Hett, hetare hetast

4 svar

Kroppen slutar aldrig att förvåna mig och ibland överträffar jag mig själv. Jag hade planerat springa långpass idag, men eftersom det hade lovats värmebölja var jag osäker på hur det skulle gå. Redan igår försökte jag förbereda mig genom att dricka resorb. Jag var samtidigt inställd på att behöva korta av passet och att ta det lugnare. Planen var först 20 kilometer, men sedan ändrades det till 180 minuter. Jag skulle ha tidig väckning för att komma iväg innan det blev som allra hetast. Redan klockan nio på morgonen skulle det vara nästan 25 grader. Hett som tusan alltså.

Min plan att stiga upp tidigt gick sådär. Jag hade väckning halv sju, men steg inte upp förrän kvart över. Åt två skivor bröd, ett glas juice och en stor kopp kaffe. Gå på toa, på med kläder och solkräm och ut genom dörren. Morgonbestyren gick snabbt och jag började mitt pass då när jag planerat, strax innan nio. Direkt jag kom ut genom dörren kände jag hur hett det var. Det här kommer att bli en varm och svettig runda.

Jag hade ursprungligen tänkt springa längs med Skärgårdsvägen till 9-10 kilometer och sedan vända om och springa exakt samma väg tillbaka för att nå 20 kilometer. Igår hade jag förberett mina små vattenflaskor till mitt vätskebälte. Packat dextrosolen och en gel. Eftersom det var så varmt och jag visste att mina små vattenflaskor inte skulle räcka långt, plus att solen gassade, ändrade jag planen i sista stund. Jag beslöt mig för att istället cykla till motionsslingan som är nära där vi bor. Packa med en stor vattenflaska och handduk och springa där istället. På det sättet få springa mer i skuggan i skogen och kunna ha mer vatten med mig och lämna den vid cykeln vid parkeringen.

Slingan är kanske 2-2,5 kilometer lång, lite beroende på hur man springer den. Vid varje varvning stannade jag och drack och torkade svetten ur pannan. Tog en dextrosol vid vartannat varv och en klunk (?) av gelen vid vart fjärde. Gelen smakade rent ut sagt förjävligt och är inte något jag kommer att testa fler gånger. Inte den smaken i alla fall. Magen fungerade och det var skönt att ha något att se framemot när jag sprang. Inte ett långt malande, utan små pauser hela tiden.

Trots att jag sprang i skogen och att det var skugga största delen av slingan, var det hett. Direkt jag stannade rann svetten. Jag hade nog aldrig fixat att springa i gassande sol längs med vägen. Nu kunde jag pausa, hämta andan, dricka lite och fortsätta springa. Jag vet inte hur många varv jag sprang, men rundan slutade på 19,3 kilometer. Woop woop! Det här var precis vad jag behövde för självförtroendet och det var ett bra övningspass inför Tallinn.

Stiga upp tidigt, äta frukost och klara av att springa tidigt på morgonen. Dessutom lärde jag mig (igen en gång!) att jag måste äta (mer). Jag tycker att jag åt bra igår kväll, min frukost var väl i minsta laget och inför maraton planerar jag nog att äta mer. Men jag blev trots dextrosol och gel, hungrig på passet. Inte så där slut på energi, tom i tanken, trött i kroppen hungrig, utan hungrig som att magen kurrade.

Förberedelser inför imorgon

Lämna ett svar

Detta väder alltså! Älskar det, men hatar det samtidigt. Det förstör fullständigt mina förberedelser inför mitt kommande maraton. Det ser ut att fortsätta vara varmt, varmare, varmast. Jag vet att jag måste träna. Jag måste få till mina långpass och jag kan inte skjuta upp det längre och tänka att jag springer långt nästa vecka istället. Jag kan inte ta igen det sedan. Jag har inte annars heller självförtroendet på topp, eftersom det blev så lite träning i juni. Jag har inte gjort mina planerade långpass, jag tycker att jag är ”efter” i träningsplanen. Dessutom om det fortsätter vara lika varmt, finns det ingen garanti att jag kan springa långt nästa vecka heller. Eller sedan följande. Det är bara att ta tjuren vid hornen.

förberedelser inför imorgon

Tills imorgon har det lovats 30 grader varmt. Planen är att stiga upp tidigt för att springa innan värsta högsommarvärmen. Enligt foreca ska det vara 24 grader redan klockan nio på morgonen. Jag svettas vid bara tanken. Jag försöker se det som förberedelser inför Tallinn. Starten till maraton går klockan nio. Då vill jag självklart ha hunnit äta frukost, gå på toa, fixat mig i ordning, gå på toa, bege mig till starten, gå på toa, värma upp, gå på toa… Jag tänker att jag tar morgondagens långpass som övning. Stiga tidigt upp, äta och så springa på det. Är ju inte direkt sugen på att stiga upp klockan sex på morgonen på min enda lediga dag den här veckan, men. Jag är tvungen att stiga tidigt upp sedan också.

Jag hade ursprungligen planerat att springa upp mot 20 kilometer imorgon. Beroende på hur varmt det är och hur kroppen reagerar, kanske jag ändrar min plan. Enligt träningsprogrammet ska jag springa 180 minuter och jag kanske siktar på det i stället. Mer tänka tid än kilometer. Gå och springa om vartannat, men fortfarande vara ute länge. Jag ska ta med vatten, dextrosol och jag ska dricka resorb ännu ikväll. Göra mina förberedelser noggrant, allt för att lyckas imorgon.

Wish me luck!

Fredagsfartlek

Lämna ett svar

Även om det står distanspass på träningsschemat och jag har bestämt mig för att följa det, behöver inte alla pass gå i samma monotona takt. Jag kan fortfarande följa min plan, men träna på känsla inom ett pass. Vill jag springa lite fortare, kan jag göra det, men ändå springa ett längre pass. Idag fick det bli en form av fredagsfartlek. Jag hade först tänkt mig ett vanligt distanspass. Lunka runt en vanlig runda på åtta kilometer. Varken bu eller bä, bara ett pass som ska göras.

fredagsfartlek

Istället blev det fredagsfartlek. Jag kände mig pigg i benen, trots att jag sprang intervaller igår. Jag bestämde mig för att leka med tempot. Springa fortare en kilometer, gå lite. Ruscha upp för backen, jogga fram till lyktstolpen. Öka tempot igen, sakta in osv. Så höll jag på hela passet och plötsligt hade jag sprungit 8,5 kilometer utan större ansträngning. Tiden gick fort och det var betydligt roligare att springa på det här sättet än att bara lunka runt.

Nu tänker jag inte springa alla distanspass på det här sättet. Jag vet att jag också behöver lugna, monotona pass inför mitt maraton. Nöta asfalt och komma in i ett flow. En fot framför det andra, hitta andningen och tekniken. Men ibland är det skönt att bryta upp ett pass i olika delar utan att för den skull ta ut sig helt så som intervaller kan göra.

Happy friday!

Långa intervaller i sommarvärme

2 svar

Planen var att springa idag, men det var nära att jag ställde in. Jag hade ont om tid och jag visste att enda chansen jag hade att springa var efter jobbet och innan ett kalas. En lucka på ungefär en och halv timme. Det var dessutom stekhett, solen gassade och luftfuktigheten var typ 100. Så kändes det i alla fall när jag stod och väntade på bussen efter jobbet. Det har lovats ännu varmare väder och jag är lite orolig över hur mitt planerade långpass på söndagen kommer att gå. Jag får ha tidig väckning och springa innan värmen. Jag ställde ändå inte in passet idag, nu finns inte tid för det. Jag sprang mina planerade långa intervaller från maratonprogrammet.

långa intervaller

Enligt träningsschemat skulle jag springa 5 gånger 4 minuter. Två minuter gåvila mellan varje intervall, plus uppvärmning och nedjogg. Jag hade räknat med att passet skulle ta ungefär 50 minuter och att jag efter det ännu skulle hinna duscha och fixa till mig. Den här typen av intervaller är nästan den värsta sorten. Det är inte korta intervaller, där det jobbiga är över fort. Men det är inte heller långa intervaller som att ligga och mala länge i ett lägre tempo. Utan det är precis mittemellan. Hyfsat högt tempo, men det blir jobbigt redan efter två minuter. Då är det fortfarande länge kvar.

Idag tyckte jag att jag trots värmen orkade bra. Kanske jag har vant mig vid värmen? Visst var det jobbigt, men det var snarare intervallerna som gjorde det jobbigt och inte värmen. Jag kände mig pigg och inte som en kokt kräfta som jag brukar göra när det är så här varmt. Jag tror också att det hjälper att jag springer med solglasögon. Jag behöver inte kisa då och får inte huvudvärk lika lätt. Jag har också blivit noggrannare med återhämtningen efter passen. Resorb eller bubbelvatten med salt (vichy), vanligt vatten, saltig mat. En kall dusch och jag känner mig som ny igen.

30 kilometer med cykel

2 svar

Gårdagen bjöd på 30 kilometer cykling längs med sandvägar, vacker natur och havet. Backe upp, backe ner och full fart framåt. Jag kände mig som värsta proffset när jag susade fram längs med vägarna. Eller så inte. Proffsen skulle ha hånskrattat åt både min klädsel och min cykel. Jag bröt mot alla stilregler och min cykel är en mountainbike med cykelkorg. Jag hade dessutom inte riktigt koll på inställningarna på min pulsklocka. Den pep till efter varje kilometer, jag hade glömt bort varvfunktionen.

cykel

Själva cyklingen gick bra, trots problem i starten. Jag blev genast påmind om varför jag inte kommer att vara bra som landsvägscyklist. Jag kommer aldrig klara av att fixa punktering eller liknande. Mitt cykelstöd på cykeln hade hakat upp sig. Hur jag än vände och vred på den, så fick jag den inte loss. Efter några välvalda svordomar och lite våld, löste sig problemet och jag kunde starta. Pulsen hög redan från start 🙂

I början kunde jag trampa på bra och hålla högt tempo. Jag snittade kring 20 km/h och det tycker jag är okej med min cykel. Det rullade på bra, jag orkade upp för backarna och kom in i ett bra flow. Det var asfalt och fina vägar och inget problem. Jag fick lust att köpa en riktig landsvägscykel. Tills jag swoschade ner för en backe i 40 km/h och var nära att köra på en kotte och vurpa. Jag hade garanterat vurpat med en landsvägscykel med smala hjul.

Efter kanske 10-12 kilometer svängde jag av huvudvägen och in på en sandväg. Tempot sjönk som en sten och det kändes som om jag trampade förgäves. Jag kom inte framåt. Jag hade med mig dextrosol som energi igen. Det fungerar bra med min mage. Den här gången hade jag en ny sort/smak och det var som om den inte hade samma effekt. Jag har tidigare haft med koffein och då har jag fått en kick och en uppiggande effekt. Nu hade jag med magnesium och det var mest. Jaha. Hände inte så mycket. Jag blev trött och frustrerad. Kunde inte hålla tempot och hittade inget fokus. Jag stannade, fotade lite och hoppades på ny energi.

När jag kom bort från sandvägarna och ut på asfalt igen, gick det bättre. Högre tempo och bättre fokus. Trampa trampa trampa. Jag gillar nog att cykla egentligen. Gillar inte backar, mot slutet var mina ben mos. Låg energinivå och mjölksyra i benen. Tydligen är jag precis lika dålig på att ladda upp för långa cykelpass som långa löppass. När jag var nästan hemma såg jag att jag cyklat 26 kilometer. 30 var planen och 30 ska det bli. Några extra varv runt kvarteret och saken var klar.

Två tummar upp! Cykel är kul!

4 orsaker till att resa till Kroatien

4 svar

Här kommer som utlovat ännu ett inlägg om Kroatien. Ifall du missat något inlägg kan du läsa dem här. Kroatien var ett härligt land att resa till och något jag lätt kan fara till igen. Det har jag i och för sig sagt om alla länder jag besökt tror jag och jag har fortfarande inte besökt något igen. Världen är stor och det finns mycket att se. Det här är mina åsikter om varför man bör resa till Kroatien.

Fyra orsaker till att resa till Kroatien

Solnedgångarna

Varje kväll bjöds det på en magisk solnedgång. Jag fotade och fotade och fotade. Himlen och havet skiftade i allt från orange, till rosa, till ljusrött, gult… Det var vackert varje kväll och bilderna gör inte alls rättvisa åt hur fint det var.

Havet och stränderna

Havet var precis så turkost och klart som jag föreställt mig. Det är rent, det finns inte ett skräp i sikte. Vill du dyka eller snorkla är sikten god. Det finns gott om stränder, massa små vikar och bukter och små undangömda ställen. Mycket båtar, hamnar och små ställen. Eller varför inte ta en båtutfärd till en närliggande ö?

resa till Kroatien

Bergen

Om solnedgångarna och havet var fint, var nog bergen ännu mäktigare. Bergskedjan Biokovo var närvarande vart man än tittade.

Mat och dryck

I Kroatien behöver man aldrig varken gå törstig eller hungrig. Nästan allt som vi åt var gott. Om det sedan var en hel grillad fisk, pizza, pasta eller någon kötträtt. Allt åts upp med god aptit och för en billig peng. Servicen fungerade klanderfritt på alla restauranger. Vi hann knappt sätta oss ner vid något bord, och servitören var genast framme med menyer. Inget funderande vid strandbarer ifall man skall gå till bardisken och beställa eller hur det fungerar. Allting gick snabbt och smidigt. Vi åt mycket pasta och pizza eftersom det är nära till Italien. Det blev även en hel del cevapcici, med pitabröd och ajvar. Mums! Skaldjursrisotto var också en favorit. Inte risotto, som den typiska krämiga med parmesanost, mer ris och skaldjur. Gott hur som helst.

Drinkarna var också goda och nästan för fina för att dricka upp. Ingen blaskig drink med två isbitar och en skiva citron, utan utsmyckade. Kul också att de serverade ett helt block av is i vissa drinkar, lika stort som glaset ungefär.

Träningsplaner vecka 28

2 svar

Nu är det dags att ta tag i maratonträningen på riktigt. Jag har kommit över förkylningen, förra veckan tränade jag på bra, men nu ska jag steppa upp träningen. Följa min maratonplan, göra mina långpass, springa intervaller och vara fokuserad. Inte skippa pass, inte göra kortare pass, nu är det fullt fokus som gäller. För att jag ska kunna vara fokuserad, gäller det att jag har en plan. Inte bara göra vad jag känner för, utan ha en tydlig struktur för varje vecka. Vilka pass ska göras, vad är syftet med passen och vad vill jag uppnå den veckan. Kanske inte den roligaste eller mest inspirerande träningen att göra alltid, men träna på känsla kan jag göra i höst. Efter maraton.

träningsplaner vecka 28

Träningsplaner vecka 28

Måndag: styrketräning
Tisdag: cykel
Onsdag: vila
Torsdag: löpning, intervaller
Fredag: löpning, distanspass
Lördag: vila
Söndag: löpning, långpass

Veckan börjar med något så ovanligt för mig som cykling. Jag planerar en lång cykeltur, ungefär 30 kilometer. Inte söndagscykling, utan cykling som att få upp pulsen och flåset. Ta i rejält och trampa på. Hur smart det sedan är att göra det dagen efter ett styrketräningspass, återstår att se. Tanken med passet är få till ett långt pass, vara ute länge, men inte lika slitigt för kroppen som ett lika långt löppass skulle vara. Ha lägre puls och mindre stötar och belastning för kroppen.

Den här veckan ser jag framemot att springa långt. Förra veckan blev det 14,5 kilometer på långpasset och nu vill jag springa upp mot 20. Syftet med den här veckans löpning är att få tillbaka känslan att jag fortfarande kan. Få till bra pass som ökar självförtroendet. Av den orsaken har jag också bestämt att inte springa mitt testlopp i juli. Jag har inte tränat för att få en snabbare tid och jag vet att jag bara blir besviken om jag gör en sämre tid. Jag vill inte få det svart på vitt att jag är i sämre form än i juni. Jag vet det och väljer att blicka framåt i stället.

Vad tränar du i veckan?

När jag springer glömmer jag allt

Lämna ett svar

Min mage har känts sådär efter fredagens långpass som resulterade i löparmage. Jag har varit lite illamående och hungrig, men inte alls sugen på att äta. Vill inte irritera magen mer än nödvändigt, men vet ju också att illamåendet beror på att jag inte ätit. Det är en svår kombination och något som jag inte löst ännu. Det hjälper inte heller att jag ibland glömmer bort att äta. Efter långpass ska jag fylla på med energi, men jag duschar, bloggar, fixar och trixar och plötsligt har det gått flera timmar.

Idag var träningsplanen ett snabbare löppass, antingen intervaller eller mitt testlopp. Jag bestämde mig för att springa intervaller. Jag kopierade passet rakt av ur maratonprogrammet ur boken ”Stora löparboken för kvinnor” av Jessica Almenäs och Lofsan. Det är tio veckor kvar till Tallinn maraton och jag sprang det pass som ska springas i det skedet av maratonprogrammet. 5 gånger 2 minuter, 5 gånger 90 sek och 5 gånger 1 minut. 30 sekunder vila mellan varje intervall och 2 minuter vila mellan varje ”block”. Plus uppvärmning och nedjogg förstås.

glömmer allt

Trots att klockan var närmare halv åtta på kvällen innan jag kom ut, var det varmt ute. Väldigt varmt. Pulsen var hög, svetten rann och ansiktet var rött. Jag kämpade mig igenom alla intervaller, men fasiken vad tungt det var. Pulsen var hög genom hela passet och hann knappt gå ner alls under den korta vilan. Jag kom ändå in i ett bra flow. Jag var inte speciellt sugen på att springa innan och var orolig över att magen skulle krascha igen. Det är konstigt ändå hur snabbt jag glömmer allt när jag springer. Jag tänkte inte ens på magen medan jag sprang. Jag fokuserade bara på intervallerna.

Plötsligt piper klockan till och det är dags för nedjogg. Hur gick det till? Sprang jag redan alla intervaller? Samtidigt var jag väldigt tacksam över att intervallerna var över. Jag hade inte orkat med många fler. Det hade varit lockande att bara lägga mig raklång i gräset och pusta ut. Benen var trötta och jag flåsade högt. Jag är ändå glad över att kroppen höll. Magen fungerade och förkylningen är borta. Det var tungt, men jag fixade det!

Det kommer mer

Lämna ett svar

Jag ska skriva mer inlägg om Kroatien ännu, det tar bara så länge att gå igenom alla bilder. På något sätt tror jag alltid att det kommer att gå snabbt. En halvtimme eller så och därefter borde det vara klart. Öh, nej! Jag har i princip valt ut bilderna, nu gäller det bara att formulera texten ännu. Under tiden kan ni läsa mina gamla inlägg och beundra solnedgången. Ikväll hejar vi på Kroatien i fotboll, visst?!

mer Kroatien

Jag är snabb, stark, snygg

2 svar

Jag är snabb, stark, snygg. De orden upprepade jag för mig själv hela tiden under dagens löppass. Det hjälpte för att motivera mig till att fortsätta springa. Särskilt snygg kände jag mig inte, rödmosig i ansiktet och svetten rinnandes. Snabb var jag väl inte heller, jag flåsade och frustade och pustade. Stark däremot, det var jag! Pannbenet var starkt idag och jag sprang mitt planerade långpass, trots känningar av löparmage halvvägs in i passet. Jag vände inte om, eller tog den kortare rutten, utan jag sprang mina tänkta 15 kilometer.

snygg

Det var inte direkt igår jag sprang långpass senast. Jag var nervös innan passet och orolig över hur jag skulle orka. Skulle hela passet bli pannkaka och jag skulle få ge upp mina drömmar om maraton i höst? Eller skulle passet gå bra och stärka mitt självförtroende om att maraton inte alls är omöjligt? Det blev det senare alternativet och nu känns ett maraton närmare igen. Kan jag bara träna på bra fram tills dess, ska det nog gå vägen.

Dagens löptur blev 14,5 kilometer och på det springs det inga maraton ännu. Idag fanns ändå känslan att jag hade kunnat fortsätta. Benen orkade och flåset var okej, det var ingen fara på taket. Idag var det snarare magen som krånglade, tidspress och att jag faktiskt hade planerat att mjukstarta efter förkylningen. Jag skulle inte ens springa längre än 15 kilometer. Det är en skön känsla att ha, att veta att jag fortfarande kan springa långt. Nu kan jag bygga vidare och öka längden.