Jag skulle cykla lugnt och fint. En kort runda utan plan, som mysjogg, men på cykel. Egentligen skulle jag inte ens cykla, utan planen var att springa. Eftersom jag har börjat gilla cykling mer och mer, valde jag det framom löpningen idag. Vad har hänt med mig? Jag började cykla mot S:t Karins  längs med Skärgårdsvägen. Tanken var att cykla en sväng, vända om och cykla exakt samma väg tillbaka.

Cykelformen känns riktigt bra för tillfället och jag ville inte sluta cykla. Jag ville inte vända om, utan jag ville bara fortsätta och fortsätta. Plötsligt var jag i S:t Karins. 14 kilometer hemifrån och då skulle jag ännu cykla hem. Lugnt och fint var det visst som gällde?

Just nu känns det verkligen kul att cykla. Trots motvind och backar så orkade jag trampa på bra. Jag har aldrig cyklat så fort som jag gjorde idag och känslan var riktigt bra. Jag hade bara vatten med mig idag, eftersom jag inte planerat att cykla långt. Antingen har formen blivit bättre eller så hade jag bra med energi från gårdagens pizza, för idag behövde jag ingen extra energi. Jag orkade hela vägen och blev inte tokslut som jag blivit tidigare. Pigga ben hela vägen hem och bra tryck uppför backarna.

Nu är jag om möjligt ännu ivrigare på att cykla långt. Planera det bättre och ha mer tid på mig. Cykla till ställen jag inte varit till tidigare. Upptäcka nya platser. Enda orsaken till att jag slutade idag var för att det var lördag kväll, vi skulle äta och för att jag sagt att jag skulle vara borta max en timme.

4

Från och med nu kan ni kalla mig för proffscyklisten. Gårdagens cykling bevisade igen för mig hur mycket jag börjar tycka om det. Inte ens motvind, backar och dåliga vägar kunde stoppa mig. Jag susade fram längs med vägarna. Det blev den längsta rundan jag cyklat hittills och med bra fart. Jag blev förvånad när jag stannade klockan och garmin visade farten. Jag trodde inte att medelfarten skulle bli så hög eftersom det kändes som om jag hade motvind hela vägen. Det var kämpigt ibland, men benen orkade trampa på.

Jag tror att mycket beror på att jag lärt mig att ha vatten och extra energi  med mig. Jag blir inte lika tokslut som tidigare, utan energin räcker hela rundan. Tidigare har jag mest hängt på styret och knappt orkat cykla hem när jag varit som tröttast. Nu cyklade jag kringelikrokar runt kvarteret för att få upp distansen och för att jag inte ville sluta. Gårdagens runda blev 31,5 kilometer, vilket ju inte är mycket för riktiga proffscyklister, men för mig är det mycket. Jag är redo för att öka distansen mer och börja cykla 40-50 kilometer. Allt för att nå mitt cykelmål på 1000 kilometer. Just nu ligger jag på 61,9 kilometer av 1000. Med andra ord, är det en bit kvar ännu.

Jag vet inte hur jag ska börja göra med energin när mina cykelturer blir längre. Nu har jag haft en vattenflaska i en ställning. I min lilla magväska har jag haft telefon, några bitar dextrosol och antingen en gel eller en smoothie i klämpåse. Det har räckt. Jag har visserligen en cykelkorg och där ryms det en massa grejer, för jag vill inte cykla med en väska på ryggen. Svettigt värre, men jag är inte direkt sugen på att ha något skumpandes i korgen heller. Ska jag skippa vattnet och ha sportdryck i flaskan? Eller skippa telefonen och istället ha mer gel/smoothie i magväskan? Eller behöver jag ens mer energi än det jag haft tidigare ifall jag ”bara” cyklar 50 kilometer?

Hjälp den blivande proffscyklisten!

Kanske jag kommer att bli tvungen att definiera mig som en cyklist i framtiden? Dagens cykeltur på dryga 30 kilometer gav mig en sådan mersmak på cykling att jag funderar på att göra det till min sommarträning. Jag kommer inte att lämna bort löpningen, men kanske fokusera mer på cykling de kommande månaderna.

Jag har inget lopp jag tränar för, utan jag kan träna som jag vill. Det kan jag ju förstås göra året om, men det är såklart svårare ifall jag vill prestera tidsmässigt på ett lopp. Nu har jag inga nya lopp i sikte. Jag insåg efter Forssa halvmaraton att jag inte kan springa Paavo Nurmi i år. Det går helt enkelt inte med lopp och bröllop på samma dag. Stressen blir för hög och jag vill inte riskera en kraschad mage.

Jag vet inte vad det var som gjorde att dagens cykeltur kändes så bra. Jag hade sånt tryck i benen, jag cyklade till och med förbi andra cyklister. I en backe. Det var efter att jag redan cyklat över 25 kilometer. Vad har hänt med mig? När blev jag en cyklist?

Jag tror att det hjälpte mycket att jag hade vatten och energigel med mig idag. Det var en helt annan känsla än jag haft tidigare. Då har jag mest hängt på styret mot slutet och varit tvungen att kämpa för att orka ens hem. Nu kändes kroppen stark hela vägen och jag fick ingen dip. Ingen vägg som kom emot som sist, utan jag hade lärt mig av mina misstag. Jag kunde trycka på, orkade ända till slut och kunde till och med öka. Jag hade högre medelfart än jag haft tidigare och cyklade dessutom längre än jag gjort tidigare. Så bra känsla idag!

Dagens cykeltur var egentligen lite av ett test. Jag hade inte tänkt cykla så långt som jag gjorde, men känslan var för bra för att sluta. Jag hade redan innan dagens cykling planer på att cykla mer i sommar och besöka olika ställen. Vissa närmare och vissa lite längre bort. Efter idag känner jag mig ännu mer pepp på att cykla och jag fick bekräftelse att jag nog kan cykla långt.

Våren är här och det blir mycket premiärer den här veckan. Tidigare sprang jag för första gången i t-shirt och idag blev det första cyklingen för i år. Det märktes minsann av, att jag inte cyklat tidigare. Cykelben och löparben är inte alls samma sak. Minsta lilla backe och mina ben tog tokslut. Jag trampade och trampade, men det kändes som om jag inte kom framåt. Mjölksyran sprutade, pulsen var hög och jag flåsade. Konditionen är det inget fel på, men tempot finns inte i benen. Det finns ingen kraft, power. Jag orkade inte trycka på. Vid varje backe, eller när det blåste motvind, sjönk mitt tempo som en sten.

För att vara den första cyklingen för i år, är jag ändå nöjd. Jag visste att det skulle gå trögt, men det gick nästan bättre än förväntat. Det blev en längre runda än jag planerat och konditionen är det inget fel på. Jag hade orkat cykla längre, men jag var framme. Jag var osäker på min form och cyklade längs med Skärgårdsvägen tills jag tyckte att det räckte. Vände om och cyklade exakt samma väg tillbaka. Det är alltid svårt att veta när jag ska vända om. Det känns så lätt i början, men jag vet ju att jag ska orka cykla hem också. Nu vet jag till nästa gång att jag orkar mer. För det kommer garanterat att bli en nästa gång.

Idag blev det strax över 22 kilometer, vilket för mig är mycket. Det är ungefär de längderna jag cyklade förra sommaren när jag tränade inför maraton och kände mig i form. Nu startar jag på de längderna, och just nu känner jag mig inte alls i lika bra form som förra sommaren. Men bevisligen kan jag fortfarande. Det här var ett pass jag behövde för självkänslans skull. En utmärkt start på cykelsäsongen!

Direkt det blev vår och värme, blev jag sugen på att cykla igen. Förra sommaren cyklade jag mycket, eller nja, mer än jag gjort tidigare. Nu dyker mina cykeldrömmar upp igen. Jag drömmer om att susa fram längs med vägarna på en landsvägscykel. Jag funderar på att börja cykla till jobbet. Det fungerar att springa hemåt, så det måste ju gå ännu bättre att cykla samma sträcka.

Jag känner mig lite lost i löpningen för tillfället. Jag har inget spikat mål för säsongen, jag håller på med ett skilt inlägg om det. Kanske ett annat fokus i träningen skulle vara bra för mig? Som då till exempel cykling. Det är inte så att jag är omotiverad till att springa, men det är konstigt att inte ha ett tydligt mål för säsongen. Vad vill jag springa för lopp egentligen? Ska jag ens springa några lopp i år, eller ska jag i stället fokusera på annat.

Jag längtar efter varmare temperaturer för att kunna njuta av cyklingen. Det är lite för kallt ännu. Jag vill inte behöva bylta på mig alla kläder jag har, det känns alltid kallt att cykla. Eftersom förra sommaren var varm, gick det bra att cykla. Det passade nästan bättre än löpningen och var en av orsakerna till att mitt maraton gick så bra.

Jag kommer inte att köpa en landsvägscykel (ännu), även om tanken funnits i många år. Jag måste först lära mig att tycka om cyklingen med vanlig cykel. Eller alltså, jag tycker ju om det nu redan, men en landsvägscykel är dyr. I dagsläget cyklar jag ändå inte såå mycket att det skulle vara värt priset. Om den bara står och samlar damm resten av året och jag cyklar en gång i månaden.

När det står valfri träning eller vila i träningsplanen, väljer jag att cykla. Jag har börjat gilla cykling mer och mer och det blev igen ett långt pass. Den här gången på grusvägar och tempot blev därefter. Direkt jag kom ut på asfalt gick det fortare, men på grusvägen kändes det som om jag inte kom framåt alls. Jag trampade och trampade, men det hände inget. Vägen var i gräsligt skick och det tog mer ont i armarna än i benen. Alla guppar och gropar gjorde det svårt att hålla ett högt tempo.

En av orsakerna till att jag gillar att cykla är att det känns skonsamt. När jag cyklar har jag lägre puls och kan cykla längre innan det blir slitsamt. Jag kan utan större problem cykla 30 kilometer och vara återhämtad nästa dag. Skulle jag springa samma sträcka, krävs det längre återhämtning. Det är en rolig känsla att ha att veta att jag kan cykla långt. Jag drömmer om att cykla riktigt långt. Vätternrundan långt…

Imorgon återstår det att se ifall det var smart för mig att cykla idag. Imorgon ska jag nämligen springa intervaller igen. Kanske jag inte har de piggaste benen och att det hade varit bättre för mig att vila idag. Men cykel är ju så kul!