Livet rullar vidare ändå

Jag tränar, jag äter, jag går till jobbet. På något sätt rullar livet vidare ändå. Jag försöker ha en rutin i vardagen, inte tänka så negativt och försöka leva som vanligt. Jag kan inte distansjobba och (ännu?) har vi inte stängt. Vi har ändrat våra öppethållningstider och det är så lugnt, så lugnt på jobbet. Försäljningen och folkmängden är en bråkdel av vad den var tidigare. Faktum är ju att alla går på minus. Det kommer att bli ännu fler förändringar och jag kommer att bli permitterad. Det vet jag redan nu.

livet rullar vidare ändå

För att få annat att tänka på, tränar jag. Inte på gymmet, inte i simhallen och ingen zumba, men hemmaträning fungerar utmärkt. Igår fick jag till ett riktigt bra styrkepass. Jag hade bra tryck och jag orkade. Nästa gång kan jag säkert lägga på max på stången igen. Jag har haft lättare vikter de senaste gånger jag tränat hemma, men nu känns det som om jag är tillbaka. Där jag var tidigare. Jag tror att all den här uppbyggda stressen och oron behövde få ett utlopp.

Imorgon är planen att springa. Första gången i dagsljus på evigheter. Det har lovats sol. Det ser jag framemot. Jag är fortfarande väldigt osäker på mitt mål för säsongen. Kommer det att bli Tallinn maraton? Som det känns just nu, har jag nästan tappat suget. Bara för att det känns så osäkert. Att träna inför ett maraton kräver ändå så mycket. Jag vet faktiskt inte om jag är beredd att lägga ner den träning det krävs för att sedan se loppet bli inställt. Som läget är just nu, är det osannolikt att loppet kommer att bli av.

Men sen igen. Blir jag mer besviken ifall loppet blir av och jag inte tränat inför det?

4

Jag är tacksam för

Oj oj oj, vad har hänt på ett par dagar? Istället för att fokusera på allt det negativa, för det är mycket negativt just nu, tänkte jag istället fokusera på det positiva. Vad jag är tacksam för. Högt och lågt, gott och blandat. Ytligt eller inte. För att få något annat att tänka på, än det här jäkla corona.

Vad jag är tacksam för:

Att jag hann vara till tandläkaren och ta bort min visdomstand. Även om besöket i sig inte var trevligt och att jag hade ont länge efteråt, är jag väldigt tacksam över att tanden är borta nu. Tänk att ha det framför sig ännu. Utan att veta när det kan ske.

Att jag hann vara till frisören och fixa till mitt burr. Som sagt högt och lågt. Nu är mitt hår i skick i alla fall till sommaren, och sedan hoppas jag att situationen har lugnat ner sig.

Att jag kan laga mat och baka. Okej maten lär inte ta slut i butiken, men, jag äter annars också mycket linser, bönor och storkok. Jag kan baka bröd. Jag behöver inte äta köttfärs till varje måltid, eller kyckling, utan linser, tomatkross, tonfisk och pasta finns alltid hemma.

vad jag är tacksam för

Att jag har pengar sparat. Ni vet uttrycket, saving for a rainy day. Just nu regnar det. Jag är fortfarande osäker på hur det kommer att gå med mitt jobb, och det är inte en kul känsla att ha. Men jag har så jag klarar mig, ifall krisen skulle vara ett faktum.

Att vi har rest. Vem vet när man kan/vill/får/vågar resa igen? Jag är glad över att vi ändå har hunnit resa, vi har sett mycket av världen. Vi har säkert rest mer än gemene man. Jag är speciellt tacksam över att vi hade vår resa i februari, och inte inplanerad till april som var ursprungsplanen.

Att vi har två kissor. Världen blir genast mycket ljusare av att gosa med Milli och Manda.

Att jag kan träna hemma eller springa. Även om jag är ivrig på simningen, på gymmande och på zumban, är jag glad över att jag har en massa träningsredskap hemma. Jag behöver inte gå utanför dörren. Jag kan träna hemma.

Att jag inte bokat några lopp eller evenemang. Tanken är (var?) ju att springa Tallinn maraton, men inga hotell eller resor är bokade. Jag har ju inte ens börjat träna inför det ännu. Besvikelsen att ha tränat hela hösten och vintern för något lopp som skulle gå nu…

tallinn 10 kilometer

Att jag är frisk. Det här är en väldigt viktig punkt. Den behöver knappast förklaras desto mer?

Vad är du tacksam för?

 

6

Jag sprang igår

Mitt bland all oro inför coronaviruset och hur det kommer att påverka mig, så glömde jag helt att berätta att jag sprang igår. Planen var ju att få till en löprunda innan veckan var över, och nu har det alltså hänt. Det var inte speciellt långt, det gick inte särskilt fort, men huvudsaken är att jag sprang igår. Nu är jag igång igen. Nu litar jag på att det vänder. Att lusten till löpning kommer tillbaka och att tröskeln sänks.

jag sprang igår

Jag tror dessutom att löpning kommer att bli min träningsform här ett par veckor (?) framöver. Just precis efter att jag tryckt på publicera igår, hur jag fortfarande gått på zumba och till simhallen, läser jag att zumban i alla fall är inställd nästa vecka. Simhallarna i Åbo är stängda, och jag antar att Kaarina också kommer att stänga. Där tog både simmandet och gymmandet slut.

Jag kan fortfarande träna styrka hemma. Jag har gjort det de senaste åren. Det är inte ett problem. Jag vill ju springa. Jag har längtat efter att komma igång igen. Springa intervaller, springa långpass. Njuta av vädret, njuta av känslan av att ta ut mig. Mysrundor med fotopauser. Springa på bara gator med solen i ögonen. Korta, snabba pass, längre pass. Springa i skogen, springa längs med Skärgårdsvägen, springa hem från jobbet.

Dessutom dämpas min oro inför coronaviruset av att jag springer. Jag får något annat att tänka på, och för stunden känns det som normalt. Hjärnan går inte på högvarv och jag kommer bort från mina egna tankar. Jag hinner inte läsa allt på nätet, utan jag måste fokusera på något annat. En fot framför den andra.

3

Listan om corona

Coronaviruset, tänker vi på något annat just nu? Det verkar inte så, och när jag hittade den här listan, ville jag också fylla i. Det är mycket tankar och funderingar kring corona just nu, och tja, som Karolina skriver, kanske vi behöver prata av oss? Fyll i du med.

corona

Listan om corona

Vad är dina tankar om corona just nu?
Jag har så dragits med i masshysterin, jag läser allt jag kommer över på nätet. Jag kollar på nyhetssändningar och jag vill veta allt. Hur kommer det att påverka mig och andra? Jag är väldigt glad över att vi var på vår resa i februari, och inte i april som var planen först. Nu hade jag inte ens velat resa någonstans.

Känner du någon coronaångest?
Jag är inte egentligen orolig för viruset, men jag dras lätt med i hysterin. När folk bunkrar upp, gör jag det också. Jag är mer orolig för hur det kommer att påverka jobbet. Kommer vi att behöva stänga, hur kommer det att påverka mig? Får jag lön då? Från jobbet, från Kela, från facket eller kassan? Jag kan inte distansjobba direkt. Jag jobbar alltså på ett café i ett köpcenter, och det känns inte värt att hålla öppet heller om ingen vågar komma. Eller när det uppmanas att undvika folkmassor. Det märks nu redan av, hur det blev mycket lugnare. Så jag oroar mig mest för om jag kommer att ha ett jobb när detta är över.

Påverkar corona dig på ett konkret sätt?
Inte ännu, men det är osäkert med jobbet just nu. Kommer vi att behöva stänga, eller ha andra öppethållningstider? Än så länge har jag gått på zumban och till simhallen och gymmet. Bussarna går fortfarande, men kanske det är nu jag blir tvungen att köpa den där bilen jag pratat om i många år.

Har du bunkrat upp med något?
Vi handlade redan lite extra torrvaror och basvaror på måndagen, och ja, planen är att bunkra upp imorgon. I alla fall lite. Jag var även till apoteket och köpte värkmedicin idag. Det hade jag i och för sig annars också behövt köpa, eftersom jag åt upp nästan alla i samband med min visdomstand.

Tankar om wc-pappershysterin?
Det här förstår jag inte. Det är väl inte diarré man får eller?! Men okej då, det köpte vi redan på måndagen. Det hade vi gjort annars också, för det var slut hemma.

Några andra tankar om corona? Ordet fritt
Även om själv lätt har dragits med i hysterin, vet jag ju, att jag borde ta det lugnt. Gå bort från nätet, inte läsa allt och lita på att det här kommer att gå över.

Vad ska du göra de kommande dagarna?
Jobba. Antar jag, inget nytt på den fronten ännu. Handla mat, gå på kalas, träna. Försöka ta det lugnt och leva som normalt.

10

När tröskeln till löpning blir för hög

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med min löpning för tillfället, men tröskeln till löpning är väldigt hög just nu. Jag har inte sprungit sedan jag var i Kuba. Visserligen har jag varit sjuk, till tandläkaren och jag har överlag inte tränat mycket, men ändå. Nu när jag kan träna som normalt, väljer jag ändå inte löpning. Ta idag som ett exempel. Planen var att träna innan jobbet, planen var att springa, men istället valde jag styrketräning. Jag som just var till gymmet på måndagen och egentligen gjort min styrketräning för veckan.

tröskeln till löpning är hög

Jag vet att jag bara måste komma igång igen. Tröskeln till löpning är hög för att jag inte sprungit på länge. Får jag bara till ett eller två pass, så vänder det. Hoppas jag i alla fall. Jag tror också att min iver till löpning lite har kommit av sig, för att jag är osäker på hur jag ska göra med Tallinn maraton. Kommer det ens att bli något maraton? Är det värt för mig att träna inför det? Jag som var så ivrig på att börja träna inför maraton, följa ett program och ha ett tydligt mål, vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Satsa på simning?

Jag är glad över att jag har andra träningsformer som jag tycker att är kul. Att jag tycker om styrketräning. Idag när jag körde styrka hemma, märkte jag till min förvåning, att jag inte tappat så mycket. Även om det blivit mindre träning den senaste tiden, är jag nästan där jag var innan resan. Jag plockade bort lite vikt från min skivstång, men jag tror nog att jag kunnat ha på max. I alla fall i vissa övningar.

Planen är att springa den här veckan. Ett komma igång igen pass. Få in löpkänslan, ivern och lusten igen. Jag vill ju springa. Egentligen.

 

3

Simning, pass två

Äntligen känner jag mig tillräckligt återhämtad från mitt tandläkarbesök att jag kan träna igen. Idag var första gången på en vecka som jag tränade. Kanske inte den lugnaste starten, med både gym plus simning, men oj vad det är skönt att vara igång igen. Jag har saknat träningen. Nu hoppas jag att det vänder och att jag kommer in i en bra rutin. Det har inte blivit mycket träning den senaste tiden. Just som jag trott att jag varit igång, har det hänt något. Jag har blivit tvungen att pausa träningen, och börja om.

Idag blev det igen ett besök till simhallen. Först gym, sedan simning. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp träningen där. Jag vill göra allt, men jag borde välja fokus. Det är bara så kul att vara i gymmet, när jag har tillgång till andra maskiner och utrustning än vad jag har hemma. Jag blandar hejvilt med tunga benövningar, roddmaskin, armar och axlar, crosstrainer. Allt ska testas och alla maskiner användas. När jag sedan kommer i bassängen märker jag att det kanske inte var så smart att göra tunga armövningar. För jag orkar inte simma. Vilket kanske egentligen borde vara mitt fokus?

simning

Idag tycker jag nämligen att simningen gick sämre än det gjorde sist. Jag kom inte in i en bra rytm. Det blir mest tungt för nacken, skuldror och huvudet när jag simmar. Jag blir därför tvungen att sluta simma. Det kan antagligen delvis förklaras med att jag simmar bröstsim, och säkert inte heller med den bästa tekniken. Plus det faktum att jag innan simningen var i gymmet och gjorde tunga armövningar. Plus förstås att det bara är andra gången på typ femton år (?) som jag simma simmat. Jag är inte van. Det är klart att jag blir trött och inte kan. Ännu.

Jag är ivrig på att lära mig simma nu. Efter besöket till simhallen satt jag och kollade på en massa youtubeklipp om simning. Hur lära sig simma (frisim). Nu återstår det bara att omsätta allt jag lärt mig genom att titta på videon i praktiken 😉

3

Lönar det sig ens att maratonträna?

Lönar det sig ens att maratonträna för tillfället? Inte för att jag kan träna just nu, men snart. Är det värt att göra en ny satsning mot maraton? Lopp på lopp blir inställt på grund av coronaviruset. Även om Tallinn maraton är först i september och mycket hinner ändras innan dess, känns det lite så där just nu. Osäkert.

En satsning mot maraton kräver mycket och det är också därför jag går igång på det. Jag behöver ett mål efter en sämre säsong i fjol. Jag vill veta vad jag tränar för och varför. Ett fokus när motivationen inte finns där. När det regnar, när ett tufft pass väntar, när jag kanske hellre legat på soffan. Då behöver jag veta att jag ska springa i Tallinn i september. Men tänk om jag inte kan springa där sen då?

maratonträna?

Jag vet förstås att all träning är bra, att det inte är förgäves fastän jag inte kan springa. Det kan ju hända annat längs med vägen också. Jag kan vakna sjuk på loppdagen. Men det är ändå ett ”projekt” och det kommer vara surt om jag inte kan springa. Det är inte bara till grannstaden för ett par timmar, utan det är ett par dagar. Det ska bokas hotell och resa. Jag måste fixa med jobbet. Jag måste ordna kattvakt. Det kostar självklart pengar i form av anmälningsavgift, hotell, resa, mat och dryck på plats. Pengar som jag knappast får tillbaka ifall det blir inställt. Plus då den lilla detaljen att jag måste träna inför det. Tid som kan användas till annat. Till ett annat mål, ett annat lopp.

Nu är jag där igen i den situationen jag var i förra året. Där jag inte ville vara. Jag har inget tydligt mål, inget lopp, ingen plan. Så kommer det säkert ändå att visa sig att jag kan springa i Tallinn, som i fjol, och så har jag inte tränat inför det.

Så maratonträna eller inte maratonträna? Hoppas att loppet inte blir inställt? Eller alltid bara vara i sådan form att jag kan springa ett maraton fast imorgon ifall jag hittar ett roligt lopp?

Eller har jag bara för mycket tid till att fundera när jag inte kan träna för tillfället?

3

Jag vill träna!

Jag börjar vara trött på att vila. Jag vill träna nu. Komma igång ordentligt igen, börja min satsning mot maraton och få träningen till en rutin. Januari var en bra träningsmånad. Jag sprang den högsta totalen jag gjort på länge och styrketräningen gick bra. Under februari var vi först på resa och även om jag tränade då, var det inte samma sak. Det var mest lugn morgonlöpning på stranden och ingen styrketräning. Efter resan blev jag sjuk och när jag just kommit igång igen med träningen, var jag tvungen att dra ut en visdomstand. Det var visserligen ett planerat besök till tandläkaren, men jag hade glömt bort hur det kändes efteråt från förra gången. Hur jag inte kan träna. Dels för att det nu dessutom gör betydligt sjukare än det gjorde sist och dels för att jag inte har någon energi eller ork, när jag inte kan äta.

Här sitter jag nu. Ynklig, otränad, med sjuk tand och med x-antal  ätna yoghurt. Jag vill träna. Löpning, zumba, styrketräning, simning, yoga. Vad som helst. Jag är trött på att vila, på att ha ont och att känna mig orkeslös. Jag vill känna mig stark igen och som om kroppen svarar. Det var ju inte så här jag ville att min maratonsatsning skulle börja. Samtidigt vet jag att jag har tid på mig ännu. Att jag inte är så otränad som jag just nu känner mig och att det snabbt vänder, bara jag kommer igång. Men lite stressad blir jag.

Idag lyssnade jag på avsnittet om halvmaraton och maraton från podden Wiss och Swärm. Där pratade de bland annat om att ”man” behöver minst sex månader träning inför ett maraton, gärna mer. Det är ganska exakt ett halvt år tills Tallinn maraton, så det gäller att komma igång med träningen. Typ nu.

jag vill träna

Charlie är söt i alla fall 🙂

4

Tips för Kuba

Det här kommer att bli det sista inlägget om Kuba, tidigare inlägg finns att läsa här. I det här inlägget tänkte jag ta upp tips för Kuba. Ett liknande inlägg som jag skrev om Gambia. Något jag önskar att jag vetat innan resan.

Mina tips för Kuba

Ta med egen mat/snacks

Vi hade lärt oss från Gambia, att det inte finns mycket i butikerna ifall man vill ha snacks. Vi hade med två burkar chips och lite godis. Det hade behövts mer. Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska förklara maten… Det var inte gott.

tips för kuba

Vi bodde på ett all inclusive hotell där allt ingick. Frukost, lunch, middag. Snackbar, poolbar, dricka dygnet runt. Vi hade läst på nätet att maten inte var någon höjdare, men vi tänkte inte så mycket på det. För så står det väl alltid och vi är inte kinkiga. Vi ville mest ha lite snacks att ha på stranden. Inte kunde vi väl behöva ha med mat mat. När det en gång skulle finnas allt på hotellet. Bara att välja och vraka.

Vi har en gång tidigare bott på all inclusive hotell och redan då konstaterat att det inte är för oss. Skramlet i matsalen, samma mat hela tiden, att det inte är så gott och så vidare. Redan första dagen vid middagen, (vi åt ingen lunch den dagen,) tänkte vi. Nej fan! Ska vi äta här i en vecka? Vi hade absolut ingen aptit. Det är konstigt att man är hungrig, man vet att man borde äta, men i samma sekund man stiger in i matsalen försvinner lusten.

Det var sånt oljud, det var matos och det var en massa underliga röror. Alla gick runt borden, lyfte på locken till skålarna, rörde lite i grytorna och tog ingen mat. Gick ett varv till och tog några pommes frites. Det fanns inget att äta. Det såg ut att vara mycket, men det var mest samma sak i olika former. Samma ost i skivor, kuber, spiraler, bitar, runda bitar… Jag är på riktigt inte kinkig, men jag vill liksom inte äta kapris till middag. Eller skivad ost som var samma som på frukosten.

vem vad vilken

När Sam sen ännu på dag två blev matförgiftad och spenderade en natt i badrummet, försvann den sista aptiten. Han var så dålig att han var tvungen att besöka läkare. Och det är en orsak till att det inte blev något tennisspelande för oss. Energin och orken fanns inte. Varken för honom eller för mig.

Det var inte bara hotellets mat som var dålig. Vi testade på olika restauranger. En på hotellområdet och en helt vanlig. Spagetti frutti di mare, var pennepasta med tomatsås och mögelost. Spagetti carbonara var ost, ost och ännu mer ost.

tips för kuba

Nu låter jag säkert jättegnällig, men jag vet inte hur jag ska förklara saken. Maten var inte bra. Samtidigt förstår jag det lite. Kuba har ju ingen egen matkultur och det är förstås svårt att ha det när man inte vet vad som fås in. Kuba har inte handelsavtal med många länder, på grund av olika blockader. Butikerna gapar tomt, och det är mer enligt principen man tager vad man haver. Det att jag får pennepasta när det ska vara spagetti, stör ju inte mig egentligen, men det beskriver situationen.

Vad åt vi då? Sam åt ris och vitt bröd, på läkarens ordination. Jag åt ris, någon ärta, ananas och tacosås. Till frukost åt jag friterade munkar. Sött bröd med osaltat smör, och någon form av chorizokorv. För att ens få lite smak i maten. Gäster som varit på hotellet tidigare, eller i Kuba, eller läst ett sånt här inlägg någonstans, hade egna kryddor med. Ketchup, barbecue sås, senap, grillkrydda…

Ta med kattmat

På hotellområdet och vid poolen fanns många kissor. De var allas kompisar och såg ut att vara välmående. Jag önskar att jag hade tagit med kattmat, torrfoder eller godis. Vissa gäster hade med, eller hade kanske köpt, och matade dem. De gästerna var extra populära och katterna kom rusandes när de kände igen gästerna som hade mat. Några försökte mata kissorna med ost eller korv från frukostbuffén och det dög inte åt dem heller 🙂

tips för kuba

Ta med en termos

Vi hade båda med varsin termos. Vi använde våra som vattenflaska och de var jättebra att ha med på stranden. Vattnet hölls kallt hela dagen, fastän flaskan blev varm. Vår flaska var kanske en halv liter, men många gick med betydligt större flaskor. Nästan alla vi mötte hade en termos och jag tror inte att de innehöll bara vatten. Vissa utnyttjade all inclusive servicen med dricka dygnet runt lite mer än vi gjorde. På det sättet behövde de inte hämta mer öl/drinkar lika ofta. Utan de gjordes direkt i termosen. En liter mojito? Men visst.

Ta med varma kläder och sockor

Även om det var varmt i Kuba, gjorde fukten att det kändes kyligt på kvällarna. Vårt hotellrum var som en unken, fuktig källare och jag var väldigt glad över mina yllesockor på natten. Vi hade en AC i vårt rum, men den gick inte att justera till att blåsa varmt. Så jag frös om nätterna. Och vad är det med alla varma länder? Varför måste AC:n vara på femton grader i alla butiker, bussar, taxin? Brrr!


tips för kuba

Ta med toalettpapper

Vid de flesta allmänna toaletter som på restauranger, caféer och flygfältet fanns det en kvinna som mot en liten slant gav dig toapapper. Den lilla biten räcker inte långt ifall du både vill lägga något på sitsen (och det vill du!), göra dina behov och torka händerna på något efteråt. Ha med lite eget, eller ta från hotellet när du ska out and about. Finns det ingen kvinna och det är gratis, vill du  inte besöka toan. (Trust me, du vill knappt besöka den du betalat för heller)

tips för kuba

Jag inser när jag läser mitt inlägg att jag säkert låter jättegnällig, negativ och som om jag inte skulle rekommendera Kuba, men det gör jag. Det här är bara mina tips för Kuba för att få en bättre upplevelse.

Havet var fantastiskt, stranden jättefin. Solnedgången magisk. Havanna var helt klart värt ett besök och där fanns mycket att se och göra. Det som drar ner betyget för resan var nog maten och Sams matförgiftning. Det kan ju i och för sig hända var som helst, men det är första gången för oss. Hade det inte hänt, hade vi säkert ätit ute på restauranger mer och då hade maten förhoppningsvis varit godare. Orken högre och humöret bättre. Nu for ju tyvärr i alla fall en dag av semestern till spillo, bara för att vi inte orkade göra något.

varadero beach
bortkommen
varadero beach

1

Vilken dag

Jösses vilken dag det har varit idag! Jag har just och just överlevt mitt tandläkarbesök. Det känns mycket värre än det gjorde senast. Det var mycket svårare att få loss tanden och allt gör mycket sjukare nu. Såret blöder, huvudet bultar och jag tycker väldigt synd om mig. Jag hoppas att det är bättre imorgon.

Den här gången hade jag i alla fall lärt mig från senaste gången och ätit innan besöket. Så som jag känner mig just nu, kommer jag inte att kunna äta på länge. Jag vill mest sova. Ligga på soffan, se på film och känna mig ynklig.

vilken dag

Nu hoppas att jag att jag inte behöver ta bort fler visdomständer!

3