Jag hade tänkt göra min yogautmaning i december, med start den första. Hur blir det med pulsträningen då? Jag som samtidigt hade planerat att komma igång med att springa enligt pulsen igen…

Mja… Jag tror faktiskt att jag väntar lite med pulsträningen. Jag ska börja med det, men det får bli tills nästa år tror jag. När jag skrev att jag börjar i december, hade jag inte insett att december är om två dagar 🙂 Jag trodde på något underligt sätt att det var långt dit ännu och att jag skulle ha mer tid att förbereda mig. Nu när jag dessutom ska göra min yogautmaning tror jag att det är bäst att jag fokuserar på en sak. Den här gången väljer jag yogan. Inte både yoga varje dag och börja på nytt upplägg i löpningen.

Jag tänker fortfarande springa, men mina pass kommer att gå enligt känsla och dagsform. Så att sen när jag börjar med pulsträningen är jag redo för det. Jag har ”fått” springa i valfri fart, valfri längd och fått det ur kroppen och sedan kan jag fokusera på pulsen. Dessutom har jag två gånger blivit tipsad om att göra ett maxpulstest för att se var jag ligger. Att justera pulsvärden efter åldern kanske inte alltid är det bästa sättet att gå tillväga. Tack för tips Malin!

Ifall jag känner att jag vill springa enligt pulsen i december under något pass är det helt okej. (daah, jag får ju självklart göra som jag vill, jag satsar inte direkt på OS 😉 ) Planen är att mina löppass i december ännu ska vara fria och sedan i januari börjar jag med pulsträningen. Då har jag förhoppningsvis sprungit ett maxpulstest och vet vad jag ska ligga i för puls och zoner. Jag bävar lite för testet, det verkar ytterst jobbigt och tungt.

Jag har skrivit om det tidigare, om mina planer på att ge det här med pulsträning ett till försök. Jag har behövt förbereda mig mentalt för vad det kommer att innebära. Jag tycker inte att jag är snabb annars heller och att behöva springa enligt pulsen och springa ännu långsammare är tufft. Inte för kroppen, men mentalt är det jobbigt. Det är inte att tala om att jag springer, utan det är lufs/jogg/gågg/ tass tass tass tempo. Och hur långsamt jag än ”springer” är pulsen för hög och jag är tvungen att gå. Och gå. Och gå.

Det finns alltid de som beskriver saker mycket bättre än jag själv. Vill du läsa mer om principen kring pulsträning tycker jag att du ska titta in hos Åsa. Hon har också börjat igen och jag läser med spänning hur det går för henne. Jag ska då alltså springa i pulsspannet 137-147 (enligt formel 180 minus ålder). Jag har fuskat lite och håller mig på 150. Det börjar bra det här, fuskar direkt 🙂

Idag var dagen det skulle ske. Jag skulle springa mitt första pass enligt pulsen. Eftersom gårdagens pass inte var någon höjdare, men jag fortfarande ville springa idag, tänkte jag att det var en perfekt möjlighet att börja med pulsträning igen. Jag hade siktet ställt på långpass, vilket passade utmärkt eftersom man helst ska springa över 90 minuter när man satsar på lågpulsträning. Jag kände mig pigg i benen, förberedd mentalt och hade all tid i världen att lufsa runt. Ut genom dörren och iväg.

Strul med pulsklockan

Nästan genast när jag började märkte jag att jag hade problem med pulsklockan. Ibland kan den visa helt tokiga värden. Antingen går pulsen inte upp alls, den visar konstant samma värde eller så är det tvärtom som idag. Pulsen gick uppåt hela tiden, i något skede var den uppe i 189. Även om jag stannade och gick så fortsatte pulsen att stiga. Jag som skulle springa enligt pulsen idag och så visar klockan helt fel. Jag väntade tills klockan började fungera igen, sparade det jag sprungit dittills och började om från början.

Okej, försök två. Nu jäklar ska det lågpulsas. Det började bra och jag kunde springa helt okej innan pulsen blev för hög. Jag gick några steg, kunde fortsätta springa vidare och jag var förvånad över tempot. Det gick inte såå långsamt som jag trodde att det skulle göra, utan jag kunde faktiskt springa. Kanske gav allt mitt kämpande förra hösten och vintern resultat. Jag tycker nämligen att jag sprang betydligt långsammare då än vad jag gjorde idag.

Nu kan jag inte påstå att allt var guld och glitter. Jag var fortfarande tvungen att gå mycket och pulsen var ofta för hög. Alltid när jag tappade koncentrationen gick pulsen upp. Jag fick hela tiden påminna mig själv om att springa låååångsamt och inte låta tankarna flyga iväg. Ifall jag irrade med tankarna och inte tänkte på hur jag sprang ökade jag tempot och pulsen sköt i höjden. Ibland kom det sträckor där jag kunde springa som normalt och pulsen hölls på rätt nivå. Jag ska nog ge pulsträning ett till försök. Jag vill se vart det leder. I december börjar jag ”på riktigt”. Dagens pass var ett test. Ett test att se min nivå och var jag ligger. Det visade sig inte vara så pjåkigt.

Totalt blev dagens pass nästan 11 kilometer. 9 kilometer lågpuls och nästan 2 kilometer löpning med strul med pulsklockan. Även om pulsen visade tokigt då, sprang jag ju ändå. Klart att det ska räknas med i statistiken. Bara inte i statistiken i mitt första försök till pulsträning. Jag kan ju inte ha mitt första pass med lågpuls visa allt för hög medel- och maxpuls. Rätt ska vara rätt 😉