Kroppen slutar aldrig att förvåna mig och ibland överträffar jag mig själv. Jag hade planerat springa långpass idag, men eftersom det hade lovats värmebölja var jag osäker på hur det skulle gå. Redan igår försökte jag förbereda mig genom att dricka resorb. Jag var samtidigt inställd på att behöva korta av passet och att ta det lugnare. Planen var först 20 kilometer, men sedan ändrades det till 180 minuter. Jag skulle ha tidig väckning för att komma iväg innan det blev som allra hetast. Redan klockan nio på morgonen skulle det vara nästan 25 grader. Hett som tusan alltså.

Min plan att stiga upp tidigt gick sådär. Jag hade väckning halv sju, men steg inte upp förrän kvart över. Åt två skivor bröd, ett glas juice och en stor kopp kaffe. Gå på toa, på med kläder och solkräm och ut genom dörren. Morgonbestyren gick snabbt och jag började mitt pass då när jag planerat, strax innan nio. Direkt jag kom ut genom dörren kände jag hur hett det var. Det här kommer att bli en varm och svettig runda.

Jag hade ursprungligen tänkt springa längs med Skärgårdsvägen till 9-10 kilometer och sedan vända om och springa exakt samma väg tillbaka för att nå 20 kilometer. Igår hade jag förberett mina små vattenflaskor till mitt vätskebälte. Packat dextrosolen och en gel. Eftersom det var så varmt och jag visste att mina små vattenflaskor inte skulle räcka långt, plus att solen gassade, ändrade jag planen i sista stund. Jag beslöt mig för att istället cykla till motionsslingan som är nära där vi bor. Packa med en stor vattenflaska och handduk och springa där istället. På det sättet få springa mer i skuggan i skogen och kunna ha mer vatten med mig och lämna den vid cykeln vid parkeringen.

Slingan är kanske 2-2,5 kilometer lång, lite beroende på hur man springer den. Vid varje varvning stannade jag och drack och torkade svetten ur pannan. Tog en dextrosol vid vartannat varv och en klunk (?) av gelen vid vart fjärde. Gelen smakade rent ut sagt förjävligt och är inte något jag kommer att testa fler gånger. Inte den smaken i alla fall. Magen fungerade och det var skönt att ha något att se framemot när jag sprang. Inte ett långt malande, utan små pauser hela tiden.

Trots att jag sprang i skogen och att det var skugga största delen av slingan, var det hett. Direkt jag stannade rann svetten. Jag hade nog aldrig fixat att springa i gassande sol längs med vägen. Nu kunde jag pausa, hämta andan, dricka lite och fortsätta springa. Jag vet inte hur många varv jag sprang, men rundan slutade på 19,3 kilometer. Woop woop! Det här var precis vad jag behövde för självförtroendet och det var ett bra övningspass inför Tallinn.

Stiga upp tidigt, äta frukost och klara av att springa tidigt på morgonen. Dessutom lärde jag mig (igen en gång!) att jag måste äta (mer). Jag tycker att jag åt bra igår kväll, min frukost var väl i minsta laget och inför maraton planerar jag nog att äta mer. Men jag blev trots dextrosol och gel, hungrig på passet. Inte så där slut på energi, tom i tanken, trött i kroppen hungrig, utan hungrig som att magen kurrade.

Jag är snabb, stark, snygg. De orden upprepade jag för mig själv hela tiden under dagens löppass. Det hjälpte för att motivera mig till att fortsätta springa. Särskilt snygg kände jag mig inte, rödmosig i ansiktet och svetten rinnandes. Snabb var jag väl inte heller, jag flåsade och frustade och pustade. Stark däremot, det var jag! Pannbenet var starkt idag och jag sprang mitt planerade långpass, trots känningar av löparmage halvvägs in i passet. Jag vände inte om, eller tog den kortare rutten, utan jag sprang mina tänkta 15 kilometer.

Det var inte direkt igår jag sprang långpass senast. Jag var nervös innan passet och orolig över hur jag skulle orka. Skulle hela passet bli pannkaka och jag skulle få ge upp mina drömmar om maraton i höst? Eller skulle passet gå bra och stärka mitt självförtroende om att maraton inte alls är omöjligt? Det blev det senare alternativet och nu känns ett maraton närmare igen. Kan jag bara träna på bra fram tills dess, ska det nog gå vägen.

Dagens löptur blev 14,5 kilometer och på det springs det inga maraton ännu. Idag fanns ändå känslan att jag hade kunnat fortsätta. Benen orkade och flåset var okej, det var ingen fara på taket. Idag var det snarare magen som krånglade, tidspress och att jag faktiskt hade planerat att mjukstarta efter förkylningen. Jag skulle inte ens springa längre än 15 kilometer. Det är en skön känsla att ha, att veta att jag fortfarande kan springa långt. Nu kan jag bygga vidare och öka längden.

Happy friday!

Den här veckan har min löpning inte riktigt gått som planerat. Jag hade ursprungligen tänkt springa mitt långpass på fredagen. Då var jag inte alls sugen och istället blev det backintervaller. Jag bytte bara om passen i min träningsplan. Idag var tanken att springa det uteblivna långpasset, men jag var fortfarande inte sugen. Långpass är egentligen ganska tråkigt att springa. Speciellt nu när jag springer långt och länge. Jag kan lätt vara ute i över två timmar. Jag hade planerat att springa över 20 kilometer igen, längre än sist. Jag ändrade planen till ett kortare långpass och istället med högre tempo.

Jag vill så småningom börja springa fler långpass i högre tempo. Inte i lika högt tempo som mina vanliga distanspass, men högre än det är för tillfället. Jag har tidsmål med mitt maraton, men jag är inte beredd att skriva ut det här ännu. Jag vet att ifall jag vill nå mitt tidsmål, måste jag höja grundtempot. Intervaller är ett sätt att göra det på, men att springa längre pass i det tänkta tempot är ett annat. Det är alltid en svår balansgång att göra. Hur mycket lugna och långa pass versus hur mycket intensitet.

Idag var det varmt, det ökade säkert också pulsen. Plus då att jag sprang fortare under en längre tid. Jag har något som kallas för återhämtningsrådgivare på min pulsklocka. Jag antar att den är baserad på pulsen. Oftast brukar den efter vanliga distanspass ge en återhämtning på 18-36 timmar. Lite beroende på hur långt och länge jag sprungit också förstås. Idag tyckte den att en lämplig återhämtning var 59 timmar. Min puls var högre idag, jag flåsade och det var tungt. Fast 59 timmar? Jag som hade tänkt springa igen på tisdagen.

Jag skulle verkligen vilja få till ett långpass ännu innan resan. Träningen där kommer säkert att vara lite ditåt. Jag tror knappast att det kommer att bli speciellt hög kvalitet på mina pass där. Mera att hålla igång kroppen och vardagsmotion…