Kategoriarkiv: Löpning

Vad jag egentligen skulle blogga om

I min iver igår över mina sprungna 60 kilometer under november, glömde jag bort vad inlägget skulle handla om. Vad jag egentligen skulle blogga om. Om hur jag sprang på spånbanan för första gången sedan maj. Om hur jag glömt bort hur tungt det är att springa där. Så nytt försök idag. Om min löprunda på spånbanan alltså, det jag egentligen skulle blogga om igår.

vad jag skulle blogga om

När jag tränade inför maraton år 2018 sprang jag många pass på spånbanan. Långpass på söndag morgon var standard. Varv på varv, runt runt runt. Jag kunde lätt (eller nåja lätt och lätt) springa över 20 kilometer där. Visst, det var tungt ibland, det var mentalt jobbigt, men det gick ändå. Ett varv är 2-3 kilometer, lite beroende på hur jag springer. Så om jag sprang över 20 kilometer, sprang jag säkert 10 varv. Igår sprang jag två.

Jag hade glömt bort hur jobbigt det är att springa där. Hur kuperad den är. Hur benen får mjölksyra, hur pulsen blir hög, andningen flåsig och jag vill inget annat än gå. Igår var det dessutom lerigt. Ibland var jag tvungen att gå runt pölarna, ibland råkade jag stiga rakt i, men mest var det tungt att springa. Hur har jag kunnat springa 10 plus varv?

Orsaken till varför jag igår valde att springa på spånbanan var för att jag var ute efter en specifik sträcka. Jag ville springa 8,4 kilometer för att nå upp till 60 kilometer under november. Spånbanan är bra vid såna tillfällen. Bara springa några varv tills önskad sträcka är nådd. Igår sprang jag två varv på spånbanan. Då hade jag sprungit nästan fem kilometer. Jag hade säkert kunna springa de resterande kilometerna där också, men det var väldigt lerigt. Jag valde att vika av och springa resten på asfalt.

När jag kom ut på platt, asfalterad väg kändes löpningen mycket lättare igen. Det är något speciellt med spånbanan. Det är mycket tyngre att springa där. Kuperat, annorlunda underlag, jag är tvungen att se var jag sätter fötterna. På platt asfalt kunde jag trycka på mer och löpningen kändes bra.

Jag hade inga problem med distansen 8,4 kilometer. Kroppen orkade bra, fastän det var det längsta passet sedan början av oktober. Kroppen orkade så bra att jag funderar på en liten decemberutmaning. För att avsluta året på topp löparmässigt. Jag ska klura vidare på det en stund ännu, innan jag berättar vad det går ut på.

1

60 kilometer

Sista november idag och det är dags för en summering. Normalt sett har jag inte funderat över hur långt eller hur mycket jag har sprungit, men november blev annorlunda. Jag är förvånad över hur mycket jag sprungit under november. Nu är ju allt relativt, men för mig blev det månaden med den fjärde högsta totalen på året. Riktigt så mycket som 60 kilometer. Woop woop! Det visar igen att 2020 inte är löpningens år, när jag är glad över 60 kilometer löpning på en månad. Dagens pass hade bara ett syfte. Jag skulle springa 8,4 kilometer för att nå upp till 60 kilometer.

60 kilometer

Förra veckan upptäckte jag att jag sprungit över 50 kilometer. Jag blev förvånad över hur mycket det var, eftersom jag tyckt att löpningen känts jobbig. Men tydligen lönar det sig att springa i alla fall, trots en jobbig känsla, för totalen blir hög. Alla pass räknas, även de sämre. Nu känns löpningen bättre igen, och de dåliga passen har jag glömt bort. Eftersom löpningen har känts bättre, tändes siffernörden i mig. Kanske jag skulle kunna nå nästa milstolpe innan november är över?

Dagens pass gick därför ut på att springa 8,4 kilometer för att nå 60 kilometer under november. 8,4 kilometer är samtidigt det längsta jag sprungit sedan början av oktober. Jag har mest sprungit rundor kring 5-7 kilometer. Jag var inte direkt nervös innan, i värsta fall får jag väl gå mot slutet tänkte jag. Att jag inte skulle springa 8,4 kilometer fanns inte på kartan. Det där med att jag normalt sett inte brukar fundera över hur långt jag sprungit, då menar jag nu. När jag inte varit i form. Då har huvudsaken varit att jag sprungit. Det normala är snarare att jag räknar siffror och följer statistik 🙂

Följer du statistik och för träningsdagbok?

 

2

Öppna inte för hårt

Om det är viktigt med uppvärmning, är det också viktigt att inte öppna för hårt. Jag har många gånger gjort det misstaget, speciellt på lopp. Adrenalinet sprutar, jag är ivrig på att springa, alla andra är också ivriga och jag går med i tjurrusningen i början. Jag dras med i stämningen och tempot. Under mitt andra halvmaraton i Tallinn tror jag att jag sprang första kilometern i 5:30 fart. Ungefär en minut snabbare än jag gjort på träningspass och mycket snabbare än jag siktade på att springa i. Även om jag var i bra form då, var jag inte i sådan form som att springa halvmaraton i 5:30 fart.

öppna inte för hårt

Ibland är det svårt bara att inte öppna för hårt. Som idag. Benen var pigga, det var sol ute, jag kände mig fräsch i kroppen och ivrig på att springa. Då är det svårt att hålla tempot nere när det känns så bra. Samtidigt är det ju inte konstigt att det känns bra och jag är pigg, jag är bara på första kilometern ännu 😉 I något skede blir det tyngre.

Idag blev det tungt kring tre kilometer. Tempot blev långsammare, benen blev tröttare och jag flåsade mer. Jag var tvungen att gå några steg för att hämta andan. Eller för att jämna ut den. Hitta tillbaka till rytmen, börja om från början. Gör om gör rätt.

När jag kollar på klockan nu efteråt märker jag en tydlig dip vid tredje kilometern. Efter min lilla gångpaus hittade jag rytmen igen och jag kunde springa på i ett jämnt tempo de övriga kilometerna. Alltför hårt i början, gångpaus i mitten, men jämnt och fint i fyra kilometer. Inte så tokigt sist och slutligen. Jag måste bara komma ihåg att inte öppna för hårt. Det är ju det uppvärmningen är bra för…

3

Inga krämpor efter testlöpningen

Två dagar senare och jag har inga krämpor efter testlöpningen av mina nya skor. Däremot har jag världens träningsvärk i överkroppen efter gårdagens styrketräning. Det kan jag leva med, det vet jag att går över. Huvudsaken är att skorna verkar passa mig. Att jag inte fick ont efter testlöpningen heller. Även om löpningen känns bra i stunden, kan det kännas i kroppen efteråt ifall jag sprungit annorlunda. Längre än normalt, snabbare, backar, med nya skor. Jag kan få ett molande knä, en ömmande höft, en ond fot. Oftast hjälper det med stretch och några dagars vila.

Jag försöker därför vara smart. Öka på försiktigt och inte springa för långt första gången jag springer i nya skor. Nu verkar de ju passa mig, men jag sprang bara fem kilometer. Det är ännu för tidigt för att uttala mig om de kommer att bli mina nya favoritskor eller inte. Jag ska testa dem på längre pass också, men jag tror att de kommer att passa bättre på kortare, snabba pass.

inga krämpor efter testlöpningen

Imorgon är planen att springa igen, men den här gången i andra skor. Se om det känns annorlunda att springa, ifall jag märker någon skillnad mellan skorna. Jag tycker att jag borde göra det, eftersom de skiljer sig åt. Ena paret är tänka som mängdsko och för långpass. Mycket mer dämpning och uppbyggnad. Mitt senaste skoköp är de lättaste skorna jag haft, knappt någon dämpning alls. Därför vill jag också vara nästan extra försiktig när jag springer i dem de första gångerna. Just för att de är så lätta och jag aldrig haft så lätta skor tidigare.

0

Första passet i mina nya skor

Idag kunde jag äntligen springa första passet i mina nya skor. Förstås började det regna halvvägs in i passet, men de är ganska vita ännu. Jag har inte räknat med att de ska hållas vita speciellt länge heller, men kanske mer än ett pass. Dessutom är inte hela skon vit, de är snarare blågröna med vita inslag.

första passet i mina nya skor

Anyway, nog om färgen. Hur kändes då första passet i mina nya skor? Hyfsat, bra skulle jag till och med kunna säga. Det kändes inte som om jag sprang med nya skor, jag märkte knappt av skorna. Det är väl ett bra tecken? Jag skulle bli mer orolig ifall det kändes annorlunda, eller ännu värre, ifall jag fick ont.

Eftersom det var första gången jag sprang i mina nya skor, blev det ett kortare pass än jag kanske skulle ha sprungit annars. Jag ville inte riskera något, gå ut för hårt eller springa för långt eftersom jag inte visste hur mina fötter/ben skulle reagera. Första intrycket är i alla fall att skorna passar mig. De kändes inte för stora eller för små. De klämde inte åt någonstans, eller gjorde ont.

Jag tror att de kommer att bli riktigt bra skor till intervaller och till snabbare pass. De är lätta på foten, känns som en strumpa och inte som klossar. Jag kommer nog att testa dem även på långpass, eller tja längre pass, just nu springer jag inte direkt några långpass. För att se hur de känns då, men jag tror att de passar bättre för fartpass än för mängd.

Vilket egentligen leder mig in på nästa problem. Får jag köpa ett par skor till? Som är mer tänkta som mängdsko. Säg att någon hittar ett bra erbjudande på Black Friday 😉 Det vore ju synd att inte köpa då, ifall jag ändå ska köpa om en månad eller så. För jag behöver faktiskt ett till par. Ett par med mer dämpning, mer allround än mina superlätta racingskor.

2

Det finns hopp

Idag blev det igen ett bra löppass och jag börjar tro att kanske det finns hopp i alla fall. Känslan i löpningen är mycket bättre, även om det varken går speciellt fort eller att jag springer längre. Just nu är ändå känslan det viktigaste och det som gör att jag tror att det finns hopp för mig. Det känns inte lika kämpigt för tillfället, jag behöver inte ta i lika mycket, utan jag har hittat ett flyt. Ish. Ett bättre flyt i alla fall. Bättre tryck i steget, mindre flåsighet, lättare ben och mer en känsla av att det rullar på av sig självt. 

På dagens runda hade jag inte ens väntat mig att det skulle kännas bra. Jag gjorde nämligen ett tungt benpass igår. Med högre vikter än jag haft tidigare, och bara fokus på ben. Inga överkroppsövningar, ingen core, utan ben, ben och ännu mer benövningar. Jag är nästan förvånad över att jag inte har träningsvärk. Igår kändes benen som spagetti och som om jag gjort något ovanligt.

kanske det finns hopp

Jag tror att jag inte ska försöka analysera för mycket varför det känns bra just nu. Jag ska bara tacka och ta emot. Träna på som vanligt och hoppas att formen är på väg upp. Jag har inte ändrat något i min träning som skulle förklara formen. Inte lättat på styrketräningen eller haft mer vilodagar. Dessutom är ju inte formen precis bra ännu, eller där jag vill vara. Men när löpningen den senaste tiden känts som katastrof, märker jag framsteg extra tydligt.

För den som undrar, jag har inte ännu sprungit i mina nya skor. Jag kan inte uttala mig om dem ännu. Varför köpte jag vita skor under den slaskigaste tiden på året?

3

Ett bättre pass

Jag vågar inte tro på att formen har vänt ännu, men idag fick jag i alla fall till ett bättre pass. Det ger mig hopp om framtiden, om att det kommer att vända. Det som gjorde dagens löppass till ett bättre pass var framförallt känslan. Jag sprang inte fortare än jag brukar och inte heller en längre distans än normalt, men idag kändes det bättre. Som om det äntligen fungerade att springa. Det var inte lika flåsigt som det varit, eller lika tunga ben, utan helt normal löpning en mörk tisdag efter jobbet.

ett bättre pass

Jag har inte sprungit sedan förra veckans fredag, det hjälpte säkert med känslan i benen. Ibland har jag sprungit dagens efter ett tungt benpass. Även om jag inte haft träningsvärk efter passet, har benen antagligen varit sega i alla fall. Nu gjorde jag min senaste tunga styrketräning på lördagen, så benen har verkligen fått vila. Kanske det har gjort susen?

Jag tackar i alla fall och tar emot, oberoende av vad som är orsaken. Det här var en boost för självförtroendet. Att få känna mig som en löpare igen, veta att jag fortfarande kan. Jag är ju en löpare, även om jag just nu fokuserar på styrketräningen. Styrketräningen gör jag ju för att bli en bättre löpare. Kanske jag börjar se effekterna nu?

Hursomhelst, ja tack! Mer pass som detta!

0

Jag kämpar vidare

Jag ger inte upp med löpningen, utan jag kämpar vidare. Det känns som om formen varken blir bättre eller sämre, men jag gör mina pass och litar på att det i något skede vänder. Jag vet att det kommer att vända, men det är jobbigt att vara mitt i det. Jag skulle mycket hellre flyga fram, än att hela tiden behöva kämpa för varje kilometer. Ibland känns nästan en kilometer för mycket, varje steg jag springer är bra.

jag kämpar vidare

Jag hittar liksom aldrig flytet. Har jag inte tunga ben, så är jag flåsig. Eller så fryser jag, eller har för varmt. Idag mötte jag en som sprang i shorts, såå varmt är det inte riktigt tycker jag 🙂 När jag är i form kan jag oftast strunta i såna här problem, men när formen inte finns där, blir varje liten faktor för mycket. Och jag ger upp, för jag hade ändå för varmt. Eller det blåste motvind. Eller jag flåsade och tyckte att jag lika gärna kan gå.

Orsaken till varför jag inte ger upp och till varför jag kämpar vidare, är för att jag vet att det kommer att vända. Plötsligt en dag finns formen bara där. Lätta ben, bra flås, andningen stämmer och jag kan springa i oändlighet igen. Jag tänker att ju mer jag springer, desto fortare vänder det. Inte mer som i fler pass i veckan, men jag måste hålla i det. Inte bara sluta springa och börja sedan efter någon vecka/månad igen och tro att det skulle ha blivit bättre.

torsdagsintervaller

Nej, hålla i löpningen. Få det till en rutin och bara springa. Långt eller kort, långsamt, fort, bara två kilometer. Det spelar inte så stor roll. Ut genom dörren bara utan att fundera så mycket. Förr eller senare vänder det. Det måste det väl?!

 

2

New Balance 1500 V6

Gissa vem som har köpt nya löparskor? Det blev lite av ett spontanköp. Eller ja, jag har ju planerat att köpa skor länge, men den här gången köpte jag faktiskt det andra paret jag provade. Jag testade först ett par Adidas Boston, men det fanns tyvärr inte rätt storlek. Nästa par jag provade var New Balance 1500 V6 och det var kärlek vid första ögonkastet.

new balance 1500 V6

Jag har i och för sig inte sprungit i dem ännu, så jag kanske inte ska uttala mig riktigt ännu, men de känns i alla fall bra på foten. Det är i särklass de lättaste skorna jag någonsin har haft. Om jag inte har tyckt om att springa i mina klossar till Asics Cumulus, är dessa som att inte ha skor på sig alls. Jag tror det skiljer närmare 100 gram i vikt. De tillhör racing kategorin, jag tror de blir perfekta till intervaller och snabbare pass.

Jag vill bara testspringa dem nu genast, men jag tror att jag måste vänta lite. Smart som jag är, har jag alltså köpt ett par vita skor. Vita! Vem tusan köper vita skor i novemberslasket. De kommer att vara vita… 200 meter från dörren. Jag måste också vara försiktig när jag springer med dem eftersom de är så lätta. Inte springa för långa pass, som om jag ens springer långt för tillfället, men vänja kroppen vid lätta skor.

Det här är nu andra gången jag har ett par New Balance. Jag tyckte om den förra modellen jag hade, New Balance 890. I dem sprang jag bland annat mitt andra maraton. Jag hoppas att de här nya också kommer att passa mina fötter och att vi kommer att springa många kilometer tillsammans. Snygga är de i alla fall 🙂

 

3

Dags att köpa nya skor

Jag har skrivit om det tidigare, om hur jag behöver köpa nya skor. Nu är det inte längre frågan om att jag vill ha nya skor, utan nu behöver jag faktiskt ett till par. Jag har bara två par som jag kan springa med längre.

Idag sprang jag för första gången på länge med skor som jag inte använt på flera månader. De har aldrig varit mina favoriter, men ändå funkat. Av de två skor jag springer med, är det bara det ena paret som känns hundra. Mitt senaste köp från i våras. De andra paret är rejält slitna och borde kasseras, men de har varit mina favoriter så länge att jag drar mig för att slänga dem. Och så har jag ännu ett tredje alternativ, de jag sprang med idag.

köpa nya skor

Jag blev genast påmind om varför jag inte brukar springa med dem. De kändes för små, som om de trycker på stortån och det var inte alls en behaglig runda. Dessutom kändes de extra klumpiga. Som att springa med klossar. Jag är tvungen att kassera dem också, för jag vet inte riktigt när jag ska använda dem. De har stått i skåpet i flera månader och av en orsak. Jag hade glömt bort hur obekväma de var att springa med.

Undrar om mina fötter har ändrats? Jag tycker nämligen att de tidigare har passat mig. Det är andra modellen jag har av samma skor. Nu passar de mig inte alls. Eller så har min löpstil/teknik ändrats? Även om de tidigare också känts klumpiga, har de varit mina go-to skor för långpass och för mängd.

Imorgon tror jag bestämt att jag ska fara på jakt efter nya skor. Kolla utbudet, prova några modeller. Kanske köpa nya skor i affären eller vänta till Black Friday och köpa då. Kanske jag till och med blir mer pepp på löpningen om jag har nya skor att springa med?

1