Gambia är ett land som jag har haft väldigt svårt att bilda mig en uppfattning om. Tyckte jag om det eller inte. Jag har försökt samla mina tips för Gambia i ett inlägg. Många av mina åsikter kan tolkas både positivt och negativt. Det fanns inte så mycket varken att se eller göra där, men kanske det är just det som är bra. Det känns fortfarande äkta och inte lika turistigt. Mycket av aktiviteterna, butiker och restauranger fanns på stora hotellkomplex. Det fanns många all inclusive hotell, du behövde inte lämna ditt hotellområde. Vi hade inte all inclusive, det var inte ens en möjlighet. Däremot hade vårt hotell fyra restauranger, bar, tennisbanor, birdpark, pooler, vattenpolo, morgonyoga, förmiddagszumba, kvällsunderhållning… Om hotellområdet är stort och har allt, och det inte finns mycket på utsidan, varför ska man då resa till Gambia? När man lika gärna kunde resa till Kanarieöarna. För sol finns det på andra ställen, stränder likaså. Mitt svar på frågan är, för att det inte ännu är turistigt och för att det kändes äkta.

Mina tips för Gambia

Mat och dryck

Boka ett hotell där frukost ingår, eller betala extra för det

Vi brukar tycka om att fixa vår egen frukost i lugn och ro och äta den ute på balkongen/terrassen. Köpa färskt bröd från bageriet, ost och skinka från butiken, frukt från en marknad, lite yoghurt, saft och kaffe… Det fanns inga möjligheter till sådant här. Inget att köpa till frukost i butikerna och inga caféer att äta på. Restauranger finns det gott om, men inte med frukost på menyn.

Vill du äta många måltider om dagen, ta all inclusive

Vi brukar klara oss långt på frukost, lite chips på stranden och sedan middag på kvällen. Vill/behöver man äta mer eller oftare än det, lönar det sig att ta all inclusive. Det finns inte mycket att köpa i butikerna, ifall man vill ha snacks eller mellis. Just och just lite chips eller halvtorra kex. När vi skulle till Fathala och guiden rekommenderade att ta snacks med, satt vi med en Pringlesburk. Det var allt vi hittade.

Det är tomt i butikerna

Vi var visserligen till Gambia i slutet av säsongen, det kan hända att det är annorlunda när det är högsäsong och mycket turister. De butiker, minimarkets, som vi var till var små. Yttepytte små med tomma hyllor. Lite chips, kexpaket, kanske en glass. Lite läsk. Vi hittade en butik av kanske fem som vi var till som sålde öl. Däremot hade alla rader på rader av importerad starksprit, men jag var inte direkt sugen på att dricka vodka rakt ur flaskan 😉 (Alla butiker sålde nog vatten)

Bumsters/inkastare/försäljare

Exakt alla vi mötte ville sälja oss något, för det mesta en tour till Fathala eller liknande ställe. Trädgårdsmästaren på hotellet, taxichauffören, folk på gatan, på stranden… Alla ville sälja oss något och erbjuda sina tjänster. Alla vill prata med dig och du får inte gå ifred någonstans. I början var vi vänliga, pratade en stund, men mot slutet var det bara irriterande och vi ignorerade alla.

Andra dagen när vi gick på stranden hade vi en bumster med oss i säkert tre timmar. Han gick bredvid oss, pratade, förklarade, berättade. När vi sa att vi tänkte gå och äta, kom han med till restaurangen och satt vid vårt bort 🙂 Okej… det var tydligen vanligt, för nästan alla andra hade också följeslagare. Jag vet inte riktigt vad grejen är med dem, förväntar de sig dricks, eller att man ska använda sig av deras tjänster som taxi. Eller är de bara vänliga och väldigt intresserade av dig och varifrån du kommer.

När jag sprang på stranden hade jag folk som sprang efter/bredvid mig. Frågade om det ena och det andra. Sa att vi kunde springa någon annanstans, för det var jobbigt att springa i sanden. Jag vill springa själv tack, jag är inte intresserad av att prata. Jag sprang bara på stranden, jag ville inte springa någon annanstans.

Gissningsvis får man vara mer ifred ifall man är en större grupp och mot slutet av semestern. Det syns vem som är ny, vem som inte kan spelreglerna och hur det fungerar.

Hotellen och omgivningen

Gambia är en ny bekantskap, i alla fall för oss. Där finns inte mycket, men det är kanske just det som är bra. Det kändes äkta. De stora turistmassorna har inte hittat dit ännu. Även om det förstås fanns stora hotellkomplex, är det inte som till exempel delar av Kanarieöarna där det inte finns annat. Bara en liten bit utanför hotellen finns det riktiga Gambia. Smutsigt, trångt, högljutt, mycket folk, men härligt.

Vi bodde på ett strandhotell och när man bokar ett strandhotell förväntar man sig att få se/vara på stranden. Det gör jag i alla fall. Hotellet omringades av en stor mur, med två dörrar till stranden. Dörrarna var öppna från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Lite gluggar i muren för att se stranden, men inte mer. Bumsters fick inte komma in på hotellområdet, det såg vakterna till. Jag förstår vad muren är till för, men det var ändå något av en besvikelse att vara så instängd.

Utanför hotellet fanns ett litet centrum. Centrum är kanske att ta i. Det fanns en gata med några små minimarkets och några restauranger. De bättre restaurangerna hörde till hotellen, men det fanns även vanliga som inte hörde till ett hotell.

Flygfältet

Ifall ditt flyg går på eftermiddagen eller kvällen och du kommer till flygfältet i god tid innan, ha solkräm, hatt och sommarkläder på fortfarande. Det finns nämligen möjlighet att sitta ute på uteserveringen, istället för att sitta inne i hallen. Det är varmt och svettigt och det finns ändå ingenting inne på flygfältet.

Hur gick det med min packningslista? Fail. Jag hade med mig alldeles för mycket kläder. Jag tycker att jag brukar behöva allt jag har med mig, men den här gången hade jag med mig för mycket. En stor  orsak till att jag inte använde allt, var för att det inte fanns så mycket att göra. Ingen strandpromenad eller centrum att gå längs med på kvällarna. Är man bara och äter på nån av hotellets restauranger, blir inte kläderna svettiga eller smutsiga. De kan bra användas fler gånger.

Vissa dagar låg vi bara vid hotellpoolen istället för stranden, för att vi inte orkade med alla bumsters och försäljare. Där fick man vara i fred. Då var det lätt att bara gå ner till poolen i bikinin och en t-shirt, gå upp på rummet en sväng för att hämta något och gå tillbaka ner igen. Beställa pommes frites och öl från hotellrestaurangen, istället för att försöka hitta en butik som sålde något att äta och dricka.

2

När jag skrev att Monkey parken var en av de första sakerna vi visste att vi ville besöka i Gambia, var Fathala wildlife reserve den första. Nummer ett på listan. Dit ville vi (jag). Fathala är ett naturreservat i Senegal och ett väldigt populärt resmål. Det ordnas resor dit varje dag, både via olika resebyråer och privata tours. Exakt alla pratade om Fathala och ville sälja oss resor dit. Trädgårdsmästaren på hotellet, folk på stranden, taxichaufförer. Alla. Vi bokade vår resa direkt på onsdagen, dagen efter att vi anlänt till Gambia, och första möjliga dagen att resa var på söndag. Så populärt är Fathala.

Vi hade tagit vaccin mot gula febern och hade med våra gula vaccinationskort. Ett måste ifall man ska resa till Senegal. Klockan sju på söndag morgon stod vi utanför vårt hotell och väntade på vår skjuts. Resan mot Banjul och hamnen skulle ta dryga timmen. Färjan över Gambiafloden hade ingen tidtabell, utan for när den var full. Det var en… upplevelse. Speciellt på hemvägen. Vi var inte direkt de enda personerna på färjan, utan det var fullständigt kaos.

Gränskontrollen vid Gambia Senegal gick smidigt. Lite köande, några stämplar i passet och mot Fathala. En kort bussresa senare och vi var redan vid parken och safarin kunde börja.

I parken skulle det finnas zebror, giraffer, antiloper, apor och några till. I en skild del fanns också lejon, men det var en extra kostnad för det. Guiden varnade oss för att vi kanske inte skulle se alla djur, men att de skulle göra sitt bästa för att hitta alla.

Där satt vi på flaket på en bil, skumpandes och hoppades på att få se djur. De flesta djuren var samlade vid olika vattenhål eller matplatser, medan vissa var ”vilda” ute i naturen.

Många av djuren hade fåglar på ryggen. Det såg roligt ut, när det kunde finnas upp till tjugo fåglar på ett och samma djur.

Efter vad som kändes som en evighet, men som säkert bara var en timme, började jag fundera ifall vi inte alls skulle få se girafferna. De var dem jag mest ville se. Jag antar att de alltid sparar det bästa till sist. För jösses, vilka mäktiga djur!

Vad tyckte vi om Fathala?

Värt ett besök, men det är väldigt turistigt. Det är ingen riktig safari, utan en light version. Djuren är inhägnade, i en visserligen stor park, men inhägnade. Matade och många samlade på samma ställe. Fastän just vi hade tur som fick se alla djur 😉 Fast det är klart, på det här sättet får man i alla fall se alla djur. Istället för planlöst omkring körande i bushen utan att se några djur alls. Klart att jag hade blivit besviken, ifall vi inte sett girafferna.

Det mest äkta var färjan över Gambiafloden. Det var kaos och kalabalik. Det var bilar, åsnor, lastbilar och människor, allt huller om buller. Varmt, svettigt, trångt, men på något sätt väldigt härligt. Så här i efterhand. Där och då, var det inte lika kul.