Vad jag saknar just nu

4 svar

Jag har fortfarande mycket att vara tacksam för i dessa tider, men det finns många saker jag saknar också. Tristessen börjar komma och en längtan efter det normala. Jag har snart städat alla skåp (som här är rent och organiserat nu), jag kan inte baka varje dag och inte heller träna. Det finns inte så mycket att göra, och dagarna flyter ihop. Vad är det för dag idag? Söndag?

Vad jag saknar just nu

Lösgodis
Jag vill ha lösgodis. Välja själv och blanda en massa olika sorter. Nu när jag ska köpa godis har jag svårt att bestämma mig för vad jag vill ha för sort. Det som jag vill ha, Polly Kick eller Flower sour, finns oftast inte och då brukar jag vanligtvis istället ta lösgodis. Nu tror jag inte ens att det finns i butikerna, och tja, vill inte ha det om det finns heller. Jag längtar efter den dagen då jag kan ta godis utan att behöva oroa mig.

vad jag saknar just nu

Sushibuffé
Igår gjorde vi sushi hemma för att stilla mitt behov, men det är inte samma sak. Jag vill ha en massa olika sorter och äta tills jag spricker.

Salladsbuffé
Picadeli sallad från butiken. Jag anar visst ett tema över vad jag saknar?

Spontanshoppa/handla
Vi försöker undvika att gå till butiken i onödan, och brukar handla hela veckans behov på en gång. Det är ju jättejobbigt att klura ut hela veckans matlista på en gång och handla så mycket. Jag har inte ännu fattat att en sallad inte räcker för en vecka. Jag måste ta tre och de håller inte så länge. Tidigare handlade vi två gånger i veckan och jag kunde dessutom handla själv efter jobbet för att fylla på.

Dessutom saknar jag att bara gå i butiker för att se på saker. Det är inte direkt att jag behöver nytt nagellack, men det är kul att titta på smink. Eller kläder, eller vadsomhelst. Jag saknar typ att gå till Tokmanni. Nu måste allt planeras. När är det minst folk, vilken tid är bäst att gå? Vad allt ska vi ha, så att vi inte behöver gå imorgon igen?

Jobbet
Jag vill träffa mina kollegor, våra kunder, jag vill snicksnacka med folk. Det börjar vara lite tråkigt att bara vara hemma, för det är inte direkt semester jag har, även om jag är ledig.

Kauralatte
Latte gjord på iKaffe. Det blir inte samma sak att göra det hemma. Från jobbet, eller från konkurrenten 🙂

Familjen, vänner, bekanta, obekanta
Nuff said. Jag vill träffa folk. Gå på kalas, sitta på en uteservering, gå på fest, skolavslutning, fira morsdag, födelsedagar. Gå på evenemang, sommarteater, ut på stan.

Vad saknar du?

Ett försök till löpskolning

2 svar

Hur ofta gör du löpskolning? Teknikövningar, spänstträning, koordination och liknande? Jag gör det alldeles för sällan, i princip aldrig. Främst för att jag tycker att det känns fånigt att skutta omkring på ett ställe. Jag vill ju helst springa. Samtidigt vet jag att jag borde göra det, eftersom jag har haft problem med mina fötter.

Jag vet vad det går ut på, vad syftet är. Jag kan olika övningar och jag har sparat en massa klipp och filmer på Instagram som inspiration. Ändå blir det aldrig av. Jag vet inte varför jag tycker att det känns fånigt att springa med höga knän eller hälkickar bland folk. Som om någon egentligen bryr sig, och om de bryr sig och undrar vad jag sysslar med, får de väl göra det då.

Idag hade jag bestämt mig för att göra löpskolning. Jag skulle springa en runda som var lite avsides. Efter en uppvärmning på kanske två kilometer var jag redo för att göra olika övningar. Eftersom jag i princip aldrig gör löpskolning gjorde jag bara tre övningar. Tripping, höga knän och hälkick. Det kändes som en lagom början. Även om jag i teorin kan fler övningar, är det en annan sak att göra dem i praktiken. Det ser lätt ut på film, men sen när jag försöker, ser det lite annorlunda ut 🙂

löpskolning

Planen är nu att få det här till en rutin. Om jag springer tre pass i veckan, ska jag på åtminstone ett av dem göra olika övningar. Det är inte ett helt pass, men som en del av passet. Det behöver inte vara så komplicerat, bara jag gör det. Jag hoppas att det kommer att förbättra min löpteknik. Den kan alltid bli bättre. Det finns alltid något att jobba på för att bli en bättre löpare.

Premiär för t-shirt

2 svar

Vädret ändrade över en natt. Igår hade jag den tjockare jackan på min promenad, och mössa och vantar. Idag sprang jag i t-shirt. Förra året blev det premiär för löpning i t-shirt den 19 april, i år den 21a. Det är bra med blogg, för att kunna kolla tillbaka på såna här viktiga händelser.

löpning i t-shirt

Det har varit 16 grader varmt idag, och jag har njutit till fullo. Efter min löptur satte jag mig i solstolen och lyssnade på en podd. Drack en iskaffe och njöt av värmen. Jag tänker passa på att njuta av solen och värmen så länge det varar. Jag älskar den här tiden på året. När allt det härliga ännu är framför mig. Den här sommaren blir ju annorlunda förstås, men solen tänker jag ändå njuta av. Om än så bara på vår egen bakgård.

Löpningen kändes så där idag. Jag tycker jag flåsade mer än jag brukar, och jag hittade inte alls andningen. Det kändes som om jag hade andan i halsen och jag var tvungen att gå ibland. Jag tror i och för sig att jag öppnade i alltför hårt tempo och jag sedan inte återhämtade mig från ruschen. Första kilometern gick i 6:15. Jag är inte riktigt där formmässigt ännu att jag orkar hålla det tempot hela rundan. Utan jag springer snarare i 6:40-7:00.

Jag försökte sakta ner och hitta en bättre rytm, men det gick inte sen mer. Jag var som en kalv på grönbete. Spring i benen, njuta av solen och värmen. Eller så är det pollen. När jag läser mitt inlägg från ifjol, när jag första gången sprang i t-shirt, då hade jag samma problem. Det var flåsigt, det var tungt och jag hade problem med andningen. Eller så var det en sämre dag helt enkelt.

Så dåligt var det inte ens egentligen. Det blev trots allt nästan elva kilometer.

Ny bloggdesign

6 svar

Vem har lagt märke till att jag har ny bloggdesign? Jag får se om jag behåller det, eller om jag återgår till den gamla, eller om jag testar något annat. Kommentera gärna ifall det ser helt knasigt ut, eller inte fungerar.

ny bloggdesign

Jag har länge velat fixa ny bloggdesign, för jag har varit väldigt trött på den gamla headern. På något sätt tänker jag alltid att det ska gå snabbt att fixa. Lite klick här, några klick där och det är klart. Flera timmar senare sitter jag och svär. Inget fungerar, bilderna är sneda och jag funderar på att lägga ner hela bloggen. Jag hittar inget jag tycker om, eller som blir att se ut som jag vill ha det. Det är inte precis så att jag kan fixa själv, utan väljer från de färdiga mallarna.

Jag vet inte om jag är helt hundra med den nya designen heller, men den är kanske bättre än det förra. För den har jag haft sedan urminnes tider, och det var verkligen dags för en uppfräschning. Lite nya bilder, ny design och inspiration till att satsa på bloggen.

Jag tycker att jag alltid får en nytändning när jag fixar med bloggen. Ibland tänker jag att det skulle vara kul att kunna mer, men sist och slutligen är jag ganska nöjd med att bara skriva strunt och trycka på publicera. Mina reseinlägg som jag brukar lägga mycket tid på att skriva, och som det via Google hittar förvånansvärt många besökare till, känns inte direkt aktuella just nu.

Bloggens statistik har sjunkit när det inte kommer besökare via Google som sökt på tips för Kroatien till sommaren. Det är ju alltid roligare att blogga om någon läser (och kommenterar). Det är klart att jag främst skriver för mig själv, men ni fattar.

Långpass och löparmage

4 svar

Min löpning har verkligen känts bra den senaste tiden, förutom ett problem. Löparmage. Det har speciellt börjat uppkomma nu när jag har steppat upp löpningen och börjat springa långpass igen. Långpass och löparmage är en kombination jag haft problem med tidigare, men eftersom jag inte sprungit långpass på länge, hade jag glömt bort hur jobbigt det är.

Jag har ännu för tillfället haft turen att inte drabbas av löparmage mitt i passet, utan det kommer efteråt när jag är hemma. Och så håller det i sig hela dagen. Magen känns irriterad och jag är inte sugen på mat. För jag vill inte trigga igång magen. Även om jag vet att jag borde äta, att kroppen behöver påfyllning efter prestationen.

Idag blev det igen distansrekord för mig. Jag sprang strax över 11,5 kilometer, med en riktigt bra känsla i kroppen. Minus löparmage då. Benen stumnade inte som de gjorde sist, utan jag orkade springa hela vägen. Konditionen är det inget fel på och benen börjar vara med på noterna. Nu är det bara att öka på längden på passen.

långpass och löparmage

Planen är att ändå öka försiktigt, även om det känns bra i kroppen. En till två kilometer i veckan. Förra veckan sprang jag lite på tio kilometer, nu lite på elva kilometer, så nästa vecka borde jag landa på ungefär tolv. Det börjar redan vara bra långpass och något jag är nöjd över. Sedan är det klart att jag vill öka från det ännu ifall jag ska springa maraton i september, men just nu är det bra.

Nu hoppas jag att långpass och löparmage inte kommer att bli en återkommande situation. Löparmage är så jäkla irriterande just för att jag inte vet vad det beror på. Ibland har jag det ofta, för att sedan inte ha problem med det på flera månader. Jag har heller inte märkt något samband med vad jag ätit, utan det verkar komma på måfå.

En lista om min kropp

Lämna ett svar

När blogginspirationen tryter, är det tur att det finns listor att fylla i. Den här gången om min kropp. Ifall du gillade listan, fyll i du med eller lämna en kommentar.

min kropp

En lista om min kropp

Jag tycker min kropp är
Stark. Uthållig. Den är ganska bra helt enkelt. Den klarar av mycket mer än jag tror. Älskar mina benmuskler på bilden här nedan.

min kropp

Min relation till kroppen har varit
Strulig. Betydligt bättre nu när jag tränar. Nu handlar det mer om vad den kan göra och inte hur den ser ut.

Det bästa med min kropp
Att den är stark och klarar av en massa. Plus att den är snygg. Inga kroppsnojor på beachen här inte. Det kanske har mer att göra med ett bra självförtroende som träning gett mig, men jag tycker jag är snygg i alla fall. Jag bryr mig inte vad andra tycker. Och ett bra självförtroende är alltid snyggt. Äh, sidospår.

drömmer om resor

Så ser jag på andras kroppar
Jag ser inte på andras kroppar. Inte på utseendet, utan där handlar det i så fall om prestation. Att den och den kan springa, fast den ser ut så eller så. Att det inte spelar någon roll hur man ser ut.

Så här ger jag min kropp energi
Genom träning och bra mat. Jag märker direkt av ifall jag slarvar, eller om jag till exempel är sjuk, hur mycket sämre kroppen mår. Hur jag blir stel, hur jag får ont i axlar, hållningen blir sämre. Om jag slarvar med maten, blir jag bara sur. Hangry. Jag hoppas att jag har lärt mig nu att jag inte kan träna på tom mage. Jag måste äta.

Det här har min kropp klarat av
Två maraton och en massa löpning utöver det.

reflektioner från ett halvmaraton

Min kropp mår bra av
Träning eller rörelse. Jag tycker inte om att sitta stilla. Långa bilresor är en plåga, jag får bara ont, blir stel och rastlös. Min kropp mår även bra av stretch eller yoga, men där slarvar jag alltför mycket. Har fortfarande inte heller gjort klart Dedicate…

yogaflow

Min kropp mår dåligt av
För mycket mjölkprodukter gör mig orolig i magen. Saltig mat, buffébord och för mycket mat gör mig svullen. Jag tycker inte om att känna mig tung och dåsig i kroppen, vilket till exempel julmat gör. Mängden mat, majonnäs, grädde och olika röror. Puh, jag behöver inte äta på en vecka.

Så gör jag för att älska min kropp
Jag försöker vara snäll mot den. Äta bra, men även passa på att njuta. Balans ni vet. Sova gott. Träna och röra på mig. Ju mer jag tränat desto snällare mot kroppen har jag blivit. För det handlar mer om vad den kan och inte hur den ser ut. Då vill jag också ge den bästa möjliga förutsättningar för att kunna prestera ännu mer/bättre, genom till exempel bra mat. Men ibland vill den bara ha chips i alla fall, och det är helt okej det med.

matiga listan 2

Heja Valio!

Lämna ett svar

Som ni kanske vet använder jag mycket mifu i min matlagning. I något skede var det här till och med Mifubloggen. Mina överlägset mest lästa inlägg var recept på mifu. Mifu görs av Valio och jag har aldrig haft något att klaga på. Jag har snarare alltid varit väldigt nöjd med produkten. Jag har tyckt om smakerna, och det kommer hela tiden nya produkter att testa.

För kanske två veckor sedan lagade vi wok med mifu. Jag börjar alltid med att steka strimlorna skilt och sedan ta bort dem från stekpannan innan jag lägger i resten av ingredienserna. Nästan genast när jag började steka märkte jag att något var fel. Strimlorna blev till en enda stor klump och påminde mest om smält ost. Jag försökte separera mifun med en kniv, men det drogs hela tiden tillbaka till en klump. Vi åt av woken, det var ingen fel i smaken, men konsistensen var underlig.

heja valio

Vi hade just precis köpt mifun, det var långt kvar på bäst före datumet. Det kunde alltså inte vara det som var felet. På lördagen kontaktade jag (äntligen) Valios kundservice via deras hemsida. Eftersom det var påsk dröjde det till tisdagen, alltså igår, innan de svarade. Jag skulle få tio euro hyvitys (vad heter det på svenska? reklamation?). Det för en produkt som kanske kostar tre euro.

Så här ska det se ut

Idag kollade jag på bankkontot och där låg pengarna. Heja Valio! Supersnabbt svar, bra hyvitys och snabbt in med pengarna.

Två tummar upp för Valio!

Jag gör framsteg

2 svar

Löpningen känns hela tiden bättre och bättre. Det känns som jag gör framsteg varje pass. Dagens löprunda var inget undantag. Jag är fortfarande långt ifrån där jag vill vara, men det känns i alla fall som om jag gör framsteg. Det blir bättre och det känns som om det finns mer att ge. Jag kan pressa mig själv, både i tempot och på längden på passen. Det är inte bara mysrundor på fem kilometer runt kvarteret, utan grundnivån har höjts ett snäpp. Nu känns inte sju kilometer som ett längre pass, utan nu är det standard.

jag gör framsteg

Idag var det igen fint väder för löpning, och tid har jag ju gott om 🙂 Planen med löpningen just nu är att springa två till tre pass i veckan. Jag vill få det till en bra rutin och öka på mängden. Jag följer inte ett träningsprogram, men jag har en grundtanke. Ett längre pass, ett kortare men kanske snabbare pass och sedan ett valfritt. Beroende på känsla i kroppen, väder, om jag vill träna mer annat också. Om jag har träningsvärk eller inte.

Jag styrketränar fortfarande och jag tycker om det. Dessutom märker jag att det har hjälpt. Benen har blivit starkare och det finns tryck i steget. Ifall jag vill springa långt måste jag upprätthålla styrketräningen. Det märkte jag på lördagens långpass. Även om det inte var något fel med konditionen och jag orkade springa långt, blev benen stumma. Det kommer säkert att bli bättre när jag blir van att springa långt igen, men styrketräning hjälper också.

Jag tror också att en orsak till mina framsteg är mina promenader. Jag har varit på promenad flera gånger i veckan. Ibland med mamma, ibland med Sam och ibland bara för mig själv lyssnandes på en podd. Förra veckan blev det nästan 30 kilometer i form av promenad. Det är klart att det hjälper konditionen. När grunden finns där är det sedan lättare att höja tempot.

Tvåsiffrigt löppass

2 svar

Löpningen har känts bra den senaste tiden, men det har blivit pass på 4 till 7 kilometer. Inget fel i det, men ifall jag ska springa maraton i september måste jag så småningom börja öka på längden. Rejält. Just nu känns det ju förstås ännu osäkert om det blir ett maraton eller inte, men jag tränar som om jag skulle springa. Dagens löppass blev det längsta på evigheter. Jag vet inte när jag skulle ha sprungit ett tvåsiffrigt tal senast. Förra hösten? Inte på det här årets sida i alla fall.

tvåsiffrigt löppass

Idag blev det strax över tio kilometer. För vissa är det vardagsmat, för mig är det det längsta jag sprungit på flera månader. Jag hade inte planerat att springa så långt som jag gjorde idag, men det kändes bra i kroppen, så jag bestämde mig för att testa. Jag har velat springa tvåsiffrigt länge nu, men jag har nästan inte vågat. Tänk om jag inte kan eller orkar. Idag stämde allting. Vädret var prima, jag hade ätit och druckit bra innan, jag hade gott om tid på mig. Det fanns inga ursäkter för att inte testa. I värsta fall fick jag väl gå hem om jag inte orkade springa hela vägen.

Jag sprang nästan hela vägen. Jag gick i de brantaste uppförsbackarna, men i övrigt sprang jag hela tiden. Det var inget fel på konditionen, men benen blev stumma mot slutet. Det märktes att de inte var vana vid att springa långt. Men jösses vad det gjorde gott för självförtroendet att springa över tio kilometer. Det är något med milen bara. Det är min hatdistans på tävling, men det är favoriten när jag är i form. Målet är att alltid vara i sådan form att jag kan springa tio kilometer. Vilken dag som helst i veckan, utan större förberedelser eller planering. Bara att sticka ut en tisdagskväll efter jobbet.

Fem kilometer snabbdistans

Lämna ett svar

Snabbdistans, när sprang jag det senast? När har jag överhuvudtaget sprungit snabbt senast? Idag var planen verkligen inte att springa snabbdistans, jag var knappt ens sugen på att springa. Men som vanligt, ändrade känslan när jag väl kommit ut genom dörren. Plötsligt hade jag pigga ben och jag bestämde mig för att trycka på lite. Pressa kroppen lite mer än den varit van med den senaste tiden och se vad den går för.

Slutresultatet? Inte så pjåkigt. Helt okej tempo, men framförallt, riktigt bra känsla i kroppen. Visst det var tungt och jag behövde kämpa, men det fanns ändå tryck i benen. Bra löpsteg och jag kunde behålla löptekniken. Jag flåsade, men pannbenet var starkt och jag fortsatta att springa. Jag gav inte upp och saktade inte ner.

snabbdistans

Nu är jag ivrig på att springa igen. Ännu mer ivrig än jag var tidigare. Jag vill börja springa intervaller. Försöka höja mitt grundtempo och inte alltid springa alla mina rundor i samma fart. Jag vill dessutom börja springa långpass. Eller längre pass då till att börja med. Jag vill helt enkelt bara springa. Springa mer, springa oftare och springa längre.

Jag tror att mycket av ivern har att göra med att det är vår nu. Plus att jag plötsligt har en massa tid över. Idag sprang jag för första gången utan vantar. Jag vet, jag. Jag mötte i och för sig en annan löpare som sprang i shorts 🙂 Där är inte jag ännu. Riktigt så varmt tycker jag inte att det är, men jag hade säkert klarat mig med mindre kläder. Bara en t-shirt och jacka och inte långärmat och jacka. Ibland är det bara svårt att veta hur jag ska klä mig när det blir vår och varmt. Jag vill inte ha för lite kläder på mig och riskera att bli sjuk. Speciellt i dessa tider.