Det är lyx att kunna springa mitt på dagen och när dagen dessutom bjuder på ypperligt höstväder finns det bara en sak som gäller. Långpass löpning. Sist som jag sprang långpass blev det 10,5 kilometer. Idag ville jag springa längre än det. Jag hade inte bråttom någonstans, utan skulle vara ledig hela dagen och kvällen. Jag beslöt mig därför för att ta med mig kameran, alltså telefonen, och försöka fota lite bilder längs vägen. Vädret var underbart, soligt, varmt och precis som så jag vill att hösten ska vara.

Jag lunkade på i sakta mak och genast märkte jag varför jag inte brukar ha telefonen med mig. Herrejösses som den skumpade i jackfickan. Hur kunde jag tidigare alltid springa med telefonen i en ficka på armen? Det är ju jätteobekvämt! Eftersom telefonen var med och störde, tänkte jag att det är bäst att jag fotar massor nu. Så att den inte är med i onödan.

Jag sprang en runda jag inte sprungit på ett bra tag. Det är en tråkig runda eftersom den inte går att springa ”runt”. I något skede måste jag helt enkelt bestämma mig för att vända om och springa exakt samma tillbaka igen. Det är en svår runda att springa på det sättet att jag har svårt att bedöma hur mycket jag orkar. Ska jag vända vid 5 kilometer och då få en runda på 10, eller vänder jag först vid 7 och springer 14 totalt. Eller vågar jag springa ännu längre innan jag vänder?

Det fina med rutten är att den erbjuder bra fotomöjligheter och det var därför jag valde den idag. Första fotopausen kom vid den första bron jag springer över. Jag har ännu inte vant mig vid att stanna mitt på en bro och ta selfien när bilarna swoschar förbi. Hej hej, här står jag och fotar mig själv 🙂 Alltså det är ju okej när jag är turist och ingen känner mig, men tja detta är Pargas. Nu inser jag att jag har fullständig hybris. Ingen känner mig eller snarare ingen bryr sig väl 😉

Jag tassade vidare och njöt att vädret. En fot framför den andra och bara komma in i ett bra flow. Jag har saknat att springa långpass och vara ute länge. När jag dessutom hade tid på mig idag, jag behövde inte stressa hem för att något väntade. Jag kunde stanna och fota bäst jag ville.

Ibland kändes det som om jag fotade mer än jag sprang. Jag vände strax före sex kilometer idag och totalt blev passet knappa 12 kilometer. Väl hemma var jag väldigt förvånad när jag kollade på klockan och på medeltempot för hela rundan, 7:20. Jag var inställd på betydligt långsammare än det eftersom jag pausade så mycket och när jag väl sprang, gjorde jag inte det särskilt fort. Det kändes så i alla fall. 7:20 är därför riktigt bra!

Ledig helg på kommande och det firade jag på bästa möjliga sätt. Med en löptur förstås. Precis som Träningsblogga-Ida, har jag efter mitt halvmaraton inte sprungit långt. Jag har sprungit mina vanliga rundor på 5-6-7 kilometer, men det har inte blivit längre än det. Det längsta jag sprungit är 9 kilometer, men jag vill springa längre än så. Jag vill att min standardrunda ska vara 9 kilometer och långpassen kring 15 kilometer. Nu börjar suget efter långpass komma tillbaka och jag har lust att öka på träningsmängden igen. Inte bara springa mysrundor, utan göra upp en struktur kring träningen.

Idag var planen att direkt efter jobbet sticka ut på en runda, medan det fortfarande var ljust ute. Jag ville springa mellan 10 och 12 kilometer. Även om jag är sugen på att springa långpass igen, inser t.o.m jag att det är viktigt att börja lugnt. Jag har trots allt inte sprungit långpass på 6 veckor, jag kan inte börja med att springa 15 kilometer. Jag måste börja med ett kortare långpass, men ändå ett som är längre än min vanliga distansrunda.

Väl hemma stannade klockan på 10,5 kilometer. Skönt att komma över spärren på 10 kilometer och veta att jag fortfarande kan. Jag har inte tappat det, jag orkar fortfarande springa långt. Det här var ett bra första pass till långpass, nu är det bara att bygga på. Successivt öka på längden på passen och sakta men säkert komma upp i långpass på över 15 kilometer och längre. Farten och pulsen försöker jag att inte bry mig om, nu vill jag fokusera på längd och på samlade kilometer. Få upp självförtroendet och veta att jag kan springa långt.

Det här var en utmärkt start på helgen och det ska bli skönt att vara ledig.

Trevlig helg åt er alla!

Enligt träningsplanen för de kommande veckorna skulle jag springa långpass under helgen. Tanken var att jag skulle springa 12-14 kilometer, det längsta jag sprungit sedan början av juli. Igår klockan två bytte jag om till träningskläder och begav mig ut. Det hade regnat från och till och jag ville vänta tills det klarnade upp. Till sist kunde jag inte vänta längre, eftersom festligheter väntade på kvällen och jag ville verkligen få till mitt pass.

Det regnade inte när jag startade, det var snarare en tryckande värme, som om det kunde komma en åskskur när som helst. Jag hade så varmt och var genomblöt när jag kom hem. Delvis av regn, men mestadels av svett.

Jag hade planerat att ta det lugnt och bara få till mina kilometer. Värmen gjorde att jag var tvungen att gå på sina håll för att ha mer kontroll över pulsen. Den var lite för hög med tanke på att jag skulle springa ett lugnt långpass, men andningen fungerade bra. Benen var inte speciellt pigga idag och när jag försökte på mig några fartökningar mot slutet, fanns det inget tryck alls.

Totalt blev det strax över 12 kilometer. Jag hade kunnat sluta efter 11, för jag var hemma då, men jag sprang en extra runda runt kvarteret för att få ihop till tolv. Egentligen gör en kilometer hit eller dit inte mycket för formen, men mentalt känns det bättre. Dessutom gör det gott för självförtroendet att veta att jag kan göra upp en träningsplan och följa den.

Imorgon är det tänkt att jag ska springa veckans långpass. Egentligen är det långa intervaller jag ska springa, samma som förra veckan, men jag väljer att kalla det för långpass den här veckan. Tanken är att jag ska springa hem(åt) från jobbet. Förra veckan när jag sprang intervallerna blev det 15 kilometer och det är ungefär 19 km hem från jobbet, så…

Jag kommer att jobba till ungefär klockan 18 imorgon, men innan jag är hemma är klockan närmare 19 och att sen efter det bege sig ut på långpass känns tungt och som om det skulle bli väldigt sent. Men om jag springer hemåt  slår jag två flugor i en smäll, typ. Nu kommer jag att ha avslutat mitt pass tidigare, plus att jag ju i alla fall ska hem från jobbet. Dessutom går bussarna väldigt dåligt på söndagar, win-win-win.
Jag har inte bestämt mig ifall jag ska springa hela sträckan, eller ifall jag ska springa mina intervaller och sedan invänta nästa buss. När jag kollar tillbaka på mitt pass från förra veckan inser jag att jag slarvat lite med uppvärmningen och nedjoggen. Ifall jag springer passet som det står i träningsprogrammet kommer jag säkert upp i 16 kilometer. Då är det bara tre kilometer hem, så då kan jag nästan lika gärna springa dem också. Eller så är jag så slut efter mina intervaller att jag gladeligen åker bussen hem.

Vi får allt se, återkommer imorgon med rapport. Spänningen alltså 🙂

Nu har jag då semester, eller okej officiellt är det väl första semesterdagen först på måndagen, men jag är ledig i alla fall. För att fira semestern drog jag ut på långpass direkt efter jobbet igår. Tanken var att springa lite över två timmar, med inslag av snabbare tempo mot slutet av passet. Jag ville testa hur det kändes att springa snabbare efter att kroppen var trött. Skulle kroppen svara, eller skulle den ta slut.

Jag tycker att kroppen svarade med blandade känslor, men jag är nöjd över passet i sin helhet. Jag sprang min normala långpassrunda, med en extra sväng mot slutet för att få ihop över två timmar. Totalt landade rundan på 18,5 kilometer och det är jag nöjd över. Jag började rundan lugnt, planen var att hålla kring 7:00 tempo. Det gick hyfsat, på vissa håll blåste det rejäl motvind och då blev tempot lägre, kring 7:30. Fortfarande bra med tanke på att jag inte för så länge sen sprang hela pass i 7:30 tempo och lägre, nu bara nån kilometer.

Efter 11 kilometer (tror jag, kanske det var 12), så beslöt jag mig för att försöka öka tempot till 6:20-6:30. Jag ville springa ungefär 30 minuter i snabbare tempo för att se hur kroppen reagerade. Det blåste fortfarande så tempot blev olika per kilometer, men känslan i kroppen var bra. Jag började dock märka att jag inte ätit ordentligt under dagen (och jag hade ingen extra energi med mig), så kroppen började bli trött och tom.

När jag sprungit mina snabbare kilometer och skulle varva ner och igen springa i 7:00 tempo, orkade jag inte mer. Energibrist helt enkelt. Skärpning där! Benen var pigga och flåset var det inget fel på, men huvudet var trött. Nedvarvningen var en blandning mellan spring och gå.

Vad lärde vi oss av det här? Ät ordentligt, ha extra energi med på långpass, men kroppen svarar nog och det finns tryck i benen och en chans till tempoökning.