ett kort testpass

Jag hade högre puls, det var flåsigare och kroppen kändes seg. Jag tror att det delvis beror på att jag inte sprungit på en vecka, men mycket beror nog på värmen. Planen var att ge mig ut tidigt på morgonen innan det blir som allra varmast, men jag var inte ute förrän just efter halv elva. Vid det laget var det redan väldigt varmt och gassande sol.

Jag är ändå nöjd efter mitt lilla testpass. Nu känns det som om jag är igång igen. Jag hoppas kunna springa åtminstone en gång till den här veckan. Gärna ett långpass. Eller i alla fall ett längre pass, över tio kilometer. Ifall vädret fortsätter att vara så här varmt tror jag att jag är tvungen att ta till min taktik för långpass som jag hade 2018.

Långpass på söndag morgon på spånbanan. Cykla dit, vattenflaska och handduk med, springa ett varv, stanna och dricka, springa ett till varv, stanna och dricka och så vidare. Cykla hem igen och äta frukost på terrassen. Sedan har jag hela dagen på mig att slappa i solstolen. Jag tycker att det låter som en bra plan.