Kategoriarkiv: Löpning

Fram med reflexer

Vilken tid blir det mörkt egentligen? Mycket fortare än jag hade räknat med tydligen. Idag lyste solen när jag kom hem från jobbet vid tre. Ett snabbt mellanmål, på med löparkläderna och ut genom dörren. Klockan var inte ens fyra när jag stack iväg. Jag hade som tur tagit med två reflexer som man har runt handleden, men inte västen. Jag tänkte inte att jag skulle behöva den, eftersom solen fortfarande sken. Efter en stund märkte jag hur det blev skymning för att hinna bli helmörkt innan jag kom hem. Det är definitivt dags att plocka fram fler reflexer och börja springa med reflexvästen. Mörkret kom så fort och jag är alltid irriterad på folk som inte syns ordentligt i trafiken. Och nu var jag en av dem.

rensat huvudet

Löpningen då? Helt okej, som vanligt ungefär. Det känns inte direkt lätt att springa, men jag tassar på. Benen är tunga, jag hittar inte flytet och idag var jag dessutom ganska flåsig. Jag är ändå glad över att jag sprang, att jag hittat en rutin med två pass i veckan. Jag springer inte så långt som jag skulle vilja, eller så fort, men jag springer i alla fall. Trots en sämre känsla.

Jag får lita på att det kommer att vända i något skede. Den tunga känslan i benen beror säkert på styrketräningen. Flytet och en lättare känsla kommer sedan när jag inte tränar tung styrka. Kanske. Förhoppningsvis. Jag försöker att inte stressa över saken. Mitt huvudfokus ska vara på styrketräning just nu, för jag vet ju att det kommer att göra mig till en bättre löpare. Men det är svårt att inte stressa eller vara sur för att det inte går som jag vill. Jag vill helst se resultat nu redan…

fram med reflexer

Det är inte löpningens år

2 svar

Jag har skrivit ett liknande inlägg tidigare, om hur jag har haft låg motivation till löpning på grund av alla inställda lopp. Om hur det här året inte är löpningens år. Ingenting har egentligen ändrats sedan mitt tidigare inlägg, det har snarare bara blivit sämre.

löpningens år

I början av året hade jag stora planer. Det här skulle vara löpningens år. Jag skulle springa mitt tredje maraton i Tallinn. Jag skulle satsa på det och jag var ivrig på träningen. Nu jäklar skulle personbästan slås. Motivationen var hög efter ett sämre 2019 och grunden med styrketräning var gjord under vintern. Nu skulle jag springa. Innan jag ens hann komma igång ordentligt kom coronan och förändrade situationen.

Jag kan inte skylla allt på coronan, men det är klart att det bidragit till lägre motivation. Hur jag än försöker kommer jag aldrig in i något flow. Jag springer ett eller max två pass i veckan. Jag har sprungit exakt ett pass det här året som kan klassas som långpass. Det var 14 kilometer i maj. Jag har inte sprungit intervaller. Jag har sällan sprungit tre pass på en vecka. Aldrig två dagar efter varandra. Det har blivit väldigt lite löpning överhuvudtaget. Farten ska vi inte tala om.

inte löpningens år

När jag kollade på statistiken från jogg.se visar det knappa 500 kilometer löpning i år. Förra året som jag också tyckte var ett dåligt år sprang jag ändå närmare 800. År 2018 blev det 1100. I år har jag snittat 12 kilometer på en vecka. Tolv! När jag tränade inför maraton var det ett kort pass. Då kunde jag springa över 50 kilometer på en vecka, nu springer jag inte det på en månad.

Jag vet inte riktigt hur det blev så här. Inställda lopp har bidragit till sämre motivation, på sommaren var det kul att cykla, men ändå. Löpning är ju min största passion. Det är det som är roligast och mitt förstahandsval. Nu får jag ”tvinga” mig själv till att springa. Lite sämre väder och jag vill inte, trött och jag orkar inte, jag springer imorgon istället.

När jag väl springer känns det som om jag får kämpa. Det känns aldrig lätt. Som om steget rullar på av sig självt, som om jag kan springa i oändlighet. Jag hittar aldrig flytet, utan jag måste alltid ta i. Eller så blir det bara korta pass. För jag kommer aldrig in i en rytm att jag skulle vilja springa långt. Det känns mest jobbigt. Fem kilometer är standard, sju är okej och tvåsiffrigt springer jag aldrig. Väldigt sällan i alla fall, senast i juli, då 10,1 kilometer.

Jag saknar känslan av flow. Att känna mig lätt i steget, ha bra teknik och fungerande andning. Bra tryck, bra flås och en känsla av att kunna springa långt. Det är klart att det inte alltid har känts lätt när jag tränat inför maraton heller, men det har kanske inte känts såhär. Samtidigt vet jag ju att det känns såhär för att jag springer så lite. Jag hinner aldrig komma in i ett flow om jag bara springer en gång i veckan. Mycket sitter också i huvudet. När jag inte har ett lopp att träna inför, har jag svårare med motivationen. Svårare att ta mig ut på en runda på sämre dagar, varför ens försöka?

ibland får man feeling

Som tur har jag ju ändå tränat annat. Läget är inte helt katastrof 🙂 På sommaren blev det en massa cykling och nu har jag kommit in i en bra rutin med styrketräning igen. På våren blev det promenader, men nja, löpningens år är det nog inte.

Två veckor sedan senaste löppass

Lämna ett svar

Äntligen säger jag bara! Som jag har längtat. Jag har ju kommit igång med träningen efter förkylningen. Jag började redan förra veckan med promenader och med ett styrkepass. Den här veckan har jag kommit igång ordentligt. Idag sprang jag för första gången på över två veckor.

två veckor sen sist

Det var så skönt att springa igen. Två veckor är egentligen en alldeles för lång paus att ha med tanke på mitt välbefinnande. Det kändes faktiskt helt okej idag trots det långa uppehållet. Inte så segt som det ibland känns efter en förkylning. När det nästan känns som om jag aldrig sprungit tidigare.

Idag hade jag pigga ben, eller nåja, de var inte sega i alla fall. Jag hade inte tappat löparformen. Flåset fanns där, andningen fungerade och det blev närmare sju kilometer. Inte så pjåkigt för ett första löppass. För inte så länge sedan var fem kilometer en standardrunda. Nu har min grundkapacitet höjts att jag kan springa sju kilometer vilken dag som helst i veckan. Trots att jag varit sjuk och inte sprungit på länge.

Jag siktar på att springa ännu en gång den här veckan. Jag vill komma tillbaka till mina rutiner med två löppass i veckan. Styrketräningen har jag kommit igång bra med och det är huvudsaken eftersom det är mitt fokus nu på hösten. Samtidigt saknar jag löpningen. Jag saknar känslan av att det flyter på. Jag har inte haft den känslan på hela året. Det får nästan bli ett skilt inlägg om det. Om hur det här året inte är löpningens år.

Jag skulle träna, men

6 svar

Jag skulle träna, men jag är trött. Jag skulle träna, men jag har ont i knät. Eller det gör inte direkt ont, det känns mera slitet. Som om jag tränat för mycket och att jag behöver vila. Så jag vilar. Och stretchar. Och försöker stärka upp det med hjälp av mina miniband. Egentligen tror jag att jag skulle behöva plocka fram min foamroller och rulla utsidan av låret och vaden. Jag tror att det sjuka kommer från spända muskler.

jag skulle träna men

Jag tycker att jag varit bra på att stretcha efter löppass och efter styrketräning. Mycket bättre än tidigare, då jag alltid slarvade. Tydligen har jag ändå inte gjort det tillräckligt, eller så har jag tränat för mycket/för hårt, för jösses vad det är stelt. Jag drar mig för att använda foamrollern, för jag vet hur ont det kommer att göra. Samtidigt är det ganska skönt, det känns som om knutarna lossnar. Men den där första chocken när jag lägger tyngden på rullen alltså. AJ!

Nu är planen att ta det lugnt i några dagar. Vila, stretcha, rulla. Jag tror inte att det är något farligt, det är bara kroppen som säger till att jag ska vila. Jag har ju kört på bra med styrketräningen i sju veckor utan någon egentlig vila. Ökat på vikterna, gjort nya program och planer, utan att först ta ett steg bakåt och utvärdera. Hela tiden bara mer, mer och mer. Inte så konstigt att kroppen protesterar då.

En bra sak med att inte träna, är att jag äntligen fått fixat i trädgården. Eller terrassen alltså. Bort med de sista sommarblommorna, bort med solstolar, bord och stolar. Fram med lyktor och ljus. Liite skär det i hjärtat, att sommaren är över nu och att det dröjer ett halvt år innan jag kan plocka fram allt igen.

Har du tränat nåt under helgen?

Det är viktigt med uppvärmning

2 svar

Det är viktigt med uppvärmning, jag vet ju det, men ändå slarvar jag. Springer jag intervaller är jag bättre på det, men sämre under helt vanliga löppass. Inte så att jag går all in från början. Pang på från steg ett, men jag märker att det lossnar först efter ett par kilometer. Oftast egentligen först efter fler.

De första kilometerna känns sega. Jag funderar på att ge upp, vända om och varför jag egentligen springer. Vid fjärde kilometern brukar det börja lätta. Jag har blivit varm, kommit igång, hittat tekniken och kommit in i ett flow. Ibland är det förstås bara segt hela passet, men det brukar bli bättre. Mot slutet kan jag till och med öka tempot, fastän jag då borde vara som tröttast. Då kan jag springa i ett betydligt snabbare tempo än i början, då allt kändes segt och jobbigt.

viktigt med uppvärmning

Idag var inget undantag. Jag lunkade på, men det kändes inget vidare. Jag var inte flåsig eller trött i benen, men ibland stämmer det bara inte. Det blev en kortare runda än jag hade tänkt springa. När jag var kanske femhundra meter hemifrån, började löpningen kännas bättre. Vid det laget var jag redan nästan hemma och idag fick det duga. Ibland blir det kringelikrokar för att få mer längd på passet, men inte idag.

Jag måste bli bättre på uppvärmning. Se det som en viktig del av passet, även om jag bara springer ett kortare runda runt kvarteret. Jag tror att det beror på tempohetsen jag har ibland. Om det går för långsamt i början, blir ju snittet dåligt. Fånigt, jag vet.

Det blir bra till slut

Lämna ett svar

Det blir bra till slut. Det är alltid bra att påminna sig själv om det. Oberoende om det är coronan som oroar, eller om man som jag idag, verkligen drar sig för att springa, så blir det nog bra till slut.

det blir bra till slut

Idag var jag inte ivrig på att springa, men jag visste också att det kan vara den enda chansen att springa mer den här veckan. Imorgon är planen styrketräning och på helgen väntar andra planer. Jag vill inte tumma på styrketräningen och istället välja löpning, utan jag ska hålla mig till min plan. Det var skilt då när det plötsligt var sommarvärme igen, men nu är det typiskt höstväder. Regn, rusk, grått, blåsigt och allmänt blä. Det var säkert orsaken till att jag inte direkt var sugen på löpning.

Som tur så bestämde jag mig ändå för att springa, efter att först ha gjort en massa annat viktigt här hemma. Kollat på kattvideon på Youtube, lekt med ena katten, matat andra katten, ätit lite, städat lite… Hur kan det ibland vara så svårt att ta sig ut? Väl ute var det inga problem att springa. Regnet märkte jag inte av, blåsten störde inte, utan det var som en helt vanlig runda. Inte den snabbaste, inte en långsam, varken långt eller kort, utan helt basic. Såna rundor behövs också, och allting räknas. Det blev betydligt mer än noll, vilket var ungefär det jag var sugen på.

Ibland kanske jag bara behöver en spark i baken. Eller att bara göra, och inte fundera så mycket. Regnar det, hur mycket regnar det, ska jag kanske springa på söndagen istället. Är jag kanske lite för trött, lite för hungrig. Nä, ut genom dörren bara, så blir det oftast bra till slut.

Löpningen är min terapi

4 svar

Löpningen är min terapi. Det har jag konstaterat flera gånger. Igår var jag sur, men efter en löprunda kändes allt bättre. Under en runda hinner jag tänka igenom saker, problemen verkar mindre när jag sprungit färdigt och jag kan tänka klarare. Är jag sur, arg eller ledsen blir det oftast en snabb runda. För att avreagera mig. Farten bara finns där för att jag har så mycket känslor och adrenalin i kroppen. Allt ska ut.

löpningen är min terapi

Ibland har jag tänkt på vad jag hade gjort ifall jag inte haft löpningen som terapi. Hur hade jag då gjort med alla mina känslor och tankar? Jag ältar och funderar i oändlighet, men med löpningen har det blivit bättre. Jag märker det tydligt när jag inte kan träna, eller springa då specifikt. Styrketräning har inte samma effekt på mig, jag får inte den urladdningen.

När jag inte kan träna, om jag är sjuk, då sover jag mycket sämre. Kanske delvis förstås för att jag är sjuk, men mest tror jag för att jag ligger och funderar för mycket. Ifall jag är stressad, då behöver jag träningen extra mycket för att kunna sova. Jag måste trötta ut kroppen för att somna, för jag vet att huvudet har för mycket tankar. För mycket brus som gör det svårare att sova. Men ifall kroppen är trött har jag i alla fall hjälpt sömnen på traven.

Nu säger jag inte att man alltid ska träna om man är stressad, det är klart att det inte ska bli en extra stress. Ännu en sak man måste göra. Nej, självklart ska man vila, äta choklad och kolla på film ifall man behöver det. Eller ta hjälp av en annan form av terapi, prata med någon och söka hjälp. Jag talar från mitt eget perspektiv, och för mig, fungerar löpningen som terapi.

Jag är kanske lite mindre sur idag, men jag tror att det kommer behövas mycket löpning här framöver för att hålla tankarna i styr. Dessutom tror jag, tyvärr, att jag kommer att ha mycket tid att fylla.

Om att springa på hösten

2 svar

Hur fint är det inte i naturen just nu? Vädret är härligt och det är den bästa tiden för löpning. Att springa på hösten är något speciellt. Det är varmt i solen, vackert i naturen med alla färger, klar luft och inget pollen. Enda lilla problemet, hur tusan ska jag klä mig?

springa på hösten

Idag hade jag alldeles för mycket kläder på mig. Jag hade jacka och t-shirt och jag svettades ihjäl. Bara en t-shirt hade säkert varit för kallt, men ett lager på överkroppen hade nog räckt. Nu hade jag varmt, svetten bara rann när jag kom hem. Samtidigt vet jag att det här är ett problem som kommer att gå över av sig självt, snart är det fram med alla vinterkläder och jag kommer att frysa dygnet runt. Därför njuter jag nu, även om jag klätt mig fel.

Trots fel klädval, var det inget fel på dagens löprunda. Tvärtom var det en riktigt bra runda. Jag sprang det längsta jag gjort på länge, över nio kilometer. Ibland stämmer det bara, och jag fortsätter att springa. Jag har sällan någon plan med min löpning. Att jag ska springa en viss runda, eller ett visst antal kilometer. Jag springer på känsla. När känslan är bra, då blir det längre och när känslan är sämre går jag fyra kilometer. Och ibland får jag feeling och springer fort.

Jag tycker om att springa på hösten, men det här är första året på några år som jag har haft motivation och möjlighet till att springa mycket. År 2018 var jag trött efter mitt maraton. Det var en sådan urladdning för kroppen och knoppen. Först att träna länge och hårt inför, sedan maxprestation på loppet, plus att jag blev sjuk efteråt. Då var motivationen till löpning inte hög. År 2019 satsade jag på styrketräning, då blev det också väldigt lite löpning.

springa på hösten

Nu ska jag också satsa på styrkan och jag tycker att jag gjort det. Jag har följt min plan med två styrkepass och två löppass i veckan. Förra veckan sprang jag tre gånger och gjorde bara ett styrkepass, men det tar jag igen den här veckan. Jag gjorde mitt uteblivna pass från förra veckan på måndagen, tränade ben igår och planen är att göra ett till överkroppspass på söndagen. Back on track med andra ord.

En bra träningsmånad

6 svar

September blev en bra träningsmånad, både sett till löpningen och till övrig träning. Det blev månaden då jag kom igång med styrketräningen igen, men det blev också månaden med den högsta totalen löpning på evigheter. Det är skönt att vara igång igen, ha fått rutiner i träningen och att ha hittat ett upplägg som fungerar.

en bra träningsmånad

Eftersom september var en så bra träningsmånad, är jag ivrig på träningen. Jag vill fortsätta bygga upp kroppen med styrketräning. Jag tycker att jag redan märker framsteg. Löpningen känns lättare och jag känner mig allmänt starkare. Jag orkar med tyngre vikter när jag tränar och det känns som om det har hänt något i kroppen. Inte direkt att några muskler syns, men känslan är annorlunda. Det känns som om det finns tryck, power, och jag kan ta i. Jag har saknat känslan av att vara stark.

Under september sprang jag 65 kilometer. Det är den tredje högsta totalen på hela året. Efter att ha haft låg motivation till löpning i och med alla inställda lopp, har jag nu hittat motivationen igen. På sommaren var det roligare att cykla, men just nu är det riktigt kul att springa igen och det syns i statistiken.

Hösten och vintern ska vara perioden där jag fokuserar på styrketräning, men jag tycker nästan att det är bra att löpningen känns bra. Eller det är klart, det är ju alltid kul när löpningen går bra, men det här ger mig motivation till styrketräningen. Om löpningen känns bättre efter bara några veckors styrketräning, hur bra kommer det då inte att kännas efter några månaders träning?

Under oktober är planen att fortsätta på samma sätt som september. Styrka två gånger i veckan, löpning två och övrig träning är bonus. Just nu fungerar det upplägget bra.

Hur var din september?

Veckans löpare

Lämna ett svar

Veckans löpare är en lista jag hittade på maraton.se. Roligt med lite nya frågor om träningen, även om jag har fyllt i liknande listor tidigare.

veckans löpare

Veckans löpare

Vem är du?
Jag heter Heidi, är från Pargas, Finland. Bor i hus med man och två busfrön till katter. Är 36 år, men känner mig som 20 och ser ut därefter. Trasiga jeans och neonfärger är livet 🙂 Jobbar på café i ett köpcenter.

Hur länge har du löptränat?
Sedan 2012. Jag har aldrig varit en sån som springer, var alltid bland de sista i skolgympan när man skulle springa. Mina första löprundor bestod mest av gång, tills jag en dag plötsligt kunde springa längre. Minns ännu tydligt första gången jag sprang 10 kilometer. Jag var nästan hemma och klockan visade något kring 8 kilometer. Jag kände mig pigg och bestämde mig att idag skulle jag testa att springa 10 kilometer. Sprang några varv runt kvarteret för att landa på en jämn siffra och lyckan var total. Från att inte kunnat springa en kilometer, till att springa tio.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
Tidig morgonjogg på semestern, gärna på stranden. Springa innan allt och alla hunnit vakna, äta en god frukost i lugn och ro och sedan ha dagen ledig.

varadero beach

Vad vill du bli bättre på i din löpträning/träning?
Jag vill springa ännu längre och fler maraton. Jag drömmer också om triathlon. Löpningen är inget problem, cyklingen är inte heller ett problem, men den där simningen alltså. Jag hade redan börjat träna simning, innan corona, stängda gym och simhallar satte stopp för allt.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
Jag har ingen specifik förebild, men jag inspireras och följer många via sociala medier. Lina triathlet, har till exempel kvalat in till Ironman Hawaii, fatta hur svårt det är?!

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
Jag tränar helst själv, är rädd för att sinka gruppen. Jag uppskattar att Sam följer med på lopp, som support och fotograf.

veckans löpare

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
Min GPS-klocka. Alla pass ska registreras.

Vad äter du helst innan ett långpass?
Jag är så dålig på att komma ihåg att äta innan långpass, jag har fått betala för det många gånger i form av låg energi och av att gå in i väggen. Efter ett långpass däremot, äter jag vad som helst. Iskaffe, chips, bubbelvatten.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
Lycka. Jag känner mig sällan så levande som efter ett tufft pass. Under mina löppass hinner jag också tänka igenom saker och jag kommer alltid på mina bästa idéer då.

Vilket mantra tar du dig till när det är tufft på träning eller tävling?
Jag är snabb, stark, snygg.

Vilken är den bästa effekten löpningen haft på dig?
Mer acceptans för min kropp. Det handlar såå inte om att hålla vikten, eller träna för att bli smal. De som tror det har inte fattat något, som om det är därför jag tränar. Nu handlar det mer om vad kroppen kan, och inte hur den ser ut.

Vilket var ditt senaste lopp och hur gick det?
Tallinn maraton, tio kilometer, förra hösten. Jag älskar Tallinn och har alltid kul där. Tiden är en bisak, för själva upplevelsen är bra. Folkfest, bra publik, minisemester och shopping.

veckans löpare

Vilket är ditt nästa lopp?
Jag har inget lopp inplanerat, allt är inställt. 2021, då jäklar.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
Jag har haft mycket lägre motivation till att springa på grund av alla inställda lopp. Det här skulle vara året jag sprang mitt tredje maraton och i stället har jag sprungit det minsta jag gjort på flera år.