Hur farligt att cykla är det egentligen? Jag har hjälm (förstås) och jag cyklar inte på livligt trafikerade vägar, men under gårdagens cykeltur var jag nära att vurpa två gånger. Hade jag haft såna där clip-on cykelskor hade jag garanterat fallit. Nu kunde jag ta emot med fötterna och det enda det resulterade i var ett skrubbsår från pedalen på ena vristen. Och en och annan svordom. Och en lägre medelfart än jag haft på ett bra tag, bara för att jag inte vågade trycka på mer efter nära vurporna.

Nästan vurporna skedde på grusväg med väldigt mycket löst grus. När jag cyklade på asfalt gick det betydligt bättre. Fast då körde jag i och för sig i en stor grop och det kändes minsann i handlederna. Jag gillar och cykla och det har gått bra hittills, men gårdagens pass var mitt sämsta hittills. Det minst roliga. Hur kommer det att gå sedan om (när) jag köper en landsvägscykel. Kommer jag att falla? Jag vet att jag inte kan cykla på såna vägar som jag cyklat nu. Då är det asfalt som gäller, men då måste jag samtidigt ibland cykla på körbanan bland bilar. För det finns inte alltid cykelvägar.

Jag tycker nu också att det känns obehagligt att swoscha ner för backar. När jag kommer upp i hög fart. Jag är rädd för att köra på en kotte eller sten och vurpa. En landsvägscykel med smala däck, känns ju inte direkt säkrare. Jag har blivit bättre på att låta det rulla på i nerförsbackar och inte bromsa lika mycket. Det suger i magen, men det är samtidigt kul att komma upp i fart. Hur farligt att cykla är det egentligen? Om man inte tar hänsyn till andra i trafiken. Vad är sannolikheten för en vurpa? Eller vurpar man bara när man blir stillastående och glömmer bort att fötterna sitter fast i pedalerna?

För någon vecka sedan skrev jag om mina cykelmål för sommaren. Om olika ställen jag vill besöka under sommaren med cykeln. Nu kan jag bocka av ett av dessa cykelmål, nämligen Granvik. Dit cyklade jag igår. Det var det som antagligen kommer att vara det tråkigaste stället att cykla till, eftersom där egentligen inte finns något. Det är ett färjfäste, båthamn eller liknande. Jag vet inte ens varför jag ville cykla dit. Jag bara cyklar förbi vägskälet på en av mina normala cykelrutter och tänkte att jag kan vika av till höger istället för vänster. Cykla så långt det går, och sedan vända om och cykla samma väg tillbaka.

Det visade sig vara lite längre att cykla än jag räknat med. Det blev nästan 40 kilometer. (!) Jag var nära att ge upp och tänkte vända om innan jag kom fram till färjfästet. Pulsklockan visade kring 18 kilometer och jag visste inte hur långt det var kvar. Jag visste att jag var tvungen att cykla hem också, och det finns ingen annan väg. Ingen väg som är kortare och jag var osäker på hur jag skulle orka. Jag har aldrig cyklat längre än 31,5 kilometer och nu skulle det bli rejält längre.

Som tur sansade jag mig, för jag visste samtidigt att det är nu eller aldrig som jag skulle cykla till Granvik. Jag kommer inte att cykla samma väg flera gånger och jag vet hur besviken jag skulle ha blivit om jag inte fullföljt. Kommit hem, kollat på kartan och upptäckt att jag bara var en kilometer från målet innan jag vände om. Dryga 19 kilometer till Granvik, stanna för att dricka lite, äta min medhavda smoothie, fota lite och så 19 kilometer hem igen. Det är vad jag kallar för ett bra cykelpass.

Jag älskar känslan jag har på cykeln just nu. Jag förvånas alltid över hur bra det känns. Trots backar, motvind och längre distanser är känslan riktigt, riktigt bra. Tempot är högt, och benen orkar hela vägen. Rumpan blir inte bortdomnad eller sjuk och hållningen förbättras hela tiden. Det är nog en landsvägscykel som gäller snart… Var köper man en sådan? Begagnad, billig, bra. Och vad är en bra?

Jag skulle cykla lugnt och fint. En kort runda utan plan, som mysjogg, men på cykel. Egentligen skulle jag inte ens cykla, utan planen var att springa. Eftersom jag har börjat gilla cykling mer och mer, valde jag det framom löpningen idag. Vad har hänt med mig? Jag började cykla mot S:t Karins  längs med Skärgårdsvägen. Tanken var att cykla en sväng, vända om och cykla exakt samma väg tillbaka.

Cykelformen känns riktigt bra för tillfället och jag ville inte sluta cykla. Jag ville inte vända om, utan jag ville bara fortsätta och fortsätta. Plötsligt var jag i S:t Karins. 14 kilometer hemifrån och då skulle jag ännu cykla hem. Lugnt och fint var det visst som gällde?

Just nu känns det verkligen kul att cykla. Trots motvind och backar så orkade jag trampa på bra. Jag har aldrig cyklat så fort som jag gjorde idag och känslan var riktigt bra. Jag hade bara vatten med mig idag, eftersom jag inte planerat att cykla långt. Antingen har formen blivit bättre eller så hade jag bra med energi från gårdagens pizza, för idag behövde jag ingen extra energi. Jag orkade hela vägen och blev inte tokslut som jag blivit tidigare. Pigga ben hela vägen hem och bra tryck uppför backarna.

Nu är jag om möjligt ännu ivrigare på att cykla långt. Planera det bättre och ha mer tid på mig. Cykla till ställen jag inte varit till tidigare. Upptäcka nya platser. Enda orsaken till att jag slutade idag var för att det var lördag kväll, vi skulle äta och för att jag sagt att jag skulle vara borta max en timme.

4