Hvar och Brac

Något vi många gånger velat göra när vi är på resa är att fara på en båtutfärd. Av olika orsaker har det aldrig blivit av. Vi har varit för sent ute för att boka, vi har inte hittat något bra alternativ, vi har inte haft lust, inte tid, inte pengar… Vi hade inte egentligen tänkt göra det den här gånger heller, eftersom vi redan planerat en resa till Bosnien senare i veckan. Skulle vi orka göra två utflykter? Vi som inte ens egentligen gillar utflykter med en massa annat folk och sträng tidtabell.

I Baska voda på stranden och överlag finns det en massa försäljare som säljer liknande saker som på andra turistorter. Du kan köpa kläder, du kan gå på parasailing, hyra jetski, du kan köpa frukt osv. På fredagen när vi kom till stranden var det en kvinna som berättade om en båtutfärd på lördagen till öarna Hvar och Brac. Hon var trevlig och inte alls påträngande som vissa försäljare är. Priset var inte dyrt och vi lovade att fundera på saken. När hon kom vandrandes igen, anmälde vi oss till båtfärden.

Starten skulle gå klockan halv nio lördag morgon. Som jag berättade igår, blåste det ibland rejält på kvällen. Vi snackar orkanvindar. Nu överdriver jag kanske lite, men rejält. På fredagen och hela natten mot lördagen stormade det. På lördag morgon regnade det dessutom. Sugen på att fara ut på havet? Jo men visst 🙂 Jag som hade sett framemot en lugn och skön dag ute på havet. Lapa sol och njuta av utsikten. Inte bli sjösjuk och blöt.

Vädret klarnade snabbt upp och direkt när solen kom fram blev det varmt. Båten var inte direkt den snabbaste och efter två och halv timme var vi vid vårt första stop. Jelsa på ön Hvar. Där hade vi ungefär en timme på oss att se staden. Vi hann just och just köpa en glass, sitta i hamnen och vandra lite på strandpromenaden. Fota lite (mycket) och vidare mot nästa ställe.

hvarhvar

Från ön Hvar skulle båtfärden fortsätta till ön Brac och till staden Bol. Medan vi puttrade på serverades det lunch. När vi anmälde oss till utflykten kunde man välja mellan kött eller fisk. Vi valde både fisk och fisk fick vi. En hel grillad fisk (makrill kanske?) per person. Lite kålsallad och bröd på det och en massa vin.

Brac är känt för Zlatni Rat eller Golden horn beach som det också kallas. Fun fact, den var just i omnämnd i HBL som en av Europas tio bästa stränder. Den var inte den lättaste att få på bild. Eller snarare att försöka fota hur den ser ut. Det är egentligen två stränder som möts och bildar en tredje på en udde. På bilderna ser det ut som vilken strand som helst.

I Bol hade vi tre timmar på oss innan resan skulle starta hemåt igen. Vi var hela tiden för oss själva, vi hade ingen guide med oss. Därför var resan också betydligt billigare än en motsvarande resa via Tjäreborg. Här hade man eget ansvar att hitta till båten och hitta i staden. Inget nu ska vi alla gå i samlad trupp hit och sedan i samlad trupp dit. Det här passade oss mycket bättre. Ingen stress och tidspress och besök på noggrant utvalda samarbetspartners. Utan helt fritt. Kom tillbaka till båten i tid bara.

Båtutfärden visade sig bli en av höjdpunkterna på resan. Vi fick se en massa, men det kändes ändå ledigt och fritt. Ingen stress, utan sitta upp på däck och dricka vin.

29

Baska voda, Kroatien

Äntligen kommer det första inlägget om Baska voda i Kroatien. Jag är tvungen att dela upp det i fler inlägg, för jag har så jättemånga bilder jag vill visa. Onsdagen den 13.6 reste vi. Flyget gick vid helt okej tidpunkt, först vid halv elva på förmiddagen. Vi var ändå tvungna att stiga tidigt upp för att vara i god tid vid flygfältet. Hinna checka in, säkerhetskontrollen och ditten och datten. Vi hann t.o.m njuta av ett glas bubbel och beundra utsikten. Är man på semester så är man.

Vi flög till Split och därifrån skulle vi ta bussen till Baska voda. Vi reste med Tjäreborg och har tidigare aldrig haft problem med dem, men nu. Tja… Vi kan väl säga som så, det var lite yrt och råddigt som man säger på finlandssvenska. Ingen hade hört om vårt hotell och innan vi hittade rätt buss hade det gått en evighet. Plötsligt hette vårt hotell något heeelt annat och vi var osäkra på vart vi skulle hamna. Fanns det överhuvudtaget någon reservation på vårt namn. Slutet gott, allting gott och vårt hotell fanns nog. På samma namn som på våra biljetter. Varifrån busschauffören och reseledaren hittade det andra namnet?!

Första dagen/kvällen gick åt till att kolla runt och lära känna stället. Baska voda är litet, det finns mest små hotell och apartments/lägenheter. Mycket turister och knappt någon lokalbefolkning alls. En lång strandpromenad som man kan gå längs med till Brela åt ena hållet och Makarska åt andra hållet.

Bergen på ena sidan, havet på andra. Biokovo bergen var mäktiga. Bilderna gör dem inte alls rättvisa. Havet var precis så turkost och klart som jag sett på bilderna. Det är svårt att avgöra hur djupt det är, för du ser bottnet, men bottnar inte.

kroatien

Bergen gjorde att vädret var osäkert. Det kunde vara klart och inte ett moln på himlen på morgonen, för att på dagen komma en liten åskskur. Eller vara varmt och svettigt på dagen och på kvällen storma som fan. Varmt var det hela tiden, men inte alltid full sol. Temperaturen låg kring 28 grader, inte ens jag behövde frysa.

Baska voda är som vilken turistort som helst. Många olika små stränder, en strandpromenad, butiker som säljer krimskrams som badgrejer, hattar, solglasögon och souvenirer. Restaurangerna serverar det mesta. Pizza, pasta, fisk, olika kötträtter, kyckling, pommes frites… Det spelade ingen roll vilken restaurang vi valde, alla serverade samma sak.

baska voda

Det var inte högsäsong ännu och det märktes på stranden. Visst var där andra människor, men absolut ingen trängsel. Bara att välja var man ville ligga och breda ut sig. Vi hyrde solstol alla dagar utom en, för det var inte sandstrand, utan snarare stenar. Hårda, jäkliga stenar. Alla (även vi) simmade i badtofflor, för det gick inte att vara utan. Dessutom fanns det mycket sjöborrar i havet.

Imorgon berättar jag om vår båtutfärd till Hvar och Brac.

 

14

10 frågor om löpning

Jag ska skriva inlägg om Kroatien, jag lovar, men det är så många bilder att gå igenom. Istället blir det idag en lista, 10 frågor om löpning. Listan är lånad från Malin, men samma lista finns även hos Piggelina

1. Är du tillräckligt gammal för att ha sprungit med löparklocka? Alltså utan puls och gps. Bara tid. Stoppur typ!
Jag förstår inte frågan. Finns det såna klockor 🙂 Varför springer man med en sån?

2. Vad är det kortaste pass du byter om för?
3-4 kilometer kanske. Sen har det väl hänt att jag planerat att springa längre, men att löpningen inte alls fungerat och jag gett upp och kommit hem i stället. Då har det säkert blivit ännu kortare än tre kilometer.

3. Hur ofta gör du löpskolning?
Aldrig. Skämskudde där. Men jag har sprungit backintervaller, och det räknas väl nästan?

4. Vad är det läskigaste djur du mött under en löprunda?
Orm. Fast jag börjar nästan bli van med dem nu och blir inte lika rädd mer. Nästan.

5. Hur mycket dricker du på ett långpass?
På vintern, höst och vår, inget. På sommaren borde jag dricka mer, men orkar inte släpa med mig. Eller glömmer bort att ta med vätska. I mitt vätskebälte ryms det fyra små flaskor och vad kan de vara… 1 dl per flaska? Max 0,4 dl då.

10 frågor om löpning

6. Har du haft löparmage?
Löparmage är mitt mellannamn.

7. Vad är det konstigaste du haft på dig under ett löppass?
Ballerinakjol, tights, rosett i håret… Orsaken stavas möhippa.

8. Vilken är den konstigaste tidpunkt du gett dig ut att springa?
Jag tycker mina morgonlöprundor som börjat klockan sju är konstiga. Jag gillar att sova till klockan nio i alla fall, men på sommaren fungerar det bättre att stiga tidigt upp. ALDRIG att jag skulle göra det på vintern när det är beckmörkt och kallt ute.

9. Vilken matkombo som du provat har fungerat sämst för löpning?
Jag försöker undvika konstig mat i och med min tendens till löparmage. All ”stark” mat som kan ge sura uppstötningar är inte kul. Kaffe, tomatsås, tacos, rökt fisk… Eller att äta/dricka strax innan löpning så att jag känner mig uppblåst och att magen bara kluckar. Nej tack.

10. Har du någon gång sprungit med vänsterstrumpa på höger fot?
Inte vad jag vet. Däremot nog en vänsterstrumpa från ett par och en högerstrumpa från ett annat.

0

Glad midsommar!

Det är visst midsommar nu… Det regnar och temperaturen är plus 10. Med andra ord är det precis som det brukar vara på midsommar. Eftersom vi ändå inte har några speciella planer och precis kom hem från resan, stör det mig inte nämnvärt. Jag hann dessutom springa dagens löptur innan det började regna. Igår var jag småstressad över mitt kommande maraton, men efter att jag idag fick till ett bra pass, känns det igen bättre.

glad midsommar

Jag har inte följt någon träningsplan inför detta maraton. Jag har haft en egen plan om att springa ett långpass, ett intervallpass och ett vanligt distanspass i veckan. Plus styrketräningen. Jag har blandat passen hejvilt och sprungit vad jag känt för. Ibland korta intervaller, ibland längre pass i snabbare tempo och ibland mysrundor. Eftersom jag känt mig stressad inför träningen, kollade jag idag på träningsplanen jag följde i fjol. Jag kollade vad jag borde träna och var jag borde befinna mig med 11 veckor kvar till maraton.

Jag blev genast lättad när jag såg träningsprogrammet. Inte över det faktum att det bara är 11 veckor kvar, men snarare över långpassens del. De är fortfarande bara mellan 90 och 120 minuter långa. Jag är inte ”efter” fast jag ibland känner så själv. Jag behöver inte vara uppe i längder på 30 kilometer i det här skedet. Det längsta långpasset ska springas med fyra veckor kvar till maraton. Idag sprang jag exakt det passet som var i träningsprogrammet. Intervaller för att kickstarta kroppen.

Jag värmde upp i tio minuter innan jag startade intervallerna. Upplägget var 3 minuter, 2 minuter och 1 minut. En minuts vila mellan varje intervall och tre varv totalt. Jag gillar intervaller där det hela tiden händer något och ändras. När jag inte kan hålla reda på intervallerna och räkna ner, utan bara fokusera på att springa. Ska jag springa fast 20 st 1 minuts intervaller (okej, 20 är kanske att ta i), så räknar jag neråt och tänker. 17 stycken kvar, hur ska jag orka med det?! Kroppen var inte riktigt med på noterna idag och jag fick kämpa. Mot slutet gick det redan bättre och på nedjoggen kändes benen piggare.

Jag har inte bestämt mig ännu ifall jag kommer att följa träningsprogrammet eller inte. Jag hade planerat att inte göra det först, men kanske jag gör det i alla fall. Då behöver jag inte fundera så mycket själv och stressa. Bara följa programmet och lita på det. Lita på att jag gör rätt och att det är good enough. Problemen med program är att det inte finns någon frihet i dem. Fast kanske just frihet är mitt problem. När jag har för mycket frihet, blir det bara pannkaka. För då skjuter jag upp saker och byter ut och skippar pass. Får klura vidare.

Glad midsommar!

0

Maratonfokus som gäller nu

Jag tänker hela tiden, inte stressa, inte stressa. Det är långt kvar. Jag hinner träna massor ännu. Jag fick mejl från organisatören att de gett ut banprofilen och banan för i år. Då inser jag, att det visst inte är så långt kvar mer. Jag hinner inte alls träna massor. Jag får lägga på ett kol med träningen och komma in i maratonfokus. Springa mina planerade långpass, springa intervaller, öka på mängden och göra styrketräningen. Hålla mig till min maratonplan.

maratonfokus

Jag känner att jag lite har tappat av mitt maratonfokus. Träningen innan resan blev inte som jag tänkt mig. Jag kortade av pass och jag hoppade över pass. Jag sprang mitt senaste långpass i början på juni. Jag hade planerat att springa ett till långpass innan resan, men det blev inte av. Det blev inte någon löpning överhuvudtaget. Under resan sprang jag en del, men inte några längder man springer maraton på. Mest mysiga morgonrundor på stranden. Och ja, jag vet att det är bra att ta det lugnt ibland, njuta av semestern, vila och bladibla. Jag vet det. Ändå stressar jag. För min träning har inte gått som jag velat annars heller. Det går inte att springa maraton genom att först ta det lugnt och sedan ta det ännu lugnare.

För att mjukstarta träningen efter resan och komma tillbaka till maratonfokus blev det idag ett kombinerat styrketränings och rörlighetspass. Jag hade egentligen tänkt springa, men det ösregnar. Jag planerar att springa imorgon i stället. Regnar det då också, springer jag i alla fall. Nu är det slut på ursäkter och slut på slappandet. Imorgon tänker jag mig korta snabba intervaller för att kickstarta kroppen. På söndagen är planen långpass.

Nästa vecka återgår jag till jobbet igen och då blir träningen lättare att få till. Det fungerar bättre för mig när jag har rutiner och tider att förhålla mig till. När jag är ledig och har all tid i världen, skjuter jag bara upp saker.

0

Home sweet home

Äntligen hemma! Efter vad som kändes som världens längsta flygtur, är vi äntligen hemma i Pargas igen. Själva flygresan tog inte många timmar, men allt resande innan och efter flyget. Pust!

hemma

Väckarklockan var ställd på halv sju på morgonen. En sista visit på bageriet, äta frukost och packa klart. Bussen till flyget skulle hämta oss redan klockan nio på morgonen även om flyget gick först 13:45. Här var det god marginal som gällde och klockan halv elva var vi vid flygfältet. Som var minimalt. Ett yttepytte café och en liten taxfree.

Reseledaren förslog att man skulle checka in, men inte gå igenom säkerthetskontrollen innan man var tvungen, för det fanns inget att göra sedan. Där satt vi sedan utanför flygfältet och väntade. Och väntade. Och väntade. I det skedet vill man bara hem så fort som möjligt.

Hem kom vi i alla fall. Två kissemissar väntade ivrigt på oss. Eller tja, Milli låg och snarkade i sängen och Manda syntes inte till 🙂 Imorgon ska jag börja gå igenom bilder och börja fila på inlägg…

0

Nästsista dagen här

Det känns som om vi just kom till Kroatien och nu är det redan nästsista dagen här. Tiden går alltid fort när man har roligt. Idag kommer vi att spendera dagen i Bosnien och i staden Mostar. Något jag sett framemot hela resan. Jag har sett mycket bilder från bron och jag hoppas kunna ta egna (fina) bilder. I verkligheten kommer jag säkert att trängas med en massa andra människor…

nästsista dagen

0

Morgonlöpning på stranden

Jag är fortfarande i Kroatien och dagarna rullar på. Träning har det inte blivit mycket av, men egentligen mer än jag trodde. Det har blivit en hel del morgonlöpning på stranden. Jag har sprungit fyra gånger. Utöver det har det blivit promenader och så har jag ”simmat”. Jag har mest plaskat i vattnet och guppat, inte direkt att jag simmat simmat.

morgonlöpning på stranden

Min löpturer på stranden följer samma mönster. Jag springer på strandpromenaden tills 2,5-3 kilometer ungefär och vänder om och springer exakt samma väg tillbaka. Totalt 5-6 kilometer. Ingen risk att tappa bort mig. Tydligen gör många andra männskor likadant, för jag möter alltid samma personer. Samma löpare varje morgon. Det här med att hälsa under löpturer, det gör man inte här 🙂

Stället vi bor på är litet och vi möter ofta samma personer. Vi ser dem på stranden, på restauranger, i butiken och jag är nära att hälsa på dem. Så kommer jag på att jag inte känner dem… Fast sen igen, vem blir inte glad om någon hälsar på en?!

 

0

Min löparkarriär i framtiden

På fredagen skrev jag om min löparkarriär hittills. Idag tänkte jag ta upp min framtida löparkarriär. Vad vill jag göra i framtiden? Ska jag fortsätta som jag gör för tillfället? Har jag några större mål i framtiden? För att vara helt ärlig så vet jag inte. Eller vissa saker vet jag ju, men ibland är saker så skrämmande att jag inte vågar säga det högt. Eller skriva ut det här.

Löpningen är det som är roligast för tillfället och där jag har mest konkreta mål. Nu närmast tänker jag på mitt kommande maraton. Där har jag som målsättning att förbättra tiden från ifjol. Det är ungefär dit jag kommit när jag tänker på framtiden. Jag har inte en långsiktig plan i löpningen. Jag har inget lopp jag drömmer om att springa. Ingen distans jag vill klara. Jag springer för att jag tycker att det är roligt och för att det ger mig energi.

Och så var det det här med triathlon… Jag läste en smart grej någon gång att skillnaden mellan en dröm (dream) och mål (goal) är en plan. Handlingskraft. Aktion. Det är där jag är med triathlon. Jag vill delta, men vad har jag gjort för det? Inte ett skvatt. Eller okej, jag köpte den där baddräkten för över ett år sedan och har fortfarande inte (heller) simmat en endaste gång. Redo för triathlon då med andra ord 🙂 Jag kan liksom inte bara önska att delta i lopp och tro att jag ska kunna det. Jag måste träna för det också.

För tillfället är tröskeln alltför hög för att ens börja. Jag kan ju simma, jag kan cykla, löpningen är inget problem, men. Jag vill inte bara delta för deltagandets skull, jag vill kunna njuta av loppet och prestera. Inte precis att jag förväntar mig att vinna, men jag vill inte vara klar med bara simningen när alla andra redan går i mål. Det är inte ens en rädsla över att vara sist, men den där simningen alltså. Jag kan delta i ett sådant där man bara behöver simma 50 meter och sedan fast springa ett halvmaraton. Finns det en sådan distans 🙂 Det som skrämmer mig eller avskräcker mig från triathlon är just simningen. Det är så långt oberoende av vilken distans. Till och med i sprintdistansen är simningen 750 meter.

Om jag drömmer fritt och inte alls tänker på vad som krävs för att klara av det… Ironman på Hawaii hade ju varit kul. Vätternrundan. En svensk klassiker. Eller New York maraton. Eller Boston. Eller. ”Jag har inget lopp jag drömmer om att springa”. Stryk det förresten 🙂

framtiden

 

 

0

En uppdatering från Kroatien

Hej från Kroatien!

kroatien

Det är soligt, det är varmt och det finns inget att klaga över. Vattnet är kristallklart och turkost, solen skiner och maten är billig och god. Jag kommer att skriva längre inlägg om Kroatien är jag kommit hem, men ville kika in redan nu för att säga hej.

Dagarana går i samma lugna lunk. Jag stiger upp klockan sju (!!), far på en morgonjogg till stranden. Svettas halvt ihjäl, tar lite bilder till instagram. Kommer genomsvettig till bageriet som vi bor bredvid, köper några pastej liknande saker till frukost genom att peka och prata kroppsspråk. Flickan som jobbar i bageriet, hennes kunskaper i engelska är lite sådär.

Kommer hem till lägenheten med pastejer, duschar, dricker kaffe, eller okej, nescafe, äter frukost. Krämar in mig i en liter solkräm och så far vi till stranden. Sola och bada och pina colada till klockan fem ungefär. Upp till lägenheten igen. Duscha. Dricka en öl eller cider. In mot staden igen. Äta lite. Se på folk. Gå på strandpromenaden. Se på solnedgången. Och så natti natti.

Nästa dag samma sak om igen. Som sagt inget att klaga över 🙂

1