Städa, träna, baka, ut och gå. Ungefär så ser mina dagar ut just nu. Ibland bara ett av alternativen per dag, men oftast fler. Idag har jag hunnit både städa, träna och med en promenad. Jag har väl inte direkt tråkigt ännu, men jag försöker fylla mina dagar med något vettigt att göra. Jag kan inte bara kolla på Youtube. Dessutom är jag van att via jobbet vara i rörelse hela tiden. Nu blir jag lätt stillasittande om jag inte gör ett aktivt val att röra på mig. Ingen vardagsmotion här inte. Jag fastnar framför datorn och Youtube och kollar på klipp efter klipp. Plötsligt har det gått en timme eller två och jag har inte gjort något.

Det är en konstig känsla att vara ledig. Vad gör man när man är ledig?Jag är sällan ledig, om jag inte är sjukledig eller har semester. Då är det planerat, eller inte sjukledigheten förstås, men då är jag ju sjuk. Har jag semester, är vi oftast på en resa. Nu är det inte en frivillig ledighet och jag vet inte riktigt ens hur jag ska förhålla mig till situationen. Som semester, bara njuta av att vara ledig och inte göra något? Eller som om jag är arbetslös, och göra det till mitt ”jobb” för dagen? Att söka nytt jobb? Uppdatera cv:n och fixa med intyg och papper. För vem vet, om det här fortsätter länge kanske jag blir arbetslös. Lika bra att ha mina papper i ordning sedan. Jag har inte direkt så mycket annat att göra om dagarna heller…

En vecka av min permittering har gått. Hur känns det och vad har jag gjort? Än så länge känns det okej. Jag klättrar inte på väggarna ännu i alla fall. Jag tror inte att jag riktigt har landat i det. I det faktum att jag inte ska gå till jobbet på åtminstone två månader som det ser ut just nu. Jag kan vakna på morgonen och fundera vad det är för dag och vilken tid jag skulle till jobbet. Sedan kommer jag på att just det ja, jag ska inte till jobbet. Jag är ledig. Konstigt, skönt, tråkigt. Det är mycket känslor och funderingar.

Det är klart att jag inte vill vara permitterad och att det inte är en rolig situation att befinna sig i. Speciellt när jag inte vet hur länge det kommer att pågå och hur situationen kommer att vara efter allt det här. Kommer det att bli som vanligt? Som det var tidigare. Kommer vi att ha några kunder? Finns det ens ett jobb att gå tillbaka till?

Just nu rullar i alla fall dagarna på bra. Jag har hela tiden haft något att göra och än så länge har jag det inte tråkigt. Jag (och Milli 🙂 ) har bakat, och bakat och bakat lite mer. Bröd, kex, mer bröd och ännu mer bröd. Jag har varit på promenader. Själv eller med mamma. Jag har haft tid till träning. Tid att träna vad jag vill, när jag vill, utan att behöva ta hänsyn till arbetstider. Jag har sorterat en massa gamla papper från gymnasiet. Med sorterat, menar jag slängt bort. Hur mycket papper har jag sparat på egentligen?

Fast det just nu känns bra, gissar jag att om en vecka eller två, kommer det att kännas annorlunda. Det har bara gått en vecka av min permittering och jag är säkert ännu i work mode. Jag har inte ens tvättat alla mina arbetskläder. Nu känns det fortfarande som om jag bara är ledig. Som semester. Jag antar att jag kommer att känna mig annorlunda när jag kollar på banksaldot. (och när jag ska börja fylla i ansökningar till kassan. Hur gör man det?) När jag inte orkar baka mer och när alla skåp är städade.

Hur har du det?

Allt är inte dystert och nattsvart. Jag försöker fokusera på det positiva och inte grotta ner mig alltför mycket i det negativa. Inte läsa alla tidningsartiklar, inte kolla alla nyhetssändningar och absolut inte stirra på corona 24/7 tv-kanalen. Istället välja att fokusera på det som är bra. Som att det är vår i luften och att vi idag var på en promenad i solen. Att det kändes varmt ute, fåglarna kvittrade och att jag behövde solglasögon. Nästa vecka kommer jag antagligen ha många möjligheter till att ta en promenad i solen, eller promenader överlag. Jag har bara tre arbetsturer nästa vecka, och som det ser ut just nu, kommer det bara att minska. Men positiva saker var det jag skulle fundera på.

Jag hinner städa hemma. Jag kan fixa i trädgården. Det kommer att finnas tid att ta tag i såna projekt som jag aldrig har tid med. Sortera alla foton, recept, gå igenom garderoben. Alla papper man går och sparar på. För att inte tala om all tid till träning jag kommer att ha. Inte för att jag ännu heller vet vad jag tränar för, men jag tror (vet) att träning är bra för mig. Det hjälper mot oron, det minskar stressen i kroppen och jag sover bättre. Jag kan bearbeta tankar när jag springer, och inte i sängen just innan jag ska sova.